Något som kanske kan påverka i favör för en gång skull kanske.

Edit: fixa länken

Låter inte helt seriöst, snarare som vanlig "Uppdrag Förvanskning" där de vill bevisa en egenkomponerad tes med lösryckta citat och överdrivna "fakta".


Detta är viktigt. Hoppas att de kan behandla ämnet med respekt och seriositet och inte den vanliga scoop-soppan.

Aja, den som lever får se.

edit: stavar ju som en redig skogsmatros..

Håller helt med... Ibland fattar man inte varför de så fort de kommer till försvaret inte kan hålla det opartiskt och sakligt som sist när de hade Gustav Fridolin som reporter i Afganistan...

Men men får väll se hur de blir i kväll då.

Får jag bara fråga: handlar programmet främst om själva NBG eller är det fokuserat på hur FM följer upp det hela med samtal och sånt efter att de har kommit hem från missionen i fråga?

Jag är häpen!
Tänk att Uppdrag Granskning kan göra såna här rep?

Jag uppfattade programmet som adekvat, sakligt och sansat (tack Vargas).

/K

Blev lite besviken på hur allt var vinklat, visst, dom flesta kommer att drabbas av mer eller mindre psykiska problem, men det finns någorlunda hjälp.

Se på jänkerserna t.ex. där är inte psykisk ohälsa med i deras sjukförsäkring (om jag mins rätt).

Och väldigt många amerikanska soldater mår skit efter vad dom varit med om.

Jag tycker reportaget var riktigt bra. Det tog upp frågor som det pratas väldigt sällan om. Om drygt två veckor ska NBG stå redo för insats, men hur kommer det svenska folket (och våra politiker) reagera när folk börjar komma hem invalidiserade, i liksäckar eller med skadad psykisk hälsa? Debatten om det här har varit obefintlig.

Jag tvivlar även på att killarna i reportaget hade klart för sig vad en mission kan innebära. Visserligen pratade dom lite om riskerna, men det verkar inte riktigt som om det "gått in". Under min värnplikt pratades det ganska mycket om internationell tjänst, men aldrig om de negativa konsekvenser som kan, och antagligen kommer, att uppstå.

Det här med psykisk ohälsa är liksom inte lika lätt som annan ohälsa som exempelvis Röda Hund. Det är inte bara att ta en 10-dagars pencillinkur och gå vidare. Men det förstår du säkert.
Om PTSD och annat relevant kan man läsa om i http://forum.soldf.com/index.php?showtopic=18199
och tittar man runt lite på forumet och hos Fredsbaskrarna så kan man få en uppfattning om hur det kan vara.

I övrigt så orkar jag knappt bemöta dylikt.

/K

Tillägg från mil någon som är förvånad

Är väldigt nöjd repotaget, jag har fått uppfattningen om att Svenska folket inte är medvetna om de risker som föreligger.
NBG har många av sina rekryter direkt ur värnplikten, med ett ungt genomsnitt är risken för psykiska besvär efter tjänstgöring större.
Programmet fick mig att börja fundera.

@Magnus; Hur tycker du att vi skulle uttryckt oss då så att budskapet gått fram? Jesper var kritisk till att just det uttalandet om riskerna klipptes in, det är taget ur ett större sammanhang.

/Trosspluton

OK, jag var lite otydlig. Det var inte så mycket det ni sa, utan en känsla jag fick när jag lyssnade.

Mycket bra reportage! det väckte många tankar hos mig.

Men det var väl knappast några nyheter i inslaget? Även om de unga så måste de förstå att krig inte är någon lek. De har väl ett militärt intresse och därmed borde man veta att krig innehåller otäcka saker, även om man är tross-soldat. (inget ont om dem)

Jag tycker också att det var ett mkt bra reportage. Det var sakligt och jag tycker inte det var vinklat.

