Vi kan se till tidigare scenario som "Unicorn" lagt upp, där Ryssland invaderar Sverige, bland "viktiga trådar".
Det essentiella i detta är inte hur kriget startade, utan hur Sverige ser ut när det kommer.

Förutsättning:
Armén är extremt bantad, krigsberedskap saknas. HV är nedlagt.
Med andra ord så kommer det Svenska försvaret mer eller mindre sakna möjlighet att stå emot en invasion och/eller kunna slå ut fienden ur landet och troligen ha extremt svårt att mobilisera styrkor.

Din roll:
Vad skulle du göra om du hade möjlighet att välja mellan att;


Alt. 1) Försvara Sverige i rollen som soldat i FM även om möjligheterna till någon sorts seger knappt existerar.
Förutsätt att FM trots gigantiskt numerärt underläge kommer svara med väpnat försvar vid invasionen och att det är frivilligt att avstå som enskild soldat.

Alt. 2) Låta bli att strida och istället koncentrera dig på att understödja samhället.
I form av saneringar, matdistrubering, vattenrening mm.

Alt. 3) Inleda PARA-militär verksamhet om evt. motståndsrörelse fanns att tillgå*.
Strida i mindre grupper, dålig beväpning, småskaliga terrordåd/kriminell verksamhet**.

Alt. 4) Inte agera eller Lämna Sverige i väntan på att läget löser sig.
Att inte välja 3 ovanstående alternativ och fortsätta som civil i landet eller att fly det.

*Förutsatt att FM t ex besegrats/upplösts eller att FM's soldater saknas i den del av Sverige där du befinner dig.
**Kriminell verksamhet i motståndarens ögon samt evt. omvärldens.

Även om ett invasionskrig mot Sverige kan vara svårt att föreställa sig så försök att sätta dig in i situationen.
Tänk igenom och föreställ dig vad du på riktigt skulle göra och inte vad din romantiska hjältekaraktär skulle syssla med, även om det är svårt.

Såhär svarar du på tråden;
Välj vilket alternativ du skulle föredra, och skriv en motivering till varför.
Det kan se ut såhär t ex:
"Jag väljer Alt. 1, eftersom jag buttanblä buttanblä buttanblä buttanblä osv med mera"

(Om den här tråden är onödig, överflödig eller ointressand så kan BlåGul ta bort den, jag skulle bara vilja se hur folk har tänkt att reagera vid krigstillfälle, eftersom vissa inom min pluton i lumpen säger att de aldrig skulle ställa upp och slåss utan fly eller t ex motverka fienden på andra sätt. Vidareutveckla gärna frågeställningen)

Alt.1......eftersom jag har ett kontrakt som säger att jag är skyldig att göra det om vi hamnar i krig. Jag har på frivillig basis lämnat över mitt öde till staten. FM gör bedömningen och jag tjänstgör om så beslutas.

1/ Är inledningsvis det enda rätta men då drivmedel, robotar, kulor och krut är slut och man sätter läckseglet i radarmasten(såvida man inte gjort en HMS Glowworm) och styr mot?? Beror på, om det finns en snäll granne i närheten där man kan bunkra. Annars borra i sank, gå i flottarna och hoppas man flyter iland och inte blir krigsfånge och där fortsätter kampen som nån form av motståndsrörelse.

Alt3.

För att jag kan den saken.

Först tillse att familjen är i hyfsad säkerhet, sedan alt 1, (om staten tillåter och släpper mig från jobbet, vilket jag betvivlar) och sedan när förråden tagit slut: någon form av alt 3...

Alt. 3, Nu skall jag ha skoj, Red Dawn i verkligheten, gå på march.

Eftersom att HV var nerlagt så får det bli alt 3 med lite insalag av alt2 när det behövs.

Eftersom att HV var nerlagt så är det bara ett alternativ som finns o det är nummer 3 lite klyschigt kanske men det enda rätta

Alt 4.

Jag skulle stanna vid min flickvän och försöka skydda henne från att bli gruppvåldtagen av fiendens soldater och liknande. Motstånd vore meningslöst i ett inledande skede. Det skulle bara leda till repressalier mot civilbefolkningen. Kanske efter 1-10 år av ockupation att jag går med i någon motståndsrörelse när en sådan är organiserad och läget stabiliserat sig.

