Det finns en term på engelska, Airpower, som i alla fall jag inte har något bra enhetsord för på svenska. Vad denna term står för är lite lättare att få på pränt luftstridskrafternas förmåga leverera verkan i mål, fysiskt eller på annat sätt och genom egen insats eller genom stridsledning av annat stridskraft.

Under 1900talet har Airpower, gått från okänd faktor till vital del i krigskonsten.

Den har stått för många insatser:

Slaget om Storbritannien
Taranto
Pearl Harbor
Midway
Falklands kriget
Operation El Dorado Canyon
Desert Storm


Sedan finns det namn som ofta framförs med en annan ton när termen Airpower används:

Guernica
London
Dresden
Hamburg
Hiroshima
Nagasaki



Tokyo.






Idag fast år 1945 drabbade kanske den största destruktiva kraft som levererats från luften på ett och samma uppdrag Tokyo. Kort sagt så öppnades dörren till helvetet på vid gvel för Japans största stad under några timmar denna natt.

Jag träffade för några dagar sedan några överlevare och några av dem som öppnade portarna över staden i vad som nog var en föreläsning som inte lämnade n-å-g-o-n oberörd.


Stilla Havs-fronten hade flygstridskrafter som en röd tråd genom hela andra världskriget. Från Pearl Harbor till Hiroshima och Nagasaki. Ö hoppandet, med oerhörda förluster på båda sidor var främst i syfte att säkra landningsbanor för strategiska bombplan eller mindre taktiska diton. Öar som Iwo Jima, Saipan och Guadalcanal hade detta syfte.

Målet var att kunna nå Japan och dess industriella centrum: storstäderna. De delar av Japan som industriellt och teknologiskt utvecklat låg i eller i extrem anslutning till storstäderna. 70% av industrikapaciteten hos Japan fanns i dess 6 största städer, och 34% av arbetskraften i dessa fabriker. Verksamheten var dock i flera städer, såsom Tokyo, väldigt utspridd i mindre filialer.

Den japanska soldatens uppträdande var under hela kriget nära på eller helt fanatisk, med en påtaglig dyrkan av kejsaren. Många av befälen, speciellt på högre nivå var fullständigt ointresserade av sin soldaters tillstånd. Hundratusentals soldater landsattes på olika öar utan logistiskt stöd. På Nya Guinea tog inte japanska trupper gärna strid efter 1943 mer än när de behövde mat. Fångar hölls levande medan ätbara delar konsumerades.
En av föreläsarna förklarade också detaljerat att när de inte fann fiender spelades något liknande rysk roulett, där förloraren blev mat.

Det var sådana insikter som fördes fram när Curtis Le May, ledare av bomboffensiven mot Tyskland flyttades till Stilla Havet med uppgiften ”Gränslöst och totalt krig mot Japans industrikapacitet”. Dit hörde inte endast industrikomplexen, utan de som jobbade där och deras boningshus.
Le May hade nog aldrig något problem med detta, i alla fall inte utåt då han under krigets gång fällde ett flertal citat där han rättfärdigade handlingarna.
Curtis gick in hårt för uppgiften och så fort Saipan fallit började framgruppering av hans trumfkort: B-29.

Boeing B-29 var det enskilt dyraste vapensystemprojekt under WWII, vida överstigande Manhattanprojektet. Det skulle var silverkulan mot både Hitler och Hirohito. Silverkulan hade dock stora problem och krävde insatser från två av de mest kända herrarna med vingar på uniformen, Jimmy Doolittle och Paul Tibbets, för att till slut bli ett fungerande vapen. B-29an var ett gigantiskt steg från sin mer kända lillebror och levde upp till namnet Superfortress. Gigantisk räckvidd, tryckkabin och snabb som många japanska jaktplan och med en för tiden stor vapenlast.

Samtidigt pågick utstuderade tester kring brandbomber och deras inverkan på japanska byggnader. Liknande tester gjordes på tyska hus och hela byar byggdes upp på de två olika arkitekturiska grunderna. Resultaten är historiskt verifierade, de tyska byarna står kvar än idag och används bland annat som SIB-anläggningar, medan de japanska förintades.

