Tycker att det nu införda namnet Försvarsutbildarna är ett alldeles utmärkt namn. Mycket för att poängtera att vi utbildar för försvarsmakten, inte en elitistisk ungdomsverksamhet för befälsvilliga stridisar. Risken var överhängande att den illvilliga förklaringen till den tidigare förkortningen, blev en sanning. (FBU= Föreningen Besatt Ungdom).

Dessutom så är långt ifrån alla ungdomar som är med i ungdomsutbildningen "befälsämnen", men kan mycket väl bli utmärkta vanliga soldater eller helt enkelt väldigt bra vuxna förebilder på lite sikt.

Slå ihop all ungdomsverksamhet och bilda Försvarsungdom. En gemensam utbildning för en gemensam försvarsmakt.

Ja kanske skulle vara lättare o reglera resurserna då. Jag vet att HVU har på vissa ställen en mycket större budget än FU.

Oh ja, det är otroligt svårt att få tag på instruktörer i detta område, Eftersom att det är såpass liten aktivitet. Och eftersom att det aldrig blir några övnignar så blir det mindre medlemmar.

Intressant diskussionsämne, separerar detta från en annan tråd till en egen istället.

Varför skulle det bli bättre? Och hur skulle det gå till?

/DaRaven - BlåGul

Själva grundtanken skulle då vara att ha ett gemensamt regleverk som folk efterföljer( nuvarande brister på en del punkter) och framförallt resurserna gällande ekonomin, matriel och befäl samt utb orter.

Detta skulle effektivisera och rent ekonomiskt skulle det bli mer balancerat.

Problemet skulle väl vara bla att kursorterna centraliseras vilket skulle innebära problem för vissa medlemmar gällande avstånd , övningstillfällen mm.

Om man centraliserade utbildningen och bara slog ihop allt i en enda röra skulle det bli ÄNNU mer förslöande byråkrati än det redan är! Det tog ett år för mig att få mitt antagningsbevis, och att få namnbricka tog ett halvår eller så. Hur långt tid skulle det inte ha tagit om allt måstat gå via Fjollträsk (läs: Stockholm)? Törs knappt tänka på det...

Kanske, men det skulle vara lättare o reglera resurserna dvs att folk får en likvärdig utb.
Sen att snacka om "fjollträsket", låt oss inte dra ner debatten på den nivån , tack!
// Vinceres, HVU Instruktör

OK, ingen mer ortsrelaterad pajkastning

Att ha flera olika ungdomsverksamheter är ju egentligen inget annat än ohämmat vansinne.
Naturligtvis ska man kunna välja vilket vapenslag man är intresserad av, men vad är skillnaden mellan verksamheten i HV-U och Försvarsutbildarna-U? Förutom märket på vänster ärm så ser jag inget.

Ett förslag, som troligtvis aldrig kommer någonstans, är att Försvarsutbildarna tar hand om U-vht och har olika möjliga inriktningar för avdelningar, Marinen, Flygvapnet eller Armén. FöUtb genomför sedan ordentlig försvarsutbildning där ungdomen får vägledning för en eventuell framtida karriär. På detta sätt rekryteras folk direkt till HV t ex.

En annan idé kan ju ju vara att låta SVK bedriva den marint inriktade ungdomsvht och slå ihop resten av dom landbaserade verksamheterna till en organisation.
Anledningen är att SVKs ungdomsvht skiljer sig ganska rejält från annan ungdomsvht.

Jag skulle vilja ha ett striktare reglemente där diciplin o ordning efterföljs bättre, allt för många föreningar har lekskole diciplin! Om det ska slås ihop borde detta ske med lite reformationer.

Exempel på vad som är dåligt och borde göras bättre vad gäller sådana saker? Utbordera gärna

Det är väl bara att ge direktiv till ungdomsledarna att försvarets reglementen skall följas. Punkt. Sedan är det upp till dem att ta sig i kragen. Vår avdelning har resonliga (läs: höga) krav på puts och studs, medan andra springer runt med civila persedlar och m/90 blandat, hår på kragen, ingen mössa osv. Är enkelt fixat. Men frågan är ju hur många ungdomar som skulle försvinna om allt blev så strikt.

Allt börjar och slutar i personerna som håller i det. Hur man är som föregångsman. Man tjänar inte på att agera som en rabiat instruktör med mindervärdeskomplex direkt från produktionsbandet. Jag vet har själv varit en sådan person innan jag kom på bättre tankar.

FM har ett alldeles utmärkt reglemente för hur man ska klä sig-det är föregångsmannens skyldighet att hjälpa dem som inte kan till att kunna...

Hur många som skulle försvinna? De som inte är genuint intresserade är väl ett rimligt antagande. Vart så iaf i min U-avd.

Dagens ord föregångsman....

