I morgon startar Rikshemvärns konferensen Samtidigt kommer "Och sen då?" – en liten debattbok om hemvärnet" Intressant ämne.




Magnus Sjöström, som är nationalekonom, föreslår att man lyfter in frivillig personal i olika utvecklingsprojekt. I boken argumenterar Magnus för att ett antal analyser behöver göras om vad som driver personalen, varför en stor del av unga män och kvinnor trots allt inte är med i hemvärnet och vilken attityd arbetsgivare har till hemvärnet.

Enligt Magnus, som betecknar sig själv som "en i ledet", men varit insatsplutonchef kan hemvärnet antagligen prestera mer och bättre, även utan påtagliga resursförstärkningar.

– Under ganska lång tid har jag funderat på hur vi utnyttjar hemvärnets viktigaste resurs som är personalens tid. Det har faktiskt sin upprinnelse i en konkret händelse.

När jag var ny som insatsplutonchef var jag hos min handläggare för att han skulle skriva på en materialbeställning. Han läste snabbt igenom och skrev på men sa: "Fem ark med skrivkartong. Det är dyra grejor. Kom ihåg att skriva på båda sidorna."

Jag insåg då hur svårt det är att få effektivitet i verksamheten när allting utom personalens tid har ett pris.

Idén till boken fick Magnus av ÖB:s böcker och det är ingen slump att den grafiska formen är snarlik. ÖB har dessutom skrivit förordet.

Boken publiceras i samband med rikshemvärnstinget som startar den 9/11. Då kommer den att läggas ut som pdf-fil på hemvarnet.se och dessutom blir det en begränsad pappersupplaga på tinget.

Denna text är baserad på en nyhet i Tidningen Hemvärnet, nr 2007-5, sid 6. Tidningen finns som pdf-fil på tidningens webbplats, Länk Tidningen Hemvärnet.

Då har häftet lagts ut på Hemvärnets.se. Trevlig läsning.

Och sen då? En liten debattbok om Hemvärnet

Förord skrivet av ÖB Håkan Syren

Har träffat Magnus i flera andra tillfällen än iklädd en salladsuniform. Första gången jag träffade honom måste ha varit 2000, när han var lärare för mig i Nationalekonomi. Vidare har våra vägar korsas vid flera tillfällen. Senast jag träffade honom pratade vi om helt andra saker än militära saker. Men jag kan säga att han har många goda poänger som folk tycker är väldigt självklara i det privata arbetslivet men i det militära-hemvärnslivet funkar de inte.

Efter att ha läst magnus lilla häfte kan jag bara konstatera att antingen har jag påverkat dig väldigt mycket under våra få möten, eller också är det du som har påverkat mig. Frågan är kanske felformulerad, ja jag vet. Men nästa gång vi träffas ska vi ha en rejäl kamp om vem som är herre på täppan. Jag utmanar dig och jag väljer ämne. Ämnet du bör läsa in dig på är "hyrlands hörna".

Initiativet att skriva boken är beundransvärt. Det är även kul att boken med sitt budskap lanserades som den gjordes. Möjligtvis får de olika sakfrågorna mer uppmärksamhet hos ansvariga, än om de framförts som vanliga inlägg i Hemvärnsdebatten via t ex våran tidning.
Boken som sådan innehåller inget revolutionerande nytt. Den får väl mer anses vara en sammmanfattning av relevanta åsikter som tidigare framförts från spridda håll, utan att det renderat i någon större uppmärksamhet eller förändring. Det återstår att se om åsikter tillmäts större betydelse just bara för att de redovisas i bokform.

Personligen håller jag med om mycket som står i boken, men jag saknar en viktig del. Bokens röda tråd handlar om att vi måste bli bättre på att analysera och utvärdera verksamheten. Ja, det håller jag också med om. Men, det finns ett men också.
Ingenting nämns om en minst lika viktig komponent. Vad gör vi med den information vi skaffar oss? Hur skall relevant information omvandlas till förmågeökning?
Oavsett hur mycket information och analysresultat vi skaffar oss, så kommer ingen förändring till stånd om vi inte först bestämmer oss för att ny kunskap skall vara styrande för verksamheten. Styrande i så måtto att kunskapen direkt ger återverkningar på verksamheten.

Det som gör att jag inte tillmäter boken någon större betydelse för Hemvärnet utveckling är att den inte innehåller något nytt. Andra har tidigare genom åren framfört ungefär samma slutsatser utan resultat. Erfarenhetsmässigt vet jag att Hemvärnets chefer många gånger lyssnar på synpunkter, men underlåter att väga in dem i sitt agerande.

Attans bra läsning... Boken är en 10-1:a... Hoppas berörda på min fd bat läser och tänker till lite....

Hittar ingen lämplig tråd för detta inlägg, men ser en koppling till bokens budskap.

Utdrag ur hemvarnet.mil.se

Het debatt om avtalstiden

Publicerad: 9 november 2007 kl 21:15

Ledaren av rikshemvärnschef Roland Ekenberg i nr 5/2007 av Tidningen Hemvärnet har retat upp hemvärnsfolk i Västerbotten.

De reagerar mot formuleringen att det endast är under en KFÖ-vecka som man i framtiden får räkna avtalstimmar, allt annat skulle vara "övrig tid".

Kompanichef Kjell Berggren, tillika ledamot i det avgående rikshemvärnsrådet sa på ett möte på fredagsmorgonen att detta kommer att skapa många ledsna nollor.
- Är det tanken att bara insats ska bli kvar, frågade han retoriskt.

Rikshemvärnschef Roland Ekenberg försvarade sin formulering med att han ville skapa en debatt kring det låga deltagandet och att förbanden aldrig tycks öva ihop.
-Jag har varit runt i elva av de 22 utbildningsgrupperna och hittills inte sett en enda sammahållen pluton, bara lösligt sammansatta förband.
- Kjell Berggren förespråkar det gamla hemvärnet, nu är det frågan om att välja, annars kan vi byta modell och bara ha skickliga ensklda soldater, men inga förband, sa rikshemvärnschefen med viss hetta.

Roland Ekenberg fick stöd för sin linje av de flesta, till slut även av Kjell Berggren, som intygade att han är för KFÖ, men inte accepterar att annan utbildning inte får räknas in i kontraktstiden.

Ulf Ivarsson

Rikshemvärnschefen uttalar sig och alla lydiga underhuggare håller per automatik med honom. Kjell Berggren har en poäng i det han säger, men ingen tar åt sig. Detta är ett Hemvärnistiskt typexempel på hur det alltid fungerat, och troligtvis alltid kommer att fungera i evig framtid, amen.

Berggren är klarsynt nog att se hur verkligheten är, och hur människor fungerar. Han tror sig veta att man aldrig kommer att kunna öva kompletta förband pga förbandens personalsammansättning samt en mängd andra faktorer. Han ser även att KFÖ:n aldrig kommer att lösa problemet, då följdproblem som inte redovisats här kommer att skapa problem på annat håll. Man föser så att säga problemet framför sig.

Resten av församlingen röstar för ett förslag, eller håller med chefen, därför att de tror att verkligheten blir så som de vill bara genom att säga att den skall vara på ett visst sätt. Man har kommit till tinget med en inställning i sakfrågan, och viker sig inte en tum trots att nya "tankar eller ingångsvärden" presenteras.
Glöm inte heller att det under den senaste tiden framkommit att KFÖ:n inte varit helt problemfri, samt inte gett det avsedda resultatet. Är det då värt (enl. den prisade ekonomens teorier) att på stående fot propagera för den samma, i stället för att bordlägga frågan, ta två steg bakåt och tänka till?
Detta är ett typexempel på oförmåga att låta analyser eller varningsklockor få en inverkan på verksamheten. Jag hör vad du säger, men skiter i det och kör på därför att jag redan bestämt mig.

Man kan verkligen undra om boken presenterades före eller efter denna ordväxling?

Jag vill med detta belysa ett fenomen, och alltså inte debattera sakfrågan i sig.

Tycker att Rikshemvärnschefen har en mycket bra poäng. Vad jag förstår så önskar han att vi ska plocka upp diskutionen om hur vi ska kunna öva förband med majoriteten av soldaterna deltagande.

Frågan är nog lika gammal som Hemvärnet är gammalt. Att få folk att komma så man kan öva hela förbandet.

