Hej! Jag är en kille som tycker att det skulle passa mig att göra lumpen, men det tycker inte morsan. Hon blev väldigt arg på mig när jag berättade att jag skrev att jag skulle kunna tänka mig att göra lumpen, vilket var en underdrift då jag kryssade i det mest motiverade valet.

Hon sitter nu och tjurar och jag vet inte vad jag ska värdera som högst, min mor eller min vilja att göra lumpen. Jag tänker inte bli yrkesofficer och jag tänker inte jobba innom FM. Men jag vill göra lumpen.

Hjälp mig och gör det snabbt...har bara någon dag på mig tror jag.

Nu har du chansen att ta steget mot vuxenlivet. Låt henne vara ledsen över att ha blivit så gammal att hennes son ska göra lumpen.

/K

snacka med henne om varför hon inte vill att du ska göra de...och försök då förklara varför du vill göra de..det är nog mitt bästa tips

Min mor var inte heller så förtjust i det men respekterade mitt val.

Prata med henne. Så hon förstår att det är det du vill och att även om hon ogillar det så bör hon respektera ditt val.

hon vill inte prata och hennes argument är att en av våra bekanta tyckte att det var helt onödigt och han fick sämre syn.

tack för svaren

Tråkigt att höra att någon skadat synen då han gjorde lumpen. Men det är just därför det finns ett gediget regelverk som kallas SäkI.
http://www2.mil.se/sv/Forsvarsmakten/Dokument/SakI/

Om du genomför lumpen och följer SäkI samt befälens instruktioner och är själv vaksam och försiktig så är det nästan garanterat säkrare än att arbeta på kontor eller industri.

Säg bara som det är, du vill helt enkelt göra lumpen och att du är tillräckligt gammal att få göra något du själv vill i livet utan att mamma ska behöva hänga över axeln och tycka till. Om hon sedan inte kan stödja dig i det beslutet och bara ska tjura så är det upp till henne och vissar bara på en del egenskaper som en mor inte borde ha.

Ta och förklara för henne att i Sverige har vi nåt som kallas för totalförsvarsplikt vilket innebär att du måste göra värnplikten om du blir uttagen.

Kan det inte vara de vanliga reaktionerna från en mor/förälder?

I den allmänna debatten ser det ut som om alla värnpliktiga ska göra utlandstjänst.

Att riskera sitt barns liv i t ex Afghanistan/Tchad etc är alltid skrämmande.

Personligen tycker jag beslutet är helt upp till dig. När du har åldern inne att göra lumpen har du även åldern att bestämma över dig själv.


/Honken - som försöker vara så opartisk som möjligt, gällande lumpen, på ett militärt forum.

Om du pratar med henne kanske hon tvärt om blir riktigt stolt över dig. Att du vill göra din plikt och väljer att kliva in i vuxenlivet. Det är storartat av dig, tycker jag. Så många andra vill bara ha och ha men inte ge något. Ja, det är något alla mammor skulle känna stolthet över, om de bara satte sig in i resonemanget.

Mammor kommer alltid att vilja att deras avkomor inte gör nåt farligt, så har det nog alltid varit och kommer nog alltid att vara. Men du måste fråga dig själv vilket liv du vill leva: ditt eget liv eller ditt liv enligt din mamma. Jag själv valde att leva Mitt liv. Och det har min mamma acepterat(eller hur det nu stavas )
Att leva sitt liv efter vad nån annan tycker oavsett vem det är, är inte nyttigt!
Det är i första hand ditt liv och ingen annans!

om inget av ovanstående argument biter kan du ju alltid ta till....

Mamma? Är det bra med kvinnlig rösträtt? lika lön för lika arbete? friheten att kunna göra din röst hörd når du känner att något är fel? Fackligt arbete?osv....Förmodligen kommer hon säga ja. Då kan du dra till med ..... Jag kommer att försvara det. Med mitt liv om så behövs! Allt för din skull mamma.

Jag tror pappa6116 förslag får lite oanade effekter ;)

Jag har/hade samma problem som du med morsan. Men det är bara att inte snacka om det 24/7 utan låta henne vänja sig vid tanken.

Det kommer. Morsor är morsor och kommer att förbli det. De säger alltid nej från början

Precis som Cesium säger kan det vara smart att inte prata om det HELA tiden, MEN försök få igång en diskussion (som så många har sagt). Ett hett tips kan ju vara att försöka berätta just varför du vill göra vpl, och kanske inte bara säga att du vill skjuta och göra US, utan kanske mer om kamratskap, roligheter och testa sina gränser.
Sådant brukar gå hem, iaf hos min kära mor

Era erfarenheter av era föräldrar strider mot mina. Min mor var och har alltid varit jättepositiv till värnplikt. Hon tycker också att en utbildning som är mer krävande skulle vara ännu bättre, vilket givetvis välkomnas med öppna armar från min sida.

