Efter blivit inspererad av Unicorns historia här forumet så kommer min, en lite mer tänkbart scenario i min mening.
Jag vill tillägga att detta är ett första utkast, så faktafel och detaljer är inte 100%, hjälp mig gärna att rätta till detta.
Som ni ser är detta min första post på forumet, och jag har valt ett användarnamn som vissa känner igen.
Kom gärna med ideer och förslag på storyn och dess fortsättning, som du kommer att förstå när du läst detta är detta bara första delen, de efterföljande delarna kommer inriktas mer på en av huvudpersonerna, Johan.


Johan stog på tekniska högskolans tunnelbanestation och väntade på det kommande tåget som skulle gå mot Stockholms city, han skulle till sitt arbete som var beläget några minuter från T-centralen.

- vilket väder det ska vara den här vintern tänkte Johan för sig själv, tacka fan för vintrarna förut när det iallafall var snökaos även fast man inte njöt av det då så saknar man det nu, när det enda som kommer från skyn är iskallt regn och hagel vintrarna hade vart riktigt dåliga de senaste åren.
Tåget kom mot perrongen och som vanligt i sedvanlig "stockholms maner" så hade människorna som skulle med tåget både bråttom och kliva på och kliva av, Johan däremot väntade till de flesta hade klivit på tåget och gick lungt ombord precis innan signalen för dörrstängning tjöt.

Människorna på tåget var fullt upptagna med sina mobiltelefoner eller bärbara datorer, det var bättre förr tänkte Johan innan mobiler och datorer var något natuligt att använda under resor till och från jobbet, men det kanske bara var inbillning eftersom han själv tillhörde den numera omtalade och egocetriska gruppen av 80 talister, som istort sett satte bollen i rullning när det gällde att använda ny teknik på offentliga kommunikationsmedel, Johan tänkte nostalgist tillbaka på "mobilförbudet" som SL införde 2006. Undra om just denna dag skulle sett annulunda om detta förbud skulle följts.

Johan stog och svepte med blicken ut över tunnelbanevagnen tills han såg något som fångade hans intresse, det var ingen mobiltelefon eller bärbar dator, ironiskt nog, var det en förstasida på gratistidnigen Metro som talade sitt tydliga språk- "SD FÅR HÖGA SIFFROR I SIFOMÄTNING", just det, det är val i september, undra hur det kommer att gå tänkte Johan, under den här moderata mandatperioden så har de ledande i alliansen kört landet i botten i alla instanser iallafall om man skulle fråga Patrik, Johans arbetskamrat som ägnade större delar av sin arbetsdag att tala och diskutera diverse politiska och samhällsmässiga problem, "han måste vara bra jävla bitter på livet" att han ens orkar bry sig, tänkte Johan. Patrik myntade alltid sitt egna ordspråk- "OKUNSKAP ÄR LYCKA MEN KUNSKAP ÄR MAKT", Johan visste inte vad detta senare skulle komma att innebära för hans egna framtid.

Tunnelbanan ankom till t-centralen och Johan steg av tåget, den monotona och automatiserade rösten sade "Linje 14 mot Norsborg", och Johan tänkte, undra vem som ligger bakom den rösten, den har vart den samma iallafall de senaste 20 åren, eller som Patrik skulle utryckt sig, svenska myndigheters oförmåga att förnya sig och oförmåga för förändring.

När Johan passerade Sergels Torg så noterade han en ganska stor folksamling med plakat och banderoller, Johan stannade inte utan bara blickade lite snabbt på folksamlingens håll, och noterade i fet stil "SVERIGE ÅT SVENSKARNA". -Att man inte kan komma på något annat efter alla dessa år, det där sa ju redan BSS (bevara sverige svenskt) på 80 och 90 tal, hur fan kan dessa stollar få höga siffror alla mätningar, när de i allmänhet för en politik som inte är mer avancerad en ett elevråd på en gymnasieskola tänkte Johan för sig själv. Under förra valet så röstade Johan blankt eftersom han ansåg att inget parti var förmögna att ingjuta ett sådant förtroende hos honom så de skulle förtjäna hans röst. Visst hade SD och de lite mera högerextrema partierna en poäng, att få fram en fråga som under årtionden varit tabu att ens diskutera i det offentliga rummet, den misslyckade integrationspolitiken, som hade skakat samhället ordentligt de senaste åren, eller var det så att medierna hade lossat sin "PK-MASK" som Patrik skulle utryckt, med "PK" så menades politisk korrekt. Det som var skrämmande var mediernas oförmåga att leverera en nyanserad bild av de olika händelserna som sakta började få den stora massan att ändra uppfattning i denna fråga.