Hur skulle man göra istället, bordlägga frågan till nästa möte. Eller driva igenom till ett beslut efter debatera ämnet.

Varifrån kommer idéen om att Hemvärnet skall öva i kompletta grupper, plutoner och kompanier. Det finns inget i uppbyggnaden av Hemvärnets struktur som indikerar att detta någonsin varit meningen.

Eftersom var och en skall göra en viss mängd timmar och det erbjuds olika tillfällen så ligger det i sakens natur att förbandet i sin helhet aldrig är samlat.

Och inte kommer det bli någon skillnad bara för att man drar in antalet övningar och bara erbjuder en övning (KFÖ-veckan) på hela året. De som inte kan/vill komma då kommer ju självklart förvinna ut ur Hemvärnet. Och detta även om det tillhandahålls möjlighet att öva med annat förband.

Det du säger är viktigt. Under Hemvärnets historia har stridsenhet varit grupp, pluton, grupp och just nu pluton. Detta har ändrats därför att man sett för och nackdelar under resans gång. En gång i tiden provade man att ha pluton som stridsenhet. Man kom ganska snart fram till att övningstiden inte var tillräcklig, och återgick till grupp.

En sak vi alla måste fråga oss är....Är det en absolut sanning att man kan skapa en väl fungerande pluton(likvärdig en vpl plut eller t ex NBG, i betydelsen av samövad) på frivillig basis? Eller är det så att vi måste erkänna att det är en omöjlighet och kompensera detta med annat? T ex lokalkännedom, inbördes kamratförhållanden, närhet, mogenhet, civila kompetenser etc.
Kanske kan detta uppväga mycket av det vi aldrig kan bli 100% på, dvs samövningen?

Bokförfattaren nämner i ett avsnitt att man minskar rekryteringsbasen ju mer kriterier som måste vara uppfyllda.
Om vi utgår från dagsläget(vilket snarare kommer att försämras, än förbättras) så ser vi en fallande trend i rekryteringen.
I det perspektivet kan även jag som inte är matteprofessor räkna ut att det blir än svårare att fylla förbanden med personal om kravet är att man måste kunna öva en speciell vecka under året.
Man kan alltid stoppa huvudet i sanden och säga att vi måste göra något. Ja det är sant, men inte till vilket pris som helst. Boken handlar ju just om detta. Skall t ex KFÖ veckan innebära att vi tappar folk så är det inte ekonomiskt försvarbart.
Vi utbildar soldater till insatsorganisationen(vpl) som sedan inte kan tjänstgöra i t ex Hemvärnet därför att de har svårt att anpassa sitt civila liv till en bestämd vecka. Vi har inte råd att göra så här.

Det snackas mycket om att förbanden har en högre uppfyllnadsgrad nu än tidigare. Ja tacka f-n för det när man sparkat ut folk och sedan klumpat i hop resten. Man kan använda statistik i vilket syfte som helst.

Det är bra att man sparkade ut de som inte gjorde sina kontrakt. Varför skulle man behålla dem, de kostade bara pengar att administrera. Visst kunde de komma tillbaka efter några år eller om läget skorpat till sig, Men det kan de fortfarande göra även nu.

Fördelen med att jobba på att man ska öva med så fyllda förband som möjligt är att man då har möjlighet att lära sig funger tillsammans, upptäcka vad som fungerar och inte fungerar. Sådana erfarenheter är personliga och är jäkligt svåra att föra över med ord i ett häfte.

När man övar med förband där majoriteten kommer så är det lättare att bygga vidare på nästa steg och den minoritet som av olika anledningar inte deltog gången innan, kan lätt glida in mellan två "veteraner" som handleder "nybörjaren"

När man övar med sammansatta förband så är man tvungen till att anpassa nivåen till vad man tror majoriteten ligger och det finns ingen chef som kan informera vilken nivå hans folk ligger på,

Övningsledaren får gå på känslan.

Nackdelen med sammansatta förband är att man upplever att man står och stampar. Ens nivå ökar inte.

Det här argumentet att man kan missa många potentiella kandidater genom att ställa kravet att alla måste delta under den här veckan när vårt förband övar ser jag som svagt argument.

Till exempel ett fotbollslag kräver att alla drar sitt strå till stacken för att göra bra från sig varje match och träning. Antingen är du med eller annars så är du inte med.

Om man nu kräver att samtliga deltar och sedan får några fåtal som anmäler giltigt förhinder och förbandet övar med en säg 90% styrka då har man som kollektiv fått igång en uppåtgående spiral. Övningsnivån kan höjas, och övningsledaren kan utmana deltagarna mer och att man kan stegvis öka svårigheten mer och mer.

De yngre som Hemvärnet vill rekrytera är vana att öva tillsammans i nära kompletta förband.

Hemvärnet - den desperata organisationen?

Att våga ställa krav och aktivt flytta folk mellan utbildningsförband och krigsförband ser jag som en naturlig del. De som har gjort typövningar och uppfyllt kontrakterad tid ingår i krigsförbandet. De som är nya, inte genomfört typövningar eller inte uppfyllt kontrakten placeras i utbildningsförbandet.

Ja det blir mer administration, men vi måste våga ställa krav på personalen även om de är frivilliga....

Det som skulle ge mig mest vore om grundkursen för att gå med i HV var anpassad efter vilket förband man ska till. Idag är allt anpassat efter vanliga HV, dvs skyddsvakt 40h och vapentjänst samt försvarsinfo 20h. Släng till en 20h med eskort och strid i skog samt en 20h med SiB. Då skulle man slippa problemet att för varje ny så sjunker förbandets nivå pga bristen på likriktad utbildning. (inte att de nya saknar kompetens, men de har oftast lärt sig på ett annat sätt)

Tror inte att kompetensförlusten ligger så mycket i de nya som kommer till hemvärnet. Snarare i att få chefer att hålla en hög förmåga. Där tror jag problemet i hemvärnet finns idag. Saknas ledningsbiten av förbandet, vad finns då kvar?

Ni som är plutonchefer och kompanichefer. hur många dygn har ni lett era plutoner och kompanier de senaste 3 åren? Jag tror mer och mer på att de som är chefer inom hemvärnet även bör ha någon form av chefsbefattning civilt. Att stå och steka hamburgare på sibylla på veckorna och vara kompanichef på helgerna fungerar inte så bra. En större koppling mellan militär och civil värld bör skapas.

Tycker att kraven för att bli plutonchef inom hemvärnet skall utökas, och som det är idag rekommenderas det 6st kurser för att bli plutonchef, men det räcker med lite färre kurser för att bli plutonchef. Personligen anser jag att den som skall bli plutonchef skall genomföra samtliga 6 kurser innan individen förordnas och kan bli chef. Sedan skall chefsrekryteringen till hemvärnet förbättras! att det finns de som lever kvar efter samma principer som det var under 40-talet är bara tragiskt. "Men kalle är en bra och aktiv pöjk som är med på många övningar. ska vi göra han till gruppchef i hans grupp?", "Kalle är en aktiv pöjk ska vi göra han till stf plutonchef nu när pelle ska sluta?" osv. Nepp fram för riktiga rekryteringar och våga titta utanför den egna enheten vid chefsrekrytering!

@Charlie Spartan

Jag håller med dig i allt. Problemet som jag ser det är att oavsett om vi tycker att en viss typ av "stuk" vore det bästa så är det inte säkert att det är genomförbart(med framgång) pga en mängd olika faktorer. Alltså måste man anpassa sig till verkligheten.

Vi måste "räkna/kalkylera" med vad som händer om vi ökar kraven på t ex närvaro vid vissa speciella tillfällen. Oavsett om vi anser att full närvaro är det bästa, så är det inte säkert att den visionen går att infria utan förrödande konsekvenser. Detta måste "vägas/kalkyleras" med risken att tappa folk. I den här bemärkelsen har bokförfattaren en sund inställning. Ingenting får lämnas åt slumpen.

Om inte personalen är eniga med ledningen om hur Hemvärnets utb. skall bedrivas för att passa gemene man, så har vi ett problem. Det är ett stort problem redan i dag på sina ställen, och nya krav som inte är förankrada ute i leden kommer att spä på problemen ytterligare, vara sig vi vill eller inte. Det är ingen rättighet att vara med. Nej det är sant, och det är heller ingen skyldighet att vara med, glöm för allt i världen inte detta. Inom nära framtid kommer i stort sett all verksamhet i FM att bygga på frivillighet. Passar inte skorna provar man lådan. Har Hemvärnet råd att tacka nej till kompetens pga att vi har för höga krav? Om hårdare krav införs och det innebär att vi tappar ytterligare i personalstyrka, var står vi då? Jag menar bara att det inte alltid är så lätt att bara besluta utan att veta vad konsekvensen blir. Analys!