Försvarets egna psykologer har själva anmält problematiken uppåt. Bra!
Jag har tagit upp farhågan om ett masskadeutfall, fysiskt o psykiskt, med några berörda inom FM o fått väldigt luddiga svar. Man hänvisade bla till företagshälsovården!!! Jag är skeptisk till FM:s förmåga att lösa detta.

Det är omöjligt att alla vet om riskerna med att åka ut på mission, framförallt en 01:a. TD01, SU01 i synnerhet. Det är farligt men hur farligt? Jag upplever att många är naiva när det gäller riskerna trots tafatta försök av FM att förmedla riskerna.
Har man tvekat på om man ska åka så tycker jag det är ett sundhetstecken då man analyserat faran och insatsen för egen del.
De soldater och officerare som gör det är mkt lämpliga (och därmed inte sagt att det som inte gör det är olämpliga) enl mig!.

Man ska såklart vara säker på att man gör rätt sak när man kommit till beslut...

"Stolt och ledsen" - en suverän sammanfattning av en förälder....

Bra reportage!

Några synpunkter bara:

Varför hänga upp sug på om någon ur SSG sköt en barnsoldat? Huvudsaken är att alla som åker till afrika förstår att de kan hamna i en duellsituation med "soldater" som i sverige skulle gått i lågstadiet!!

Psykiatern i inslaget verkade inte vara så påläst om verksamheten vilket, i mina ögon, drog ner hennes insats lite. Vilken praktisk skillnad är det mellan en Battlegroup och peacekeeping? Det här är en av de största fällorna man kan gå i!! Du kan hamna i en otrolig soppa även om det inte råder fullt krig, maffiauppgörelser med motorsågsavrättningar mm


I övrigt så känns det lite tjatigt att höra sånt här. Det är märkligt att vi hela tiden får höra hur bra vi är på den internationella arenan samtidigt som vi faktist har brister i både utbildningen och i vissa fall omhändertagandet hemma.
Samtidigt får man inte glömma att mycket av krishanteringen inte sköts av sjukvårdspersonal utan i enheten vi jobbar i. Rätt skött så fångas problemen upp i tid och i många fall reds de ut innan man kommer hem.

Man säger att man förbereder soldater på det värsta, hur går det till? I många fall handlar det om en föreläsning om stress och att man övar skademoment.
Jag tror att det här måste skötas mer på samtalsnivå. Det har förhoppningsvis blivit bättre än då jag var ute senast men jag tror att det fortfarande finns brister.
Inte minst bland personal som inte har stridande befattningar!

Mycket bra reportage, jag vart som många andra glatt överraskad.
Inom de nordiska länderna så har vi mycket att lära om psykologhjälp, sedan så vet jag inte hur man bearbetar soldaterna i NBG om den brutalitet som förkommer i klan krig i t.ex. Afrika. Men jag hoppas att på man ett så tydligt och bildligt sätt försökt beskriva hur saker och ting kan se ut. Om inte "fejkskadelådan" har vart framme så är det nog på tiden. Har själv varit statist för räddningsverket och där snålas inte med fejkblodet kan jag säja. (smaka skit gör det också)

Jag såg inte hela programmet, men tyckte att sensationsjakten på om svenska soldater dödat barnsoldater var något osmaklig. Visst, man kan säkert länka samman det med risken för eventuell psykisk ohälsa. Men jag tolkade det mer som att reportern ville få en möjlighet att utmåla svenska soldater som brutala barnamördare, om än med andra förtecken.
Undrar om inte risken för psykiska problem är större om man inte får möjlighet att skjuta tillbaka. Fast å andra sidan kanske man bara blir mer avhumaniserad om man erbjuds möjligheten att få utlopp för sina känslor medelst kulspruta och akan.

