Matpristerna har ju stigit oerhört det senaste par åren, en del exporterande länder har förbjudit export för att hindra prisstegringar men det löser ju ingenting globalt.
Att det finns risk för oroligheter är tämligen glasklart men finns det risk för krig någonstans?

De flesta av de prisstegringar vi ser nu drivs av följande faktorer:

1 Ökat kortsiktigt behov från Asien, främst Kina och Indien.

2 Ett allmänt behov i producentledet att öka sina intäkter sedan flera år av hård prispress på livsmedel eller råvaror

3 Ökad efterfrågan på spannmål för produktion av biobränsle

4 Sämre skördar än normala toppår vilket ger ett lägre utbud

5 Finansiell spekulation i spannmål som tidigare inte fanns har uppstått i takt med att finansmarknaderna har blivit högt värderade och mer volatila.

Det ökade behovet från Asien kommer att minska på medellång sikt då de strävar efter att vara självförsörjande i högre omfattning än vad resten av världen gör.

Ett exempel är ris där Kina producerar 180 miljoner ton själva för sitt egna behov. Den globala handeln med ris understiger 30 miljoner ton årligen.

Producentledets prisökningskrav kommer att minska och hamna i paritet med resten av samhälletsinkomstökningar på sikt

Biobränsle hypen kommer dö ut samma dag som man upptäcker att 100000 afrikaner måste dö för att någon miljönisse skall köra sin Saab Biopower eller Toyota Prius.

Skördar varierar över tiden men över en 10 års period så ökar produktionen globalt sett i en högre takt än befolkningsökningen.

Den finansiella spekulationer i matvaror är en faktor som kommer att påverka priset på råvaror i högre grad än tidigare. Denna gör prisbilden mer volatil och att vi kommer få rörligare priser - Tex kommer kanske ett paket gevalia inte konstant ligga på 22,90-23,90 som de gjort de senaste 21 månaderna utan kanske variera mellan 20 och 30 kr.

Jag tvivlar på att just ökande matpriser kommer leda till krig och oroligheter. Däremot kan ren avsaknad eller brist på mat skapa dessa situationer.

Jag tror att vi kommer se en förändring och anpassning av våra konsumtionsmönster pga den nya situationen. Stiger priset på durumvete (dvs pasta) så minskar konsumtionen tills ny jämvikt uppstår. Ökning sker istället på tex ris, potatis osv varpå deras pris stiger något.

Oljeindustrin har inte alltid varit guds bästa barn mot den lokala befolkningen men det har ju inte gjort att oljekonsumtionen dött ut. Jag har också lite svårt att se att man skulle börja odla bio-bränslegrödor i de mest svältdrabbade områdena i t ex Afrika. En av anledningarna till svälten är just att det är lite svårt att odla nåt överhuvudtaget där. Men det är klart, skulle man börja odla bio-gröda i dessa områden istället för mat-gröda så skulle det nog rätt fort kunna bli stridigheter.

Jag tror inte heller att våra konsumtionsmönster kommer att förändras i någon större utsträckning, tyvärr. Om priset på vete går upp så sjunker naturligtvis konsumtionen något, men så har det alltid varit. På samma sätt så är tomaterna dyrare på vintern eftersom vi måste importera dem till Sverige och då sjunker tomateriet något på bekostnad av t ex rotfrukter och ostbågar. Men detta är ju bara den normala marknadens inneboende egenskaper.

Den typ av förändring av konsumtion som verkligen kommer ursprungsländerna till gagn kräver nog rätt drastiska åtgärder.
Antingen genom ren och skär lagstiftning eller (hellre) genom ökat medvetande hos konsumenterna.

Men om det är nånting som jag tror kan leda till krig/motsvarande så är det tillgången till rent vatten. Det är betydligt mer väsentligt än mat eftersom tillgången/bristen på rent vatten påverkar fler områden än "bara" själva maten.

Håller till 100 % med om detta. Kampen om vatten är vårt absolut största problem att lösa.

Anpassningen av konsumtionsmönsterna är mycket snabbare och kraftigare än vad de flesta tror. Jämför med ICA och deras återvunna köttfärs. De första dagarna sjönk försäljningen av köttfärs nationellt med ca 7 % men återhämtade sig sedan och återgick till tidigare nivåer.