Nu verkar den allmänna uppfattningen vara att det mest är gammla skägg som kommer att hoppa av om närvarokraven under KFÖ införs. Jag tror inte det är med sanningen överensstämmande. Någon i tråden anser att chefer bör vara chefer även civilt. Det kan säkerligen vara av godo.
Nu kommer jag till något intressant. Gör en inventering av chefsskiktet på ditt eget förband och tänk sedan på konsekvenserna av ökat närvarokrav på tider som kanske inte passar alla. I de flesta förband är det cheferna som har den absolut största närvarofrekvensen om man delar upp folk i kategorier. I vårat förband är många av cheferna egna företagare(därmed civila chefer) eller innehar chefsbefattningar på sina arbetsplatser(nyckelpersoner). Vad kommer en tvingande KFÖ att innebära för chefsförsörjningen? Kan vi behålla de mest lämpade? Själv är jag också egen företagare och jag vet att man som egen inte kan prioritera Hemvärnet "alla" gånger. En sådan gång kan vara just när KFÖ:n äger rum.
Betyder det då att man inte är duglig som chef i Hemvärnet eller?

Jag har sett åtskilliga exempel på chefer som har dålig närvaro men som ändå löser sina uppgifter med bravur när de tjänstgör. Har även sett det rakt motsatta förhållandet. Jag kan inte se att det finns ett direkt samband mellan närvaro och kompetens. Övningstid har inte en direkt koppling till förmåga. Många andra faktorer spelar en roll, och dem pratar man inte ens om. Att hänga upp sig på övningstid är att göra det lite väl lätt för sig. Bokförfattarens idéer spelar återigen en viktig roll i sammanhanget. Analys och konsekvensbeskrivning!

Vi alla kan väl vara överens om att rekryteringsläget inte är det bästa just nu? Värre kommer det att bli. I skenet av detta måste man göra en grundlig konsekvensbeskrivning av obligatorisk KFÖ. Insats, risk, vinst! En matematiker kan utveckla detta bättre än jag. Om tesen att bättre samövade förband(genom obligatorisk närvaro på KFÖ) innebär att det är enda vägen att gå, och det är enda sättet att skapa krigsdugliga förband, så undrar jag vad vi har i dag? Är dagens Hvförband odugliga, eller handlar allt om att vi skall göra dugliga förband till ännu dugligare förband? Hur allvarligt är det egentligen?

Att jämföra Hemvärnet med ett fotbollslag rakt av tycker jag är lite orättvist. Avpolleterar man lagets kanske största stjärna bara för att han t ex väljer att vara barnledig under ett par matcher eller så? Får han inte komma tillbaka sedan eller? Nu pratar vi amatörnivå, vilket Hemvärnet också är. Skall vi jämföra på elitnivå så skall Hemvärnet bestå av fast anställda heltidssoldater. Tanken med Hemvärnet är att nyttja den civila befolkningens förvärvade militära kompetens som en förstärkning av de reguljära stridskrafterna i händelse av kris eller krig. När(historiskt sett) ändrade man på detta?
Om Hemvärnet är viktigare än det civila livet en civil medborgare lever så är det något som är fel. Födkrok, familj etc. är viktigare. Skall Hemvärnet enbart bestå av arbetslösa ungdomar, eller folk som inte har ett normalt socialt liv? Vilken typ av förband tror ni vi får då? Fullt deltagande och samövat, men i övrigt troligtvis en dålig sammansättning av kompetens(urvalet/rekryteringsbasen minskar).
I stället för att riskera att vi tappar stora delar av personalen i våran ambition att klara mer avancerade uppgifter bör vi kanske sänka ambitionsnivån till den grad som motsvaras av personalens möjligheter att delta. Med facit i hand var det kanske ingen bra idé att smygvägen ersätta infanteriets förmåga med ett frivilligbaserat Hemvärn? Det kan ju faktikst vara så att man gett sig in på något man i förväg inte visste om det skulle fungera eller inte. Nu tampas man med otaliga problemställningar, och lappar och lagar(omorganiserar x 10)

Citat; "Vi tränade hårt, men varje gång vi började få fram fungerande grupper, skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation med omorganisation och även vilken underbar metod detta är för att skapa illusion av framsteg - medan den i själva verket åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering." Slut citat

Gaius Petronius, gunstling hos kejsar Nero. Tänkvärt, eller?

Man glömmer många gånger att Hemvärnet inte är konstant. Folk kommer och går kontinuerligt. Man kan inte resonera i termer av utbildningsstegar etc. De allra, allra flesta som värvas in nu för tiden är folk som nyligen gjort sin militära GU. De kan hantera vapen. De kan uppträda som soldater etc. Problemet som jag ser det är att dagens verksamhet ganska snabbt plockar av dem den kompetens de en gång förvärvat genom att inte låta folk tillämpa det de än gång lärt sig.
Skulle en gourmetrestaurang helt plötsligt övergå till att servera sibyllameal bara för att man anställt två ynglingar som precis slutat restaurangskolan? Tesen håller inte. Resonerar vi så här så kommer vi aldrig att uppnå den förmåga vi vill ha.

Nä, gott folk, jag köper inte resonemanget rakt av. Mycket håller jag med om, men pudelns kärna står att finna på ett annat ställe. Obligatorisk KFÖ är inte mirakelmedicinen som löser Hemvärnets dilemma.

Håller med dig till 100%... men! Du vet kanske hur resonemangen går ute på landsortskompanierna, det där med Pelle är en bra pöjk osv och han kommer på alla övningar... han blir chef och klättrar sakteliga från grp C till komp C. Jag har själv stått handfallen när min fd komp C sa rakt ut.. "-Vi kan inte ställa krav på cheferna i kompaniet för dom är här frivilligt!"... och detta var inte så längesedan detta vansinnesresonemang sades. Sålunda resoneras det fortfarande att man inte kan ställa krav på frivilliga vilket raskt leder till att man inte kan flytta folk till exempelvis utb reserv... "-Vi får ju inte skapa ett A och ett B-lag!". Också ett kärt gammalt citat från "de gamla fina Hv!"

Vad leder då detta till? Troligen fler och fler 0:or bland de som fasas ut av åldersskäl (om man börjar ställa krav på personalen dvs), men även låg utb nivå vilket leder till att de yngre tycker det är såsiga övningar och för mycket kaffe & bulle vilket leder till att de hoppar över till Insats eller slutar. Tror nog f-n att Hv har fastnat i vinkelvolten... moment 22.

Och det där med Hv chefskompetens har jag till 99% bara dåliga erfarenheter av... ordergivning? Nej!, beredduppgifter? Nej! Men väl en massa konstigt snack i stil med "QRF", "Rodda", "Pinkys", "Puck 1 alt 2"... kan någon här informera mig om Rodda är en stridsuppgift eller om det betyder att jag ska vårda och åka hem efter övning? Sedan finns det den "andra" sortens ledning, den är mer åt..............................................................................
............. precis tystnad... jag tror aldrig jag fått höra att komp C gett order om att komp ska ha en viss stridsberedskap... så förbandet ligger och trycker i stridsställningarna under hela övningen, sedan är alla sura och hungriga (för maten vågas så klart inte delas ut). Hur många soldater kommer på nästa övning? (Vilka minnen detta väcker till liv )

Jag får rätt dåliga vibbar av den här diskussionen. "Klart nådiga patron/ingenjörn/direktörn skall bli kompanichef", ungefär. Jag ser hellre att man tillsätter chefer efter reell kompetens än efter civila titlar. Varför sparka en kompetent kompanichef bara för att han har ett gatukök?

Skall civilekonomen alltid vara plutonchef och montören alltid basse?

Fler fall där hebbe som anställd i gatköket är en dålig chef jämfört med kurtan som är chef civilt och har chans till utveckling, kurser mm?
fast å andra sidan vet jag av en chef på en hamburgerbar som inte alls klarade av att vara chef..(fast han var en ytterlighet hela han)
Båda har nog rätt i det ni säger, dessvärre funkar chefstillsättningen i Hv ofta såsom det gör på många andra ställen, dom som tar för sig kliver uppåt..

