QUOTE (Krook @ Apr 2 2008, 10:38 )

För några år sedan uttryckte ÖB att han ville fasa ut officerare vid 35. Nu har man backat från åldersbegreppet men andemeningen är fortfarande att en anställd ska fasas ut efter 12-15 år när denne har gjort sina missioner. Och vid +35 så är folk i allmänhet mindre benägna att åka iväg och har svårare att orka med tjänster på lägre nivå i Utlandsstyrkan, rent fysiskt alltså.
/K
Nu har jag äntligen reggat mig som ordinarie medlem. Tidigare postat som "bluka94".
Men vist fan kan inget vara för bra för att hålla länge

Just när man börjar bygga upp erfarenhet så tvingas man gå.
Och sen ute på arbetsmarknaden kan man inte göra något med dessa kunskaper man införskaffat sig under tiden på FM. Eller...?
Man tvingas i värsta fall skola om sig och börja om på nytt. vad kommer att hända med alla generaler och resten av höggradiga officerer?
Med detta system kommer ingen kunna avancera till några högre grader innan det är dags att gå. Surt...
I mitt gamla hemland var jobbet inom försvaret det bästa man kunde få. Alla arbetsföra medborgare bidrog(eller snarare att staten drog av det i samband med skatten, som var något lägre än här i Sverige) med 4% av sin bruttolön till försvarets budget. Jag behöver inte ens säga att några nedskärningar inom försvaret har ALDRIG ens funnits som en tanke under en milisekund.
MHS var obligatorisk om du vill ha en högre grad och möjlighet att avancera uppåt. Men även vanliga värnpliktiga kunde "aktiveras" om de ville och få lägre grader för att senare avancera upp till en viss grad (kommer inte ihåg vilken, emn inte mycket) och jobbade inne på kaserner med utbildningar och dyl.
Officererna var väldigt välbetalda och hade många förmåner (bl. a gratis lägenhet, flytt sköttes av armén med hjälp av "friviliga" värnpliktiga, tjänstebilar mm mm). Varje arbetat år räkndes dubbelt och man kunde pensioneras efter halva tiden. Ex. efter 20 år i tjänsten kunde man gå i pension. FM hade den bästa vården osv, osv... Kortfatta kan man säga att allt som hade med FM att göra var "top of the line" i alla avseenden. Man tillverkade t. ex. egna stridsvagnar och vid överskott sålde man ut dessa bl.a till Kuwait och officerena följde med som instruktörer. Inget köptes utifrån.
Man hade kunnat strida i många år utan att behöva fylla föråden med ammunition och utrustning...usch och fy...
Bl.a så har jag har hittat konserverad mat och ammunition från 1956 (!)

Maten gick att äta, dock...
Under mönstringen var det få som inte fick göra lumpen. "Döv? Ingen fara där du ska vara placerad behöver du ingen hörsel - ARTILERI! Nästa! Ser inte på vänster öga? Utmärkt, prickskytt - du blundar på det vänstra ändå... Astma? Isåfall - Samband (radio operatör) Nästa! Undrar om du är för kort? Nejdå, såna behöver vi till stridsvagnar. Nästa!..."
Det fanns alltid något för alla...Man fick verkligen vara antigen psykiskt eller grovt fysiskt handikapad för att slippa göra lumpen.
Stridsvagn>>>http://en.wikipedia.org/wiki/M-84
"Liemannen" (namnet tillkom under kriget, inte svårt gissa varför)>>>http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Zastava_M84.jpg
Fan, nu gled jag av min egen topic igen
Om anses nödvändigt, flytta tråden där den platsar, eller bitar ur den...
//Foreigner (bluka94)