Men ni som ligger på trossen kanske skulle ta och tänka över er roll litegranna. Vore jag warlord i ett fattigt afrikanskt land, och jag har en massa lastbilar med mat, bränsle och ammunition som åker genom mitt område, tja, då skulle jag se dem som mycket saftiga och attraktiva mål. Förhoppningsvis finns det även lite avskräckande fordon med i de konvojerna. Att slå till mot trossen ger ju tre möjliga effekter. 1. Min motståndares förnödenheter kommer inte fram. 2. Min motståndares förnödenheter kommer till mig. 3. Min motståndare får problem att hitta förare om det går åt några vid varje konvoj, vilket ger långsiktiga problem med stridsmoral mm.

/E

Här kan ni läsa om hur arbetet med reportaget gick till.

Den artikeln var däremot rätt vinklad (i min mening).

Kunde varit ett bättre reportage om man varit ärligare i uppsåtet. Och varför detta klippande fram och tillbaka. Ett såpass viktigt område (jag delar vissa farhågor) förtjänar ett djupare ansalg. Nåväl.

Nejdå. En Amerikansk soldat bara behöver vända sig till Veterance Affairs, Soldater som sårats eller varit tillfångatagen får automatisk en pension resten av livet, den ges genom samma department.

Snarare så har Sverige mycket att lära av Department of Veterance Affairs program. och Britternas motsvarigheter.

Sedan är det så att i ett riktigt skarp mission, som exponerar soldater för svåra saker så kommer det alltid finnas en viss mängd soldater som helt enkelt inte kommer att klara av det oavsätt hur man förbereder soldaterna, och hur man följer upp efteråt, Psykiska besvär är en del av priset för att delta.

Krig är den svåraste verksamhet man kan ängna sig åt, En del dödas, andra knäcks men majoriteten lär sig leva med erfarenheten som plågar en.

Charlie Spartan

@Erik_G: Vi på trossen vet mkt väl vilken roll vi har och vilka risker den innebär, även om det kanske inte verkade så i programmet

/Trosspluton genom 109 Eken

Satt och tittade på detta program med mina föräldrar.

Jag som funderar på UT efter lumpen(om man kommer in ) så ville de att jag skulle se detta. De tyckte att jag inte visste att soldater kan bli psykiskt skadade efter tjänst. Jo, jag har hört talas om det.

Jag tyckte det var sådär.

Reportern nämnde att "EU funderar på att skicka en Battle Group till Afrika" men inte att den svenskledda styrkan var en av två Battle Groups som sätts upp. Spanien hade väl ansvar för en?

Hon kunde ställt frågan om de visste att man kunde få psykiska problem efteråt en tjänst till soldaterna(trossen).

Kort sagt, jag tyckte oxå det var vinklat så att "medelsvensson" skulle reagera negativt mot försvaret kändes det som. Men det är min åsikt och jag kan vara lätt cynisk mot uppdrag granskning och dylika program och filmer.

God lussedag!!!

Kanske kan det här hjälpa till att skapa en debatt hos befolkningen. Kanske blir man intresserad av vad den nya FM innebär? Nedmonteringen av försvaret har ju skett under tyst bifall och utan nämnvärda protester. Att FM skulle bli inriktat mot UT och NBG har jag stått överallt. Men frågan jag ställer mig är om folket verkligen förstått att det är skillnad på att åka till Cypern på 80-talet och att sända fredsframtvingande förband till krigszoner i t ex Afrika idag?

Ett väl avvägt reportage som belyste problematiken väl. Som sagt tidigare i tråden så skulle de kunna följt sin linje i programmet bättre men poängen: Att vi kanske inte har komplett täckning för omhändertagande vid en fullskalig situation var tydlig nog. Heder till de som arbetar inom organisationen och som vågar sticka ut hakan för de kontrakterades skull. ÖB verkade dessutom öppen för en dialog kring hur en framtida krisorganisation skall kunna te sig och det är något som alla tjänar på.

Verkar som att alla bitar börjar falla på plats för NBG, hoppas ni får en trevlig 01:a.

Jag vet mycket väl att psykiska problem inte är som t.ex. Förkylning, har vänner som lider av allehanda psykiska problem.