Biobränslen har dock en väsentlig skillnad. Vi köper dem för att må bättre - dvs hjälpa miljön. Dock kommer den tanken lite på sne om det är så att biobränslet framställs av majs och vetegröda som nu inte kan användas som mat till 100000 svätande barn i Afrika... Därför kommer behovet att minska tror jag.

Sverige (och EU) håller för brinnande livet på att lägga åkrar i träda - just för att få ner överprodukionen av spannmål. Spannmål som under tidigare decennier dumpats på U-landsmarknaden och i många fall gjort att det lokala jordbruket inte haft möjlighet att utvecklas utan stått och stampat på samma fläck. Kan det lokala jordbruket i u-länderna få avsättning för sina grödor till rimligt pris utan att behöva konkurerra med mer eller mindre gratis europeisk eller amerikansk spannmål finns det en helt annan möjlighet till agrar utveckling och avsevärt högre lokal produktion av livsmedel.

Visst kan matbrist och svält ge upphov till flyktigströmmar och brödkravaller - men det fungerar också minst lika mycket, kanske mer, åt andra hållet: Även i de eländigaste delarna av t.ex. Afrika så beror svält ofta på att man pga logistiska problem vid krig och konflikter inte kan få fram livsmedel till konsumenterna, snarare än en faktisk brist på livsmedel sett ur ett större geografiskt perspektiv.

Det är väl här den springande punkten ligger? Logistiken. Jag tror tyvärr inte att den majs som odlas för att bli bränsle skulle komma de svältande till nytta om man inte kokade etanol på majsen. Det finns ingen vinst i att frakta den majsen till de svältande istället för till raffinaderiet. Eller att omfördela den ekonomiska vinsten på motsvarande sätt. Alltså kommer det troligen inte att hända.

Min personliga åsikt är att en av de få saker som faktiskt biter på fattigdom och svält är att stimulera den lokala ekonomin.
Dvs att det som produceras (och avkastningen av detta) i t ex Somalia faktiskt kommer landet tillgodo. Detta innebär i sin tur att vi som konsumenter måste köpa varor som kommer därifrån, även om det är lite dyrare än det absolut billigaste alternativet. I takt med att en sådan lokal stimulans ökar produktionen i Somalia så kommer produktionsvolymerna och därmed priset att sjunka.

Men å andra sidan: vad gör vi då med de länder som i så fall kommer att tappa motsvarande produktion?

En sådan stimulans och ändring av konsumtionsmönster kan egentligen bara skapas (om det ska vara hållbart på längre sikt) genom att konsumenterna självmant ändrar sitt beteende. För att konsumenterna förstår varför och är villiga att betala för den ändringen. Egentligen inte särskilt annorlunda mot att staten lämnar bistånd via inbetald skatt.

Denna stimulans kan naturligtvis skapas genom diverse statliga åtgärder som straffskatter, handelstullar och liknande men själva marknaden brukar som regel svara dåligt på dylika åtgärder. (Nu ska vi inte utveckla detta till partipolitik).

Så den grundläggande frågan är enligt mig: Vad är vi, dvs du och jag, beredda att betala i form av högre priser för att det inte ska bli slagsmål om maten i Afrika? Är vi beredda att ändra vår livsstil till förmån för människor vi aldrig träffat och aldrig kommer att träffa? Har vi egentligen "rätt" att konsumera på den nivå vi gör idag? Skulle vi kanske klara oss med lite mindre av vissa saker?

Lite OT men jag tänkte illustrera det senaste stycket genom att berätta om min mormor (avliden 1992) :
Hon föddes 1911 i Långshyttan, en riktigt liten håla strax utanför Hedemora. Under första världskriget var det som bekant brist på mat även i Sverige. Eftersom mormor var för liten för att jobba "på riktigt" så fick hon istället springa med bud runtom i trakten (under senare hälften av kriget alltså). Ett återkommande ärende var att springa med post till en bondgård. Varenda gång hon kom dit så blev hon bjuden på ett glas mjölk och en knäckebrödsmacka med smör på. (Nu ska ni komma ihåg att både mjölk och smör var bristvaror men de som hade egen produktion, dvs bönder, hade det lite bättre förspänt än gemene man). Mjölken var hon förstås tvungen att dricka upp på plats eftersom hon inte gärna kunde ta med sig glaset hem, men knäckebrödet med smör var en annan femma. Hon berättade att hon aldrig någonsin "nändes" (vågade, hade hjärta till) att ta en enda tugga av brödet innan hon kommit hem och det hade blivit rättvist uppdelat på alla syskonen.