Det var fredagen den 6e Februari 2009, när en radikal islamistisk grupp genom en självmordsattack dödade en grupp journalister under en pressträff i centrala Göteborg där just pressfriheten tillsammans med de etiska pressreglerna skulle diskuteras. Motivet till attacken bottnade i en bild som konstnären Lars Viiks publicerade i dansk press 2007 som sades avbilda profeten muhammed, fick Ali Mudabe spränga sig i småbitar den där kalla Februari morgonen. Det ironiska var att precis innan Mudabe kom i sammanträdes salen hade just en ny etisk pressregel kring religion utarbetats.

Detta hade i förlängningen lett till att de flesta journalisterna i svensk dagspress hade mist någon kollega eller vän, vilket inneburit att man började ganska flitigt att rapportera om problem och brott i utsatta områden i landet, ofta drog man sig inte för att både namge person och nationalitet vilket bränsle på elden för de främlingfientliga partierna, som självklart drog väldig nytta av den gemene svensken som började förlora både förtroende för etablerade partier, polisväsendet och samhället i allmänhet, ur Johans perspektiv så hade många börjat resonera som hans egna arbetskamrat Patrik.




MAJ

Änligen var den förbannade vintern över tänkte Johan för sig själv när han stog på perrongen i Vallentuna centrum och väntade på roslagsbanan som skulle ta honom in till jobbet. Det var är härlig dag i slutet på maj, och vårkänslorna hängde tungt i luften. På perrongen så mötte han en patrulerande CSG (commuter security group) vakt, Johan mötte vaktens blick med en snabb nick och vakten passerade honom. Dessa vakter hade blivit en vanlig syn på kommunaltrafiken efter en utredning offentliggjots, som konstaterat att flest småbrott som personrån, misshandel och liknande skedde för det mesta på eller i anslutning till de kommunaltrafiken, man ville helt enkelt komma åt "buset". Johan tyckte att tanken var god, men var lite tveksam eftersom det konstant kom rapporter om invandrare, framförallt muslimer som hade blivit misshandlade av dessa vakter, medan csg hävdade att det var en visitation i brottsförebyggande syfte, På grund av brist på poliser i yttre tjänst och politiska påtryckningar så hade lagen nyligen ändrats så specialutbildade väktare fick ökade befogenheter för att förebygga brott, något som det talades tyst om var dock att denna specialutbildning innebar att det var 2.5 dagars kompleterande utbildning, till den standardiserade väktarutbildningen som innebar 2 veckors teoretisk utbildning, där innehållet bestämdes i huvudsak av respektive väktarbolag.

Under våren så hade medias negativa rapportering om invandrare och invandrarrelaterade brott verkligen trappats upp och ytterligare spätt på den stora massans negativa uppfattning om invandrare. Detta drog självklart Sverigedemokraterna ordentliga fördelar av under detta år, som dessutom var valår, under Maj månad så hade sd fått 21.3% i en sifo mätning vilket nu innebar att partiet nu var större än moderaterna. Och det fanns inga tecken på att ökningen skulle upphöra. Denna utveckling var förståts skrämmande, och försöktes förstås hindras med hjälp av debattartiklar i olika tidningar framförallt på internet på DN debatt och den fortfarande ganska liberala gratistidningen Stockholms City, dessa debattartiklar besvarades snabbt av personer som sade sig reprensentera den nya tidens politik eller partipolitiskt involverade i Sverigedemokraterna, där de slående argumenten tonades ner eller rentav förlöjligades.

Augusti


Motsättningarna i samhället fortsatte och öka under sommaren och kulminerade under Augusti, när två polispatruller på rutinpatrull i Ronna utanför Södertälje
anfölls med brandbomber vilket innebar att två polismän blev allvarligt skadade och 2 avled av ytterligare ett anfall av ungdomar med diverse tillhuggen, detta skapade ett kaos i Sverige men speciellt i Ronna där polisfacket beslutade att patruller inte fick vistas i Ronna utan militär eskort, vilket var i praktiken omöjligt eftersom enligt beslut taget långt tillbaka i tiden som grunades på aktionen i Ådalen 1931 så förbjöds militärer att verka imot civilister. I Ronna så påminde vardagarna om beskrivelser från vilda västern, gäng och grupperingar gjorde upp på gatorna, ibland med dödlig utgång.
På internetsidor så hävdade personer boende i Ronna och omnejd att en grupp som kallade sig den muslimska befrielsefronten börjat agera i närområdet, mest för att dämpa våldsamheterna verkade det, annars hade man inte uttalat någon annan agenda, Polisen och den komunala ledningen valde att titta åt ett annat håll och därmed gav sitt tysta medgivande till aktionerna från befrielsefrontens sida, som vissa stunder hade ganska brutala inslag.