Och jag skriver ganska "rakt på sak", och ofta ganska klumpigt och korkat. Men jag hoppas ni förstår att jag menar att visst, vi har inte den bästa vården (psykisk och fysisk), MEN FM gör sitt bästa, och problematiken har vidarebefodrats uppåt.
Håller med om att många saker i programmet var mycket bra, men vissa saker kändes lite vinklade i min mening.

Jag tyckte reportaget var väldigt bra och det gav en del att tänka på. Däremot tycker jag ÖB gjorde en ganska dålig insats. Dels angående de eventuella striderna mot barnsoldater. Först var det osäkert om den ens stridits sen blev det helt plötsligt så att SSG sköt med inte dödade? Dessutom var hans kommentarer om det psykologiska stödet inte helt övertygande heller när han sade nått i stil med: "Jag är inte intresserad av siffror, för mig är det viktigt att själva förmågan finns". har man tre psykologer på flera tusen soldater har man inte förmågan. Det är som att säga att man har en armé för att man har en soldat.

Reportaget var knappast vinklat, vi bör snarare fundera över timingen med SvD:s debattsida samma dag. Budskapet är enkelt, styrkan är redo, nu är det dags att förankra döden i opinionen. Sverige har ingen tradition att hantera offentlig död, se på Estonia eller Tsunamikatastrofen. Det blir diskussion med en gång om tämligen banala ting som tjänar som säkerhetsventil för vanmakten men med kraftfulla inrikespolitiska återverkningar.

ÖB gjorde en slät figur, påminde om den moderna ledaren när den är som sämst, strateg, handlingskraftig men i avsaknad av just det varma hjärta han talar om.

Min första Batajon som jag tillhörde var 1 Bat 38 Infanteri regementet. Denna Bataljon var en Basic Training/EIB Unit. Dess motto är Rock of the Marne.

38:e Regementet sattes upp/föddes för att skickas till 1:a Världskrigets skyttegravar i Frankrike, där fick man sitt motto efter en hård strid mot bland annat Tysklands 10th och 30th två mycket hårdförda Divisioner. Datumet var 14 Juli 1918

Man försvarade en sträcka utmed Floden Marne, då Tyska 10:e och 30:e divisionen i sin helhet tillsammans med andra stödjande enheter anföll. Man gick över floden och anföll under skydd av artilleri och gas anfall.
En fransk enhet till höger om 38:e tvingades att retirerade, samtidigt så tvingades även US 7:e Regimentet som försvarade ställningar vänster om 38:e. att retirera, och 38:e var tvungen att försvara sig på tre fronter samtidigt. Trots hårda anfall av Tyska 10:e och 30:e divisionen höll man stånd tills övriga enheter tillsammans med förstärkningar lyckades med motattack.

Tack vare 38:e regementets hårdnackade försvar lyckades inte Tyskarna bryta igenom och marchera mot Paris.

Soldaterna i 38:e Regimentet fick dock betala ett högt pris i form av skadade och stupade, även psykiskt

Inom US army så skämtar man om att om man stupar så blir man ihåg kommen genom att armén döper en ny exersisplats eller hinderbana efter dig, på så sätt kan alla nya soldater som övar på aktuella platsen svära över ditt namn och de övningar de måste gå igenom.

Under mina år fick jag tillhöra 3 olika bataljoner. 1/38 Inf, 2/54Inf och slutligen 1/36Inf som jag tagit mitt forum namn ifrån. tillhörde Charlie Company och Bataljonens "Creed" är Spartan, därav Charlie Spartan.

I Varje enhet så fick man lära sig dess historia, eftersom US army anser att det finns mycket att lära av tidigare erfarenheter, goda som dåliga. Under min utbildning så fick vi träffa folk som hade första hands erfarenheter, en av mina Drillseargents blev sårad under strid i Desert Storm. De berättade mycket om hur de upplevde händelserna, reaktioner som var vanliga i strid och att lita dina kamrater runt om. efterbearbetning är viktig del,

Sedan finns det enheter i US army där man har befäl som anser sådant är skitsnack och det är bara att bita ihop. Det fanns en Kompanichef tillhörande 82 div i Kosovo som blev dömd till fängelse för att inte "Foster a Good Command climate".

