Ja tyckte psykologen va tricky asså typ gjorde små fällor som hon trodde att man skulle gå i. för på vissa
frågor som hon ställde tänkte man bara svara sen precis innan man sa det kom man typ på neeeej....aha...
å sen sa man nåt annat ändå eller formulerade det på ett annat sätt
så ett hett tips är att tänka efter innan man svarar. tänka på varför frågor personen i fråga just detta?

Någon mer än jag som råkade ut för den otroligt trevliga ( ) psykologen längst in i högra korridoren i Göteborg?
Gråhårig kärring som mycket väll skulle kunna vara en man.

Hon motarbetade mig nästan redan från början när hon ropade ut mitt namn i väntsalen. ''Här har vi inte bråttom'' när jag passade på att stänga av mp3 splelaren innan jag reste mig.
Sen var hon det drygaste jag någonsin pratat med samt att hon inte lät en tala till punkt flera gånger.
Det värsta var när vi kom in på att jag är intresserad av film och att jag helst redigerar film själv, det tolkade hon som att jag inte funkade bra i grupp.
Det är en jäkla skillnad på att fungera i grupp och att redigera film.

Jo, det har jag märkt av i lumpen nu, har fått skitkasst prel. vitsord bara för det... befälet tyckte jag skulle ta allt mer med en "klackspark". Jävligt luddigt, jag menar, antingen vill man nånting väldigt mycket och försöker göra så bra ifrån sig som möjligt och inte klaga och lyda order istället för att skita i dem, eller så tar man allt med en klackspark och skiter i allt i princip... Men om det är såna soldater man vill ha nu så, visst...

Hehe jag vet exakt vem du menar...

Satt i väntsalen och såg andra bli uppkallade och höll tummarna att jag inte skulle få henne, men självklart är det mitt namn hon ropar upp

Känner igen problematiken med att inte få tala till punkt och att hon var väldigt snabb med att överanalysera allt man sa:

Hon: Så håller du på med några sporter?
Jag: Ja, bland annat amerikansk fotboll.
Hon: Är inte det en väldigt tuff sport?
Jag: Jovisst man kan få sina smällar, men...
Hon: Jaså så du är en tuffing som skolkar och röker
Jag:
Hon(efter att ha kikat på mina betyg): Hrm men du har tydligen snälla lärare...

Tror dock hon insåg att hennes teori inte höll och jag fick iaf en 7 & en 8...

*Räcker upp handen* Jag hade henne också. Man satt i väntrummet och hoppades att man skulle slippa just henne, men vem får man inte? Jo just det, psykologen som går under initialerna AK.

AK: Varför du har med dig intyg?
Jag: Tänkte att det kunde va bra, det stog ju i det där häftet man fick hem.
AK: Du behöver inte ta med dig intyg, jag litar på dig ändå..
Jag: Ok, men...

Senare i väntrummet efter att hon övervägt vad jag skulle få:
AK: Nu är jag klar
Jag: Ok, kan man få reda på hur det gick?
AK: Jaja, allting jättebra, precis som vi vill ha det.
Jag: (Tänker: ok gott, då fick jag väl ett bra betyg om allt är som de vill ha det.) Vänder på lappen och får till min förskräckelse syn på att det står 7-7

Säger hon att allt är perfekt och som de vill ha det, då ska man väl få 9-9. Annars kan de säga varför man inte får högre än vad man får.
Har flera kamrater som haft henne, samtliga de har fått lägre psykologskattning än kompisar som haft andra psykologer..

Ja ä int bitter!

Edit: Säger dock inte att jag var värd 9-9, det vet jag ju inte. Men jag tycker man borde få reda på vad det var som gjorde att man inte var klockren.

Att träna upp fysiken inför mönstringen är inte omöjligt så länge man är motiverad och allt det där...

Att träna upp psyket däremot.... kanske kan bli svårt.

Dock så kan man förbereda sig genom att tänka igenom svar på eventuella frågor.

Vad är det för tester på extra-mösntringen till ubåt?
Vilka personer tycker pliktverket är lämpliga för denna extra-mösntring eller är det bara en själv som måste säga till att man vill extramönstra till ubåt?

Det här är nog rätt tråd för dig.

/mdn

kommer dom ta nåt om stresstålighet å temperament lr så? liksom jag har helt ärligt talat VÄLDIGT svårt att bli stressad lr arg eller liknande, jag tror inte jag kommer ihåg förra gången jag blev arg eller så. tar dom upp sånt, å tar dom de som ett + lr -?

De kmr nog inte fråga några direkta frågor om du lätt blir arg lr så gör dom det.. Man vet aldrig va de hittar på. Men det borde la va ett plus om nu frågorna kommer.

Min psykolog var väldigt lätt att ha att göra med, inget att oroa sig för.
Visst de är lite speciella men min psykolog började prata om att hon var adopterad från Italien, och eftersom att jag jobbade i telecombranchen vid mönstringen fick jag även ut att hon hade Glocalnet kontantkort. Hon bad mig också ringa pliktverket och fråga efter henne så kunde jag berätta hur det hade gått och vilken tjänst jag fick, men det har jag inte gjort än.. ;)

Det bästa är nog att komma till psykologen "som man är" faktiskt och inte tänka så mycket på vad de kan tänkas säga, för alla är så olika.