Min poäng är att det här hände för inte ens 100 år sedan här i Sverige. Sedan dess har vi, framförallt efter andra världskriget, haft en ekonomisk och social utveckling som saknar motstycke. Samvetsfrågan är: skulle vi kunna göra några få återkall på vår nuvarande livsstil så att andra länder kan få en hyffsad utveckling?

Sicken tur att den här tråden inte handlar om Peak Oil utan om livsmedel och agrarproduktion då...

det jag funderar på är om en västlig bojkott av långkornigt ris (endast den typen det gäller i princip) skulle kunna dämpa det.

Som flera sagt är det inte någon brist på ris som leder till höjda priser utan snarare kombinationen av att folk insett går tjäna pengar, hur betydelse fullt riset är.

Så någon höjer priserna, regeringar tänker "oj oj, vi måste köpa ris nu, så vi säkra, så betydelsefullt".. när du har en villig köpare som betalar "nästan var som" så höjs priset. Nu blir det "OJ OJ", priset högre än tidigare.. gäller verkligen köpa nu.

Och folk med mycket ris tänker, "ah kommer stiga högre", så håller inne.. varpå regeringarna (vet iallafall Fillippinerna.. sök på bbc) gör uppmärksamde uttalande, aktioner mot sånt där.. som försträker krisen..


Så min tanke är om i västvärlden säger "ok, vi slutar köpa långkornigt ris ett tag" så kommer inte tillgången att påverkas men kanske den "upplevda efterfrågan".. vad tror ni?

Biobränsleär den största orsaken till ökade matprise.
Ex: Den första Flygningen Europa - USA (New York) har nyss genomförts. där förbrännes det bränsle, som det krävde 30 fotbollsplaner av grödor för att framställa. Det är mycket mat.
@Axial
Du utgår från dem felaktiga teorin om att ekonomi mm är en nollsummespel, dvs att för att någon skall få något, måste någon annan avstå något. Det är inte sant. Det går att öka mervärdet för alla, utan att någon blir lidande.
Det finns betydligt mindre fattiga idag än det fanns för bara 10 år sedan och det antal fattiga minskar kraftigt.
Det finns otroliga odlingsareal i afrika. Problemet är att Afrika är extremt drabbat av krig och inhemsk korruption.
Ser man på Sydkorea, som för inte så många decenier sedan låg på samma nivå som de afrikanska länderna låg på den tiden. Sydkorea är idag ett rikt I-land, medan de afrikanska länderna ligger kvar på samma nivå. Detta trot att det pumpas miljardbelopp in i Afrika varje år, medan sydkorea till stor del klarat sig själv. Eller just kanske därför.

Sedan. ni som talar om vatten som framtida casus belli. Jag förstår inte riktigt era resonemang... Hur kan det bli ekonomist försvarbart att föra krig om något som finns nästan överallt och dessutom är svårt att transportera i större volymer?
Redan idag är det inte speciellt svårt att rena vatten, och göra det drickbart.

Och när det dessutom finns goda belägg för att vattenbrist leder till samarbete i större utsträckning än konflikt i dag.

J.K Nilsson

Det är skillnad på vatten och vatten. Till att börja med så kan vi räkna bort allt havsvatten. Att avsalta havsvatten kräver stora mänder energi oavsett om man destillerar eller joniserar vattnet. Det går att bygga soldrivna saltvattensdestillatorer, men kapaciteten är begränsad.

Att rena sötvatten är förvisso ganska enkelt och billigt i drift i jämförelse, men det kräver fortfarande stora investeringar i själva anläggningen. Sedan beror det ju på hur mycket skit det finns in vattnet som ska renas också. Behöver man bara avskilja skräp och sediment så är det busenkelt. Behöver man rena vattnet från mikroorganismer (bakterier, amöbor m.m.) så är det fortfarande ganska enkelt, men det kräver mer energi. Om vattnet dessutom innehåller skadliga mängder tungmetaller och miljögifter så är det inte alls lätt längre.

