Eftersom det blev lite OffT i FS16-tråden så kör vi lite mer generellt här.

Hur långt hade du mellan din GU och ditt (första) jobb i US?
Vilken nytta hade du av dina värnpliktskunskaper i US?
På vilket sätt (inom vilka områden) hann rutiner och handhavande ändra sig så att du fick lära om på nytt inför US?
Vilken var den största skillnaden du upplevde mellan värnplikt och jobb i US?

Fyra år till min första, sex till min andra och sju till min tredje.
Eftersom min första var på förrådskompaniet i Libanon hade jag väl inte så stor nytta av mina GU-kunskaper i den dagliga tjänsten, det var mer som ett civilt jobb.
Naturligtvis hade man nytta av vapentjänst och skyddstjänst men inte så mycket i övrigt, vi hade väl inte alltför många fältdygn om man säger så.

Nästa vända var BA01 i Bosnien i samma befattning som under GU, pansarskyttegruppchef (stf)
Jag utbildades på samma förband som under GU och det enda som jag uppfattade som nytt var det personliga eldhandvapnet, ak5 istället för ak4.

Största skillnaderna är väl att under GU genomgår man hela tiden utbildning medan det i US var "skarpt läge", dvs utbildningen var över och nu praktiserade man kunskaperna.
Andra skillnader var bemötandet av befäl, lite mer kompisbetonat än under GU, man var kollegor, inte utbildare och soldat.

Vad gäller själv tjänsten, GU kontr US så var det ju inte anfall framåt utan man var mer spaningsförband än pansarskytte.
Inte så att man smög i buskarna utan man spanade och observerade, antingen via fast spaning (OP) eller rörlig spaning (fordonspatrull)

The Swede

* Typ 4,5 månader
* Iom att min befattning var exakt densamma så hade jag självklar nytta av mina värnpliktskunskaper.
* ROE var delvis nytt men betydligt krångligare och invecklat. Annars var nog ganska mycket likt. Och som The Swede skrev; kompisbetonat gäntemot befälen.
* Allvaret, motivationen, och att nästan allt i jämförelse med värnplikten hade betydelse som man inte ifrågasatte.

1,5 år

Min lumpar tjänst och US tjänst var helt olika och i princip inget av det jag lärt mig under min värnplikt kom till nytta i US.

Min tid i US var om möjligt lökigare än min lumpartid.

1,5 år

Mycket lite, 2 helt olika tjänster. Vanan av tunga fordon en av få.

NIL

Ansvaret samt hållningen mellan befäl och soldat.


Edit: Leavefingrar

Kanske nära OT men eftersom jag aldrig gjort US i Svenska försvaret men däremot hade jag en viss nytta av min svenska värnpliktsutbildning under min tjänstgöring i US Army. Lumpade på Pansarskytte här i Sverige och i USA så tjänstgjorde jag på Mekaniserat Infanteri, vilket motsvarar Pansarskytte.

Fördelarna jag hade.

• Vapenträning, gick mycket fort för mig att lära mig de nya vapnen och bli riktigt bra på dem.
• Grupp och plutons taktiska uppträdande, Förstod redan innan konceptet hur man fungerar i grupp och plutons ram, dock så var det rätt stor skillnad på det praktiska genomförandet vilket som jag anser är till fördel för US Army.
• Lättare att lära sig stridfordon, det var en heldel som var mycket snarlikt.
• Tillskriver min svenska värnplikt att det gick rätt fort för mig att bli befodrad, jag blev Specialist redan efter 19 månader och fick ett waivier för tidskravet i tjänst.

Nackdelar med att tidigar militär erfarenhet.

• När vi körde exercis så fick man en hel del problem först, de svenska rörelserna satt rätt djupt rotat, och helt om gör man på ett helt annat sätt än i Svenska, med en hel del munterheter från drillsergents sida
• Den svenska personliga uppträdandet fick jag helt lära om, kravet på att kunna förflytta dig på ett säkert och korrekt sätt var otroligt mycket hårdare i US Army, lika så hur man söker skydd/skyl i förflyttningen. Nu så här i efterhand när man har upplevt hur det är att bli beskjuten så anser jag att det sätt man lär ut i Sverige är nära till självmord i verkligt förhållande, åtminstånde när jag gjorde lumpen.
• Gruppchefens roll i Svenska är otroligt svag jämfört med i US Army, man håller stenhårt på chain of Command och gud nåde den som går förbi utan en bra orsak. En plutonschef tog aldrig en soldat ur en grupp utan att han först gick genom dennes gruppchef. Lärde mig en helt nytt sätt att se på ledarskap.

Finns otroligt mycket små detaljer som skiljer sig åt mellan Svensk och US Army. Mentaliteten och kultur är väldigt olik till både för och nackdel till US Army.

Den största skillnaden som jag upplevde var den vikt som man lade på fysisk träning, om du inte möte kraven i de återkommande fysproven så riskerade du att bli utsparkad. Givitvis så tog man hänsyn till skador osv. Här hör man om att väldigt många officerare inte klarar av fystesten, något som skulle aldrig accepteras i US Army, de som blir lata blir beordrade till extra fys tills de klarar uppställda krav.