Skulle sticka och låta de som slaktat försvaret leva med sitt beslut.

det skulle vara väääldigt lockande att låta de som sabbat försvaret få leva med sina beslut men jag är nog mer patriotisk än så så jag väljer alt 3

Jag skulle nog välja Alt 1 för att sedan gå över till Alt 3 när man börjar märka att det ser mörkt ut. Om det är någon tröst så ingår ju faktiskt 20 000 poliser i total försvaret samt 1500 beredskapspoliser. Annars ser läget rätt tungt ut för försvarsmakten idag.

Alt.1 eftersom jag tillhör ett krigsplacerat förband som jag skulle vilja vara en del av om det skulle smälla. Överlever man det så är det väl Alt.3, 2 eller 4, beroende på läge och situation.

#1 - Eftersom staten tydligen anser att jag fortfarande har något att tillföra.
#3 - WOLVERINES!!!

Alt.3. Gerillakrigföring utan de krimminella delarna.

efter mycket övervägande så skulle jag nog säga alt 1 under förutsättning att jag blir inkallad, annars alt 3 (förutom de kriminella delarna då)

Alternativ 1. Även om chanserna är små så finns dom. "Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid."

Självklart är det så man skall göra. Pacifisterna får skylla sig själva liksom. Dock är jag tveksam till att jag bara kan sitta i min lägenhet och vänta. Förmodligen skulle jag göra något dumdristigt. Fast det är ju svårt att säga hur man agerar så här hypotetiskt. Jag är ju ung och dum och att röja med AK5an är sådant som unga duma vill göra...

Får väl göra som min mormors släkt gjorde under vk2, frakta folk och mtrl över gränsen till Norge, eller som frugans morfar som var med i milorg (norska motståndsrörelsen), gömma undan saker, rapportera vidare och annat han inte ville snacka så mkt om.

JS

Jag hoppas att FM inser att jag fortfarande behövs inom Alt 1 - och gör mitt bästa där, med förhoppningen att alt 3 inte ska behövas. Och eftersom alla meddelanden om att motståndet ska upphöra är falska får jag väl se till att ta med rikligt med förråd ut i skogen

Hehe, jag personligen skulle köra på alt. 1 (om jag fått göra lumpen vid det laget och vara kvar inom FM )
Annars skulle jag köra på alt. 2 (bortsett från kriminella delarna ofc.)
Jag vill inte se ett ockuperat Sverige

Börjar med Alt 1, men kommer säkert att snart ansluta sig till Alt 3.

Jag skulle försöka börja med alternativ 1, sätta mig på tåget ner till Stockholm och inte komma ända fram på grund av kaoset. När jag väl lyckas ta mig till LG (om det inte redan är i fientlig hand) så kommer jag inte att få rycka in på grund av att jag glömt lämna in lappen till Försäkringskassan, eller så har de bytt till en ny sort som jag inte har fått eller nåt. Medan byråkratin maler på blir jag tagen som någon typ av "illegal combatant", ej uniformerad, men uppenbarligen insyltad på ett svenskt regemente och tillbringar resten av kriget i orange overall på en bas någonstans. Ibland får jag besök av Amnesty. När kriget väl är över så transporteras jag till ett trevligare fängelse där jag har litet mera rörelsefrihet, och beroende på vem som vann så kommer det dröja olika länge innan jag släpps ut. Vann den svenska sidan är jag utfattig och kan inte få några pengar alls för min fångeskap pga. att jag aldrig lyckades få in en korrekt lapp till Försäkringskassan utan måste betala all terapi själv, vann den andra sidan så vete fan vad som händer med mig när (eller om) jag släpps ut.

Men jag kommer likt förbannat att sätta mig på det där tåget!