Jag tror att det finns en del att tjäna på en begränsad sammanslagning av ungdomsorganisationerna, men jag tror mer på en centraliserad utbildningsplan för alla ungdomar, likt den plan som finns för värnpliktigas GSU. Då skulle varje ungdomsledare ha något att utgå ifrån när de ska skriva ihop sina program för utbildningsåren och skulle sen kunna anpassa detta efter sina lokala förutsättningar.

Idag blir det lätt så att man planerar efter GK-nivå och det innebär att de som är äldre oftast blir uttråkade och slutar. Det vore en stor hjälp om det fanns något att stödja sig på när man ska stegra utbildningen.

I övrigt, angående disciplinen, så står det i styrdokumenten att militära former för verksamheten ska iaktagas, men inte överdrivas. Det enklaste och korrekta är ju att följa Försvarsmaktens reglementen.

Diciplinen skall var a där så verksmaheten kan bedrivas och uppgifterna utföras, och att de beter sig som folk, att de ej drar skam över Försvarsmakten. Men man ska inte vara en arg Drill Sg

Dicuplin är A och O. Vi har Fått in några personer som kanske inte är dom bästa, skriker, struntar i tips så som att man inte ska ha ficklampor tända i skogen på natten mm.
Det största problemet jag ser hos oss nu är att utb-tillfällena har minskat, och det har blivit vissa felprioriteringar, de felsta nya kan inte ens sätta ihop en bår (och då menar jag erkligen inte kunna sätta ihop en bår), det har övats EN gång, och de har fått buntning förevisat EN gång.
Och t.ex sjv har det inte vart så jättemycket med. mest bara teori och prat.
Så åtminstonde borde det finnas ett reglemente för t.ex. hur mycket sjv dom MÅSTE kunna för att bligodkända till Fk/LK år.

Mina små tankar

Och hur förbättrar vi disciplinen genom att vi slår ihop ungomdsutbildningarna?

Skrev nog ganska (jättekonstigt) men menar mer att om ma nslår ihop u-utb, så kan amn enklare sätta samman vissa regler för hur bra drillade ungdommarna skall vara mm. Vi i våran förening försöker fixa till detta, men nu för tillfället så är det i en svacka på bla sjv, excersis mm.

Tycker snarare att problemet ligger i ledarskapet. inte reglerna. Föregångsman är nyckelordet, som någon skrev på forumet nyligen. Om ungdomsledarna själva håller på reglemetnen och lär ut vad som gäller till ungdomarna så är det inga större problem. Har sett andra ungdomsavdelningar där kvaliteten på ungdomarnas utbildning och uppträdande är undermålig, och jag tycker mig se ett mönster då de avdelningarnas chefers lämplighet för uppgiften verkar vara bristfällig. De ser själva verksamheten som en lek och något som bara är kul, istället för seriös utbildning, och då blir det ju vad det blir. Eller så är de bara allmänt oseriösa och slappa.

Vår avdelning leds av två engagerade män i 30-årsåldern som har gott med livserfarenhet, men ändå inte har mycket militär erfarenhet efter GU, endast kortare tid i hemvärn o dyl. Däremot har de varit ungdomsledare i kanske 10 år. De tycker att det vi håller på med är något viktigt, och att vi ungdomar är viktiga att ta tillvara på så att säga, så att vi kan lära oss nyttiga saker. Våra övriga ungdomsledare är själva "uppväxta" i avdelningen och har blivit ledare efter muck. De är hemvärnssoldater och en rycker in i NBG i januari. De delar åsikten om att det är seriös utbildning som gäller och att ungdomsverksamheten är något viktigt för försvaret och framtiden, speciellt nu när man provar att direktutbilda ungdomar till hemvärnet.

"Nej, rosa t-shirt är inte okej. Mössa av inomhus. Mössa på utomhus. Rätta in er. Snygga till klädseln. Hantera vapnet på rätt sätt, det är ingen leksak." osv

Dem lär ut saker på rätt reglementerat sätt och lär oss militärt uppträdande, och disciplinen är en del i det. Jag tycker dem gör ett bra jobb och stormtrivs i avdelningen. Men det gäller också att ungdomarna själva förstår varför dem ska uppträda och göra som dem ska. Det räcker inte med att säga "det står i reglementet" eller motsv. Gör en bra ungdom till chef och låt honom/henne vara föregångsman för övriga gruppen.

Tillägg: Ett sammanslagande kunde leda till att eftersom det blir färre avdelningar så sållas de dåliga ungdomsledarna bort.

Saken är den att Våra ungdomsledare är motiverade och mycket kunniga ungdomsledare, dom är hårda på att i skogen ska man vara grön mm. Det jag känner är att den här årskullen vi har på nmågot sätt inte är lika taggade som vi (och tidigare kullar vart). som att t.ex. komma ut till en övning iklädd m/90 fältjacka (uppknäppt, fältbyxa, vinterkänga samt CIVIL brun truckarkeps känns INTE ok.