Le May var långt ifrån nöjd med resultaten med de inledande bombningarna och började känna drevet efter sig. Han började därför på känt Lemay-beteende tänka utanför lådan och kom fram med en plan som skrämde livet ur hans B-29 besättningar.

”Ni skall till Tokyo, så många som möjligt men inte färre än 300 Superforts. Våra höghöjdsoperationer har inte fått önskad effekt av olika orsaker. Ni kommer rulla in över staden på 5000-7000 fot. Ta ur all defensiv beväpning och alla skyttar stannar hemma”

För besättningarna var detta att jämföra med Dolittle-räden, en enkel resa. B-29an levde på prestanda på hög höjd. På 5000 fot skulle den vara ett fett byte för jakt och ett gigantiskt mål för japanskt luftvärn och då självklart utan möjlighet att kämpa emot.

Bland besättningarna grodde en avsky mot deras nya ledare, som kallades ”Blood and Guts”, vilket först Le May trodde var ett positivt öknamn, tills han hörde kommentaren ”His Guts and our blood, f-cker”.

Det förekom AWOLs dagarna före starten på uppdraget men ändå ett melankoliskt lugn. Enligt en på föreläsningen så är det underligaste man kan se en basebollmatch där samtliga som deltar tror att de kommer vara döda om tre dagar.

Klockan 20:15 lyfte 334 stycken B-29. De formade två kolonner på vardera 75 mils längd och var tills då (bara trumfat av en händelse) den mest vidsträckta ljudbild som finns registrerad i Stilla Havsområdet. Minns inte riktigt arean som nämndes från vilken man kunde höra armadan, men tror det var närmare 200 kvadratmil.

I och med att defensiva vapen, ammo och skyttar dumpats kunde varje maskin få med drygt ett ton extra med bomber.

Mer konkret var nu 1 512 300 kilo napalm på väg mot Tokyo.



Tokyo hade ett relativt till sin befolkning och industriella och politiska värde ett patetiskt civilförsvar. Det fanns mindre än 20 skyddsrum, vilka kunde hålla 14500 personer totalt, av stadens 6,2 miljoner invånare. Brandkåren bestod av mindre än 7500 man, som ofta hade hästdragna vagnar. En av föreläsarna beskrev att hans skydd bestod av en egenhändigt grävd grop på bakgården, en halv meter djup och 7 meter lång med plats för hans familj på 9 personer. Han far hade kommit på att ha ge varannan medlem en blöt handduk.

Mot Tokyo och dess byggnader och innevånare stod M-69.





M-69 är en lite anspråkslös tub, 7,6cm i diameter och en halv meter lång. Då man ville få ihop så många som möjligt i en behållare fanns inga fenor på cylindern utan istället vecklades en meterlång tygremsa ut i ena änden och höll därmed fallet kontrollerat. Med kontrollerat menas inte endast inte att förhindra tumling utan även reducera nedslagshastigheten.
När M-69an tagit mark låg den verkanslös i 3-5 sekunder. Sedan sköt en laddning ut små preparerade påsar med napalm som om de inte träffade något kunde nå ut runt 20-40m från cylindern. Påsarna var utvecklade så att de skulle brinna över tiden och slog de i något objekt splittrades påsen i ett regn av smådelar. Rent statistiskt hade M-69 varit överlägsen under testerna och startat i genomsnitt 56 små bränder.
Varje behållare innehöll 38 stycken M-69. Totalt släpptes 8519 behållare över Tokyo under denna natt.

Det rådde snudd på stormförhållanden i Tokyo när Pathfinderplanen, även de B-29:or vrålade in på trädtoppshöjd över Tokyo, steg och släppte sin last. De brandbomber de släppte skapade ett brinnande plustecken som delade upp Tokyo i fyra kvadranter. Detta skulle underlätta anfallet då olika delar i formationen fick olika delar av varje kvadrant. Varje B-29 skulle släppa en kapsel med M-69 var femtionde fot och därmed fick man en teoretisk totalspridning på 350*2000 fot per maskin.

45 minuter efter att Pathfinderenheten passerat rullade de två bombplansformationerna in över Tokyos förorter.

Tokyos luftvärn var relativt välutvecklat, men trimmat för B-29 anfall. Den påtagliga eldkraften låg mellan 15 000 och 30 000 fot, samt finare kalibrar som nådde upp till runt 4000 fot. Mellan 5000 och 10 000 fanns knappt någonting att verka med.

