Jag har en fråga angående utlandstjänts.Jag har läst på mil.se\int. att man inte får ha någon kronisk sjukdom. Detta har jag dock, sjukdomen gör att jag har brist på ett visst hormon och måste käka tabletter (Levaxin 25microgr) för detta varje dag resten av livet.

Finns det möjlighet att söka dispans för detta krav och vart vänder man sig då?

Tacksam för svar

Hur ska du, eller snarare FM, kunna garantera att du har tillgång till dina mediciner varje dag i ett krigsdrabbat område?
Fundera lite på det och ställ dig sen frågan igen om det är lämpligt att du gör utlandstjänst.

Det är en definitionsfråga. Vad är att klassas som sjukdom egentligen?
Du har fått en del av sköldkörteln resekterad och måste ta hormonpreparat för den dos du annars skulle fått själv.
I mina ögon måste det inte klassas som en sjukdom.

Beroende av läkemedel är knappast att räkna som definitionsfråga. Antingen är man det, och är av praktiska skäl olämplig för utlandstjänst.
Eller så är man inte beroende av läkemedel, och därmed lämplig (eller iallafall inte olämplig ur just den synvinkeln).

Vad tusan var oklart med det?

Det kan ju omöjligt vara frågor på det.

http://www2.mil.se/sv/Arbete-och-utbildnin...or-anstallning/

Gäller samma regler för YOFF?

Ja, med några väldigt få undantag om några alls.

/K

ok det var det jag trodde också, men jag har läst här http://www.f17.mil.se/article.php?id=16217

"För anställning i utlandstjänst tillåts inte allvarliga kroniska sjukdomar eller vissa typer av hälsonedsättningar. För den som använder läkemedel kontinuerligt skall bakomliggande grundsjukdom och eventuella konsekvenser av utebliven medicinering beaktas."

Han frågade inte per definition "beroende av läkemedel". Jag har ingen aning om FM:s krav utan svarade på vad som uttryckligen stod i frågan. En funktionsnedsättning är inte detsamma som en sjukdom!

Ledsen att jag dubbelpostar men jag ska göra ett litet förtydligande:
§ min funktionsnedsätttning/sjukdom påverkar mig åp det sättet att min ämnesomsättning sjunker lite om jag inte skulle få min medicin under ex antal veckor/månader. Vilket gör att man kan bli lite trött och nedstämd och kan gå upp i vikt på längre sikt utan medicinering.
§ Det jag undrar är om FM är helt digitala; antingen äter man medicin eller inte, eller om det är skillnad på om man kan fungera som männinska/soldat även utan sin medicin. (Vilket en läkare får bedömma)

Dessa dokumenten är ju lite motsägelsefulla:

§ http://www2.mil.se/sv/Arbete-och-utbildnin...or-anstallning/ ("ingen kronisk sjukdom eller
kontinuerlig medicinering")

§ http://www.f17.mil.se/article.php?id=16217 ("För anställning i utlandstjänst tillåts inte allvarliga kroniska sjukdomar eller vissa typer av hälsonedsättningar. För den som använder läkemedel kontinuerligt skall bakomliggande grundsjukdom och eventuella konsekvenser av utebliven medicinering beaktas.")

Vilket av dem gäller?

Generell regel är den som anges på mil.se.
Undantagsregel är den som F17 anger.
Man ska ha klart för sig att F17 har ansvarat för en mission samt någon beredskapsenhet. Inte så stor erfarenhet alltså, vilket märks av att man skriver ut det som du citerat.

Det ska mycket till för att försvarsmaktens läkare ska släppa igenom en som MÅSTE ha kontinuerlig medicinering. Då krävs det i princip att denne är kylmek eller motsvarande nyckelkompetens.
Räkna inte med det.

/K

Edit: @Thess Vita. Du svarade på en konkret fråga utan att ha koll på reglerna? Är det en bra övning? Vad säger din Phineman om det?

Men en kvinna tex då, som måste ta p-piller pga medicinska skäl, räknas hon in under det också?
Hon tar ju hormoner liksom trådskaparen, är även hon då inte lämplig för utlandstjänst?