Jag tror föräldrarnas inställning till värnplikt beror mycket på vilka personer de träffat på som gjort lumpen. Morsan hade för ett tag sedan en ex K4-jägare som gick vid sidan av henne på kliniken. Hon har pratat varmt om denna person, som har berättat om hur givande allt har varit osv.

När det sedan gäller utlandet är hon negativt inställd, men som alltid så är det ändå mitt val.

När man har fyllt 18 är man myndig, vilket innebär att din morsa inte kan på något sätt hindra dit. Psykisk terror (!) borde inte fungera i längden.

Som tidigare sagts: När du är 18 är du myndig och vi har totalförsvarsplikt i Sverige. Det räcker som argument tycker jag. Är du en vanlig "medelsvensson" finns det inget som talar emot att du ska göra lumpen. Tillhör du och din mamma Jehovas Vittnen eller liknande har jag viss förståelse för det efter som de historiskt sett alltid har sluppit göra lumpen. Personligen hade jag inga problem med att "få tillstånd" att göra lumpen eftersom jag ville bli yoff, vilket i och för sig aldrig blev
av, och har varit MIP sedan barnsben.

För övrigt är nedanstående siffror något du kan visa för din mamma:

Vad din mamma tror att du klarar: 20%
Vad du tror att du klarar: 40%
Vad ditt befäl tror att du klarar: 60%
Vad du egentligen klarar: 100%

Någon som har ovanstående bild och kan lägga ut den förresten?

Menar du som en excel-graf eller?

Tack för era åsikter, men lämplighetsansökan skriver jag nu och jag är ej myndig.

det är därför du ska prata med henne nu..förklara för henne nu..om hon inte kan prata om de och förklara vad det är som gör att hon inte tycker att du ska göra lumpen så är det svagt av henne att inte kunna motivera sina åsikter, därför att kan vara okej för en 5-åring att säga men en mamma ska kunna motivera bättre..

Den där lämplighetsgrejjen är det DU som ska fylla i, inte morsan!
Min fick se mina svar i efterhand, hon vart väll måttligt nöjd...

Jag har bilden men imageshack strular såklart när man för en gångs skull behöver det...

Ur handbok överlevnad

Min mor var inte heller så värst imponerad av att hennes son skulle upp till Boden och köra stridsvagn men hon kom över det. Nu är hon mindre imponerad av att jag vill göra utlandstjänst men hon har lyckats acceptera att jag är min egen person och kan leva mitt egna liv.
Jag tror att det vore nyttigt för dig din mor och eran relation att du gör din värnplikt.

Lycka till!

För mig är problemet att jag står i valet mellan att ta min plats i Arméns Trumkår som gitarrist/pianist/beckar eller att ta min plats som Jägarplutonbefäl i Arvidsjaur. Ett jättesvårt val. Föräldrarna tycker att man ska ta musiken därför att de tycker att det verkar roligare medan jag inte riktigt ser utmaningen i det. Tilläggas bör att jag är mycket fysiskt aktiv som skidåkare och orienterare samt en mycket aktiv musiker. Så båda utbildningarna skulle passa mig som handsken. Jobbigt val....

Spela trummor kan du göra efter lumpen också, spränga trummor (vägtrummor) kommer du ALDRIG få göra efter lumpen...

Mitt råd till dig (och alla andra som känner sig vilsna i frågan) är att om du har möjlighet så ta chansen att göra värnplikt.
Det är så få som får lov, att meritvärdet är högt. Jag märker som arbesgivare skillnad mellan personer som har genomfört, respektive inte har genomfört, värnplikt.

Jag vill inget hellre än att mina barn ska genomföra värnplikt. Men jag är ju pappa...

Kör hårt och stå på dig!

Om du inte orkar tjafsa med kära mor så kan du alltid ducka bakom pliktlagstiftningen.
"Lessen morsan, men jag måste ju mönstra, det står i lagen". Förklara inte alla moderna finesser med ökad grad av frivillighet. Och sen kommer du hem med placeringen och kör samma vals igen: "Lessen morsan, men jag blev inskriven. Och lagen säger ju..."

Du borde försöka få ur henne varför hon blir sur, en teori som jag greppar rakt ur det vilda är att hon inte vill vara ifrån sin son i 11 månader (5 dagar i veckan). Oavsett vad hon tycker är du trotsallt vuxen, du kan inte lyda mamma hela livet.