September


Den oroliga situationen i Södertälje hade spritt sig till flera områden, där övergrepp mot poliser, ordningsvakter, och oskyldiga männoskor var vardag, ett tecken på den svåra situationen var polisens beväpning, alla polismän i yttre tjänst bar ett MP5 automatvapen över den skottsäkra västen. Man var från regeringens sida oroade att oroligheterna skulle spridas till andra områden där det hade uppstått liknande situationer, men dessa var hittils inte lika allvarliga, här hade det handlat mest om hot och trakasserier mot enskilda polismän.

Det politiska läget hade förändrats mycket med tanke på de senaste veckorna som skakat landet. Dagarna innan valet hölls den obligatoriska partiledar debatten där kontroveriellt nog Sverigedemokraterna deltog, tidigare hade de partier med regeringsmandat bara deltagit, dessa hade självklart protesterat ordentligt med miljöpartiet i spetsen, att partier utan regeringsmandat inte har rätt att delta i en sådan viktig debatt som denna speciellt när landet stog inför en av de värsta kriser sedan andra världskriget. Sverigedemokraterna kommenterade detta i sin egna blogg med följande ord -"Vän av ordning låter sig inte glömma bort miljöpartiets deltagande i tv-debatten på 90-talet när dessa inte hade regeringsmandat". Och plötsligt så var argumenteringen relativt urholkad.

Första söndagen i september gick svenska folket till vallokalerna, och tills rösterna var räknade var resultatet mycket ovisst, olika experter talade helt och hållet om olika utfall, så detta innebar att folket inte fick någon som helst uppfattning om utfallet.

Tills dagen efter, så stog det klart Sverigedemokraterna fick 35.6% i hela riket, och den stora rivalerna som inte helt otroligt var socialdemokraterma fick 32 %, de övriga partierna klarade den ökända 4% spärren förutom kristdemokraterna, som de senaste månadera hade helt och hållet hade blundat för de stora problemen i samhället och gjort reseavdrag för boende på landsbygden och abortförbud till sina stora valfrågor. I riksdagen så försökte partierna arbeta över partigränserna för att utesluta Sverigedemokraterna från någon som helst beslutsfattning, vissa av de mer rutinerade politikerna arbetade på samma sätt för att motverka SD som de gjorde mot Ny demokrati för snart 15 år sedan, Det var en salig sammarbetsregering med moderater och socialdemorater som skulle enas om en gemensamt beslut kring olika motioner, dock godtog man ordentliga kompromisser från båda blocken bara för att övervinna sverigedemokraterna som envist försökte driva diverse motioner för ökade polisiära befogenheter samt var man flitig att göra motioner om diverse invandrarfrågor, dessa blev nerröstade av istort sett alla partier bortsett från enstaka politiker som hade moderata mandat som konsekvent vid varje omröstning valde att rösta varken ja eller nej.

Sverigedemokraterna var ett problem i riksdagen, och inte ett litet sådant, det var ett enormt problem, för de etablerade partierna. Eftersom dessa hade insett till och med innan regeringbildningen att ett sammarbete över blockgränserna på riksdagsnivå var inget som skulle hålla i längden. Man hade till en början hoppas på att Sverigedemokraterna skulle förgöra sig själva eftersom man var egentligen ett enfrågeparti, men det hade visat sig vara en ganska föråldrad uppfattning, eftersom deras politik verkade tilltala många människor.

sverigedemokraterna var inte sena och påpeka att alla partier gjorde det yttersta för att hindra dem för att delta i beslutsfattningen, och samtidigt för att krydda argumentet lite mera uppmärksammade man några absurda kompromisser som blivit frukten av den ovanliga regeringbildningen.



Oktober


Sverigedemokraterna fortsatte driva sin politik hårt och otrubbligt, och under hösten så hade några av medlemmarna i den lokala sektionen i Malmö tagit ett initiativ att göra en relativt kontroveriell utställning där man jämförde olika religoner och statsskick, enligt egen utsago var detta för att öka förståelsen och problematiken med integrations politiken, som enligt SD i praktiken var oigenomförbar. Man gjorde ett stort misstag, som kom senare och få nationella konsekvenser...

För att väcka uppmärksamhet hos folk och speciellt för att få publicitet så hade man tagit kontakt med några konstnärer, dock den mest kända var Lars Vilks, som tillfrågades att avbilda den muslimska profeten muhammed.