Klockrent Skalman, lyckades verkligen fånga Sverige i ett nötskal där!!!!
Alt 1 blir väl det första, men där uppstår ett problem i mitt fall. Har dubbla krigsplaceringar, första är i flygbassäk nånstans där det är väligt kallt på vintrarna och den andra är min arbetsplats (jobbar som maskinist på en färja). Vilken som gäller i ett skarpt läge har jag aldrig fått ett klart svar på, är jag ombord gäller väl den och är jag hemma så har ingen nån aning (förmodligen tebax till flyget då).
Som försvaret ser ut idag har jag inga illusioner om att vi har en suck att vinna så då blir det väl att sätta fru och barn i säkerhet efter vi förlorat, förutsatt att man överlevt, och sen gå på alt 3.

Alternativ 1,

Personligen så skulle jag nog överväga mina möjligheter att överleva ett krig, och mitt lands möjligheter till att segra.
Oavsett vad jag skulle komma fram till skulle jag av pliktskäl och patriotism göra vad som krävdes av mig.
Jag skulle inte vilja överge vår demokrati, samhällsbild, suveränitet och friheten att leva som vi önskar.
Alternativ 1 helt solklart alltså.
Skulle vi då få pisk, vilket jag förutsätter enligt scenariot, så skulle alt. 3 kanske bli aktuellt.

Alternativ 3,

Mycket saker spelar in där, vilket man måste ha i åtanke.
Är min familj i säkerhet? Kommer motståndsverksamheten ha en negativ effekt på civilbefolkningen? Är förandet av en kamp möjlig och kan den ge något långsiktligt resultat? Kommer vapen och förnödenheter finnas i tillräcklig mängd för att allt inte bara ska sluta som ett patetiskt dödsryck?
Skulle det visa sig att allt stod mig bi i dessa föreställningar så hade jag valt alternativ 3 då alt. 1 ballat ur.

Alternativ 4,

Hade jag däremot varit en uppsat person som folk lade märke till i den vida världen, låt säga politiker eller internationell kändis, så hade jag nog valt alternativ 4 för att parlamentariskt arbeta för att Sverige ska understödjas av tredje part, FN eller vad som helst.
Kanske tillochmed välkomnat amerikanska styrkor för att "befria" oss =P

Alternativ 2,

Om jag totalt saknade möjlighet att bära vapen och föra kampen på det sätt jag kan bäst pga utbildning inom det, så skulle jag utan tvekan göra mitt bästa för att försörja samhället. Alla kan göra något...

Själv skulle jag sitta på läktaren med en stor popcorn och spela "Hate to say I told you so"

Eller göra en De Gaulle och bilda en exilregering nånstans :p

Många av oss skulle nog dra ner till Rosenbad och skrika "VAD VAR DET VI SA!!"


Annars så blir det alternativ 1 för min del.

Jo, men det är ju på vägen till eventuell mobiliseringsplats man får göra så ;)

Troligt är att jag medelst mauser och vadmal desperat kommer att bita mig fast på Skvimparskär eller Yttre Karvasen to the bitter end. Sen om det innebär att man per omgående blir jordgubbe eller om man kommer spendera sin ålderdom likt en japansk soldat från VK2 låter jag vara osagt än så länge.
Så en kombination av 1 och 3 är väl det som är aktuellt.

Jag skulle välja alt 3 då just för att om/när jag lyckas ta mig tillbaka till Sverige så är det antagligen det enda kvarvarande alternativet. Sedan att fria kriget råkade vara en av de saker som FM utbildade en på rätt så grundligt får ju det hela att kännas rätt så logiskt.

hade ju varit roligare läsa vad svenska folket överlag trodde än vad folket som sover i uniform tänker..

Svenska folket har väl redan bestämt?

Skulle Sveriges befolkning överhuvudtaget klara ett krig? Om strömmen stängs av så finns ju inte många alternativ för städerna..

Alt 3, jag skulle säga till de som invaderar oss "im an exelent cook, take me to your leader" vinna deras förtroende och långsamt förgifta maten...not. Jag hamnar väl i ett kok uti skogen någonstans i Sverige, om min krigplacering gäller, annars alt2

Alternativ 1 tills Försvarsmakten kapitulerar, efter det skulle jag troligtvis köra på alternativ 3, dock utan onödig kriminell verksamhet.