Bokförfattaren är nog inne på rätt spår när han menar att chefsbefattningar bör utannonseras. Det skall inte vara ett hinder att de sökande inte kommer från samma förband.

Glöm inte att många av de chefer som vi alla tycker är mindre bra oftast har en formell kompetens men saknar grundläggande ledaregenskaper. Därför behöver vi inte lägga focus på kurslängder etc. Ett dåligt råmaterial blir inte bättre bara för att man putsar på ytan upprepade gånger. Optimala chefer får vi om vi satsar på dem som är bäst lämpade att vara chef, dvs dem som besitter goda ledaregenskaper. Jag vet chefer på olika nivåer som är fruktansvärt bra soldater men som aldrig kommer att bli bra chefer hur många kurser de än går. De har helt enkelt inte de personliga kvaliteter som erfordras för att det skall harmoniera med en chefsroll. Därför måste rekryteringsprocessen alltid börja med att utröna vad det är vi söker. Alltså, vad är den viktigaste egenskapen hos t ex en Kompanichef? Är det att han gått Kompanichef kurser och kan alla reglementen utantill, samt är en hejare på stridens grunder etc.? Är detta den viktigaste egenskapen tycker ni?

Kan det vara så att vi i första hand bör rekryterar en individ som är en hejare på att få saker och ting gjorda, en som folk lyssnar på, en som kan entusiasmera enderlydande, en som är ödmjuk inför uppgiften, en som vet att man inte vet allt bäst bara för att man är chef, en som har vett att nyttja underställdas kompetens etc. samtidigt som han bygger upp sin egen kompetens. En god ledare m.a.o.

Jag tycker nog att vi bör focusera mer på vilka personliga egenskaper våra chefer bör ha, än på utb längd, innehåll etc. Givetvis är detta också viktigt men det är inte själva grundbulten i fenomenet "mindre bra chefer i Hemvärnet".


Jag tycker nog att det finns ett tankefel i Hemvärnets rekryteringsprocess. När det är aktuellt att ersätta någon som slutar eller om en ny befattning skall tillsättas,så börjar man alltid att sondera terrängen efter möjliga kandidater (namn, vem känner vem, mest timmar, tystast, fogligast, mest medaljer etc.). Bör man inte först av allt sätta sig ner och klargöra vad det är man skall söka efter? Vilka egenskaper letar vi efter hos en kandidat? Därefter kan man gå ut med förfrågningar efter folk som möjligtvis uppbär de formella kriterier som finns.

Som det är nu så hittar man namnen först, och under lyckliga omständigheter, råkar man i förbifarten titta på vad de "kan". Uppfyller de inte kraven så kan man alltid komplettera utbildningen, vilket inte alltid görs. Givetvis finns det folk med faktisk kompetens som är ytters lämliga, och därmed endast behöver komplettera med den formella kompetensen.

Nog för att rekryteringen av chefer är ett jäkla träsk på många håll i dagens läge. Men jag ser det nästan som viktigare att adressera hur folk utbildas, man behöver ta ett helhetsgrepp och införa Magnus förslag till ROP Hv som jag finner helt ypperligt. Pengar till detta skulle man kunna hitta genom att göra något så drastiskt som att skrota vanliga ROP som ju knappt genomförs längre.

Samtidigt bör man titta på att skapa en riktig underofficerskategori med nya grader, kompetens och befattningsnivåer samt ett tillhörande skolsystem.

Dessutom vill jag understryka att ledarskap i högsta grad är något som man kan lära sig. Även om man naturligtvis skall kunna plocka folk från andra förband så är personalutvecklingen inom förbandet oerhört viktigt. Det är genom mentorskap och stimulans som man skapar framtidens ledare och chefer.

Ett första steg som kan göras är att avlasta cheferna från allt admintrativt arbete. Först därefter kan man ställa berättigade krav på vidarutbildning m m av dem.

Idag går det åt hundratals timmar åt rekrytering, hembesök, vapenhantering, baskravshantering och liknande. Det är ganska avancerad adminstration som en kc ska sköta. Detta talar för att man bör ha en viss vana av detta från det civila arbetet för att kunna klara av det.

Men om man tar bort dessa adminstrativa krav kan man kanske få fram chefer som är bra på det som vi ska syssla med: "att med vapen i hand vara beredda försvara landet".

Det finns ingen mirakel medicin, en Obligatorisk KFÖ kommer aldrig kunna lösa Hemvärnets dilemma, Men den kan vara ett instrument att använda för att höja nivåen på våra övningarna. Genom att kunna samla säg 85% av förbandet under en 4 dagar period och öva dessa med bra och meningsfyllda övningar som nyttjar tiden effektivt så torde resultatet bli en höjning av förbandets samlade förmåga. Gör man det långsiktigt år efter år så ökar chefernas erfarenhet att leda sitt förband med alla personalgrupper involverade.

Lägg sedan till ett antal övningar som är sprida över året inriktade för att stärka och fortbilda individens färdigheter, Folket anmäler sig till de olika kurserna enligt sitt intresse och behov. Chefen för Gruppen/plutonen/kompaniet kanske ber ett antal personer att fortbilda sig inom ett specifikt område för att fylla en saknad kompetens.

Hemvärnet är helt enkelt beroende av att folk vill ställa upp, precis som ett fotbollslag. Uteblir någon från en viss viktig övning/match så blir det totala resultatet något sämre. Visst Folk i ett fotbolls lag behöver mellan varven sänka ner sin deltagande på grund av familj, barn och jobb. Men ett fotbollslag skulle inte fungera alls bra om de körde Hemvärnets stuk på närvaro krav, visst laget innehåller en mängd jäkligt bra spelare individuellt, och mellan varven så bara faller spelet på plats perfekt, men generellt är laget dåligt samövade och har svårt att ta intiativ som ett kollektiv, lagledaren har svårt att få spelarna till rätt plats vid rätt tidpunkt, samordningen misslyckas därför man missförstår varandras intentioner. Man utvecklar ingen laganda utan är ett gäng individer som då och då kommer ihop för att spela för skojs skull.

Skulle nu laget samlas fyra dagar varje år, majoriteten av laget ställer upp, deltar fullt ut. Laget skulle kunna skapa en platform av spelstrategier som alla känner till och kan jobba efter. Lagets anda förbättras, självförtroendet att laget tillsammans kan uppnå bättre resultat stärks. Slutreultatet blir ett kraftigt förbättrat lag.

Att kunna samla 100% samtidigt är nog helt omöjligt, det kommer alltid finnas omständigheter som hindrar några få att delta, men dessa måste hålla en dialog med cheferna för att få reda på vad de missat och gå nästa gång övningen hålls.

Om Krigsförbandsövningen utannonseras i god tid så har majoriteten chans att ordna ledig tid för just det tillfället, Övningen blir även en social tillställning där alla kan lära känna och umgås med varandra, sådant skapar mersmak och bättre sammanhållning.

Den stora risken är att övningstiden missutnyttjas och majoriteten åker därifrån med dålig behållning. Den risken finns även idag.

Dock måste det vara tilllåtet med visst strul, det är ofrånkomligt att gnissel inträffar under en övning, bilen som kör ut maten fastnar i diket. ledsena soldater ute på en station får sitt käk sent, OSV.

Nytt folk kommer in i Hemvärnet hela tiden, introdutionskurserna ska ge en bra ingång till hemvärnet och befälen i Grupper och plutoner måste kunna ta hand om de nya soldaterna och få in dem i gruppen. Och gruppmedlemarna välkomnar de nya in i gänget.

Och på andra änden så finns det folk som lämnar in.
Det är en naturlig process att folk börjar och slutar, Hemvärnet borde vara van vid det, vid det här laget.

Argumentet att Hemvärnet inte får tar tid från Familj och arbete, Hemvärnet kommer alltid ta tid från framför allt familjen, all fritidsaktivitet gör det. och Arbetet javisst blir det krockar med ens fritidsaktiviteter, mellan varven så tar man ledigt för att delta på en fritidsaktivitet. Tidsuttaget får dock inte bli för mycket för individen.