Vatten finns nästan över allt, men drickbart vatten är alls inte så vanligt förekommande som här i norden. Oftast så hänger problemet ihop med överbefolkning. Ju fler människor det finns desto fler behöver dricka vatten och destor fler finns det som skitar ner i vattnet innan det är uppdrucket.

När det gäller att transportera vatten i de mängder det är frågan om så finns det lösningar. Huvuddelen av världens befolkning bor i låglänta områden vid kusterna. Färskvatten finns i sjöar och floder som vanligtvis är eleverade ovanför havsytan. Om man bara bygger en pipeline, kanal, tunnel eller konstgjord flod från sjön A till staden B så fixar gravitationen resten.
Om man inte kan transportera vatten från sin nyerövrade vattentäkt till hemlandet så går det säkert bra att flytta dit befolkningen i stället. Man behöver inte ens pyssla med deportation och sådant, folk kommer att flytta frivilligt från ställen där det råder brist på vatten till ställen där det finns vatten.

Det vi sett när det gäller skenande matpriser beror på Peak Oil. När oljeproduktionen inte ökar lika snabbt som efterfrågan leder det, som vi sett, till högre oljepriser och utvecklingen förstärks av spekulation om att oljeproduktionen kommer att minska inom en snar framtid. Dyr olja leder till dyrt drivmedel till jordbruksmaskiner, dyra livsmedelstransporter och dyrt konstgödsel. Resultatet blir givetvis dyrare mat. På detta följer också spekulation. De som har mycket pengar har slutat tro på de nationalekonomiska teorierna om att marknaden kommer att ordna detta. Det borde vi i Sverige också göra.

Det är ju ändå dax att lägga energi (no pun intended) på att lösa energiproblemet... Mina hopp står till Fusion... min fantasier till kall fusion.


Life straw Svårare än så är det inte. Visst, den är inte perfekt ännu, men den är på väg.
Hur det fungerar
Den är i dagsläget inte billig, men fortfarande billigare än att köpa stridsvagnar.


Det är fortfarande ohyggligt dyrt att föra krig. Förmodligen vore det då billigare att köpa vattnet via en pipeline. Eller att rena det själv. Har en grupp människor bosatt sig där det inte finns tillgång till vatten över huvud taget, det är nästan lite Darwin över det.
Givetvis finns det ställen där detta kan hända, tex i Afrika, men där finns redan problemet med små lokala banditgäng, och inga som har förmågan att sätta sig emot dem. Det problemet existerar redan idag. IDag handlar det dock inte om vatten.

Min poäng är att det är vädigt svårt att gå ut som "vinnare" ur ett krig, mer än rent "sportmannamässigt". Det vi kan se i modern tid, är att vinnaren i ett krig, är de som inte är med (tex Sverige ur WWII)
Krig kostar ohyggliga pengar, och sk human capital. Kolla på Irakkriget, som för USAs del inte kostat så extremt mycket i männskoliv, men i ren ekonomi är det en katastrof. Dollarn är all time low. Även Usas stat skulle beslagta alla oljekällor i irak så skulle det inte bli någon vidare ekonomi i det. Min poäng är att det alltid finns en billigare lösning än krig, ijallefall när det gäller resurser.

"Det beror på biobränslen... det beror på peak oil..."

De ökade livsmedelspriserna har inte en enkel orsak. Det är en samverkan av många olika orsaker, bland annat missväxt, högre efterfrågan pga högre levnadsstandard, protektionsm, kraftig spekulation och, inte minst, de tidigare nämnda ökade biobränsleefterfrågan och petroleumpriserna. Men trots alla dessa orsaker producerades mer spannmål i världen förra året än någonsin tidigare (2101 miljoner ton enligt FAO). Vad ni än får höra så råder det inte någon global brist på spannmål.

Påverkan av ökade livsmedelspriser i rika länder kommer att vara begränsad, vi lägger en så liten del av ekonomin på livsmedel att det helt enkelt inte har en avgörande betydelse för vårt samhälle. Däremot kommer det att bli hårt för fattiga i urbana områden i u-länder, men eftersom ingen bryr sig om dem i dagsläget så säger cynikern i mig att ingen kommer bry sig speciellt mycket i framtiden heller. I alla fall inte tillräckligt mycket för att det ska komma till mer än inre oroligheter och kravaller, fullskaliga krig ser jag som osannolikt.