Kontinuerlig medicinering kan inte garanteras i Utlandsstyrkan. Därför så är det inte lämpligt att skicka folks om måste medicineras oavsett om de är dräktiga, har hjärtbekymmer eller fel på prostatan. Folk ska inte behöva bli dåliga på grund av utebliven medicinering. Därför reglerna. Så NEJ, hon är inte lämplig om hon är medicinskt beroende av något preparat.

/K

Edit: Bort Olle grinden: Och NEJ, nikotin anses inte vara ett medicinskt preparat så snusberoende är inte diskvalificerande.

Hur menar du med medicinska skäl?

Det är ju ganska stor skillnad på att stå på Levaxin och äta p- piller. Vad jag vet så använder man väl främst p- piller för att kontrollera barnfödsel och det är väl knappast någom risk att man blir allvarligt sjuk om p.pillren tar slut. (Om man inte blir gravid och får någon komplikation av det)

Går nog inte att jämföra dessa preparat...

Men för att svara på på gästens fråga så görs ibland en dispensprövning av fms läkare

Simma långt--

Ja, jag svarade utifrån min kompetens när det gäller sjukdomar. Sedan svarade andra utifrån Försvarsmaktens principer.

Spontant kan man ju tycka att om det är en sådan medicinering vars eventuella uteblivande inte får så stora konsekvenser och om soldaten själv utan problem kan släpa med sig hela missionsdosen i personlig packning, samt även typ en månadsdos i uniformen, då borde det väl vara ok. (Obs: Jag tänker praktiskt, hur reglerna borde vara/tillämpas. Vad som gäller nu i verkligheten vet jag inte).

Det finns alla möjligheter att söka dispens för kontinuerlig medicinering eller kronisk sjukdom. Man ställer en sådan hemställan till GL (Generalläkaren) som fattar beslut i ärendet. Redogör tydligt vad du äter för medicin och vilka konsekvenser utebliven medicinering blir. Din regementsläkare (eller annan läkare) kan skriva ett intyg på att det du säger stämmer som du kan bifoga till ansökan.

Jag äter t ex medicin för en lättare magåkomma. Utebliven medicinering innebär att jag kan bli lite "körig", men det bedömdes ok av GL.

Ett tips är väl att se till att du tar med dig medicin så det räcker ett tag och att du har med dig behovet för någon vecka eller två ständigt i din utrustning. Det är ju ganska sällan som man hamnar på oplanerade "utflykter" längre tid än så. Dock får man se till att skaffa sig vederbörliga intyg om man ska vara i Afghanistan, mht genomresa i underligt strikta arabländer...

Till alla: Nu är inte MiniHD en i mängden utan han har en efterfrågad kompetens. Det gör att en dispensansökan faktiskt har möjlighet att gå igenom. Det är ju efterfrågan som styr, inte var persons rätt till mission. Om du inte har någon särskild kompetens så bör ni inte räkna med att överklagan går igenom.

/K

- Målen helgar medlen. Effekt i målet.

Tsst...smicker

Om man nu ska kommentera Krook:s senaste inlägg (nu när jag slutat rodna) så har han naturligtvis en poäng. Ja, min kompetens kan sägas vara eftertraktad och det ger mig kanske lite snålskjuts gentemot andra.

Men om man inte försöker så kommer ju naturligtvis aldrig dispensansökan att godkännas...och försöker gör man enligt mitt tidigare inlägg. Ansökan till GL med intyg om sjukdomens art och medicinering samt konsekvenser vid utebliven medicinering.

Man ska ju naturligtvis inte räkna med att ansökan går igenom ändå, så Krook har rätt i det han säger.

Klart jag har rätt!

Jag vill ändå påtala att det är en chef som tar ut den personal som denne vill ha med sig, inte GL. Om chefen accepterar att du har medicinska krav så spelar GL:s OK någon roll, annars inte.

/K

Det låter inte så allvarligt i mina öron, det värsta som kan hända är att du får ett nej!
Lycka till!

Naturligtvis, GL:s "tumme upp" eller "tumme ner" är bara en av bockarna som ska in papperet innan man blir uttagen. Det är fler saker som ska klaffa.

Men sök dispensen om du nu gärna vill ha tjänsten, det är enda sättet att få svar på!