Om man ska svara på grundfrågan så är min åsikt att det inte ska vara på det sättet, som instruktör(framförallt i HV) så måste man vara flexibel och kunna se andras erfarenheter och, utifrån det grunda sitt utlärningssytem på, utlärningen ska ju vara grundad/riktad på den som ska lära sig och inte den som lär ut.
Resultatet annars blir ju att folk tröttnar och kommer inte tebaka nästa gång, däremot måste ju även den enskilde ha lite självdistans och ha lite smak för rätt-å-fel/när-å-hur.

Kik-titt eller inte, beror på situationen, rensning=JA Genomsök=kanske, Reglemente i strid=Riktlinjer/förslag (enligt min syn)

Sant, som med det mesta här i livet finns ju inget entydigt rätt/fel...

Tja svaret på frågan kan vara 42... Eller situationsanpassat... Flexibilitet gäller.

Jag tänker inte skriva något i sten men jag lyfter faktiskt fram kiken runt hörnet som en bra grej i många situationer. Det är ju inte för intet som utbildningen på Livgardet ändrar sig lite år för år pga att man hela tiden blickar utåt i världen på hur SIB striden faktiskt bedrivs.

Att man ska hinna bli skjuten av en motståndare när man tar en snabbkik är något som jag anser mindre troligt. Man får som alltid göra en riskbedömning och risken för soldaten som kikar vägs gott och väl upp av ev civila eller egna liv som kan sparas av att ha bättre koll på stridsterrängen. På det sätt som Livgardet lär ut idag så är kiken till för att få en snabb överblick rakt fram. Inte för att ha koll på hörnorna som är mot inbrytningsväggen.

Något som jag påpekat när vi pratat om kiken under utbildning med soldaterna är att det dels kan vara en kort klädkammare eller så kan det stå ett föremål väldigt nära dörren på insidan som gör så att handgranaten studsar tillbaka ut och på så sätt skadar eller i värsta fall dödar soldater i den omgången som ska gå in.

En annan grej att tänka på är alla civila svenskar som har skjutvapen i sitt hem, tex jägare o pistolskyttar. Under orostider eller krig så kommer säkerligen många av dessa att sitta i sina hem och försvara det. Att då få skymten av ett soldathuvud, hjälmbeklätt, kan ju vara den stora skillnaden i att personen kommer ut frivilligt eller att personen ifråga blir skjuten av en svensk soldat som försvarar sin sårade eller dödade kollega som jägaren sköt i "självförsvar". Kanske inte något som kommer att hända överallt men dock ännu än orsak till att kika runt hörnet.


Det som jag tog till mig mest i våras när vi instruktörer vart utbildade av officerare från Livgardet var just detta att man idag har förstått att folk kommer att dö i SIB miljö, det borde ju i och för sig inte vara någon nyhet, och många gånger så måste den enskilda soldaten ta lite större risker än vad man kanske vill göra för att kunna säkerställa truppens säkerhet och för att kunna nå chefens mål med striden.

Som exempel på detta kan jag ju ta frr upp i ett trapphus som tidigare skulle ske stridsparsvis, väldigt långsamt så att man såg ovanför sig och på så sätt undvek att bli skadad.
Idag så utbildar de i alla fall på Livgardet som så att man går upp med hela gruppen, beroende på utrymme självklart, snabbt och forserar upp till nästa plan. Tanken med detta är att om det nu skulle ligga en fi som skjuter någon i stridsparet så backar man och fi har övertaget. Om man jobbar på det nya sättet så kommer fortfarande fi att skjuta någon eller några av soldaterna som frr men soldaterna som trycker på bakifrån kan bekämpa fi och således forsätta striden. Vi äger fortfarande initiativet.

Nu kanske jag kom lite off topic men jag vill med detta bara belysa att även om man gjorde lumpen för 4 år sedan på livgardet så sitter man inte med facit i handen på hur utbildningen skall vara idag. Soldaterna måste bli bättre på att ta till sig vad instruktörerna visar utan att ifrågasätta allt och instruktörerna måste komma väl förberedda och vara beredd på att svara på ett sätt som gör att soldaten kan känna att han inte behöver "käfta emot". Ibland så har inte instruktören ett bra svar men då måste man vara en så stark människa att man kan stå för sin okunskap och återkomma i ärendet.