Fast det där om att om det slås ihop så minskar dåliga instruktörer verkar vara ett lovande argument.

Men något måste väl gått snett om ni inte lyckats få pli på dem? Första övningen för våra ungdomar är just exercis, militärt uppträdande och grunder som att tända eld och sätta upp tält. Vi äldre bedriver roligare verksamhet så de ser vad som väntar. Vi berättar för dem att om man har kungens kläder ska man se proper ut. Svårare än så är det inte. Men vi kanske har haft tur med rekryter.

Vårat problem är att våran förening har blivit utsedda att göra ett test med mindre fälttid så det ska bli mer "kvalitet", vilket fungerar ungefär lika bra som träffsäkerheten på en ak-47.
Där är enligt mig det största problemet. för vårat upplägg är precis som det du nämnde, första dom ska lära sig är exersism, amu och allmänt uppträdande i kronans kläder.

Sammanslagning är inte bara guld och gröna skogar.
I vårt område fanns det 2st olika föreningar.
En av förreningarna (1:avd) leddes av unga ungdomsledare som nyligen gjort gu och dessförinnan varit ungdom på LK/instruktörsnivå.
I början hade denna föreningen bara 4 medlemar som var aktiva, men genom rekryteringsansträngningar från ungdomsledarna och ungdomarna så ökade antalet aktiva ungdomar mycket, en verksamhet började växa fram. Roliga och givande övningar, med en förhållandevis hög ambitionsnivå. De gick från få ungdomsledare och få ungdomar till få u-ledare och flertalet ungdomar. Ungdomarna trivdes för de fick utmaning och en användbar utbildning.

I den andra föreningen(2:avd) i en by en bit utanför staden där den första föreningen huserade så fanns det ungdomsledare i överflöd. 10 st ungefär som tidigare haft en hel del ungdomar men nu blivit utan, varför låter vi vara osagt. Deras u-ledare var i princip uteslutande äldre hemvärnsmän som gjorde gu långt innan 90 talet och därefter uppehållit sin "kompentens" enbart genom HV. De hade, enligt ungdomarna tråkiga övningar. De fick kasta handgranatsattrapper och äta konserver på parkeringsplatser. Sen fick de drilla bårihopsättning och sambandstjänst. Detta skedde om och om igen. Ungdomarna försvann. Kvar fanns bara ungdomsledarna.

Uledarna i den 2 föreningen ville ha ungdomar att leka av sig med, att få utöva sitt "ledarskap" och sin makt över. De hängde på batchefen som ansåg att de va en bra ide att slå ihop de 2 föreningarna.
Eftersom De i den andra(2) föreningen hade varit med länge i HV och var äldre och "mer erfarna" så körde de praktiskt taget över ungdomsledarna i den första avdelningen. Med resultatet att de ungdomsledarna hoppade av då man inte ständigt vill jobba i stark motvind. Under bara några veckor ledde detta till att i princip alla ungdomar hoppade av.

De va historien om en sammanslagning som inte blev så lyckad.

Först och främst är min övertygelse att vi bör utbilda i ett gemensamt spår för hela FM. Vi är EN försvarsmakt som blir mindre och mindre. Grunden för all ungdomsutbildning är snarlik oavsett tillhörighet. Framför allt får vi en spårbarhet och stringens i vad vi gör, vilket kan ge ett större gehör hos H FRIV på HKV. Att resa tält i armén eller flyget är ju ingen större skillnad, Tält 20 som tält 20..

Att få till det är en annan femma. Detta kräver förmodligen en hel del centralt arbete. Har veckan innan jul försökt driva frågan på central FVRF nivå, med rätt gott resultat. Nu är det dessutom upp till ER ungdomsledare som är engagerade centralt i Försvarsutbildarna och HV att agera. Tillsammans tror jag att vi kan få något bra utav det.

Lite funderingar runt detta som diskuterats, fran en som har lite erfarenhet av sammanslagningar inom ungdomsverksamheten och haft tva ar som helt "civil" pa sig att reflektera over detta.

Jag vet at jag kom lite sent in i diskusionen, och jag ber om ursakt om jag upprepar det som tidigare sagts. Jag vill ocksa be om ursakt for att vissa kapitalt viktiga bokstaver i det svenska alfabetet saknas, da dessa inte finns pa mitt tangentbord...