November



Afganistan, Camp Northern Lights 23.00 lokal tid

Fändrik Jörgen Ohlson hade just avslutat dagens göromål med sina soldater, dagen hade bestått av att rengöra och underhålla kompaniets fordon som slits ordentligt i det stundtals svåra klimatet, Jörgen var dödstrött eftersom han hade avslutat ett samtal med sin flickvän kvällen innan på ett tråkigt sett, Jessica som flickvännen hette hade utryckt sin oro över läget hemma i Sverige och hur det kunde drabba Jörgen på plats i Afganistan, själv hade han försökt att lugna Jessica och övertala att läget på plats var lungt, visst var det inte högriskabelt, men på ett stabsmöte tidigare under veckan hade man snabbt gått igenom läget hemma i Sverige , och man behöver inte vara politiskt sakkunnig för att kunna förstå att vi svenska ISAF soldater kan hamna i svåra situationer på grund av dessa bildpubliceringar tänkte han för sig själv.
Dock så tyckte han att svenskarna hade bra kontakt med civilbefolkningen, samtidigt ska man veta att Sverige och afganistan har en ganska skild infrastruktur vilket innebar att nyheter hade en tendens att inte nå fram, så ett eventuellt anfall mot svensk trupp var ingen han oroade sig för. Han skulle få veta alldeles strax att han hade haft helt fel.

Det flesta soldaterna var mycket trötta efter dagen som gått, så de flesta hade redan gjort sina bestyr för natten, och hade gått och lagt sig.
Jörgen gjorde detsamma och lade sig på sin enkla säng och plockade upp sin favoritbok, Operation Garbo, en bok som handlade om en sovietiskt anfall mot Sverige. Jörgen hade läst denna bok säkert 10 gånger tidigare , men den slutade aldrig att vara bra enligt hon, faktiskt var det denna bokserie som fick honom att göra lumpen under tidigt 2000-tal.

Jörgen hade precis somnat när första smällen kom, den första tanken var att det var ett amunutionsföråd som hade gått i luften, men dessa tankar försvann fort när granaterna slog ner i en ohygglig fart. Hela kontainern där Jörgen och 3 andra soldater bodde skakade, och den lampa som hängde i taket blinkade i intervaller. Sekunderna efter han förstått vad som var påväg att hända flög han upp ur sängen och drog på sig byxorna, kängorna och en t-shirt och tog sin AK5 och sprang ut till ett av värnen. Här mötte han i stort sett hela bataljonen som var i eldställning beredda att besvara elden från berget där granaterna kommit ifrån, man väntade på ytterligare beskjutning och just när man hunnit organisera sig så kom den stora attacken.

I de afganska rebellerna anföll från alla håll mot basen understödda av granater och raketanfall, Jörgen tänkte för sig själv, jaha är det här tack för våra insatser för det här folket, tanken glömdes ganska snabbt bort när en granat slog ner i värnet där Jörgen och en annan soldat befann sig..

Under natten så trappades stridena upp eftersom nu gav den svenska befälhavaren på plats som han utryckte sig själv "blanka faan" i "the rules of engagement", Under de första minuterna hade 6 svenska soldater avlidit eller skadats svårt, och siffran fortsatte att stiga. Man försökte förjäves få kontakt med någon på utrikesdepartimentet eller någon på staben i stockholm. Men av någon anledning lyckades man inte, så befälhavaren tog sitt beslut direkt, -Isaksson!!, se till nu för helvete att anropa hela jävla ISAF styrkan , så vi överlever natten, sagt som gjort så kastade sig stabssoldaten Isakson på radion. Och gjorde ett allmänt "mayday" utrop.

Men svaret lät sig väntas på, för nu var det mitt i natten lokaltid och de enda vakna på alla de andra campen var jourhavande befälhavare av relativt låg rang som iallafall amerikanarnas fall drog sig för att väcka den amerikanska befälhavaren.


Under tiden så fortsatte striden runt camp northern lights, och på sina ställen hade de svenska soldaterna svårt att hålla ställningarna, den fientliga styrkan beräknades att uppgå till över 400 man och svenskarna var snabbt räknat cirka 100-150 som var kapabla att strida.
Nu hade striden pågått i snart en timme och motståndet började mattas ut, de svenska soldaterna hade bjudit på ett hårdnackat motstånd, som möjligtvis hade överaskat de afganska rebellerna. När attacken i stort sett hade avslutats från angriparnas sida, så tog den svenska befälhavaren ett kontroveriellt beslut, som stred mot allt som stog i den nuvarande svenska militärdoktrinen. -Isaksson!! den chockade och numera mycket uppskakade unga soldaten Jonas Isaksson kom springande till befälhavaren.