Får ju säga att jag inte fick något bra intryck av den psykologen jag träffade på min mönstringen. Hon satt och bläddrade i ett häfte med de olika tjänsternas krav. Under den tiden kom vi in på några tjänster som kunde va intressanta,kommer inte ihåg vilka, och hon bläddrade hon fram en sida där kraven för någon tjänst stod. Sen säger till mig att hon sätter medelvärdena på den sidan på mig för att det är ganska normala resultat som nog räcker . Man blev ju aningen paff när man hörde det, men blev mest glad över att slippa ifrån henne.

Tror inte heller att man kommer att kunna ha särskilt mycket nytta av tips inför psykologsamtalet. Man kommer inte kunna komma ihåg allt ändå.

Båda dessa intervjuer skedde på mönstringskontoret i Göteborg, på Amf4.

Min kompis, vi kallar honom A, har föräldrar som bor tillsammans, A har en yngre bror som också bor i samma hem. A har flickvän sedan 2 år före mönstringen och jobb på helger och lov.
Han har aldrig varit med om något särskilt traumatiskt, han har mor- och farföräldrar i livet.
A vill inte göra lumpen.


Jag själv har skilda föräldrar, tre halvsyskon som jag träffar varannan helg. Ingen fast flickvän och vill inte ha det heller, hade sporadiska jobb och hoppades på sommararbete. Jag var mitt i tsunamin i thailand, där hela familjen var nära att stryka med. Min farfar och morfar är döda.
Jag vill göra lumpen.

Han fick en 3a och jag en 7a..

Har jag lurat psykologen?

Vad kan man säga, Psykologer works in mysterious ways. Men din erfarenhet från Thailand var nog till din fördel under bedömningen. Tror inte du har lurat någon, då psykologer inte är speciellt lättlurade.

Mitt psykologsamtal gick fort och vi talade om positiva egenskaper, min familj, skolan, sommarjobb, utlandstjänst, om jag ville leda grupp osv. Fick sexor i betyg, vilket jag var nöjd med. Betyder att man inte är helt flippad iaf. Svårast är att bedöma sig själv; "Hur skulle andra beskriva dig?" - "Beskriv dig själv med tre ord!" Man bör försöka tänka på sånt innan.

Om man, rent hypotetiskt, har en nära anhörig med en svår sjukdom. "Räknas" det som något negativt eller positivt? Tror psykologen då att man har blivit traumatiserad av det eller att man mognat? Mycket man inte vet om man skulle ha nämnt eller inte under samtalet.

Sernlo: Under mitt psykologsamtal så försökte hon(psykologen) få det till att jag hade en väldigt lugnt illvaro och därför inte skulle kunna klara av stress. Därför var jag tvungen att berätta något liknande. Klart inte lika hemskt men det gällde ett bombhot från IRA när jag var i London. Så det är kanske lite det det gäller. Att man ska ha lite erfarenhet och veta att man klarar stressen som lumpen utsätter en för. Din kompis utan familje eller relationsproblem kanske får en chock om han rycker in eftersom att det är en så grov omställning.

Sen tror jag absolut att det gör skillnad då han inte är motiverad till lumpen. Motivation = bra.

Jag tycker psykolog besöken är lite som lotto och väldigt grovt sätt att tabort idoter.

När jag mönstrade snackade vi om alltmöjligt mycket som nämts i tråden känsdes helt okej förutom att jag hade ett intyg från mitt HV befäl där han skrev att jag var stabil å allt sånt och att jag varit gruppchef för 8-10 ungdommar med gott resultat, genomfört enöverlevnads kurs på en vecka.
men hennes svar på det va något i stil med jaha du är inte lagkapen i fotboll lr elevrådsrepresentat vilken jag inte var å då förklarade hon att ungdomshemvärnet va helt ointresant för det va inte som lumpen men att va lagkapten va jätte bra för då får man hålla i träningar.

Nu har det börjat pratats om att min ungdoms avd vill ha mig som stelf ungdommsledare. jag har haft ett väldigt bra ansende bland lärarna på min gymnasieskola, blev nästan tvingad att ta över elevråds platsen för dom tyckte inte det funkade med någon annan vilket då va efter jag hade mönstrat.

Sen har jag varit på övningar med andra avdelningar och på en av dom hade jag en gruppchef som verkligen inte hade något insiativ alls viste inte riktigt vart vi skulle hur vi skulle dit å frågade om allt den skulle göra så jag mer lr mindre tog över ledarskapet och den personen fick en 7a på befälslämplihet och en 8a på plikttjänstförmåga på mönstringen själv har jag fåt en 5a på båda

Känner mig inte riktigt nöjd med en 5a då, Nu är det ingen katastrof för jag rycker in som stridsfordons skytt/förare på P7 Ingelsta kompani, Antagligen stridsvangn 122 i januari vilket verkar vara en bra och rolig utbilding.