Nu till saken:

- Min generella erafenhet av sammanslagningar av framst HV och gamla FBU:s undomsverksamheter ar faktiskt mycket bra. I Malmo dar jag var veksam forut slogs HV och FBU samman pa prov ar 2003 (vill jag minnas) vilket innebar en okad budget och en hel hog med instruktorer. Det hela betod att fler ovningar med battre kvalitet kunde genomforas. Likasa blev man tvungen att samlas runt en gemensam uppgift, det som jag ser som ungdomsverksamhetens Uppgift med stort U, det vill saga utbilda ungdomar, inte (som det kan bli ibland) jamfora hemvarn och Forsvarsutbildarna och darigenom (vilket ocksa hander ibland) havda sina olikheter istallet foratt fokusera pa den stora Uppgiften. Summan av detta och resultatet blev (iallafall i mina ogon) en mer gemensam undomsverksamhet som speglade mer den framvaxande gemensamma Forsvarsmakten. En del i att detta blev en framgang var att man pa ett tidigt stadium enades om vilka styrdokument som skulle galla, d.v.s. Kap. 11 i Forsvarsutbildarnas handbok och reglementen, bestammelser och instruktioner fran Forsvarsmakten. Det bestammdes ocksa att dessa skulle galla allena och att det var reglementet fran FM som skulle galla i utbildningen, inte hur FBU eller HV gjorde en speciell sak eller hur man gjort av tradition i de olika leden sa att saga. En mindre onskvard bieffekt av detta var dock att en del instruktorer forsvann, samtidigt var dessa de som inte riktigt kopte att man nu var en verksamhet med gemensamma bestammelser och inte heller kopte at man nu skulle folja reglementet till punkt och pricka utan ville gora som man alltid hade gjort sa att saga.

Med detta som bakgrund och efter en del filosoferande efter att jag lamnat organisationen sa kan jag saga att jag defenitivt for att gora ungdomsutbildningen gemensam (inte centraliserad, som jag har kunnat kanna att en del i denna traden ar radda for att den ska bli). Men for att detta skall fungera sa tror jag att det kravs att man gor som jag namnt ovan: Beslutar om vad som skall galla och hur det skall goras. I min varld finns det bara ett satt HUR och VAD, och det ar det som star i reglemnetet, framst SoldF. Personligen anser jag att ungdomsverksamheterna har ett ansvar att ge ungdomarna en utbildning som motsvarar de senaste koncepten, kunskaperna och metoderna som anvands i Forsvarsmakten.

Fragan kvarstar dock om detta aven skulle kunna genomforas med samma farmgang om man aven slog ihop FV-U och Sjovarnskarens utbildning med HV och FU. Om jag tar ett exmpel fran hur ungdomsutbildningen ar organiserad har dar jag bor (i Skottland) sa har man nagot som kallas Combined Cadet Force, dar, som tidigare namnts, man har en gemensam bas for att sedan antingen ga i Army Cadet Force- , Air Cadet Force- eller Sea Cadet Force- ledet efterat. Visst, det ar lite annorlunda har, eftersom Combined Cadet Force erbjuds till alla gymnasieelever frivilligt pa skoltid, men tanken ar den samma: En grund for alla.
Sa, som en fore detta plutonchef pa Gradet brukade saga: "Kan dom sa kan vi faaaaaan ocksa!" Med andra ord, det gar och jag tror att det ar mojligt. Resultatet kanske till och med blir riktigt bra...

Men som Wolfstein papekar, om detta skall bli till stand sa tror jag att forandringen maste komma underifran for att det ska bl bra. Jag kan bara rekommendera all ungdomsledare att TA initativet och AGERA, innan det blir en forandring uppifran som mojligen blir mindre bra eller ni ar mindre nojda med, om ni forstar vad jag menar...

Kan inte göra mycket annat än att hålla med ovanstående.
Det som jag dock ser som ett viktigt arbete som måste göras, och som sedan behöver komma ovanifrån är just reglementen.
Idag så är FM i något slags reglementsvakuum, där många reglementen gått ut, utan att ersättas med fullgoda skrifter.
Det finns då två alternativ som jag ser det:

1. Någon form av reglemente för ungdomsverksamheten som styr upp kursplanen mer i detaljt, och även innehåller hur vi nu ska resa ett tält 12 (obs, exempel). Det skulle ge en verkligt gemensam grund att stå på!

2. Utöka kapitel 11, H Försvarsutbildarna och gör den gemensam för alla (markburna) avdelningar (FU, HV, FVRF), och lägg till någon form av "Ungdomsledarens guide till galaxen" där hänvisningar till gällande reglemente för respektive ämne finns.

Skulle man göra något av ovanstående tror jag att det skulle leda till en mer konsekvent ungdomsutbildning.

Lustigt att du skulle namna det dar, har for mig at jag skrev samma sak (fast med fler ord....) i traden om den nya hemvarnsutbildningen for ungdomar, och jag vill, om BlaGul tillater att jag aven har, ger lite synpunkter kopplat till detta.