- Ja major?
- Samla ihop SSG grabbarna så ska vi hitta dom här jävlarna som har fräckhet och anfalla oss helt utan provokation
Isakson förstog nästan direkt innebörden av ordern, och tänkte ifrågasätta den just eftersom det kontroversiella med att första gången sedan kongokrisen så skulle ett svenskt förband gå till anfall, Jonas såg på majoren och insåg direkt att han menade allvar och utförde ordern.

Löjtnant Peter Jakobson, inspekterade sina mannar en sista gång inne på den provisoriska kaserngården, här stog dom, 25 av sveriges absolut bästa soldater som var handplockade ur alla försvarsgrenar, fullt utrustade med mörkerutrustning och allt som hör till.
Löjtnanten bestämde sig för hålla ett litet moralstärkande tal.

- Mannar! det har varit en konstig natt, vi här på campen har blivit överfallna av afganska rebeller troligtvis med anknytning till det ökända terrornätverket, 8 av våra vänner och kollegor har avlidit den senaste timmen och minst lika många har svåra skott och splitterskador!.

En av soldaterna i ledet laddade sin AK5a och osäkrade- nu var det dags.

Styrkan rykte fram i relativt enkel terräng mot den platsen där granaterna skjutis från och när man nått fram börjar man undersöka platsen, i hopp att kunna hitta någon ledtråd eller bevis om vem som låg bakom attacken, man hade upprättat en observationspost på platsen och bestämde sig att dela på sig, så halva styrkan stannade på platsen där man för övrigt hade en mycket bra överblick över campen och dess kringområden.

Resterande förflyttade sig söderut för att söka stridskontakt, patrullen gick längs med uråldriga stigar och mindre vägar där man antog att rebellerna hade retirerat. Efter ungefär 2 timmars patrullering så kom man till ett smalt bergspass så Jakobson gjorde tecken för halt, och styrka försatte sig i försvarsställning. Jakobson tog sig ljudlöst de sista 20 meterna fram till början av passet för att säkra det, Jakobson sökte igenom men kunde inte se eller hitta sågot som verkade suspekt. Så han vinkade fram resten av gruppen, när hela gruppen hade tagit sig in i bergspasset, så hördes det karakteristiska ljudet av en AK-47a....

Ljudet var inget nytt för Jakobson som hade hört AK-47or under hela sitt vuxna liv, eftersom efter avslutad värnplikt så började han åka på internationell tjänst, och hade blivit kvar av bekvämlighetsskäl inom det militära, det skulle visa sig att det efter denna natt var något han skulle få ångra.

Gruppen kastade sig på marken och började besvara elden, dock efter några korta salvor insåg de att det var meningslöst, de var omringade.
När gruppen hade slutat besvara elden så slutade nästan fienden med en gång också. Det hade börjat ljusna nu, så Jakobson kunde urskilja siluetterna uppe i passet. Efter någon minut av ovisshet så hördes en röst med på dålig engelska
- lay down your weapons, we will not fire....

Jakobson och hans mannar kastade sina automatkarbiner på marken och ställde sig upp med händerna i luften, strax därefter kom ett 20tal afganska rebeller och satte ögonbindel samt band ihop händerna på de svenska soldaterna...



Dagarna Efter


Johan vaknade sent den här morgonen, han hade varit på julfest dagen innan, och om han fick bestämma skulle han inte gå ur sängen på hela dagen, men sjukanmäla sig dagen efter en julfest verkade lite genomskinligt. Han skyndade sig till duschen för han var redan sen och tog en snabb dusch, och skyndade sig till köket och satte i sig den numera stadardiserade frukosten, en tallrik fil med bananer.
Sen gav han sig iväg mot stationen. När han väl kom till perrongen så visade det sig att tåget var försenat, pga lövhalka,
-ovanligt tänkte Johan med en ironisk underton.

Han tittade sig runt på folket som stog på perrongen och noterade att alla stog med en varsin gratistidning och läste, undra vad som står i den, kanske om någon gammal dokusåpa-sjärna som har knarkat ihjäl sig eller så, vad kan annars vara så intressant? Johan skulle strax få reda på vad som verkligen hade hänt.

Det var först när han gick fram till tidningsbehållaren han begrep, Johan läste innantill på löpsedeln det stog i fet stil "8 SVENSKA ISAF SOLDADER DÖDA I STRIDER I NATT". Johan tog en tidning och började läsa och det var ingen behaglig läsning blandat med bilder på de svenska soldater som sörjde sina döda kamrater. Totalt hade 8 soldater dött, 11 var skadade, och ytterligare 10 saknades - hur fan kan de saknas undrade Johan för sig själv och tidningsartiklen gav inget bra svar heller...