Charlie Spartan

Helt klart Bat och Komp Chefer behöver avlastning, en lösning vore att varje bataljon har ett par personer anställda på hel eller deltid som kan ta hand om adminstration av all pappers exersis, rapportera in timmar, ordna kursanmälan. Hämtar mtrl för små övningar, mm, mm. Dyr lösning, javisst kostar det att anställa/ersätta runt 120 personer (2 per Bataljon) räcker det??

Charlie Spartan

@Charlie Spartan

Jag sa inte att Hv inte får inkräkta på arbete och familjeliv. Jag menar att man ibland måste prioritera. Jag anser att jag har viss förmåga att föreställa mig hur människors liv gestaltar sig. Jag talar inte för mig själv, utan i ett vidare sammanhang. Ex. En Hvsoldat anmäler sig till KFÖ(vilket han inte borde behöva då det är obligatoriskt) Under resans gång upptäcker han att hans son känner sig lite deppig och nere. Lite eftertanke ger vid handen att sonens sinnestillstånd är en konsekvens av att pappan under lång period prioriterat sitt arbete(övertid), hängt på golfbanan lite väl mycket, och varit på Hemvärnsmöten var och varannan kväll. Vad göra? Skall denna person prioritera sin son och skita i KFÖ:n för att tillbringa lite mer tid med sin son under en period, eller skall han göra som han annars har gjort. Jag fixar det efter övningen, och nästa övning, och nästa osv.

Ex. En egen företagare med lite knagglig ekonomi i företaget får en kallelse till KFÖ:n. Han anmäler sig. Vid lite närmare eftertanke inser han att företagets ekonomi inte tillåter att han anställer någon att sköta företaget under den tidsperiod som övningen skall bedrivas. Vad göra? Skita i ansvaret för företagets ekonomi, eller hoppa över KFÖ:n och försöka delta i övrig verksamhet i stället, för att inte vara helt bortavarande från förbandet?

Ex. En anställd på ett företag får sin livs chans att göra karriär inom företaget. För att detta skall komma till stånd måste vederbörande följa med ledningen på en kundträff i USA under två veckor. Denna resa bokas in och allt är frid och fröjd. Vid lite närmare eftertanke inser vederbörande att resan är inbokad under den tid som KFÖ:n skall bedrivas. Vad göra? Skit i din framtida civila karriär(försörjning) Ta SGI:n under Hemvärnsveckan och hoppas att du vinner på lotto. Möjligtvis kan man be företagsledningen kontakta amerikanarna och be dem skjuta upp träffen pga en viktig Hemvärnsövning i Sverige.

Ex. En Hemvärnssoldat ligger i skillsmässa. En turbulent period i vederbörandes liv gör att hon inte orkar annat än att gå till jobbet. Pingisen, friskis&svettis och söndagspromenaderna i skogen ligger på is. Kallelsen till KFÖ:n dimper ner i brevlådan. Vad göra? Åka på övning i ett tillstånd som kan liknas vid ett nervvrak, eller stanna hemma för att försöka ladda batterierna?

Ex. Din snälla syster fyller fyrtio år och har överraskat dig med en betald resa till Thailand. Du har aldrig varit utomlands pga din taskiga ekonomi. Du jublar av glädje och lycka. Äntligen! Ute på stan träffar du en Hvkollega som påminner dig om KFÖ:n. Du springer oroligt hem och rafsar fram flygbiljetterna. SUCK! Samma vecka som KFÖ:n. Vad göra? Avboka resan och gläds åt att åtminstonde får vara ute i den svenska lantluften med SGI.

Ex. Efter en risig tid i äktenskapet har din fru bestämt sig för att försöka lappa ihop det lilla som återstår. Hon har i smyg beställt en weekendresa till Prag. Allt fixat och upplagt för en romantisk andra smekmånad. Hög av glädje omfamnar hon dig när du kommer hem efter ett hemvärnsmöte. Hon presenterar upplägget och du svarar.....nej älskling....det går inte.....vi har KFÖ då. SMACK!

Ex. En egen företagare(snickare) har fått nys om ett bra jobb. Det kommer att säkra försörjningen under lång tid framöver. Problemet är bara att om han skall få jobbet, så måste det påbörjas...ja just det......samma vecka som KFÖ:n. Vad göra? Ta några dagars SGI och satsa pengarna på bingolotto?

Tror inte att jag behöver dra fler exempel på situationer som gör att obligatorisk KFÖ inte är någon bra lösning, såvida Hemvärnet inte enbart skall bestå av arbetslösa eller dem som inte har något socialt liv. T.o.m i denna kategori av individer så kan ovan nämnda exempel vara aktuella.

Att kunna samla 100% samtidigt är nog helt omöjligt, det kommer alltid finnas omständigheter som hindrar några få att delta, men dessa måste hålla en dialog med cheferna för att få reda på vad de missat och gå nästa gång övningen hålls.

Just det. Tanken med KFÖ:n var väl att tvinga hela förbandet att samöva. Om man redan på förhand vet att man inte kommer att kunna samla hela förbandet, så försvinner ju poängen med hela konceptet. Ditt förslag på dialog med cheferna kan ju implementeras redan i dag. Just så som du beskriver att man kan göra, kan man ju faktiskt göra nu också. Är det då inte en bättre väg att gå?
Det enda vi uppnår med obl. KFÖ är att vi tappar folk, utan att målet uppnås. Enligt mig är det här en av de enklaste ekvationer jag någonsin stött på.

Personalen(och därmed kompetensbredden) minskar, samtidigt som ett ännu mindre Hemvärn fortfarande tampas med problemet att få alla att öva samtidigt.
Vad var nu mattesnillets poäng med boken? Jo, vi måste analysera och räkna. Jag vill mena att man antagit obligatorisk KFÖ som en bra lösning innan man kalkylerat med samtliga faktorer som ingår i ekvationen.

Så...

Det finns redan anställda på utbildningsgrupperna (hos oss utbavd. Skånska gruppen i Helsingborg) normalt så är dem 1st. handläggare/bataljon + 1st. insatshandläggare.

Tyvärr så hinner dem inte med all den pappers exercis, rapportering mm som ingår i deras uppgift. Mtrl hämtas oftast i samverkan med batkvm/kompkvm på förrådet i Revinge exempelvis.

Hade man haft möjlighet till att vara uppkopplad på ett enklare nätverk (in i försvarets system) via internet hemma så hade administrationstiden kunnat minskas avsevärt på bat/kompani-nivå

Jag skulle vilja påstå att många av handläggarna ofta gör fler saker än det, dem har lön för.

Men hade FML(ÅG) haft en bättre service och bättre beställningsrutiner så hade det underlättat mycket.

Inget ont om serviceförrådet i Helsingborg som har en bra servicenivå men för få öppettider, bestämda av deras chef i Revinge.

FML(ÅG) i övrigt lämnar mycket att önska.

Anmärkning: Natuligtvis heter det FMLOG

@23:e komp:

Du har så rätt så rätt. Dina exempel talar sitt tydliga språk.

Ju mer jag funderar på förslaget om KFÖ-vecka och att det endast är då man får avtalstid desto mer övertygad blir jag om att det inte kommer bli så. Till och med vår ledning i Hemvärnet förstår det korkade i förslaget förr eller senare. Jag har därför beslutat mig för att tillsvidare inte bry mig om förslaget - det är helt enkelt för dumt för att bli sant i dess nuvarande skick.

Man borde istället kanske börja fundera på vettiga alternativ till KFÖ-veckan?

Jag måste erkänna att jag för något år sedan satte mig när och påbörjade författandet av en mindre skrift. Jag slutade och kastade allt i papperskorgen, därför att jag kände att det troligtvis inte skulle förändra någonting. Jag var beredd att riskera hela mitt förtroendekapital(vilket jag gjort många gånger) för att en gång för alla belysa vad som är roten till ett haltande Hemvärn. Jag valde debattformen i diverse forum i stället. T ex här och Hemvärnet NS.
Med facit i hand borde man kanske författat en bok, då det får lite mer uppmärksamhet. På köpet blir man en auktoritet som folk lyssnar på. Tyvärr sväljer man allt med hull och hår som en evig sanning utan att vara kritisk till innehållet. KFÖ har som så mycket annat i Hemvärnet blivit ett modeord och alla tutar på utan att egentligen reflektera över vad det innebär rent konkret. Typiskt exempel på tunnelseende.