Det finns såklart undantag för detta. Min mor är glad att jag ska göra lumpen, även min far. De är däremot smått besvikna på min bror som inte ville för han tyckte det var bortslösad tid. Det var t.om morsan som fick mig in på att gå med i HVu.

Välkommen i klubben!!!

Min morsa vill naturligtvis inte heller att jag ska göra lumpen, så jag gjorde lite av det som nämnts tidigare.
Samt att jag duckade bakom pliktlagen (hon ville t ex att jag inte skulle mönstra ens), efter mönstringen blev jag inskriven så jag kunde fortfarande ducka bakom pliktlagen. Sen blev jag placerad i utbildningsreserven så då gick det inte att ducka längre.
Fast jag överkklagade och ska i januari rycka in och köra pansarbandvagn är det tänkt...
Men jag tror hon börjar bli lite mer accepterade när det gäller lumpen.

Jag tror våra morsor är ganska lika (lika normala???), min morsa är fortfarande överbeskyddande, ibland tror man att hon tror att man går på högstadiet eller är ännu mindre. (Jag är 18 och har både körkort och dykdert)

Som så många andra 40/50plussare lider hon av datorfobi...

Hon vill inte att jag använder bankkort, det är för farligt ("då kan dom tömma ditt konto!", vilka "dom" är vet ingen).

Oroa dej inte, prata med din mamma och lyssna på hennes argument. Sen sågar du sönder hennes argument med logiska resonemang baserade på sånt som hon inte kan betvivla, som lagar t ex. Min mamma baserar många av hennes argument på sin egen okunskap och rykten.

Och sen? Tålamod....

Och sist? Du är inte ensam...


Edit: Jag kanske ska säga att jag inte tar något som helst ansvar för hur mina "tips" tolkas eller används...

Kårmusik på den nivån som musikkåren grejar med får man nog inte göra efter lumpen.

Man kan alltid trumma här:
http://www.gardesmusik.nu/

Kanske inte riktigt samma.. Men för en infanterist är det ju same same ;)

Uräskta OT men jag bara måste...

Har Lt P kapat ditt konto?

eller så har han viss bakgrund i FPK också

haha min morsa såg det som frälsningen från ovan när jag hade hade vart och mönstrat

Jag tycker du ska berätta om alla fördelar med att göra lumpen.
Du lär dig ta ansvar, passa tider, hyffsar till dig, klipper dig (? ), lär dig uppskatta saker och ting, klara sig själv osv osv.

Skit i morsan. man kan inte göra allt som dem vill. Tänk hur världen hade sett ut då

Trodde att mammor ville att deras söner ska göra sin plikt för landet.. Men tider förändras på bara några år..
Eller så är det bara jag som har en bra mamma.

Min mor såg det som ett nödvändigt ont. Det var läskigt med vapen och skrikande "scheshanter" och liknande. Min far hade väl just inte så mycket att säga mer än att det "nog är nyttigt för dig".

Efter avslutad GU så var dock lilla mamma den som först kommenterade att jag inte längre betedde mig som "en finnig fjortis" tror jag hon sa.

Nu, många år senare, har hon berättat hur hon var uppriktigt orolig när man kom hem de första permissionerna med skalad skalle, svarta påsar under ögonen och blodiga skavsår både här och där. Men hon har också berättat om hur stolt hon var när hon såg hur jag på bara några månader växte från en osäker tonåring till att bli någon slags vuxen. Men, som många andra har sagt, din mor kommer alltid att se dig som ett litet knytte som ligger i vaggan. De har lite svårt att släppa taget på något vis. Jag är nu 30+/40- men i min mors ögon är jag nog sisådär 4-5 år emellanåt.

Utan att älta det allt för mycket tror jag att du ska vara ärlig och förklara varför det här är viktigt för dig. Förklara hur du tänker och försök få henne att inse att du både fysiskt, psykiskt och juridiskt är vuxen och att det är du som fattar beslutet men att det skulle kännas bättre att veta din mor stöttar dig den dagen du marscherar in igenom grindarna för första gången.

Edit: stavning

Det kan vara nyttigt att visa att "navelsträngen" FAKTISKT klipptes för länge sedan!
mödras vapen är att vara sur över barns beslut, det går över!

Är du 18år och kollar på magen att strängen är borta så stödjer jag dig i ditt beslut om värnplikt iaf.
Mamma hittar snart något nytt att fundera på ska du se

Respekt är ömsesidigt!