De högre priserna kan rentav komma att få en positiv effekt på den globala ekonomin. Högre priser ger bättre ekonomi för agrarproduktion även i fattiga länder, och minskar lockelsen i lantbrukssubventioner i rika länder (då lantbrukarna ändå får väl betalt) samt minskar fördelarna i omfattande tullsystem för att skydda det inhemska jordbruket.

Förvisso, men man kan applicera samma logik på vatten som det som gäller för olja; Det är den som kontrollerar tillgången som har makten. Om din huvudleverantör plötsligt säger att "Nu tycker vi att ni röstade fel i ert senaste val så nu blir det inget mer vatten till er." så ligger man pyrt till.


Problemet är att folk har bostatt sig där det har funnits vatten. Sedan så blev folket fler och vattnet mindre. T.ex. för att man har överutnyttjat sina vattenresurser, oftast för konstbevattning.


Ifall valet står mellan att riskera sitt "human capital" i ett spektakulärt anfallskrig eller att se det tyna bort p.g.a svält och vattenbrist så framstår säkert krig som ett lockande alternativ.
Sammak sak med ekonomiskt kapital. Ifall ett lands ekonomi till stor del bygger på jordbruk som kräver vatten, och vattnet börjar ta slut, vad gör man? Att bygga ut konstgjord vattenförsörjning för att förse folk med dricksvatten är en sak. Att göra samma sak för att förse storskaligt jordbruk med vatten är en helt annan femma. Pengarna som en sådan investering kräver kanske man inte har, men en krigsmakt har man säkert sedan tidigare. Den där sjön/floden i det mindre grannlandet ser nog ganska lockande ut i en sådan situation.

Flyttat denna tråd dit det känns mer aktuellt.

Rokare BG

Då finns det förmodligen en annan leverantör som kan erbjuda samma tjänster, kanske lite dyrare, men fortfarande billigare än krig. Och leverantör/land nr 1 går då miste om en inkomst, som de kanske inte har råd att avstå. Problemer är ju då om man lagt alla ägg i samma korg, men det finns alltid en billigare lösning på det också.
Dessutom, har ett land så pass inflytande att de kan göra så, är nog ett väpnat angrepp uteslutet ändå ;)
Finns det inte de resurser som folk behöver, kommer folk att flytta på sig. Det är betydligt enklare att flytta folk inom ett land (eller mellan flera) än att först med vapnenmakt säkra ett område, slänga ut alla som redan bor där, flytta dit massa nytt folk, bygga upp en infrastruktur, försvara området mot motangrepp och lokala gerillagrupper.
Samma sak som i förra scenariot. Om det är något moderna konflikter visat, så är det att anfallsfasen är det lätta. Det svåra är att stanna kvar.
Det enklare vore att gå över till ett mer hållbart jordbruk. Det ligger ju i ägarnas eget intresse att kunna plocka ut kapital från stället även i framtiden, de har ju ändå investerat en hel del i det. Dessutom, fungerar inte A längre, så brukar folk snabbt gå över till B (se tex industrisektor till informationssektorer)

Mina Scenarion utgår dock ifrån att det råder hyfsad marknadsekonomi, vilket det idag gör äver stora delar av världen.
Man kan dessutom se en krympande betydelse av nationalstaterna som sådana och en kraftig övergång från behovet av vapenmakt till ekonomimakt. Gemene mans syn på militären har ändrats hyfsat radikalt de senaste 30 åren, i de flesta västliga länder.
Som ni förmodligen märkt ser jag ljust på framtiden, dock finns det en del orosmoln, främst den ökande nationalismen. Det är farliga saker som kan orsaka krig

Trådens titel ställer frågan om matpriserna kommer leda till oroligheter i världen. Det har det redan börjat göra...

The Biggest Green Mistake

På hur många ställen har man eller har haft en subventionerad "marknad"?

J.K Nilsson

Eller statligt kontrollerad marknad?

Europa, Kina, Usa för att nämna tre.

I princip all jordbruksproduktion i I världen är subventionerad eller statligt kontrollerad.

Okej, nu menade jag närmast att staten delar ut maten. Jag har ett svagt minne att när Pakistan slutade att subventionera mjölpriset till kund blev det upplopp.

J.K Nilsson

Artikel ur aftonblaskan:
Kriget om brödet