[OT]
Utan el till microvågsungen och TV:n kommer civilbefolkningens sänkta moral innebära en total reformation och så är vi tillbaka till stenåldern och inväntar den hårfagra tidsepoken som etsar fast sig på hjärnhinnorna. Kort sagt tror jag att dem som har pengar och dagligen letar småmynt och fjortisar på stureplan kommer söka sig söderut likt flyttfåglar för att undvika att köpa kläder från indiska och ICA Maxi, när väl det finns Gucci och Prada att tillgå nere i högklackeland. Ryktet som brat och hudlotion är "by far" mycket viktigare än att leka pang ute i det fria. Varför skita ner sig och samla damm under naglarna och riskera att bli uppäten av en björn när man kan ligga på playan och sola?
[/OT]

----
Nog om det. Ärligt tror jag att majoriteten av Sveriges befolkning skulle, på något sätt, agera mot anfallet. Antingen via alt 2 eller 3 (undantaget de som är i beredskap eller väljer alt 1).

Först av allt skulle jag göra som Fu Frippe och därefter alt 2, eftersom jag inte gjort värnplikten ännu. Annars passar alt 3 alldeles ypperligt om man bortser från kriminell verksamhet och overksamhet.

Får bli till att börja med alternativ 1 därefter skulle jag nog glida över till någon variant av alternativ 2 då jag tror att jag gör större nytta där än som en alt 3:are. Sen är ju allt beroende på vad som händer i konflikten, samhället och omvärlden.

Sedan undrar jag vad i alt 3 som folk inte tycker är kriminellt? Terrorism är ju helt klart det iaf, och nog lär motståndsverksamhet klassas som det gissar jag på. Men vem vet vad det invaderande landet har för lagar iofs.

Och slutligen bara säga att jag är övertygad om att detta egentligen är helt fel forum för att genomföra just en sådan här undersökning enligt mig. Kanske är fördommar, men gissar att de flesta här har ett militärt (över?)intresse och därför mera troligt lär svara alt 1 och alt 3. Frågeställningen är intressant men jag skulle snarare vilja veta vad gemene person tycker och kanske vad de nu utbildandes värnpliktiga tycker.

[3] eller kanske [4]

Jag tänker på all tid Sveriges folk varit drabbat av de många krig som utkämpats under århundraden. Med minnen av krig genom generationer och sägner som berättas med ny berättarkraft av nya krig åter och åter igen. Vilken kolossal oro det måste inneburit. Den frustration vi skulle känna över hur försvaret rationaliserats bort måste ha haft sin motsvarighet så många gånger när kungar som exempelvis Gustav IV var i farten. Människor som styr över saker som de inte förstår vidden av därför att de är isolerade inom sin politiska sfär.

Man kan lära sig flera saker av historien. Två av dem är; ett - människor lär sig aldrig något av historien, två - historien fortsätter alltid, även om man helst vill klamra sig fast vid sin identitet i det som var så fortsätter livet på något annat sätt.

Val 1
Om det så vills.

Val 3
Beror givetvis på om det blir val 1 eller inte. Helt klart är dock att jag inte lär underlätta för fi.

Ändring: Stavfel

Fast vore det bästa inte egentligen att alla gav upp/deserterade till motståndarsidan? Jag menar, vi är ju svenskar, vi sköter vårat försvar och samhälle som svenskar. Ockupationsmakten lär väl (i tidens anda) helst av allt se att infödingar sympatiska för ockupationsmaktens sak så fort som möjligt tar över själva skitgörat att förinta allt motstånd, eftersom det både är dyrt och hälsofarligt samt kan ge dålig PR där hemma när det inte går som man tänkt sig. Sedan är det bara att vi påbörjar jobbet i så svensk anda vi bara kan! Det kommer gå sakta i början, men jag är övertygad om att inom en tvåårsperiod så kommer vi ha byråkratiserat hela ockupationsstyrkan till oigenkännlighet, och effektivt ineffektiviserat den, och den kommer fungera precis lika bra som vår vanliga försvarsmakt, dvs. nästan inte alls. Ingenting kommer vara där det borde vara, ingenting kommer att fungera som det brukar, ingen personal och inget materiel kommer i tid och allting kostar dubbelt så mycket som först tänkt. Tre år, och ockupationsstyrkan kommer självmant att lämna landet då det upptäckt att det är befolkat av invånare som kräver utredningar och statligt krångel på precis allt och verkar ha någon inbyggd genetisk förmåga att fördubbla tiden det tar att utföra ett arbete.