Jag är omåttligt intresserad av om det finns några konsekvensbeskrivningar i ämnet. Var finns de och vad har man kommit fram till? När man säger att obligatorisk KFÖ är bra så ser man bara till själva fenomenet som sådant. Givetvis är det bra om alla övar samtidigt, men låter det sig göras bara för att man tycker att det bör vara så. Jag håller också med om att det ultimata är om alla övar samlat, men vi har en verklighet att förhålla oss till också. Hur ser denna verklighet ut, och vad innebär den för möjligheten att genomföra obligatorisk KFÖ? Vem har analyserat detta och vad blev slutsatsen?
Prioritet nummer ett måste i dagsläget vara att få svar på dessa frågor innan man tutar vidare i blindo.

Bokförfattaren belyser att personalen i Hemvärnet är den viktigaste tillgången(kapitalet), men inte ett ord i KFÖ debatten tar hänsyn till hur detta kapital kan låta sig förvaltas. Är hela kapitalet placerbart, eller utgör endast en liten del ett s.k. riskkapital?
Om bokförfattaren kan sin matte vilket jag inte betvivlar, så bör han även känna till att det är ekonomiskt oförsvarbart att lägga alla ägg i samma korg.
Detta är samma resonemang som förekommer inom fond och aktieförvaltningen.

Är det förnuftigt att riskera stora delar av Hemvärnets personal(kapital) genom att, som man gör nu, ensidigt arbeta för att obligatorisk KFÖ skall vara det som gäller för alla? Klarar man inte av att delta under en enda fjuttig vecka så behöver man inte vara med. Det är ingen rättighet att vara med.
Jag vill inte vara den som går till historien som den som grävde Hemvärnets grav, så därför ställer jag mig inte bakom förslaget om obligatorisk KFÖ.

Under en KFÖ så skall jag agera i tjänst så som Qm. För detta får jag kontrakterad tid.
Den tiden som jag sedan lägger ned på min egen utbildning samt alla göromål angånede vapen och mtrl som jag skall hantera.
Vad blir det för tid för dessa saker?
Det ingår i min tjänst att göra dessa olika saker och för detta skall jag ha kontrakterad tid.
Med detta nya koncept så skall jag inte få detta.
Kan jag då också skita i att göra dessa saker?
Nej!
Då skiter sig ganska mycket tror jag.
Och hur skall jag under ca 5-7 dagar kunna skrapa ihop de 100 timmar som jag skall göra som Qm.

Uppfinna hjulet två gånger???

Råkade av en händelse hitta detta på FOI:s hemsida. Visserligen några år gammalt men ändå.
Apropå obligatorisk KFÖ i Hemvärnet.

Citat;- De omfattande repövningarnas tid är förbi, säger Paul Degerlund. De passar varken till det säkerhetspolitiska läget, ekonomin eller - samhällsutvecklingen. Det finns inte plats för omfattande repövningar längre, många utbildar sig nu allt högre upp i åren och avbryter inte sina studier för att åka in på en repövning. Det är för få som kommer. Det är vanligt att krigsförbandschefen står där med hälften av de som han räknat med. Resten har fått uppskov efter det att inkallelsen skickat ut. Så trots all möda och alla blanketter som fyllts i för att var man ska komma på rätt plats så blir förbandschefens första uppgift att göra om hela förbandet.Slut citat.

Måste Hemvärnet prompt ta över Infanteriets roll i totalförsvaret bör man kanske läsa in sig på de erfarenheter som gjorts de gångna 100 åren. Hemvärnets taskiga uppslutning på övningarna är bevisligen inget signifikativt för Hemvärnet.
Ibland undrar man varför vissa inte lär sig av historien.

Har det inte blivit lite missförstånd angående detta om kontraktstid för tid utanför en eventuell KFÖ-vecka. Är det inte som så att en ordinarie 20, 30 eller 60-timmars soldat får ihop sin tid på KFÖ-veckan. En kvm eller varje annan chef med fler timmar i avtalet får givetvis tid för övrig tjänst som ingår i befattningsbeskrivningen?

Hur ser din tanke ut på alternativ till KFÖ-vecka?




Källa Tidningen Hemvärnet Artikeln "Ni har ett ansvar att se till hemvärnets bästa"

Jag vet inte hur utfallet varit på de Baljoner som provat KFÖ-övning jämfört den tidigare närvaron/uppfyllnaden.
Men motiven varför man vill införa en årlig sammanhållen övning är uppenbar.




Frågan är om man gör ett bra jobb i dagsläget, mitt intryck (med ett antal undantag) är att man inte gör så bra resultat i dagsläget. 43% Gör inte sina timmar.
Varför då? är övningarna dåliga eller att de har blivit slentrian? man övar samma sak till samma låga nivå som förra gången? har man inte tid för hemvärnet?

Om jag nu inte missminner mig så har man gjort en del undersökningar om orsakerna, däremot så har jag inte sett någon redovisning i någon tidning eller hemsida, Är det någon som vet mer?

Mitt personliga intryck var att man inte kunde gå vidare i svårighetsgrad därför majoriteten inte klarade av en högra svårighetsnivå, visst så får man acceptera att en del övningar måste ligga lägre i färdighetsnivå för att få upp de övriga, men när i princip alla övningar gör det, vad är det då för mening att komma, det blir ingen färdighet stegring för mig och de övriga som ligger på samma nivå. Förbandsfärdighet finns i princip inte eftersom man aldrig kan samöva sig.

Det finns en viss skillnad mellan Pliktiga och frivilliga, förhoppningsvis så är de frivilliga mer villiga att ställa upp och avstår i högre grad med att medela förhinder till en årlig KFÖ.

En fundering Är ordet "Krigsförbandsövning KFÖ" ett för negativ laddat ord. Bör man kalla en sådan övning något annat?

Håller med om en sak: Att enbart räkna en KFÖ som avtalstid är en dålig idé räkna även in andra övningar.

Charlie Spartan

@Charlie Spartan

Jag börjar med att återigen förtydliga att även jag anser att nuvarande situation är ohållbar i längden. Något måste göras. Skillnaden mellan mig och uppenbarligen många andra är att jag anser att man inte kan rycka fram längs en väg som inte är tillräckligt rekognoserad, för att tala fackspråk.
Givetvis kan man inte heller stå still och inte göra någonting. Därför bör man som alltid, så snabbt som möjligt börja reka terrängen och utvärdera/analysera de handlingsalternativ vi har, så att vi kan gå vidare. Vi har ju bara KFÖ:n som alternativ säger nog många. Varför har vi bara det, säger jag? Jo, därför att ingen formellt givits uppgiften att ta fram minst tre olika alternativ.(vad jag känner till) Skall det vara så svårt för en organisation som förväntas vara bra på ledning, att överföra sin operativa problemlösningsförmåga till att även innefatta t ex organisationsutveckling etc. Samma grundprincip gäller. Hela Hemvärnssverige fullkomligt dräller av förslag på lösningar, men tyvärr kommer de aldrig organisationen till nytta eftersom kulturen är sådan att man sällan eller aldrig tar fotfolket på allvar. De vet väl ingenting, de är ju bara meniga och befäl av lägre rang.
Jag anser att man inte bör riskera Hemvärnets numerär med ett koncept som är så dåligt analyserat som obligatorisk KFÖ är. Jag skriver OBLIGATORISK eftersom konceptet bygger på det. Grundtanken är att tvinga alla, tolkar obligatorisk som så, att delta under en och samma övning.
Redan nu börjar t.o.m du vackla och inse att alla kanske inte kan komma just då, och då är det bra att man kan få timmar även för annan övningstid. Faller inte hela tanken med konceptet i och med detta?

Huruvida pliktiga eller frivilliga är benägna att ställa upp på en obligatorisk övning vet inte jag. Enl. mitt tidigare inlägg så var det inte heller alldeles självklart att pliktiga kom på en obligatorisk övning. Ponera att 50% av dem som kallas till en obligatorisk KFÖ uteblir pga de anledningar jag tidigare redovisat. Vad är då meningen med detta upphaussade projekt? Vad blri skillnaden mot idag, förutom att Hemvärnet krymper ytterligare i numerär?

Jag tror att vi måste vänja oss vid tanken på att de enda förband som kan öva fulltaligt, det är vpl utb. förband samt kontraktsanställda. Hemvärn, repförband samt andra får finna sig i situationen och försöka göra det bästa möjliga av den. Och inte ens ett vpl.utb förband eller NBG/US är fulltaligt alla gånger. Utb. av specialister på annan ort, sjukdom, permission etc.

