QUOTE (Stella-Polaris @ Nov 28 2007, 22:39 )

@larsson
Är en t-72:a så dålig om inte en 122:a är säker på en frontal penetration?? Läste nyss att en T-90:a kostade runt 2,3 miljoner $ jämfört med 122:an blir det ju en hel del pengar över att köpa lite extra smått och gott till den vagnen...
Varför inte då T-90, BMP-3, Tunguska och en riktig bandgående 152mm??? Då kanske vi skulle haft ett par brigader till...

Nu ska ju stridsvagnar göra andra saker än att skjuta på andra stridsvagnar front mot front.
Väststridsvagnar har där ett antal fördeler i form av överlägsen arbetsmiljö,
generösare elevations och dumpningsförmåga på pjäsen, bättre skyddad ammunition,
bättre sikten och eldledningsutrustning eetc. etc. så jag skulle föredra en väststridsvagn alla dar i veckan.
Detsamma vad gäller BMP-3 vs. moderna ICV:er av västsnitt.
Skulle man slänga på moderna värmesikten, ledningssystem m.m. skulle prisskillnaden också minska.
Vi ska inte heller försumma personal och utbildningskostnaderna.
Säg att stridsvagnarna har en livslängd på 30 år,
att den värnpliktiga personalen uppgår till 6000 man och den stamanställda personalen till 500 man
(med civilanställd personal på förbanden borde det bli längt mer 500 man).
Låt oss vidare anta att de värnpliktade omsätts på 6 år.
Således ska man under stridsvagnens livslängd utbilda 6000x(30/6)=30'000 värnpilktiga.
När den värnpliktige gör sin värnpliktstjänstgöring kan han inte arbeta och betala in skatt under säg ett år.
Vi talar då om ~200'000SEK i förlorade skatteintäkter per soldat gånger 30'000 soldater vilket blir c:a 6 miljarder.
En yrkesofficer kostar staten... säg 400'000 SEK per år, vilket för 500 officerare i 30 år blir 6 miljarder.
Totalt alltså 12 miljarder i lönekostnader och förlorade skatteintäkter för en pansarbrigad under 30 års tid.
Allt självfallet med höftade siffror, men det ger ändå en hyfsad bild om vilka summar vi talar om.
Därtill tillkommer självfallet kostnader för övrig materiel
(inte bara stridsfordon, luftvärn, artilleri, ammunition, lednings och sambandssystem etc. utan även t.ex. 1000+ obepansrade fordon av olika slag)
att bedriva utbildning, med drivmedel, ammunition, reservdelar, transporter, lokaler, mat o.s.v. o.s.v.
Summan av kardemumman är i vilket fall som helst att vinsten av att välja en vagn som är billigare i inköp
(men inte nödvändigvis i drift) inte blir särskillt mycket billigare
och att denna begränsade ekonomiska vinst är till prisad av en rejält reducerad förmåga.
Sverige är trotsallt ett I-land.
Förvisso en av de fattigaste av de gamla demokratierna, men ändock så är vi ett I-land
med de höga "övriga kostnader" (löner, lokaler m.m) som det innebär, och att då spara in lite pengar
på brigadens materiella spets vore ungefär som att sätta budgetdäck på en BMW M.