Så, när fi kommer: Ge upp, ta värvning och lägg ner hela din svenska folksjäl i arbetet att på bästa sätt genomföra ockupationen!

alt 1. följt av alt 3. då organiserat motstånd ej längre låter sig genomföras. Har för mig att det är min plikt...

Jag har som princip att aldrig försöka gömma mig bakom pseudonymer och är politiskt aktiv så invasionsstyrkan borde ha mig i sitt utrensningsregister vilket gör att frågan blir vad jag kan göra för nytta innan de ger mig ett nackskott.

Som bonusproblem har jag risken att någon civilist eller åldrad MÖP som letar efter politiker att ge ett kok stryk kommer ihåg att jag någon gång har varit i närheten av försvarsfrågor.

Varje meddelande att motståndet skall upphöra är falskt.

Alltså:

Alt 1 - Staten har utan mitt frivilliga medgivande fattat ett beslut om krigsplacering. Som inte går att överklaga.

... och när förrådet/basen/annat objekt gått i luften...

Fria kriget! (för med min tur hamnar jag väl i Blekinge. Och jag bor inte i Blekinge. Och jag kan sannolikt inte ta mig hem därifrån).

Tänk vad enkelt det blir när någon annan bestämmer allt åt mig.

Är med i 1:an så länge det går.
Sedan blir det 3:an så länge det behövs.

Hoppas ingen väljer 4:an, för jag gillar inte fegisar och om vårt land är i fara så ställer man upp. Så enkelt är det.
För om man väljer alletrnativet "fly utomlands" så kan man flytta redan nu tycker jag.

Är HV nedlagt så är hoppas jag att det skulle vara alt. 3 och 2, beroende på läget lokalt, som gällde för mig.

Sedan så vet man ju aldrig hur man reagerar då det är farligt på riktigt innan det är just farligt på riktigt.

Alt 1 följt av alt 3.
Det kommer ju trots allt ett tillfälle då man inte kan göra fler taktiska tillbakadragningar, och att då stå på en liten bit land som inte skulle innebära ett dyft ens om man skulle lyckas vinna är bara dumt. Hellre då att man smyger iväg och agerar rebell. Jag valde bägge dessa alternativ eftersom att jag anser att rätt är rätt, och landet ska försvaras in i det sista.

Tar nog ett alternativ 1 följt av nummer 3..

Eller så kan man göra såhär:
http://www.st.nu/asikter/debatt.php?action...l&id=727218

Ett bra sätt att visa sin åsikt..
Om hela regeringskansliet översvämmas av krigsplaceringsordrar.

Nä, tycker jag inte! Varför skall man kapitulera när man propagerar för motsatsen? Bättre att överskölja dem med sakliga argument och påminna om att frågan kommer att styra vilken valsedel du tar nästa gång. Hjälp till och gör Försvarsmakten till en valfråga!

Alternativ 1 är självklart för mig, även om min gamla infanteribrigad är nerlagd är det en självklarthet att kämpa mot fienden trots usla odds!

Framåt gossar blå!!!!

Det som passar bäst in på mig och min nuvarande situation är nog alternativ 2 efter att jag gjort en omvänd nr 4 och återvänt till Sverige för att göra min plikt (bor i Dk). Kommer med 100% säkerhet bli kommanderad till ett fältsjukhus av någon nivå eller i värsta fall ett vanligt civilt sjukhus och stå och operera/lära mig operera/ta hand om er andra i takt med att ni i princip stupar/parteras. Detta samtidigt som jag kommer att förbanna detta slöseri på människoliv och vara omåttligt sur över att antibiotikan och morfinet är slut. Förhoppningsvis har fienden respekt för ett rött kors i taket.