I Riksdagen var det häftig debatt kring frågan varför detta hade hänt men de flesta var överens att det mesta bottnade i dessa bilder på profenten muhammed,
och Sverigedemokraterna försvarade publiseringen genom att hela tiden hävda att detta var ett angrepp mot Sverige och det öppna samhället. Det rådde en viss sk moralpanik inom regeringspartierna, vilken ståndpunkt skulle man ha, skulle man ursäkta sig för den muslimska världen så tappade man stort förtroende hos det svenska folket eftersom man indirekt accepterade attacken. Om man skulle göra det omvända så riskerades detta senario att upprepas, och kanske bli ännu värre.


Ute i samhället var det svenska folket chockat och när en ung tjej interjuvades på nyhetsprogrammet rapport så satte hon ord på vad de flesta tänkte
-Det här är ett fruktansvärt slag för Sverige och motsättningarna inom landet, det har splittrat landet..


Våldsamheterna mot muslimer gentemot svenskar och tvärt om eskalerade timme för timme. Många människor vågade sig inte ut efter mörkrets inbrott speciellt när det raporterades om ligor som utnyttjade situationen till sin fördel genom att plundra affärer och råna privatpersoner. Polisen hade ingen möjlighet att stoppa dom eftersom man var fullt upptagen att slå ner upplopp och demonstrationer som urartade.

Situationen i Afganistan glömdes bort på några dagar på grund av problemen i hemlandet, ända tills livstecken från de tio saknade soldater hittades på internet.

Videon på Youtube upmärksammades av TV-kanalen al-jazeera, här fick man se de tio soldaterna rejält slagna och drogade berätta sitt namn, kompani och grad
Detta kom att förvärras, eftersom i slutet av videon så stog det på arabiska- "för de otrogna ledarna i Sverige- lämna landet ni felaktigt ockuperar annars vidtar vi åtgärder mot era soldater"

I riksdagen var man kluven, Socialdemokraterna och vänsterpartiet ville dra ur de de svenska trupperna på en gång, medan moderaterna och folkpartiet kunde tänka sig det på sikt, dock så ville moderaterna ha garantier från USA att man kunde räkna med understöd om liknande situationer skulle uppstå igen, USAs utrikesminister hade avfärdat de diplomatiska inviterna ganska kallsinnigt...

Det enda partiet som stog fast, och ville skicka mer trupp var Sverigedemokraterna, de hade ett ganska naivt resonemang men ack så effektivt bland folket som löd- "besegra terrorn i Afganistan innan den sprider sig", på grund av SDs partiledares knappa erfarenhet av avancerad utrikespolitik så hade man hämtat citatet direkt från ett av USAs presidents tal.

Men det kom att bli värre, när Sverige meddelade sitt beslut att bibehålla styrkorna i Afganistan så kom en ny Video på youtube, där man såg de tio soldaterna som veckorna innan blivit tillfångatagna avrättas utan pardon.

Nu kunde inte polisen kontrollera upploppen längre, det var lynchstämning bland folk och det drog runt större ligor beväpnade med allt från knivar till jaktgevär för att hämnas de avrättade soldaterna. Eftersom det inte hade kommit någon fördömning från det islamistiska rådet eller någon annan muslimsk organisation av tyngd så försvårades argumenteringen för försoning och lugn ytterligare.

Upploppen var så svåra och hantera i de större städerna så polischefen vände sig till den socialdemokratiska stadsministern, och sade poliskåren håller ut i max 2 veckor till inte en sekund mer, jag kan inte längre garantera medborgarnas säkerhet,och alla polismän är helt utarbetade, dom flesta har jobbat 12 timmar om dygnet de senaste veckorna, situationen är inte hållbar.

- Vad kan jag göra då frågade statsministern?
- Be om internationell hjälp svarade polischefen och tittade ner i golvet..
- Vad fan säger du, ska jag knalla i på FN i New York, och be om en FN insats? vi som har haft fred sen flera hundra år tillbaka?
- Ja, med risk för att trampa dig på dina tår så måste jag faktiskt säga att det är ni Socialdemokrater som är ansvariga för nedskärningen av poliskåren.
- Det finns ingen tid för att diskutera partipolitiska prioriteringar nu, men det måste finnas en annan lösning?.
- Det enda rimliga jag ser just nu är att kalla in försvaret, men det strider mot vår folkrätt, dock vill jag tillägga att årets värnpliktiga fortfarande utför sin grundutbildning, så jag tror att de i dagsläget skulle vara mer oreda och skapa mer problem än vad de skulle lyckas lösa.

- Herregud!, sade statsministern och tog en klunk vatten....