När de främsta Superfortress planen släppte sina behållare, som på 2000 fots höjd spred 38st M-69 per behållare, var det början på en stads död.

Det som samtliga 3 överlevare som var med på föreläsningen förklarade var det intiala bedrägliga lugnet. Bomberna gled relativt sakta ned, låg still för att sedan med en relativt beskedlig smäll sprida sina eldkuddar. M-69ornas stålcylindrar glimmade i LV-strålkastarskenet som tusentals fallande fotoblixtar. Många slogs av att det mitt i all skräck och ovisshet fanns en otrolig skönhet i de glimmande stora planen och det täta glimmande regnet från dem
Någon hann ta upp en cylinder före den small, för att sedan fullständigt försvinna i ett eldmoln
Efter 30 minuter var infernot ett faktum. Flera väggar av eld gick samman till gigantiska flytande hav av eld som förflyttade sig med vinden, tornados av eld som sträckte sig flera hundra meter upp i luften dansade före. Bombplan som nu rullade in över staden möttes av massiva uppvindar och några kastades över i inverterat lägg. Flertalet fick in tidigare markbundna saker som böcker, kuddar och annat i bombutrymmena. En av de amerikanska föreläsarna påpeka med tyst röst att ”Just detta fick en att rygga till, men det som fick mig att rysa av aldrig tidigare sort var lukten. Jag är Kalifornien bo, vi grillar ofta. Jag vet hur grillat kött luktar…jag har…haft otroligt svårt för att grilla efter Tokyo”

På marken var det en brutal och vidrig lektion i extrem fysik. En av föreläsarna beskrev hur han var på väg över en korsning när periferiseendet reagerade över något. En dallrande genomskinlig massa som sträckte sig ut, sedan tillbaka och tillbaka ut. Det som kom i dess väg försvann,tog eld eller exploderade. De människor som råkade komma ivägen för dessa ”värmevågor” exploderade med ett dovt poppande ljud, han mindes särskilt när han sprang förbi ett offer att dennes hjärnsubstans bubblade som en grå soppa. Dessa värmevågor drev av vinden, steg up i höjd för att sedan tryckas ned och svepa över ett kvarter. Metallundersökningar efteråt har visat att dessa värmefenomen nådde mellan 950 till 1200 grader. De fick plåttak att bli frisbees och skapa ytterligare ett hot, på en plats som redan var hänsynslös. Dammar förångades och de som befann sig i dem likaså. I stadsplanen fanns order om att skolbarn skulle placeras i de swimmingpooler som fanns knutna till skolorna eller staden. Som mest återfanns lämningar av 994 barn och lärare i en före detta pool.

Floder blev räddningen för många, och döden för somliga då temperaturen i dessa i tidiga mars inte var mer än runt 8-10 grader.

Faran över blåstes inte förrän tjugo i tre på morgonen den 10:e mars. Fällningen över Tokyo pågick i två timmar och 40 minuter. Solen skulle dock inte synas över Tokyo på 4 dagar.

1.3 miljoner människor blev direkt hemlösa då deras hus inte längre fanns
270 000 flydde sin hem då levnadsförhållandena var vidriga
3344400 kvadratmeter nedbränt under attacken och följande bränder

Antalet döda är omdiskuterat och någon exakt siffra finns inte. Lägsta och högsta siffran på de av direkt konsekvens dödade ligger på 84 000 -> 120 000. Totalt antal döda i efterkonsekvenser estimeras till strax under 150 000.

Denna operation kom i skuggan av Hiroshima och Nagasaki, även om den i förstörelse och död matchar dem båda.





Fakta från källor som närvarade. De skall vara verifierade av diverse historiker, främst av anledning till boken ”Flyboys” (Skriven av James Bradley, mest känd för boken som även filmatiserats: ”The Flags of Our Fathers”)

Jag är medveten om att detta inlägg är långt, om du läst hit är du också medveten om det. Då är vi överens och behöver inte ta upp det

Danne, detta var mycket intressant, men också mycket tänkvärt.
Tack för att du tog dig tiden att skriva.