Hemvärnet NS hade en artikel om frånvaroorsaker för ett eller två nummer sedan. Den statistiken tar jag med en nypa salt, varför kan vi ta en annan gång.

Men det skulle jag ju inte få enligt Generalen.
All annan tid skulle gå som övrig tid.

Inläggen i tråden visar med tydlighet på att förslaget inte är genomarbetat. Innan konceptet ens har sjösatts på bred front börjar man diskutera undantag.
Syftet med obligatorisk KFÖ är att alla skall öva samtidigt därför att det är det man vill/anser vara nödvändigt. Vi hinner inte ens komma igång förrän problemen ser dagens ljus på löpande band.
Dessutom kan man undra hur övrig verksamhet under året skall kunna bedrivas effektivt, om alla som gjort sina kontrakterade timmar på KFÖ:n uteblir från övrig verksamhet? Fruktansvärt ogenomtänkt koncept!

Kvm gör sina övriga kontrakterade timmar under resten av året? Vad skall han göra då? Stödja/administrera en papperstiger eller planera underhållsverksamheten för nästa års KFÖ?
Folk kommer troligen att träffas mer sällan under året, och det gynnar inte sammanhållning och personkännedom. Vi kommer att vara som främlingar för varandra, trots att vi en vecka under året är samövade. Alla som varit engagerade i FM vet att förvärvad kunskap och rutin snabbt försvinner om den inte kontinuerligt underhålls. Frågan är vilket tidsintervall detta underhåll behöver vara, för att bibehålla förmågan? Skall bli intressant att se hur samövade och stridsdugliga förbanden är under resterande tid under året.

Kanske en ide att undersöka om det inte kan vara en utväg att överbelägga förbanden i stället? Låt säga att man i ett kompani(krigsförband) med 250 man, placerar ca: 350-500 man. Peronalen övar vid samma och ibland olika tillfällen. Slumpen avgör, precis som idag. Vid en skarp situation är sannolikheten för att man skall kunna fylla krigsförbandet med välutb. personal större än om man bara har de 250 man som skall finnas.
Mobiliserar vi ett komp på 250 man i dag så är sannolikheten att hälften inte är krigsdugliga. Alltså är förbandet en pappersprodukt av noll och intet värde som kompani. Detta förslag innebär att antalet "skarpa" kompanier kommer att reduceras på pappret, men verkligheten är ju redan sådan, så det spelar ingen roll. En obligatorisk KFÖ kommer troligtvis att resultera i samma fenomen, men med skillnaden att antalet fysiska individer också kommer att minska.
Ev. övertalig personal kan t ex gå in som förstärkning, reserv, avlösning, tillfälligt sammansatta enheter eller what ever!

Skall man då placera ut kreti och pleti i grupper och plutoner hur som helst. Nej, det skulle inte behövas. I fredstid tillhör alla sin grupp eller pluton precis som nu. Skillnaden skulle vara att utb/freds gruppen/plutonen/kompaniet består av något fler individer än det antal som behövs i krigsförbandet. Vid insats fyller man i första hand upp förbandet med dem som övat mycket eller annars anses bättre lämpade än någon annan enl. fastställda kriterier. Vips så har vi ett fulltaligt,någorlunda välövat insatsförband enl. de kravspecifikationer som fastställts.

I en civil vinstdrivande verksamhet skulle detta förslag omedelbart röstas bort på bolagsstämman med motiveringen att vi inte kan betala för övertalig personal. I Hemvärnet är personalen bokförda med noll kronor(i stort sett) och kan således anställas i överflöd om man vill. Åtminstonde påverkar det inte den totala ekonomin om vi disponerar om personalen internt, eftersom ev. övertalig personal skulle anställts(är redan anställda) i vilket fall som helst.

Har jag gjort en fullständig analys av detta förslag? Nej! Skulle det fungera i praktiken? Vet ej! Finns det över huvud taget någon realism i detta? Vet ej!
Har jag planerat ner i minsta detalj? Nej! Är idén särskilt välgenomtänkt? Absolut inte! Är detta förslag bättre än obl. KFÖ? Vet ej, med hänvisning till svaren på övriga frågor.

Vill jag ha konstruktiva argument för eller emot idén som sådan? JA! Vräk av er nu!

MVH

Förslaget innebär ingen ändring från hur det är i dagsläget bortsätt från att man har mer folk i kompaniet.

Jag utgår dock från att även du anser att alla som är med i hemvärnet skall även delta (bortsätt från de som har legetima skäl,)

Men problemet kvarstår dock att man inte har någolunda sammövade förband, att använda sig av.

En tanke dock som jag fick, som vi alla vet så finns det de som är nöjda med 20-40 timmar per år, men så har vi även en grupp som tycker att 150 timmar per år är en baggis.

Man har satt upp målsättningen att varje Bataljon skall ha ett insatskompani med om minst 2 plutoner i.
Om man nu helt sonika samlar alla soldater som har en högre ambition på övningar och deltagande i dessa förband och låter övriga vara kvar i förband av dagens typ.

Man skapar två typer av förband inom Hemvärnet.

• Insatskompanier som är direkt användbara vid ett läge, Dessa övar med en eller två obligatoriska förbandsövningar per år plus ett antal mindre frivilliga övningar.
• 20 och 30 timmarsförband som över helt på den tid individen väljer, om man tar ut förbandet till någon form av insats så samövas förbandet innan. (Hjälp till samhället kräver många gånger inte så mycket samövning så där kan majoriteten delta ändå)

Charlie Spartan

Jag förutsätter att syftet med obligatorisk KFÖ är att kunna öva med uppfyllda förband. Dvs, alla befattningar är besatta av en fysisk individ. Detta för att alla skall få en möjlighet att öva sig i sin befattning på ett realistiskt sätt. Vad jag kan förstå av RiksHvchefens uttalanden så är detta målsättningen med KFÖ:n.
Vad man inte uttalat som ett syfte, är att alla skall öva samtidigt för att uppnå en högre grad av, vi kan kalla det teamkänsla(inbördes personkännedom), då detta är en orimlighet. Detta är orimligt pga alla de skäl(undantag) vi pratat om. Detta är ett obestridligt faktum som jag ser det.

Ex. Gruppen A består av a,b,c,d,e,f,g,h,i,j. Det ultimata är att alla övar tillsammans. Detta kommer inte att bli verklighet, därför att någon eller några kontinuerligt kommer att frånvara pga av diverse anledningar. Den optimalt samövade gruppen kommer inte till stånd.

Om vi fyller upp A med k,l,m,n,o,p så kommer detta att innebära att sannolikheten för att A vid ett enskilt tillfälle kommer att bestå av minst full grupp ökar. a-p övar tillsammans, och alla kommer att få ett inbördes förhållande till varandra. Teamkänslan!

A kan bestå av a,b,c,g,i,k,l,m,n,p och ändå vara samövade i den bemärkelsen att alla a-p vid något tillfälle övat tillsammans i någon form av konstellation.

I dag fungerar det ungefär likadant,med den skillnaden att ingen ersätter någon eller några a-j om det saknas folk. Om man fyller upp gruppen så är det oftast någon från r-ö, vilka sällan eller aldrig övar tillsammans med a-j.
Frågan är om målsättningen med verksamheten är krigsdugliga fysiska förband, eller oanvändbara papperstigrar? Eftersom vi alltid kommer att ha individer som på undantag inte kan närvara och samöva, innebär det att vi alltid får leva med att våra förband aldrig kommer att vara fulltaliga/samövade. Vi har ingen reserv(överkapacitet) att plocka ur. Vi bygger upp en krigsorganisation baserad på det antal individer som f.n. är knutna till organisationen. Vad värre är, vi har dessutom en större kostym än kropp. Vi hoppas kunna fylla ut kläderna, men verkligheten och erfarenheten visar med all tydlighet på att vi aldrig kommer att kunna växa i kläderna. Frågan är då om det inte är bättre att sy in kostymen och så att säga minska antalet krigsförband, som med större sannolikhet kommer att vara välfyllda med välövad personal?

Jag har redovisat att man inte ens under det kalla kriget lyckades samöva pliktiga repförband. Varför tror man att Hemvärnet skulle klara detta bättre? Vad har förändrats i sak?