Bra repotage, även om det hade sina mörka stunder också.

Om försvarets psykologer inte räcker till, vad säger att man inte kan nyttja de offentliga resurserna?

Jag ser inte vad de ser för problem med att svenskar kanske skulle ha dödat barnsoldater, om det är mitt och mina kollegors liv eller barnsoldatens liv det står mellan. Är det något konstigt att man utför sin uppgift då? Nödvärnsrätten kan man ju tillämpa här hemma i Sverige också.. I mina ögon var det ett av repotaget's mörka stunder, känndes som de mest var ute efter sensationsnyheter. Antar att de var ute efter att NBG kan ställas inför liknande uppgifter eller nåt. Ja det är väl klart att man kan bli tvungen att döda om man är med i en militär styrka!?

Är det inte klart som korvspad att det finns risker att vara med i alla sånna här typer av uppdrag? Vem har liksom inte fattat det? På ett sätt känns de som att de vill få fram en bild av att ungdommar som vill ut på äventyr, inte vet om att de kan komma att riskera sina liv. Att någon har lurat dem in i döden. Jag upplever inte att så är fallet.

Media's rädsla för döden skrämmer mig. Alla ska dö någon gång.

Kan det inte vara så att i just vad gäller psykiska reaktioner på krigsupplevelser är det en avgörande nackdel att inte (fullt ut) ha en yrkesarme utan köra med tillfälliga förband med korttidsanställda soldater?

I en yrkesarme återvänder du hem till ditt regemente när du har varit i krig. I Sverige återvänder du till kassan på ICA. Det är en rätt stor skillnad. Jag kanske överdriver, men ni förstår vad jag menar.

Jag uppfattade det inte som att man ville dra SSG i smutsen för att de ev. skjutit mot barnsoldater, utan snarare ville dom belysa att man kunde ställas inför att skjuta mot barnsoldater. Det är något som man inte direkt fick höra under övningarna i lumpen, då fienden antingen bestod av ryssar eller terrorister, inte någon 10-åring med en RPG på axeln.

Å andra sidan så kommer väl kanske en yrkesarme utgöras av en massa unga personer som ser en kortare militär karriär som ett litet äventyr och ett sätt att slippa studielånen och de flesta i programmet var väl överens om att man kan hantera stressiga och hemska situationer bättre om man är lite äldre och mer livserfaren?

Det är precis det man gör idag.
I "komma hem foldern" som de pratar om i reportaget finns telefon nr till Prehab. Mår man dåligt så behöver man bara ringa detta nummer så fixar de en civil Psykolog i närheten eller på din bostadsort.
De här tre psykologerna åker inte land och rike runt för att behandla horder av krigsskadade yxor med PTSD
Efter de första tre samtalen så görs en bedömning om hurvida problemen är relaterade till utlandstjänsten eller ej.
Är de det så fortsätter samtalen om behovet fortfarande finns.
Visst tre psykologer kanske är lite för lite men jag tror inte det är särskilt många som fattas.


/Harald

Jag ska inte skriva ner alla mina åsikter (jag kan dock säga att de är till största delen positiva) om det här programmet, reklampauserna är alldeles för korta för det.

Men. Jag noterade en sak mer än andra.

En sak som gång på gång återkom var att soldaterna i NBG är riktigt unga (19-21?) och därför har mindre erfarenhet, dels militär erfarenhet, men också livserfarenhet.
Det sas flera gånger att om dessa soldater hade varit några år äldre, kanske i 25-30 skulle deras ökade livserfarenhet göra dem mindre sårbara för psykiska problem.

Visst är det bra med livserfarenhet, mer livserfarenhet kan inte göra saken sämre, men hur mycket och på vilket sätt kan det bli bättre?