Om det finns ett vakum eller ej kan jag inte svara pa personligen just nu eftersom jag inte ar aktiv langre, och om sa ar fallet sa ar det lite illa, men tids nog skall det nog komma att losa sig. Dock sa vet jag att det finns mycket utbildningspaket och reglementen at tillga. DOCK ar det som du sager, Kap. 11 ar inte specificerat nog, och jag skulle vilja ha det som man har (eller at minstande hade det nar jag var inne i borjan pa seklet) pa GU- forbanden.

Det enda tips (eller vad man skall kalla det) som jag kan komma med har att forsoka strukturera sin egen tillvaro sa mycket man kan och anvanda den strukturen att forsoka paverka andra i samma riktning. Att aven lyfta det pa forbundsniva (kompani- batniva) ar ocksa helt klart vart besvaret.

Jag tror, att om det ar tillrackligt manga som drar at samma hall och presenterar nagot konstruktivt for ledningen av HV och Centralforbundets styrelse sa kan nog en specificering av Kap. 11 vara narmare an man tror.

vi behöver även se över vilka som är ungdomsledare, jag har flertalet gånger stött på ungdomsledare som verkar vara mer inriktade på att de själva skall ha roligt än att ungdomarna skall lära sig något..
och visst, det har varit verksamhet som även ungdomrana tyckt varit kul, men jag undrar hur mycket vettigt de lärt sig av det...
spaningstjänst och skytte är väl inte den enda verksamheten som skall bedrivas?
personligen innebär det att jag inte har nån befattning som varken instruktör eller ungdomsledare för tillfället (frivilligt eller ofrivilligt kan diskuteras)

btw, tjenare Sim Sim, vi gick Ungdomsledarkursen samtidigt på Väddö sommaren 04 ;) (om jag minns rätt)

Det var lite det jag var inne pa i ett av mina tidigare inlagg, men for oss loste det sig av sig sjalv sa at saga i samband med sammanslagningen, dom som inte var beredda att satta ungdomarna forst men samtidigt ha kul och kanna att man utvecklades, forsvann fort.

Tjenare pa dig! Det var inte igar

Jag haller med dig Skuggan, det finns defenetivt mer an strid och spaning som jag tycker borde vara prioriterat. For att ta yterligare ett exempel fran mitt nuvarande residentsland sa har var brittiska motsvarighet ACF faktiskt nagot som kallas for "Good citizenship" hogst pa utbildningsagendan for sina ungdomar. Vad som kan rymmas i det begreppet ar, som du kanske forstar, extremt mycket som inte alls har med strid eller spaning att gora, snarare med att skapa moraliska samhallsmedbogare. Vidare lagger man ocksa mer pulver pa friskvard och strapatser. Detta ar ocksa givetvis kombinerat med traditionella, militara amnen sa som vapentjanst, strid, forlagningstjanst, mm. Namnde jag ocksa att dom har en separat monstring kombinerad med u- ledarkurs for alla instruktorer vilken stracker sig over tva veckor innan man far bli instruktor eller ungdomsledare? Kanske detta ar nage att rikta in sig pa aven i Sverige???

det tycker jag låter som ett aldeles utmärkt uppläg, och det ligger helt i linje med mina tankar och önskemål.
jag personligen tycker det är enormt viktigt att få ungdomarna att förstå vikten av att jobba för gruppens bästa och inte enbart för egen vinning, och det är nåt jag ofta saknar i mitt civila vardagsliv.
jag vill gärna tro att det är något som vi alla kan tjäna på i längden.

Jag hoppas inte du uppfattade det som att jag kopierade dig, iom att jag är inblandad i den tråden också. Jag har tänkt samma tankar som dig uppenbarligen!..
Det du säger om Kap. 11 är sant. Jag med flera andra har nog en vana att se Centralförbundet som "dom i Stockholm" och sett till att göra det bästa av situationen hemmavid, istället för att försöka förändra på central nivå. Bakläxa för mig, så jag sätter mig och påbörjar en skrivelse till (fd.) CFB.



Nu tycker jag vi börjar närma oss ett ämne som är viktigare än det mesta, nämligen värderingar! Jag har redan nämnt det i en annan tråd, men jag gör mitt anförande kort.
Man har en unik chans att skapa sunda värderingar i ungdomar då de flesta i den åldern (15-20) håller på att forma sina personliga etiska ramar. Det medför naturligtvis ett enormt ansvar då det kan gå väldigt fel om "fel" personer med "fel" tankar sitter på ledarroller i ungdomsverksamhet.
Med detta i tankarna skulle jag gärna se att man utvecklade ämnet "Försvarskunskap" till att innehålla mer medborgarskap och arbete kring värderingar. Det handlar om att tillämpa "Det här står vi för" och alkohol- och drogpolicys samt även Svensk Soldat och hitta rätt saker att diskutera kring.