Långt, intressant, läsvärt och mycket, mycket tänkvärt..
Stort tack för att du tog dig tid att skriva ner detta Danne!
/ Mvh Fu Sjöstedt

Intressant, tänkvärt och välskrivet.
Bland det bästa som har skrivits på forumet.


Fråga:
Användes klustervapen i större utsträckning innan Tokyo attacken? Eller är det första dokumenterade användandet av den typen av vapensystem?

Intressant och bra skrivet huvudinlägg!

Kan även tipsa om dokumentären "Fog of War" som tar upp mycket om bombräderna Amerikanarna gjorde under WW-2 och Vietnamkriget. Väldigt intressant dokumentär.

För att citera Robert S. McNamara angående bombningarna:

Fantastiskt bra inlägg som berör, tack för att du tog dig tid!

Det är lätt hänt att glömma bort att det som många av forumets medlemmar sysslar med, i slutändan syftar till möjligheten och kapaciteten att skada och döda andra människor. Det är något jag tycker är viktigt att påminnas om.

Väldigt intressant och medryckande, tack för en väldigt bra läsning Danne.

Vill också påpeka hur intressant det är med fenomenet "Historia skrevs av dom som vann".
Det kan leda till att saker som det här glöms bort. Mycket viktigt att det lyfts fram!

// Harti

Klustervapen användes av tyskarna från minst 1940, dock förstod man inte fullt ut hur effektiva dessa vapen var.

Fantastiskt och tankeväckande inlägg!

Det är något som man ofta glömmer, nämligen att i nästan alla krig sedan Spanska inbördeskriget så har civila varit ett "legitimt" mål i militära operationer.

Oftast när man tänker på andra världskriget så tänker folk på de stora militära slagen t. ex. Kursk, Ardenner offensiven, Guadalcanal m.m. medan man glömmer bort den massslakt av civila som faktiskt alla sidor i kriget gjorde sig skyldiga till.

De siffror jag har sett så beräknas antalet döda i andra världskriget ligga runt horribla 60 miljoner människor och de flesta döda var civila! Exakta antalet dödade, mördade eller avrättade kommer nog aldrig fram utan allt handlar om uppskattningar. Bara ryssarna förlorade i runda slängar runt 20 miljoner människor i kriget!
Det är så sjukt stora siffror så hjärnan bara "halkar" när man försöker få grepp om det, man får dela upp det i mindre hanterbara bitar.... som Danne nu gjort med Tokyo.
Inte förrän man presenteras med en enda operation under kriget, som det faktiskt börjar sjunka in att detta faktiskt bara var en enda operation av många som var riktade mot civila och hur kostsamt det var i fråga om människoliv.

Tack Danne för en väckarklocka om vad krig faktiskt innebär!

Kanske lite irrelevant med tanke på hur många av Tokyos innevånare som fick sätta livet till, men hur stora var förlusterna hos flygstyrkan? Jag får intrycket av att de var ganska små, i alla fall relativt vad som troddes innan räden.

I övrigt, ett mycket intressant inlägg.

/E

Lysande inlägg, tack för det. Välskrivet, intressant och upplysande om något som, som sagt, mer eller mindre blivit bortglömt. Långa inlägg är bara något negativt om de är substanslösa, i annat fall är längre bättre.

14 (6 till följd av fientlig gärning, om jag läser mina kråkor rätt) maskiner förlorades, eller strax över 4 procent. Den estimerade förslustprocenten för ett höghöjdsanfall mot Tokyo under samma lastprofil var 60-70%. Japan förlorade 3 stycken nattjaktplan under natten mellan 9-10 Mars över Tokyo. Samtliga B-29:or hade kvar stjärtbeväpningen då den inte hade någon direkt inverkan på lasten, så även om det inte var några inlämnade rapporter om nedskjutningar men däremot ett litet antal konfrontationer kan möjligen något nattjaktplan tillskrivas B-29:orna. Annars led nog nattjaktplnen av samm aerodynmiska cirkus över staden som de större B-29orna och något/några försvann nog ner i elden.

Annat flygrelaterat bland förlusterna var 34 flygplan förstörda i bränderna och två flygmotorfabriker som försvann. Vilket lämnade Nagoya och Nakajimafabriken kvar, de och den japanska flygindustrin med dem dog den 5 respektive 12 april.

Tack Danne!