Vad skiljer en 26-åring och en 20-åring? Några års yrkeserfarenhet (civil sådan för sådana som inte är yrkesofficerare), några kärleksförhållanden, mer tänkande på livet och dess mening och säkert en hel del annat.

Men, på vilket sätt skulle detta göra att man lättare kan hantera de svåra och traumatiska upplevelser som vi tyvärr måste anta att soldaterna kommer att vara med om?

Nu är ju inte jag legitimerad psykolog men jag kan lite i alla fall.
När man genomgår livet så utsätts man för allehanda upplevelser som gör att man utvecklas som individ. Grovt förenklat kan man säga att ju fler upplevelser du utsatts för desto bättre blir du på att hantera svåra upplevelser. Förutsatt att du bearbetat de tidigare händelserna givetvis.

Erfarenheten ger en viss stadga som är väsentlig för att klara sig bättre. En större tilltro till sig själv brukar faktiskt vara en egenskap som folk med några år på nacken utvecklar. De har genomgått vissa stadium (kraschade kärleksaffärer kanske?) och klarat det och gått stärkta ur det.

Grundtryggheten är större och därför också förmågan att hantera svåra situationer.

Personer med några år till på nacken har också en social trygghet och oftast ett socialt nätverk som gör det lättare att komma igen efter trauma.

I värsta fall kan spännvidden i hittils upplevda situationer vara:
Frånskild förälder som arbetar på en akutbil
Bara fått G i Matte fast man ville ha minst VG

Ofta (men inte alltid) händer väldigt mycket med en människa under de första åren efter skolan. Man flyttar hemifrån, man har eller krascha ett seriöst förhållande och man hamnar på arbetsmarknaden. det här är egentligen inga stora grejjer, men sammantaget så medför det att du behöver ta ansvar för dig själv och andra på ett sätt som du normalt sett inte behövt tidigare.
Själv tycker jag att det jag sett själv ute och bland vänner som varit ute pekar på att man har det svårare att hantera den press det faktist är att befinna sig i den speciella situation som råder i US desto yngre man är.
Mitt råd till sökande direkt efter lumpen är att vänta några år!
Krigen och katastroferna kommer inte att ta slut!

OBS att ålder inte per definition medför livserfarenhet.

Herr Krook, jag fortsätter här. Det som slog mig bara var att inget har hänt, på 20 år. Jag tycker att det är samma "går det så går det" mentalitet. Jag som åkte till Libanon för 20 år sedan, var helt oförsäkrad, kunde inte i min vildaste fantasi tänka mig vad som skulle komma. Vet ej hur det är med försäkringar nu, det kanske någon i NBG kan upplysa om. Vi hade noll debriefing när vi kom hem, hur ska 3 st psykologer kunna ta hand om 4000 man? Om man nu vaknar upp ur sin törnrosasömn, och ser vad som man kan möta i främmande land, med barnsoldater, krig där de slår ihjäl varandra med yxor och machete. Jag är inte ett dugg sugen att mönstra på, stannar kvar i gamla HV.

Nu är det ju faktist inte de 3 psykologerna som skall genomföra samtal med alla som är i US.

I första hand genomförs avlastningssamtal med gruppen, därefter genomförs fördjupade samtal med stöd av personal på plats.

I sista hand tas man om hand av skjukvårdsskedjan, eller om man kommit hem av personal från FM centralt.

Dessa utvärderar ditt behov och sedan får du om möjligt stöd så nära dig det är möjligt.

Det sämsta vore väl att anställa 300 Psykologer och inkvartera dem på gardet och sjukskriva samtliga med problem och behålla dem inlåsta på något sjukhus eller kasern på gardet tills man kan förklaras frisk.
Det är kanppast en sådan org vi vill ha eller betala för.

Jag vet inte hur danskarna gör men de har ju inte särskilt många fler aktiva psykologer, kanske skulle vi anställa några till men det handlar inte om så väldigt stora brister vad jag har förstått.