Jag hoppas inlägget tillförde något.

Ingen fara, jag uppfattade det som att du hade samma tankar och funderingar som jag, vilket ar bra for det betyder att vi ar flera.

Jag borjar undra om det inte kanske ar dax for nagra av oss att ga samman och forsoka skapa nagot har, mojligen nagot till CFB och HV, men kanske i forsta hand for att skapa lite struktur pa den egna avdelningen.

What say you??

Det låter mycket bra! Jag har lite saker som jag har ordnat här på vår avdelning, som jag tror kan hjälpa andra, och andra har nog saker som kan hjälpa mig.
En erfarenhetsbank kanske, samt förslagsverkstad där vi tillsammans kan forma ett förslag till CFB, HKV/RiksHvAvd, HKV/FrivAvd och andra inblandade.
Hur många kan tänkas vara intresserade att delta i något sådant?

Jag upptackte precis att Forsvarsutbildarna har en befintlig forumportal... Detta kanske vore nagot att utnyttja.... Jag rekar...

Jag tror generellt att intresset for nagot sadant ar stort och att det till viss del sker pa lokal niva. Jag ar intresserad, med vad jag nu kan tankas bidraga med som gammal foredetting. Jag haller med, nagon form av nationell samverkan kan behovas.

Var aro du placerad i det avlanga landet Forsberg?

Jag finns i Västerås, i hjärtat av mälardalen ;)

Befintlig forumportal? Hur kan jag ha missat det? Det låter som ett utmärkt sätt att dela erfarenheter osv.

Min fetmarkering.

Detta stämmer väldigt bra överens med det jag tänkt själv med tillägget att tydligare "mål" vore önskvärda. Som det är nu, på vissa ställen, jag vet att andra är duktiga på detta, så är man mest "med i Hemvärnet" och så är det inte mer med det, det är nån övning och mötena. Vad jag skulle vilja se mer av är högre krav, utbildningskontroller, GK, FK, LK1 och 2. Så man, rekryter och ungdomar känner att man "kommer någonstans", det är kul att utvecklas.

SÅ är det vi har i våra avdelningar, jag är för prov/UBK , teoretiska samt praktiska där krav ställs för att avancera i utb stadiet.

Råkade läsa tråden igen, och jag tycker den är intressant. Hur många avdelningar använder sig av gedigna UBK:er innan uppflyttning till nästa kurs?

Enligt min erfarenhet är det mycket vist att genomföra det. Man kan få riktiga chockupplevelser i värsta fall.

Vi genomförde i dagarna UBK GK och det öppnade verkligen ögonen. Vi har haft en kurschef för GK som inte lagt ner så mycket tid på kursen och sedemera slutat. Detta har resulterat i att de inte nådde kraven. Vi fick helt enkelt kompletteringsutbilda och genomföra en ny UBK senare på året.

Mina slutsatser:
1. Se till att som ungdomsledare ställa tydliga milstolpar med vad eleverna ska kunna när på året, och kontrollera!
2. Man kommer ingenstans med "snäll och trevlig". Pröva hård men rättvis och sen en instruktör som eleverna kan ty sig till.
3. När man höjer temperaturen och kraven höjs eleverna. De lär sig snabbt och vill mer. Det var nära att de klarade UBK:n till slut även fast de inte var i närheten till att börja med.

Det vore kul att höra andras erfarenheter och tankar kring UBK:er, pedagogik och metodik.


Slut!

Vi genomför tre utbildningskontroller per år. Alla deltar, även de som inte är aktuella för att flyttas upp. Tanken är att kontrollera hur de har tagit till sig utbildningen och vad vi ska kraftsamla på. Innan vi flyttar upp någon så tittar vi på vissa saker. 1, har ungdomen åldern inne för att påbörja nästa kurs. 2, har ungdomen genomfört rätt antal timmar inom rätt område (enligt utbildningsplanen). 3, genomfört och blivit godkänd på både teoretisk och praktisk utbildningskontroll. 4, bedöms lämplig av utbildningsledare/ungdomsledare och instruktörer.

/Håberget

Det beror ju lite på vad man menar med "snäll och trevlig" kontra "hård med rättvis".

Hård på det sättet att man håller sig till gällande reglementen vad det gäller uniformens bärande, formella grunder och så vidare - javisst.

Hård på sättet att skrika, kräva i princip omöjliga saker, skälla på eleverna när de inte passar omöjliga tider - det vill säga att försöka vara någon form av drill sergeant - knappast. Det enda man uppnår då är de som är krigsfilmromantiker kommer stanna kvar tills de inser att det är jobbigt att röra på sig och övriga kommer sluta tämligen kvickt.