Har tidigare sett en dokumentär som avhandlade samma ämnde (där även McNamara's citat som 'Spartacus' nämnde fanns med), men det är som du säger så ofta detta hamnar i skymundan bakom Hiroshima och Nagaski.

/Edit börjar här. Bortse från min förra fråga. Var Tokyo den största bombräden med brandbomber i japan, kan den ha varit den största någonsin (avseende brandbomber i världshistorien)?

Nej, den var inte störst, men det är den största destruktion av materiel och den största förlusten av liv som skett till följd av konventionell bombning. Det fanns inte en stad av värde i Japan som inte drabbades. Speciellt under de sista 7 månaderna drabbades Japan extremt hårt. Le May började inte bromsa förrän de sex största städerna Tokyo,Kobe,Yokohama, Nagoya, Osaka och Kawasaki hade passerat en estimerad 40% ödeläggelse. Ett 70 tal städer drabbades i övrigt med minst 10% ödeläggelse.

Som en del av operationerna släpptes meddelanden över varje stad före räden kom. Så även i Tokyo, vilket ledde till att nära 2 miljoner var på flykt när operationen inleddes. Framgångarna med dessa ledde till att texten på meddelandelapparna ändrades till "kommer troligen att bombas" och spreds över fler städer, även om de låg som reservmål.

Ja vad säger man Danne? Världsklass!

Vad som slår mig när jag läser det du skriver och när man läser andra beskrivningar om Dresden, blitzen över London, bombningar av Hamburg, Berlin och andra städer. Så talar alla om Douhet och hans teorier om att bryta motståndarens vilja att strida genom att bomba civila mål och med flyg förinta fienden. Till och med idag kommer Douhets namn upp på föreläsningar etc som en teori, men det är sällan jag har hört någon säga att hans teorier inte fungerar. Tyskarna slutade inte strida för att Dresden brandbombades, Britterna la inte ner vapnen under Blitzen...Faktum är att enda tillfället jag kan komma på att terrorbombning fungerat, är efter atombomberna i Japan. När man påpekar detta med Dresden för en föreläsande Tüsk som nämner Douhet så blir det tyst en stund, så svara dom oftast, lite tyst, - tänkte inte på det. Terrorbombning historiskt sett har alltid varit vidrigt vem än som drabbats och sällan har det knäckt försvarsviljan, snarare tvärt om, försvarsviljan hos de drabbade har stärkts och en känsla av revanschvilja har spritt sig.

För att förstå verkningarna skall betänkas att de traditionella Japanska husen var tvåvånings trähus pga Jordbävningar. Mycket trånga gator (3-4 m) i vanliga områden( Det är därför de små japanska pickuperna, och skåpbilarna, ser ut som de gör) och en gigantisk areal.

Kanske skrivit om detta tidigare

Lärde känna en tysk gubbe när jag bodde i Spanien. Under sin tid, i arbetstjänsten, fick han en gång vara med som röjningstyrka efter brandbombning. De grävde ut ett skyddsrum tillhörade ett dagis. "nästan 100 barn och 3 vuxna fick plats i ett badkar"

Gunter anmälde sig sedan som frivillig till luftwaffe och flög Me 109G. Han menade på att det var aldrig några diskussioner om man skulle flyga eller inte, "Alla visste vad som hände på marken om de kom fram"

Efter att Gunter inträtt i lite mer än salongsberusad stadiet fick man höra hans flygar historia... (Dvs varje gång man träffade honom på baren) 11 (17?)nedskjutningar och nedskjuten 3 ggr själv. Sista gången han blev nedskjuten, var av Mustanger, och han landade hos Engelsmän varvid han blev fånge.

Denna sista nedskjutning var ett av hans mantra: hadde jag bara kunnat stänga oljekylaren! ( Me 109G verkar kunnat stänga oljekylaren för att få lite extra hastighet under en kort tid.)

Det andra mantrat var: Om vi bara haft bränsle!

En historia han ofta berättade var när han en gång fick landa på ett annat fält pga bränslebrist: "Det var helt sjukt, ME 262 var världens modernaste flygplan, de allierade hadde inget liknande, och så fick de dra ut dem till startbanan, med hjälp av oxar, för de hadde inget bränsle varken till ME 262.orna eller till en traktor. De var tvungna att spara in det bränsle det kostade att taxa ut på banan. ( tänk er nu en raptor man släpar ut på banan med oxar)

habt keine matriel, habt keine brennstoff, avslutade han alltid med besviket............

