Precis som jag skrev så var det inte en kommentar till själva olyckan utan mer snacket "det fanns ju en SSK där".
Vad händer om det är SSK:n som blir sårad? Vem tar över vården då? Det är där jag "saknar" utb. för soldaterna...

Vad jag vet så motar soldaterna ingen mer utbildning än TOS och vanlig första hjälpen (ABC...).

Säger inte på något sätt att om alla soldater som närvarade vid detta tillfälle, varit utb. trauma läkare så hade gjort någon skillnad. Utan att man har en skarp övning och det borde finns en större beredskap, igenom soldaterna själva, vad gäller "första hjälpen" istället för bara EN ssk..
Du kan lära någon en fruktansvärt massa på 1-2 veckor, vilket skulle göra den individen fullt rustad att ge sin sårade kamrat mer tid innan denne är transporterad till sjukhus... I stället för att bara ha en SSK/övning så har du en soldat/grupp som kan hjälpa skadade.

Jag kan inte förstå riktigt vart du bär hän i ditt resonemang. Vill du återinföra plutons- och gruppsjukvårdare? Vill du att varje soldat skall vara grundutbildade minisjukvårdare? (glöm inte att alla soldater skall ha 40 timmar första hjälpen, och det är 1 vecka utbildning) eller vill du att alla soldater skall ha en så gedigen kompetens i sjukvård att de skall kunna axla sjuksköterskans sjukvårdsberedskap?

Om SSK blir skadad så tar den som har högst kompetens kvar på platsen över vården, om det inte finns någon med "högst" kompetens så tar "någon" på sig ansvaret. Den soldatutbildning i sjukvård bör inrikta sig på de grundläggande bitarna som chockförebyggande åtgärder (2s4v någon?) och så anser jag vara fallet. Det som utöver det kan vara aktuellt i försvarsmakten på skadelpats är syrgasbehandling (det kan vpl sjukvårdare med delegering) och IV tillförsel av vätska för att kompensera blodförlust samt olika läkemedel (SSK med delegering). Detta är med lite grova penseldrag.

Men vad är dina konkreta förslag på förändring? Vad är det för brister som du ser?

Måste det verkligen finnas en ssk på alla skarpskjutningar? Låter inte som något jag känner igen!

Nej det måste det inte. Man bedömer risken för och konsekvenserna av en vådahändelse i R1-R3 där 1 är lägst och 3 högst, därefter bedömer man den tid det skulle ta för den skadade att tas till en kvalificerad vårdsinrättning i T1-T3, även där är 1 kortast tid och 3 längst tid.
Det finnes en tabell, vid R3 och T1 erfordras sjukvårdsberedskap 2 vilket innebär att det skall finnas vpl sjukvårdare/motsv på platsen med kompetens och delegation att ge syrgas.
Vid R3 och T3 erfordras sjukvårdsberedskap 3 och då skall det finnas läkare eller SSK på plats med infusionslösningar och läkemedel etc.

Kontentan är alltså om det är farligt med nära till sjukhus behövs ingen SSK.
Är det dock väldigt långt till sjukhus och det bedrivs farlig verksamhet krävs SSK eller läkare.

Detta är dock en bedömning i varje fall, men så ser de generella riktlinjerna ut.
Källa: SäkI G Sjukvårdsberedskap.

Mer eller mindre JA!

Jag anser att det ska finnas en högre kompetens på grupp nivå i allafall. Men jag menar inte att denne "gruppsjukvårdare" ska behöva bära med sig en mindre operationssal. Men att ha en ordentlig kompetens och beredskap på grupp nivå.

För att ta ett exempel från den privata sektorn: Dom privat företag som agerar i bland annat Irak (PMC's) hade i början, med få undantag, inga sjukvårdare på grupp nivå. Dom flesta företag där har nu insett att detta kommer med ett pris. Därför har dom ändrat metod och förstärker nu varje grupp (3 bilar ca 10-13 man) med en sjukvårdare som har motsvarande EMT-I och EMT-P (motsvarande är plutonssjukvårdare enligt den gamla modellen. Kan administrera läkemedel, drop m.m.). Detta enbart pga att den tid som förloras "kostar för mycket" för den skadade.

Fortfarande så är det inte så att ändring enligt detta skulle ha ändrat utgången av den senaste olyckan hos NBG, utan för att förebygga resultatet av nästa.

Det finns så enkla medel för att "köpa mer tid", men som kräver en hel del träning och kunskap.

40 timmar är mycket, men det beror ju helt på vad som man lär ut och övar.

Är det under värnplikten som dessa 40 timmar första hjälpen ska ha lärts ut eller är det specifikt för NBG? För inte gäller det, enligt min erfarenhet, för vanliga rotationsförband iaf. Vi fick för några veckor sedan en bra och givande sjukvårdsutbildning med fokus på första hjälpen på gardet. Men den var snarare på 8 timmar minus lunch o fika o sånt.

En höjning av sjukvårdskompetens anser även jag är positivt. Dock så tycker jag att vi lämnar NBG-olyckan i hänseende av hobbyanalyserande och inväntar haveri-, polis- och den militära utredningen. I traumatologins tecken är det dock viktigt att en svårt skadad får ett gott omhändertagande så snart som möjligt. Men traumatologi är både enkelt och svårt. Ibland är det "rätt" att ösa resurser på skadeplats, ibland är det fullständigt fel. Att ha en etablerad transportväg till kvalificerad vård är nog så viktigt som sjukvårdsberedskap!



En aning motsägelsefullt men jag håller med dig.