Morgonen efter så sattes den diplomatiska ångvälten i rullning, dock ansåg FN att sveriges problem var något som man får lösa själva eftersom det var andra länder i världen som var försatta i allvarligare situationer. Så utrikesministern reste till helsingfors och vädjade till den finska presidenten,
som lät meddela, att det finska broderfolket stödjer Sverige i denna svåra stund men vi kan inte göra något för vi vill inte förvärra situationen för de finska soldaterna i Afganistan. Detta var ju en besvikelse för utrikesministern, som hade haft ett långt tal om de två broderfolken som kämpat mot ryssen för 70 år sedan.

Ungefär samma svar fick han från norrmännen som dock passade på att påpekade att Sverige tillät tyskarna ta sig igenom Sverige under andra världskriget

Utrikesministern försökte till och med vädja öppet i EU om hjälp, men samtliga länder hade svårt och uppfatta situationen, och ville bagatellisera det som hänt.

När utrikesministern Berg satt i gaten på bryssels flygplats och väntade på planet som skulle ta honom tillbaka till Sverige med detta besked ringde hans mobiltelefon, det var den svenska ambasadören i Moskva

-Hej Berg det är ambassadör Lindquist här, vet du vad, jag har mottagit en delegation här på ambasaden under förmiddagen som har kommit med ett generöst erbjudande..
-Eeeh va sade Berg och bad ambassadören berätta mer
- Delegationen meddelade att man förstog Sveriges svåra situation, och eftersom man har haft tidigare att göra med dessa afganska rebeller så kan man agera som rådgivare.
-Man kan skicka en säkerhetsstyrka på 2000man om en vecka
-Eemm va? sade Berg, vad är haken?
- Det finns ingen hake, det enda ryssarna vill är att ha ett ökat sammarbete med de nordiska länderna, och Sverige speciellt.

Berg förstod förstås att det var något mer som ryssarna ville ha men samtidigt frågade han sig om Sverige hade råd med ett inbördeskrig om man tackade nej till detta. han ringde till statministern på planet, och en utmattad statsminister sade, ok Berg, låt dom komma, men fan ta dig om vi sitter med en rysk ockupationsmakt här sen när det lugnar ner sig.


Johan var påväg hem från jobbet så han gick mot tunnelbanan på Sergels Torg men när han kommit halvvägs så blev han bortmotad av en polis i kravallutrustning,

-vad är det som hänt frågade Johan
-den utmattade polisen svarade, det har vart en ordentlig sammandrabbning på Sergels Torg mellan det muslimska befrielsefronten och nationella ungdomar, 15 personer har dött eller skadats svårt.
- Det lär nog inte gå flera tunnelbanor idag antar jag sa Johan
- Nej, det vore väl att hoppas svarade polismannen.


Johan bestämde sig för att gå till tekniska högskolan, det är några kilometer, men motion är aldrig dumt tänkte han.
När han kommit till korsningen rådmansgatan/vallhallavägen så hörde han ljudet av larvfötter mot asfalten, och han tittade mot lidingövägen och såg den ryska konvojen som hade anlänt till frihamnen någon timme innan, han noterade även den stora ryska flaggan på BMP pansarfordornet,, som efterföljdes av flertalet fordon bland annat 3 stycken T-90 stridsvagnar, Johan kunde ursklilja de olika pansarfordornen eftersom han var mycket facinerad av krigsmaterial och läste mycket litteratur om detta på sin fritid. Men varför i helsike skeppar man hit T-90 stridsvagnar när man ska upprätthålla ordningen?



Hur gick det egentligen?, blev vi ockuperade?, hur gick det för Johan?

Detta behandlar icke en aktuell konflikt, utan är en fiktiv historia. Därav förpassas den till Dagrummet där även andra egenmecklade historier och följetonger kan avnjutas.

*TRÅD FLYTTAD*

EDIT: Team BLÅGUL konfererar just nu om dylika scenariors hemvist i och med att det uppdagats att sådant förekommer lite varstans på forumet. Så kan vi inte ha det, ordning i skåpet måste råda. Team BG återkommer när beslut fattats. Tjänsteåtgärd för aktuell tråd kvarstår.

Förbaskat bra läsning..!!
Av typen: "Ska bara läsa lite innan jag somnar, men läser ut hela boken.."

Förutom några faktafel var den ju rätt bra.

Numera får ju militären kallas in som stöd till polisen! Men en sak man borde tänka över är att på samma sätt som ryssarna i detta scenario hade "invaderat", så är vi i nuläget i många andra länder på peacekeeping-missioner av anledningen att man ökar sitt internationella inflytande? Så om man kallar detta invasion så har vi ju deltagit vid invaderingen av afghanistan - eller iallafall i efterspelet av invasionen.