Charlie Spartan

tack charlie spartan, det var en kortfattad och samtidigt väldigt utförlig redovisning själv har jag ju alltid undrat vilka skillnader som finns mellan det Svenska Försvaret och till exempel US Army, och nu vet jag några! Tack igen

Tid mellan GU och US: 7 år

Nytta GU kunskaper: Befattning i huvudsak under GU stf gruppchef. Befattning i US stf gruppchef.
Faktiskt ganska lite. Från att suttit på flaket på tgb 20 till att vara vagnchef och navigera 15 ton sisu och passa tre radio nät var lite skillnad. Tyckte att det svårt att sätta rutiner efter som alla hade olika bakgrund. Ingen större behov av fakta kunskapen erhållen heller. Bara det mest grundläggande.
Faktiskt hade jag större nytta av det jag lärt mig via FBU kurser och som ungdomsledare i HV.

Största skillnaden
Ansvar och ROE, Polisiärt operation. MCP/VCP

Feedback
Har kunnat hålla kurser i VCP/MCP när jag kom hem

Tackar Charlie spartan. Mycket upplysande.
Trots väldigt lite samverkan med US army. så uppfattar jag oxå gruppchefens roll på motsv sätt.
Min erfarenhet är dock att vi löser en uppgift med grupp och då löser us army samma uppgift med tropp eller pluton.

Beträffande gruppchefens roll US Army kan det kanske vara värt att ha i åtanke den erfarenhet en Amerikansk sådan sitter inne med jämfört med en svensk. Charlie Spartan kan detaljerna bättre än jag förstås, men jag vågar ändå påstå att det har stor betydelse för hur organisationen fungerar som helhet.

5 år och ett par månader.

Var i samma befattning (grgskytt/-ladd) som under GU så handgrepp och en del minnesramsor satt fortfarande kvar. Iofs så "fuskade" jag då jag några månader innan inryck US och hann gå en veckas kurs i pansarbekämpning (grg, pskott, rb, minor).

Ny sambandsmtrl (Ra180 +Dart mot ra 145/46), hade ej övat CRC eller VCP i GU.

Mer patrullering och observation istället för eldöverfall och försvar av stridsställning. Mer avslappnat förhållande till befäl efter den inledande perioden när plutch förstått att vi inte var värnpliktiga och slutligen att i US (iaf på skytte...) slutar du inte kl 17 utan det är tjänst över tiden.

Övrigt:
De flesta av mina värnpliktskunskaper har jag lyckats upprätthålla och uppdaterat genom mitt engagemang i HV, någon FBU-kurs/år, ytterligare en mission (klev upp ett steg) och en släng av möpighet


@Charlie Spartan
Utveckla gärna (om du vill) hur det svenska sättet då du gjorde lumpen var sämre/annorlunda än det du erfarit genom i US Army. Intressant att se hur/om det svenska sättet har ändrat sig förutom tillkommandet av tre-stegs-principen (som en del gillar och andra ogillar)...

Mvh,
Foxtrotcharliegrg

Edit: småplockande... aldrig nöjd.

Utbildning och träning i förflyttningsteknik var något var en röd tråd som följde oss genom hela utbildningen, vikten man lade på korrekt förflyttningsätt och eldunderstöd inom stridparet är otroligt mycket mer större än under min svenska GU där man snabbt tog sig igenom stridspar strid och förflyttningsätt för att senare inte uppmärksamma att man använde korrekt teknik senare när man gick in i omgång och gruppstrid.

Senare när jag genomförde övningar i mitt krigsförband så återknöt man hela tiden till de basic färdigheter som man lärt sig. Man övade basic kunskapen om och om och om igen, den anses vara grunden i en framgångvis stridsgenomförande, klarar soldaten av att rycka fram mot en fiende utan att bli bekämpad så då vinner man troligen striden.

Stor vikt las på att man snabbt ryckte fram och snabbt komma ner i skydd för att sedan ge eldunderstöd åt stridkamraten
Tekniken som lärs ut gör att man snabbt kommer upp och att man håller sitt vapen på säkertsätt underframryckningen och sedan att man kommer ner på ett bra sätt som inte exponerar ens knän för skaderisk. In nötningen var otroligt bra, tekniken blev en reflex som man gjorde direkt utan tanke. Fysiskt mycket krävande, men som General Patton sade, bättre att betala i svett än i blod.

Den Svenska metoden som jag ser lärs ut exponerar soldaterna otroligt mycket mer för en fientlig eldgivning man tilllåts visa större målyta, en den metod som lärs ut i US Army.

Charlie Spartan

@Charlie Spartan
I kort "Eld-Skydd-Rörelse"-tänk hela tiden, öva upp muskelminnet och sedan öva mer? Låter vettigt. Gled lite OT där (finns säkert en tråd om detta någonstans) men tackar ändå för insikterna!

Mvh,
Foxtrotcharliegrg