@ Kingecho1: Jag tänker under VPL. Jag har aldrig genomfört utlandstjänst så jag har ingen aning om hur det fungererar under dyl utbildning. Sorgligt att det skulle vara på det sättet du beskriver.

Har samtliga, i NBG ingående förband, fått TOS-utbildning överhuvudtaget?

vad gäller sjv beredskap vid utbildningen och skarpa övn har jag inga svar att delge er.

däremot kommer det inom kort finnas sjvgp:er inom NBG som skall åka i ledet bakom de stridande och ta hand om akuta skador.
skulle väl kunna säja att det motsv kompanisjv.

framskjuten kirurgisk förmåga som motsv förstärkt batförbandsplats, kommer också att utvecklas och tillförs medel och fordon för detta under jan månad.

ett ROLE 2 light manuverable finns redan och skall vara placerad på taktiska flygplaten(AB01).
norska fältsjukhuset finns på strategiska flygplatsen, samt att det finns bra sjv-beredskap ute på vissa plutoner i form av stridande medics, dvs ej RK märkt personal.

NBG´s sjv beredskap under ev. insats är mycket god, för alla som vill se mer av den kommer det att dyka upp film producerad av CC på mil.se inom snar framtid.

jag spekulerar inte i orsaker eller följder till olyckor utan låter haverikommissionens utredning ta hand om det.
men ideer med ssk, hkp10b och full läkarberedskap vid varje skarpskjutning så fort det handlar om NBG, borde väl alla som genomfört GU fatta är en utopi.

och om det införs kan vi glömma alla framtida skarpskjutningar med hemvärn och vpl, då samma regler kommer att införas i säki där med.
om det är svårt att förstå varför finns svaret i ordet EKONOMI(att vi dessutom har en civil sjukvård som har dålig/ingen utbildning i traumaskador från militära vapen underlättar inte direkt)

vi utför som sagts tidigare inte blomsterarrangemang, vi övar med skarpa vapen...

Nu rör sig ju vanlig missionsutbildning om tilläggsutbildningar och uppfräschningar av tidigare kunskaper. Och är riktigt tidsekonomiskt. Det finns inget utrymme för några 40 timmars veckor med enbart sjukvård, tyvärr. Dock vill jag påpeka att det inte var något sorgligt med den utbildningen vi fick utan att den var riktigt bra och ger enskild soldat en mycket bra grund att utföra just första hjälpen på.

Dock bör det ju för NBG ha funnits oerhört mycket mera tid att ta av så de kanske har fått mera sjukvårdsutbildning?

För övrigt anser jag att det generellt övas för mycket med skarp ammunition. Enligt min erfarenhet så är det inte så ofta som man kryper upp på en vall och blickar ut över ett öppet fält under utlandsmission t.ex.

Ett exempel, för att förtydliga vad jag menar: "sätta dropp/infusion": Själva "manövern" är ganska enkel och går snabbt. Men den träning/utbildning som krävs om "när/var/vad/hur" som ska göras tar väldigt mycket tid.

(När- När ger man vätskan, i vilket skedde bland annat)
(Var: Var, direkt på skadeplatsen eller under transport eller på "sjukhuset", även "var på" kroppen I.V. vs. I.O.)
(Vad: Vilken typ av vätska ska användas, vad har jag - indikationer/contra-indikationer)
(Hur: Hur gör jag? = Ren övning i ingreppet... )

T.ex. i phtls:n så lär vi oss att med en "kritisk"-patient (Alltså kritiskt skadad) så ska vi ha lämnat skadeplatsen inom 10 min (i den civila världen).
Detta utan att förvärra skadorna, och vi gör alla "tuffa" ingrepp i "ambulansen" under transport (Sätta drop, intubera osv.)

Fråga:
SSK som närvarar vid skarpskjutning, deltager denna själv i övningsmometet
eller befinner sig denna vid utgågnsplast/återsamlingsplats. Om svaret är det
senare så ser jag risken för att denna skulle utgå pga skada som mycket liten.

Att i förväg underrätta SOS och ge koordinater och vägbeskr. till förutbest. plats
för upphämtning av eventuellt skadad anser jag vara det enklaste och bästa
sättet att öka säkerheten. Görs inte detta redan?

/martinator

Min personliga erfarenhet:
SSK befinner sig vid skjutfältexpedition, övningsledning eller ett närmare bakre läge och deltar ej i övningsverksamheten.

Är det meningsfullt? Hur stort är området truppen kommer att verka i? Kan du garantera att övande trupp bör flytta skadad med hänsyn till följdskador som kan uppstå vid förflyttning? Hur många avhämtningsplatser anser du att ambulanspersonalen/SOS kan hålla reda på?
Däremot har de flesta skjutfält jag varit vid någon form av sambandscentral/telefonpost som kan leda in ambulans till skadeplats/upphämtningsplats. På den nivån kan det också finnas förutbestämda avhämtningsplatser.

Min erfarenhet, min åsikt:
Avsutten trupp springer knappast flera mil under ett genomförande.
Då menar jag själva skarpskjutning momentet. Inte övriga
förflyttningar. Knappast km heller. Det rör sig väl snarare om 100 tals meter.
att då ha en SSk vid utgångsplats är väl inget problem.
Om truppen gör uppsittning och förflyttar sig medels fordon får
väl ssk hänga på i BG-fordon.

En upphämtning/fält räcker väl om man ändå måste transportera patienten
inom fältet. Förstår inte problemet.

/martinator

Nu gäller det ju inte enbart vid övning, utan också i ett skarpt läge ute på mission.

Om en grupp/pluton är ute på patrull - Var finns då närmaste sjukvårdberedskap? (Ej kamrathjälp inräknat)
En sjukvårdsgrupp stationerad på basen?