Jag har en släkting som lider av schizofreni och drabbas av psykoser emellanåt. Han har sedan många år tillbaka vapenlicens på ett antal kul- samt hagelvapen. Det var säkert 10 år sedan han jagade senast, verkar inte som om det intresset längre finns kvar. Vapnen står dock kvar hemma i vapenskåpet. Det är här jag känner en oro, när han inte sköter sin medicinering kan han få för sig att utomjordingar är ute efter honom, eller att CIA avlyssninar hans telefon. Vanligtvis uppträder han som vem som helst, men några gånger per år kommer dessa vansinniga psykoser. Han har aldrig skadat någon, inte sig själv heller vad jag vet. Trots detta känner jag att det inte känns helt ok att en person som kan få för sig i princip vad som helst ska få ha rätt att förvara skjutvapen i hemmet. Jag är inte livrädd för att bli skjuten, men visst tänker jag på det emellanåt, jag kan inte avgöra när en person fortfarande har kvar sina spärrar.

Vad kan man göra? Första alternativet för min del är inte att konfrontera honom med detta (inte ens hans sambo gör det i någon större utsträckning). Om hans läkare får kännedom om hans vapeninnehav, gissar jag att det inte bara för honom/henne att anmäla det heller? Någon som vet vad som gäller?

Finns det överhuvudtaget något lagstöd för at frånta psykiskt sjuka personer rätten att äga skjutvapen?

Det finns en lag om anmälningplikt.

Se bl.a. länk för info om trenden. Oklart dock hur läkaren får kännedom om att det finns vapen i huset. Finns det kanske ett frågeformulär som skall gås igenom vid vissa typer av sjukdomar?

/CQ1

Frågan är ju vad som händer med en person som kanske fick diagnosen för 20 år sedan. Då är jag tveksam till att ett sådan formulär gås igenom så här långt i efterhand. Att anonymt tipsa läkaren/polisen känns ju jäkligt konstigt med...

Jo, det är sant.

Det är ju ett moraliskt dilemma man ställs inför: hur känns det att "tjalla" på någon i ens närhet som saknar tillräcklig självinsikt för att inse att man är olämplig att inneha skjutvapen, jämfört med hur det troligen skulle kännas att veta att man kunnat förhindra/försvåra en katastrof med kanske dödlig utgång?

Eftersom du tänker och tycker som du gör, så rekommenderar jag att du kontaktar lämplig instans så att åtminstone en utredning kan göras.

/CQ1

Vissa sjukdommar kan generera indragen vapenlicens och det Du beskriver ligger om minnet stämmer inom ramverket för det, men hur läkarna ska få veta det är just problemet, det är oftast genom att anhöriga/vänner talar om det för polis eller läkare eller att det händer något tragiskt som gör att dem kopplas in men bäst är ju att det inte går så långt.

Jag kan förstå att varken sambon eller Du vill påtala detta då just detta ämne är oerhört känsligt för dem flesta och det kan bli riktigt bråkigt under processen, har upplevt det på ganska nära håll och det var inte kul men ibland är det ju nödvändigt att ta en svår situation för att förhindra något ännu värre.

Kan tänka mig att Ni skulle känna Er väldigt skyldiga om han ställer till något med vapen och Ni har tänkt på detta men inte gjort något och sen står Ni inför faktum att detta inte hade hänt om Ni agerat trots att det är en jobbig process.

En infallsvinkel som kan funka och samtidigt styra bort det från den verkliga orsaken är att han kan göra lite pengar på att sälja bössorna då han ändå inte använder dem och kan lägga pengarna på något som han är intresserad av nu då känns det inte så mycket som ett tvång utan lite lättare att diskutera det men slutresultattet blir ju det samma för Er anhöriga/vänner men utan bråk!!

My 2 Cent

Till skillnad från USA är det i Sverige inte en rätt att ha skjutvapen... det är ett privilegium vilken uttrycks i formen "Vapenlicens". Och det finns gott om lagstöd att dra in vapenlicensen och därmed ta vapnen ifrån någon, ja.

Det kommer att kännas taskigt att göra så mot kompisen, ja. Men du kommer inte att kunna leva med att något går snett ch att han och/eller andra skadas av ett olyckligt sjukdomsutbrott. Jag tycker du skall höra av dig till polismyndigheten eftersom det är de som prövar tillstånden.

/J

Tjenare!
Jag tror att du skall söka kontakt med mannens sambo. Prata igenom situationen med henne, hon kanske behöver stöd från dig i rådande situation. Hon vet vilken läkare som mannen brukar ha och tillsammans kontaktar ni honom och förklarar problemet. Han kommer om han är en läkare värd namnet att föra saken vidare. Läkare har anmälningsplikt och i ett sådant fall skulle det förvåna mig mycket om han inte reagerade.
Om ni gör så så kommer ni att ha ryggen fri så att säga gentemot mannen eftersom det i såfall är läkaren som gör en bedömning av situationen. Det är väldigt lätt att ni kommer att orsaka mer problem (för er likväl som för honom) om det är ni som kontaktat polisen.

/Streaker

Om jag kontaktar mannens läkare skulle jag tro att det hela förs in i journalen? Och om journalen sedan läses av mannen ifråga kommer det ju att framgå med tydlighet vem som "skvallrat". Kan man tipsa polisen anonymt?

Fråga läkaren, han om någon borde veta. Jag tycker inte heller att han verkar lämplig som vapeninnehavare.

Det går att vara anonym...

Naturligtvis kommer det att journalföras. Det gör så gott som allt. Det är en förutsättning för att kunna bedriva en meingsfull vård av sjuka männniskor.Dvs att vårda din släkting på ett bra sätt.
Det betyder inte att du behöver vara utpekad i en journal. Du kan säga att du inte vill vara nämnd med namn. Ta kontakt med sambon och ni tillsammans gör upp en plan gällande hennes sambo/din släkting. Jag är övertygad om att ni måste försöka lösa det tillsammans.

Mvh
Streaker

Ok, tack för alla svar hittils. Vi får se hur vi går vidare med detta.