Förövrigt gillar jag nog Putin mer än Mona Sahlin.

Jag hittar inte orden "invasion" eller "invadera" någonstans i texten.
Inte heller förra gången som ryska armén var i Stockholm för att upprätthålla ordningen (1743) så var det fråga om någon invasion. Men, precis som du påpekar, så ökade ju insatsen rysslands inflytande i Sverge.

Tackar alla för svaren!, men var är det för faktafel du syftar på, utom det du nämner?

Jag vill ha mer svar och åsikter från er som läser inlägget, vad tycker ni och framförallt, hur ska historian fortsätta?


MVH

Fundering 1: När svenskarna blev fångar. Det kändes lite för lätt, hade grabbarna inte läst Lucky Luke, Ronja Rövardotter eller sett 300 osv. men det kan ju stämma. Afghanerna klådde ju ryssen.

Fundering 2: När ryssen kom. Det kändes som en lucka någonstans "varför" ryssen specifikt ville ha trupp i Sverige.

Fundering 3: Sverige i helhet. Ministerpaniken känns ju som det brukar vara. Ingen pekar med hela handen och ingen vågar ta beslut.

Fundering 4: Det politiska läget inför händelsen: Med politiska beslut som av många anses som flathet och "tillmötesgående" där man ändrar det svenska samhället högt och lågt för att passa vissa religioner kommer SD att få många röster. Skolsystemet, hygienregler, "dresscode" på företag, regler på badhus mm har ju inte ändrats för att passa zigenarna, judarna, samerna, tornedalsfinnarna och finnarna och de är erkända minoriteter i Sverige. Med ännu fler invandrare utanför samhället så kommer det att bildas polariseringar i samhället.

Sedan kan man ju diskutera det vettiga att tiotusentals människor bränner, mördar och förstör för att en pellejöns ritar en streckgubbe som han kallar Muhammed. Det var inga horder med katoliker, judar och kristna som brände butiker när utställningen Ecce Homo pågick. Bönder i A-stan får inte reda på att det finns en rondellhund i Sverige om ingen talar om det. Allt är politik. Det kanske ligger något i vad någon sade "om muslimerna känner sig "kränkta" skickar de en kille med en bomb, judarna skickar en advokat med en stämning".

Tyvärr är svensk politik en plyschpolitik som som är livrädd att inte vara PK och därför inte pekar med hela handen och talar om vad skåpet skall stå. Detta ger ett "maktvakuum" som tillåter gängbildningar, aggresiva syskon och kusiner och ett samhälle som håller på att kollapsa. Att kasta sten på brandkåren är bara början. Fortsättningen på det är att polisen får åka före och få stenarna på sig, få skaffa mer skydd och till slut gå med MP5. Om polisen i stället slagit till EXTREMT STENHÅRT första gången hade ett sådant beteende upphört. Tyvärr är det försent. Det är som att släcka en brand. I början räcker en hink vatten, till slut krävs kanske tusen brandmän och halva landskapet brinner. Nu pyr det överallt, frågan är var det flammar upp först och politikerna fyller bara på bränsle.

En bra berättelse som behöver en fortsättning.
Kommer Carl Hamilton tillbaka från ubåtssemestern för att rädda svenskarna?
Kommer Knäckebröhult HV klara av att hålla ställverket fritt från sabotörer?
Kommer USA att hjälpa till?
Kommer .....?

Tror att många fler än jag är lite nyfikna på om
författaren varit inblandad i "Op. Garbo"-serien,
med tanke på nicken..??

Intressant historia även om det kanske är lite långsökt att man skulle låta ryska militära styrkor svara för ordningen. Det hade nog legat närmare till hands att justera lagen så att svensk militär kunde användas...

Men skriv en fortsättning, sådana här historier är uppskattade

Det sägs att Garbo serien under pseudonymen Harry Winter skrevs av Ingemar Dörfer, Bo Hugemark och Lars Christiansson samt inblandning av folk från MHS, bland annat Stellan Bojerud.

Nu kanske detta kanske inte blev så PUL-korrekt, men författarres namn måste väl ändå vara OK att uppge?

Själva poängen med att skriva under pseudonym är väl att man inte vill att ens riktiga namn ska kunna sammankoppklas med skriften?
Se Tryckfrihetsförordningens kap 3

Om inte Lt P jobbat med böckerna (exempelvis på förlaget) så har inte brott begåtts, oaktat PUL och TGL.

/K

...och därmed plockade vi fram ett par "tveksamma" inlägg igen.

/BG.

Dansk polis beredd på ny orosnatt

Om man applicerar denna historien på Danmark istället så verkar den mycket mer trolig

*Flytt*

/Vargas, BLÅGUL