Måste säga att jag är ganska skeptisk till försvarets sätt att utse folk till att få befälstjänster. Jag menar, inte direkt som att en psykolog kan bedömma att någon är bra för befälstjänst efter max 10 minuter när man bevisligen bara behöver säga att man gillar lagsporter och gått i scouterna när man var liten.

Nej, som de sägs, en bra ledare är inte en som strävar efter att vara det, utan någon som får sig ansvaret påtvingat.

Visserligen så antar jag att försvaret inte har tid med att vänta för att se vilka som passar för befälstjänsterna under GSU och så...men ändå...

Vad anser ni är ett lämpligt svar om psykologen frågar tex vad man är rädd för ?
Samt lite annat bla om ens föräldrar är skillda osv, jag kan tilläga att jag vill ha ett bra betyg.

Prova att svara sanningsenligt.

Born har ett bra förslag

Annars kan man söka på forumet, har jag lärt mig, och få reda på vad som är "bra" att ljuga om.

Som har sagts: svara sanningsenligt. En bra psykolog ser igenom lögner snabbt. Dessutom riskerar du hamna på en tjänst som är fel för dig om du skulle lyckas ge en bild av dig som inte är korrekt.

/J

rena lögner ska man nog akta sig för.. men man kan ju med fördel finslipa sanningen lite. t.ex välja lite finare ord och meningar så det låter lite bättre än det är utan att ljuga

Jag har nu slagit ihop två trådar om samma ämne.

/Krook
Blågul

Jag förstår, men problemet är att om att jag faktiskt inte vet vad jag är rädd för och om jag säger som det är att "öhh jag vet faktiskt inte" är jag rädd för att hon komme att anteckna det. Är för övrigt totalt oförbered om psykologen kommer ställa sådana frågor som iaf jag inte tänker på i vanliga fall.
Tänkte även på det hela rörande skilda föräldrar, om jag skulle säga att dom inte är skillda (vilket dom är) är jag rädd att hon ska kolla upp det och visar det sig då att jag har ljugit så är det hela kört, däremot har jag planerat att säga något i stil med att det snarare har påverkat mig positivt genom att jag fått lära mig att alla inte är likadana osv, tror ni det fungerar ?

Först av allt. Ljug inte. Finns absolut ingan anledning till det. Att föräldrar är skilda behöver inte innebära något negativt, är du duktig på att sälja in dig så kan du vinkla det till något positivt (du har fått ta ett större ansvar hemmavid osv osv).

Angående vad du är rädd för. Ptja, om du inte är rädd för något speciellt (tomtar, troll, spöken, sälar, spindlar osv) så säg bara att du inte är det, enkelt och snaskigt och utan konstigheter.

De vill väl se hur bra man klarar stress och provokationer,i alla fall har jag hört från folk som mönstrat att psykologen försökte provocera dem.

Märkte jag inte av när jag mönstrade iallafall, det var mer normala frågor om vad man gjorde på fritiden, hur familjen såg ut, hur man trivdes i skolan.

Säker att dessa "folk" inte hamnat i ett förhörsrum hos polisen?

Jag svarade helt sanningsenligt och fick en 6a, blev dock ganska arg på psykologen då det var hon som gjorde så att jag inte fick bli jägare, fick en 5a på inskrivningen och en 6a av psykologen vilket hon inte trodde skulle vara tillräckligt, jag frågade varför och fick då svaret att jag inte uplevt något hemskt och tramuatiskt i mitt liv vilket man skulle ha gjort för att bli jägare (förstod inte hennes motivation då jag har svårt att tro att varje jägare har upplevt extrema traumatiska saker i sina liv) kom då på några saker som kanske skulle få henne att ändra sin åsikt, men "nej" en 6a skulle jag få.
Snacka om att man blev lite sur efter att ha dragit en 8a på styrkan.
Men det är som alla andra här har sagt dom är psykologer dvs dom ransakar olika personligheter varje dag, at ljuga skulle definitivt dra ner betyget.

Mitt psykologsamtal var ett riktigt skämt tycker jag. Eftersom jag inte hade svarat något "fel" på frågorna som skulle vara diskussionsunderlag frågade psykologen i princip bara ja och nej frågor. Det tog mindre än 10 minuter sen var jag klar hos psykologen. Jag hann inte äns berätta om saker som jag tyckte var relevant innan han skulle rusa iväg till kafferasten.

Jag fick värden över medel men jag själv tycker att jag borde ha fått högre. Om han bara hade tagit sig lite mer tid...
Lite bitter känner jag mig faktiskt.

Jag sa inte att jag varit med om något traumatiskt till psykologen, fick bli jägare. Det är mer än just den kriterien som väger in när psykologen ger sitt omdöme.
Jag tror det var ditt resultat på inskrivningen som gjorde det svårt för att få en jägar-tjänst.

Det är lätt att vara efterklok, men är det inte så att en fyra på inskrivningen och en sexa hos psykolkogen är minimum kraven (iaf för k4 och Amf1) för att komma in som jägare ?
Sedan är det ganska naturligt att eftersom många söker jägartjänsten så hade jag väl haft en ganska liten chans att bli antagen ändå.