Jag har för mig att det var ett av de plan som hade automatiska kylklaffar.

Satt precis och tänkte på Douhet och slogs, precis som du, av det lustiga i att han kallas bombflygets profet trots att hans teser aldrig förverkligades. De teser som han lade fram var i sig, enligt historikern Alf W. Johansson, rena rama fantasifoster med mycket liten verklighetsanknytning. Den italienska generalen menade bland annat att den stat som lyckades fälla 150 ton bomber över motståndaren på en vecka skulle vinna kriget. Denna siffra överträffades med enorm råge och likväl gav varken japaner eller tyskar upp, något som kanske berodde på att de båda var diktaturer med ett minmalt intresse för civilbefolkningens välfärd. Särskilt japanerna hade ju en intressant inställning till de civilas ställlning i händelse av en amerikansk invasion. En demokrati, såsom USA eller UK, hade nog haft svårare att hantera bombarmador som vräker ner miljontals ton bomber över civilbefolkningen.

Jag tror dock inte att man skall underskatta betydelsen av de strategiska bombkampanjerna. De hade en viss påverkan på tysk och japansk industri och innebar även att jakt- och luftvärnsförband bands till städerna. Terrorbombningen knäckte alltså inte motståndarnas vilja som Douhet föreställt sig, men däremot hade den enorm betydelse för knäckandet av axelmakterna.

För övrigt anser jag att den engelska termen Air Power borde kunna översättas med flygmakt.

Från vilken/vilka baser startade dessa +300 B-29?

Var det från ö gruppen Tinian?

De startade från ön Tinian och även Guam. Dessa öar hade vid tillfället världens största flygfält.

En tråd som förhöjer nivån och behållningen av ett besök på detta tidvis eminenta forum.

Very good indeed, carry on.

(Kn Glock som ibland hackar på att nivån på forumet är sjunkande)

Faktum är att det översätts med Luftmakt och man talar om operationer i luftarenan, om man skall vara petnoga(och det ska man! )

//Imint

Tackar för alla trevliga kommentarer.

Jag har på mina föreläsningar tagit upp termen "en alternativ verklighet", något som existerar bortom klargöringsdrillningar, ILS-landningar och 4 dagarsövningar med lösplugg och iso-mat.

Nu kom dessa historier från grånade män som upplevde en värld ibrand, något som förhoppningsvis ingen kommer få uppleva igen. Deras budskap är tämligen enkelt att förstå: Glöm inte, förringa inte och gör oss inte till något vi inte är eller har varit. Vi kommer aldrig kunna gå i deras skor, men jag har en mental anteckning sedan några år att föra deras och deras moderna efterträdares talan efter bäst förmåga.

Det finns inget coolt med en GBU-12, ej heller något kliniskt.

Det betyder inte att jag kommer stänga trådar som börjar med "Häftigaste" "Snyggaste" eller "Yman" (en kombination ser jag som omöjlig). Dessa behövs för intressespridningens skull och för att mycket av den allmänna dragningskraften hos stridsflyg ligger i kraft och/eller grace. När jag går på flygdagar, vilket händer...rätt ofta...så ser jag på en P-51D med full beundran och inte som 6 st 12,7mm kulsprutor som äter upp en lastbilskonvoj.

Jag ser därför ingen anledning att moderera bort trådar som vissa kommer se som "låg nivå". Dock kanske det går att vinkla en sådan åt något håll för att få mer substans. Substans är dock inget krav i sig, men där är redan den här forumsdelen över medel.

Tramsinlägg eller mindre genomtänkta sådana i trådar som berör "allvarliga" ämnen kommer dock ryka så fort jag ser dem. Detta gäller bland annat haveritrådar.

Det finns dumma frågor, men det finns ännu dummare svar. Slå aldrig ner på en fråga med nonchalans utan döda en diskussion med kunskap om syftet nu är få tyst på den.


Välkomna till nya LUFT-delen av Transportcentralen

Lite personangrepp där, eller?

Men i övrigt håller jag med till fullo, det finns en tid för allvar, men det finns även tid och plats för lite lättsammare diskussioner.

/E