Nu vet jag inte hur det funkar i NBG, men en form av moralisk/ etisk målbild borde vara på sin plats, "Warriors" eller "Balck Hawk down" i all ära, men föredrag och bilder från riktiga situationer som Rwanda, Bosnien självmordsbombare i Afghanistan borde problematiserats inför soldaterna innan de skriver på.

Jag minns ett bra inslag från MOHS då vi efter uppropet fick se BBCs 2 timmars dokumentär om Falklandskriget, mycket allvarlig med verkliga bilder av skadade, sårade och brinnande fartyg och soldater som bodde i lervälling med fel utrustning. Även om ingen valde hoppa av på frågan efter filmen så var det en bra tankeställare inför den verklighet man kan ställas inför.

Fascinerande att alla verkar tycka att inslaget var bra. Jag tycker att det var väldigt konstigt vinklat. Alla de senaste insatserna som Sverige har deltagit i har ju varit fredsframtvingande så jag ser inte nyhetsvärdet i det. Och beredskapsförband är ju inget nytt heller för Sverige. Jag har personligen stått i beredskap med olika R30 förband under nästan hela 2000-talet. Det enda som skiljer mot NBG är ju att de har anställning under beredskapen istället för att den görs från hemmet. Psykiska problem är ju inget nytt det heller. NEJ konstigt vinklat som att NBG rent uppdragsmässigt vore helt nytt. Jag förstår inte....

Rätt så kan man säga.
Jag tyckte programmet var bra, det kan iofs ha att gör amd mina förväntningar innan

NBG är ju inte unikt på något annat sätt än anställningsformen hemma i sverige och att vi i sverige inte kan utnyttja resursen exkat hur vi vill, däremot så gäller samma regler för insats som tidigare med riksdags och regeringsbeslut.
Bryssel kan inte skicka NBG på ett uppdrag att mörda kvinnor och barn så där utan vidare.

Däremot så är det bra att man faktist belyser problematiken, oavsett vad man har för personlig agenda.
Saknas det personal för ett bra omhändertagande i krissituationer så skall det belysas.

Något jag tycker man bör fundera extra på är om man med flashig tvreklam skall rekrytera människor till något som kan visa sig vara Sveriges farligaste jobb?

Man rekryterar inte folk, men får dem att söka. Enormt stor skillnad anser jag.
När du söker en tjänst bör du genomgå sådana tester att de olämpliga eller ej mentalt förbredda sållas bort urvalsprocess.

Om man inte klarar av att särskilja de lämpliga får man ändra sin antagningsprocess. Stort urval är aldrig något olämpligt eller oetiskt. Man har ju inte heller i den PR jag sett framställt det som något solsemester utan med ibland väldigt starka bilder visat verkligheten.

Bara positivt är mina korvören...

I interviun med Ulf Henricsson sa han något i stil med att "de naiva personer som får mest problem efter utlandstjänst"

en benäming på naiva personer är lite svår mig personligen att förstå var det att de var barnsliga,eller inte förstod allvaret i att åka ut på uppdrag eller helt enkelt för unga.

Hur beter sig en naiv person på uppdrag i era ögon?

inte förstod allvaret


"va, de skjuter ju mot oss, det är ju farligt" osv

En person som inte tänkt igenom sitt val och antagligen inte är mentalt förberedd på de saker som i värsta fall
kan hända.

Alt: En person som "glorifierar" utlandstjänsten men som inte är redo att uppleva alla de tragedier som man kan komma
i kontakt med under mission.

Alt: Person som tror att det är en flykt undan något besvärligt här hemma i Sverige t.e.x uppbrott från ett förhållande
eller liknande.

Alt: Väldigt "mentalt omogen" person som inte har den livserfarenhet som kan komma att behövas för att kunna läka sig själv
efter att ha upplevt traumatiska saker.

Listan kan göras mycket längre men där kan du ha en bra början.

Där har vi det Dobberman

Lyfter på hatten o tackar!