I de gröna ungdomsavdelningarna (HV och FVRF) som jag tillhört hade vi inga prov för att få sin nästa prick. Det hade nog inte varit fel att ha det, om inte annat för att kontrollera hur utbildningen fungerar. I Sjövärnskåren har man oftast någon form av prov i slutet av kurserna. Dessa brukar ligga till viss grund för om man blir bedömd lämplig för vidare verksamhet eller inte. Dessutom måste man läsa förarintyg/skärgårdsskeppare respektive kustskeppare från att gå mellan GK och FK resp FK och PK. De flesta blir bedömda som lämpliga, men vissa blir inte det och jag tycker att det är bra att det finns en möjlighet att göra så.

Vad jag sett i någras inlägg här är något i stil med "när jag var med då var det mycket hårdare krav och vi var mera disiplinerade" det har jag hörtr och själv tyckt en gång i tiden, där kan jag ge ett svar=den största anledningen är att du eller dom som klagar blir äldre och mera "mogen" för uppgifter.

Glöm för allsing dar inte bort att det är 15 åringar ni leder, BARN (markerar med stora bokstäver) vill man att dom ska vara "små" soldater eller ska dom få vara barn, jag kör mera på att dom får vara barn men självklart ska dom sköta klädsel osv men att kräva att dom inte ska flippa ur i barnståhej är nog för mycket att räkna med.

Sen måste jag påpeka till alla ledare/instr att CFB har sammanställt en lista där det står vad man bör utbilda på och det är då tänkt att man ska föra en lista över varje elev där man ska kryssa i vad eleven har genomfört och om han är godkänd, erfarenheten utav det är att det funkar sådär, alla ungdomar kommer inte till alla övningstillfällen och där sätter det käppar i hjulet, ska man följa listan till punkt och pricka och ungarna ska klara en uppsatt gräns för att få gå vidare till nästa nivå ex Fk till Lk1, så ställer man helt plötsligt ett krav att "är du inte här så går du inte vidare" och att ställa dessa krav tycker jag inte är riktigt rätt sätt, som ex så säger vi till våra ungar att det dom ska prioritera allra först är Skolan måste dom plugga till ett prov på en måndag ja då behöver dom inte komma ut på övning fre-sön, men vi använder den där listan för att få tips till vad vi kan hitta på för dom och utgår därmed från en egen lista som vi gör.

Alla saker på CFBs lista går inte att genomföra på ett bra sätt, Tex skjuta 22long, ak4, ak5 där krävs sammarbete med regemente villkket tar för mycket tid för oss i ledningen.
OBS: hittar ingen länk till listan men om ni pratar med orföranden eller kurschef så kanske han kan kontakta någon som fixar rätt lista.

Att slå ihop avdelningar tror jag är på både gott och ont.

Utbildningskontroller, ja kanske, kravet som vi har för att eleven ska få kliva upp till nästa nivå beror på antalet timmar han/hon har genomfört, ca 80 timmar tror jag.

Kom ihåg att barn är barn och man bör vara lite mjuk när dom är yngre, däremot så känner jag att när dessa blir lite äldre så vill eleverna ha tuffare uppgifter och bli behandlade strängare/mer disciplinerat, tyvär så tycker jag mig se små tendenser till att detta tankesätt inte finns hos alla, även här.

Uledare chassi

Som jag skrev så är receptet hård men rättvis. Det är knappast rättvist att ställa omöjliga krav och skälla på folk av ingen anledning.
Det jag menar är att följa reglementen och instruktioner och se till att eleverna gör detsamma. Att ställa höga krav, och vara tydlig när de klarar respektive inte klarar dessa.

När jag som ungdom sökte mig till avdelningen så sökte jag efter en rolig och givande verksamhet och bra utbildning, inte en kompis. Därför tänker inte jag vara deras kompis, utan deras chef, lärare och befäl.

@Chassi: Med risk för att jag missförstod dig - Ja, de är barn, men de är knappast för "små" för att man ska kunna ställa krav på dom. Utgår vi ifrån att vi inte kan ställa krav på dom, eller att de kommer göra fel så tror jag att vi är ute på djupt vatten.

Det står i anvisningarna att "militära former för uppträdande skall följas, dock skall detta ej göras till egensyfte" eller något liknande. Då måste kravet vara att dessa former för uppträdande skall behärskas av eleverna.

"2. Anvisningar för genomförande
Kursen genomförs som regional och/eller lokal utbildning.
Kursens längd uppgår till ca 80 timmar.
Godkänt kurssteg GK - genomförd utbildningskontroll samt godkännande av ungdomsledare." - bilaga 2.3.1 Försvarsutbildarnas handbok.