Du bör verkligen ta chansen att göra lumpen,sådant med morsor kan alltid gå över

Rully. Ge oss gärna återkoppling sen, så vi får veta hur det går för dig.

Mvh K

nu är jag iaf anmäld på det sättet jag ville vara...återkommer efter mönstring...som är nästa år...

Bara min morsa som var jättepositiv över att jag ville göra lumpen? En värnplikt senare tycker hon fortfarande att det är jättbra. Dock skulle hon bli lite sne om jag gjorde utlandstjänst, har väl mest med farorna att göra antar jag.

@Rully: När ska du mönstra? Jag och säkert andra är intresserad av vad din mamma säger när du presenterar din eventuella tilldelade tjänst.

@Eindpeng: Jag minns inte exakt vad mina föräldrar sa när jag berättade att jag skulle mönstra, eller efteråt när de fick veta vilken tjänst jag fick. Men det lutade åt det positiva hållet, de tyckte att det var fullt normalt att jag skulle göra värnplikten. Jag hade aldrig en tanke på utlandstjänst, tror inte ens att befälen nämnde något sådant för sju år sedan. Men någon utlandstjänst får jag absolut inte göra, det har jag fått höra av min mamma på senare tid. Jag är med i Hemvärnet och hon vill väl försäkra sig om att jag inte får för mig några dumheter på senare dar...

@desmond: Jag tror inte att några 91:or har fått reda på mönstringsbesked ännu, jag har inte det.

@Eindpeng: Min morsa är mycket positiv till att jag vill ge mig in i det militära. Hon är t.o.m gladare än farsan som bara grubblar om att "Det lägger ju snart ner" etc. Hon va även positivt inställd till att jag ville göra utlandstjänst och bli officer. Angående farorna så sa hon att man kan dö lika lätt här hemma i trygga Sverige, skillnaden är bara hur man dör.

som sagt så har jag ej fått reda på om eller när jag ska mönstra.

Tycker att jag drar upp tråden igen när det är dags.

Hej!
För bara några månader sedan var jag jättetaggad på att göra lumpen med en krävande tjänst. Nu känner jag nästan lite att jag var taggad pga det är en bra merit, jag blir bättre tränad(vältränad redan nu) och kan sätta mina simkunskaper till nytta.

Jag ser samtidigt inga direkta nackdelar med att göra lumpen, förutom...här kommer dödsstöten...att bli inkallad.
Samtidigt är min mor väldigt anti att jag gör lumpen. Att säga att detta inte väger in skulle vara att ljuga.

Hur gör jag för att bestämma mig? Jag tänker läsa Biomedicin här i stockholm eller medicin i usa om jag får mitt idrottsstipendium.
Jag planerar ingen karriär inom försvaret.

Tack på förhand.

Strunta i lumpen. Varför ska du försvara andra som inte ens infinner sig för mönstring trots påminnelser och utan straff. Varför ska du slaktas likt ett djur i en skyttegrav när svenska folket inte kan förse dig med vare sig adekvat artilleriunderstöd (artilleriet av idag är ett skämt och du ska inte stirra dig blind på "tuffa" stridsvagnar) eller luftvärn värt namnet. Kriget tycks dessutom efter konfilkten Georgien-Ryssland inte lika avlägset. Frågan du bör ställa är istället: Finns det jobb inom biomedicin?

Gör det. Jag har inte gjort lumpen, och har resonerat i samma tankebanor som du, men är helt övertygad om att det är en bra investering i sig själv som du dessutom bara kan göra NU. Plugga kan du göra när som helt, så ta chansen till lumpen NU.

Jag har nu sammanslagit dina två trådar om din vånda med lumpen Rully. Det räcker med en tråd.

/Krook
Blågul

Jag tycker helt klart att du ska ta chansen, för det är just det lumpen är, en "chans" att göra något som nu för tiden blir mer och mer ovanligt och en chans att träffa nya människor på ett sätt som är nästan omöjligt att göra i det civila.

det finns inga nackdelar med att göra lumpen och när du väl är där så kommer du tycka att det är roligt.
ångrar du dig så är det inga problem att hoppa av, prata med pastorn eller säg som det är att du vill helt enkelt inte.

det är bara 11 månader av ditt liv.

Det jag har fetmarkerat är en sanning med modifikation. Visst går det att begära att få sluta och de flesta som vill får göra det. Problematiken är att du för alltid är en quiter och du kommer att gräma dig resten av ditt liv. Det samma gäller om du väljer att inte ta chansen. Du fick inte visa för dig själv och din mamma att du faktiskt kunde och att det var bra för dig.