Vad gäller att alla måste delta löser man genom mer verksamhet. Jag vet att det är svårt att få folk att ställa upp. Här har vi gjort 469 timmar i år. Det täcker upp kurserna rätt duktigt samt att vi genomför utbildningskontroll flera gånger. Visst har vi lite problem med vissa moment som skjutningar då det skall till lite fix med det. Men det brukar vi lösa.

Kravet vi har är att skolan alltid går först och kan de inte vara med hela övningen så anmäler de det i förväg så är det inga problem.

Nivån försöker vi lägga där våra krav möter deras, och självklart inom överstyrelsen samt handbokens ramverk. Tyvärr så har vi varit för snälla så de har vid senaste "ungdomsnämnden" lämnat fram önskemål om mer militärdiciplin och "hårdare" övningar. Nu jobbar vi med att ta fram ett sätt att nivåbasera övningarna.

När jag startade upp verksamheten här inom Försvarsutbildarna blev jag kontaktad av hemvärnet och nu är jag ungdomsledare i både hemvärnet och försvarsutbildarna. Då de använder sig av samma utbildningsplaner så har vi inte haft några som helst problem. Sedan är det lättare att hitta instruktörer inom försvarsutbildarna.

Enligt den info jag fick från en ungdomsledare i Blekingegruppen så är de en utav de första av ungdomsverksamheterna där FBU-u, HVu och FVRF-u samövar. Därmed är det bra många fler som deltar varje övning.

Vad är det som blir för knöckligt, och tar tid med att skjuta ak alt .22?
Har aldrig suttit i på den sidan av tanken, så är seriöst nyfiken.

Och att man ska leka drill sergant är ju tokfel. MEN man kan inte låta ungdommarna springa runt och leka kull eller jävlas med varandra för mycket.
Det är en J*vligt fin linje mellan dåligt och dåligt, och man måste tänka nästan hela tiden vad man gör. Men behandla oss ungdommar enbart som barn.

Det största problemet ligger i budgeten. När man får direktiven från utbildningsgruppen att det under det kommande året inte är okej att genomföra vapentransport för att få skjuta med de aktuella vapnen så måste man börja trolla lite. Nästa direktiv är att det inte finns några pengar att transportera ungdomarna någonstans.

Då uppstår problemet att ungdomarna sitter på en plats och vapnen finns på en annan plats, ca 15 mil i avstånd samt inga pengar att sammanföra dessa.

Men genom att äska pengar, vända ut och in på regelverket, övertala och allmänt lägga en hel del tid på att få det att funka brukar ta tid och kan vara lite "knöckligt".

Det som sätter käppar i hjulet för oss är varken pengar eller transportkostnader(egentligen), där vi verkar med ungarna så är det ca 8 mil till LG där vi då är hänvisade att hämta ut vapen, ammunition, rökfacklor osv osv.
När vi bedriver skjutning på banan så blir det normalt under en helgdag typ lördag, frågan då är, ska man hämta ut vapen på fredagkväll eller lördag morgon, lämna in på lördag kväll eller söndag morgon.
För att få transportera dessa uthämtade vapen och ammunition så måste vi ha skyddsvakter

För att sedan få skjuta på skjutfältet (där vi egentligen vill för att kunna skjuta på tex Saabmål osv) så måste bevakningstornet bemannas med Officerare från
Amf1 samt då det även råder Sjv2 så måste vi ha en försvarsmaktsgodkänd sjuksköterska från Amf1, utöver det måste vi anhålla om en pott som säger hur mycket vi får skjuta.

för att slippa detta så skjuter vi då på den lilla skjutbana vi har tillgodo där Sjv1 råder och vi får skjuta hur mycket vi vill.
Som du säkert vet så får vi inte använda instruktörernas egna Ak4 så just därför så är vi tvungna att krångla lite, sen kan jag ju medge att det finns kryphål men det är såhär det ska gå till.

tillägg på det, vem ska betala officerarnas "extra" arbete, förbundet eller regementet?, sen då även att allt detta måste tajmas in för att få någon manöverplats på fältet då "de riktiga militärerna" (vpl) vill öva och vi blir underprioriterade.

@Chassi
Här nere i KRAG så löser vi det på ett centralt sätt. Vid ca 5 tillfällen per år så anordnar den ungdomsansvarige i KRAG skjuthelger på Kosta skjutfält, som ligger mellan Kalmar och Kronobergs län. Alla ungdomsavdelingar är inbjudna/kallade. Detta är det enda sättet för ungdomarna att skjuta, så länge man inte ordnar det genom civila leverantörer. Fungerar ypperligt.

Jo det är ju en lösning, nu anordnar ju Sthlms förbunden rätt så ofta skjutningar så det brukar vara smärtfritt att anmäla sig till dessa så det kompenserar upp den skjutning vi missar,

Hur löser ni frågan om vapen?