Det är lätt att säga, att dem som har högre ambition(eller möjlighet att öva mer) kan utgöra de vassa samövade förbanden. Ja, så kan man resonera om verkligheten vore statisk. Den som i dag är villig att öva 150 timmar, kan i morgon bitti vara den som är "nolla" några år framåt, pga omständigheter han icke råder över. (Jmfr mina tidigare exempel på anlednignar)

Jag tillhör själv ett IK och övade i helgen. Mobilisering av bataljon. Ett kompani 30 man, ett kompani 28 man, ett kompani uteblev, ett IK 22 man.
Man kan verkligen ifrågasätta om ambitionsnivå och antalet kontrakterade timmar har ett direkt samband med det faktiska utfallet.
Dessa siffror visar enl. mig på att även personalen i insatsförbanden har ett civilt liv att ta hänsyn till, även om man envist hävdar att ambitionsnivån är högre.
Verkligheten visar att vi alla är av samma skrot och korn när det vankas mammas köttbullar(eller gås).

Vi kan väl vara överens om att det inte finns någon inre kärna av soldater som "alltid" ställer upp när chefen kallar. Om den finns så är den ytterst liten och obetydlig i det resonemang vi för. I vilket fall som helst så har denna klick av individer fått en oförtjänt stor betydelse i resonemangen.

Jag håller här så länge....

Pengar är dessvärre en viktig ingridiens i lösningen. Ge hv-soldaterna bra betalt för varje gång de kommer. 500 spänn per dag och är det en viktig övning där man vill att kanske hela förbandet kommer; betala det dubbla per dag.

Men Hemvärnet kanske inte är så viktigt att man är beredd att betala?

Jag håller med Uttern om pengarna. Det måste ge något tillbaka till individen, ett incitament för att vara borta från nära och kära varje helg under vår och höst eller under några veckor varje år iaf.

/K

Håller med Krook och Uttern, en högre nivå av ersättning, behövs för att hjälpa de som tvekar att komma.

Om man skall uppnå en högre standard så krävs det en bättre ersättningsnivå, Vi har gått ifrån ett folkförsvar där alla deltar till något som rör de som anmäler sig frivilligt.



Charlie Spartan

Jepp, skall man börja ställa (har man iofs gjort länge) krav så bör soldaten få något tillbaka. 500.-/dygn är en bra start och det hade nog fått fart i en del av de tveksamma.

Inte bara hade pengarna kunna användas till att blidka frugan/ta med familjen ut på en pizza och liknande. Det borde även vara moralhöjande då jag tror gemen man/soldat hade känt sig lite mer uppskattad.

Kan det vara så att man behöver "både och"? Både förändring av innehållet(kvalitet, organisation etc.) kombinerat med högre ersättning.
Vi har en benägenhet att ofta se en enskild åtgärd som universell lösning. KFÖ, ersättningar, organisering, attityder, utb. etc.
Tror att lösningen ligger i ett väl analyserat paket av åtgärder för att det här skall bli bra, eller åtminstonde icke obra.

Om man tror att höjda ersättningar i sig själv genererar högre uppslutning per automatik, så tror jag att man begår ett tankefel.
Pengar lockar alltid? Återigen handlar det om grundliga analyser. Vi måste bli bättre på att se på frågorna på ett professionellt sätt. Erfarenheter, forskningsresultat, matematik, sannolikheter. M.a.o måste vi finna belägg för att våra antaganden stämmer.

Varför byter folk jobb på den civila arenan? Har det oftast med lönen att göra? Varför sjukskriver sig vissa från sina arbeten i högre grad än andra? Har det med t ex trivsel att göra? Jag har en intuitiv känsla som säger mig att höjda ersättningar inte allena löser Hemvärnets närvaroproblem, även om ekonomisk kompensation givetvis vore önskvärt, fast av annan anledning.

Förslaget om överbemannade kompanier / plutoner låter rimligt.
100% uppslutning på en HV-KFÖ (hemvärns krigsförbandsövningsvecka) tvivlar jag på, inte ens 75% är min prognos. Ni kommer väl ihåg hur det var förut, "på riktigt" när det var dags för repövning med invasionsförsvaret? "Alla" med eget företag sökte uppskov, alla hantverkare, alla som var viktiga på jobbet... HV är frivilligt. Men med överbemanning kanske man får ihop såpass stora grupper att befälet hinner öva riktig ordergivning iaf. Grupperna blir nog bra i skarpt läge, bara stridsparen är OK, och plutonsledningarna övade på fullstora, om än tillfälliga, plutoner.

Om det nu är överbamannade kompanier/plutoner etc. ochdet blir ett skarpt larm. vilka är då övertaliga i organisationen och behöver inte "dyka upp"? Jag tycker att det verkar vara utbildningsorganisation och en krigsorganisation om det ska vara övertalighet för att få fulla enheter på övningar. Om vi tittar på dagens övningar, hur många procent brukar dyka upp på övningar ur organisationen? 75% 50%? 25%? Vilken form av övertalighet är det då vi talar om för att få öva i fulla förbandsklossar? Om det är en bataljonsövning är det då totalt ett fullt kompani som är med på övningen?

Om hr Satan har problem med att det skulle dyka upp för många vid ett larm, eller stanna för många under en veckas insats, är jag däremot beredd att ta det besväret. De kan gå och grilla korv en stund.
Whats the problem? Det kan också dyka upp en rosa Gnu, iklädd M90, lika sannolikt som att det kommer för många... Visa mig ett fulltaligt HV-förband uppställt och klart; och jag äter upp mitt skyddsmaskfodral.

Det viktiga inbillar jag mig är att ha fungerande ledningskedjor där befälet är vana att leda fulltaliga enheter. Som det är nu utgör vissa bataljoner jag sett mer 'förstärkta plutoner'.

Med tillägget att det kan vara bra att planera för att lösa upgiften på ett lite oortodoxt sätt pga att halva förbandet inte är på plats....

När jag lanserade idén tidigare i tråden sa jag också att detta är totalt ogenomtänkt. Förhoppningsvis kanske vi kan resonera oss fram till om förslaget går att vidareutveckla, eller förtjänar en plats i papperskorgen direkt.

Jag antydde att man t ex fyller upp förbanden(vid mob) med dem som man enl. förutbestämda kriterier anser bör komma i fråga i första hand. Övertaliga kanske kan utgöra reserv, förstärkning eller what ever. Frågan är fri. Alla bör dyka upp, men om de inte gör det, så är det kanske en idé med att vara övertaliga på pappret?

För att komma fram till hur stor övertalighet som krävs, är det väl bara att sätta sig ner med statistik och börja räkna. Borde gå att frå fram hyggligt relevanta siffror. Jag har även nämnt personalnärvaron på den senaste batövningen jag var med på(ca, en vecka sedan) Styvt 100 man. Det utgör knappt ett kompani, så någon skillnad mot i dag kommer en övertalighet troligtvis att innebära. Det viktiga är att vi inte slår ihop befintliga bataljoner, samtidigt som vi behåller kompanierna. Ungefär hälften av kompanierna bör kunna läggas ned, för att få loss den personal som skall utgöra övertaligheten i kvarvarande kompanier. Ja, men då halveras ju antalet Hemvärnskompanier? Ja, men verkligheten är ju redan sådan(papperstigrar), så det kan inte vara helt fel att öppet utgå från sanningen. Ingen är betjänt av dagens "stoppa huvudet i sanden" taktik. I synnerhet inte FM som enl. min mening förs bakom ljuset av Hemvärnet. Jag vågar påstå att FM kalkylerar med ett antal kompanier(förmågor) som inte finns i verkligheten. Det är inte fair play mot någon.

Hur många av oss har inte suttit och lyssnat när våra chefer diskuterar och planlägger. De talar om kompani X och bat. Y på ett sätt som är löjeväckande. Dessa X och Y är i verkligheten plutoner och kompanier. Vi vet detta, men fortsätter att låtsas som om det regnar. Vi måste någon gång prata i reala termer. Se sanningen i vitögat så att säga. Verkligheten måste någon gång få genomslag i verksamheten.

Min tanke är inte att man i förväg sorterar in folk i A och B lag. Alla har samma status tills den dag man t ex mobbar.

Jag har även funderat på hur man tänkt sig att det skulle fungerat i FM under t ex kalla kriget(alla förband, alla kategorier)
Om en tredjedel av förbandets personal slås ut, vad gör man då. Lägger ner förbandet, eller kompletterar det? I sådana fall med vilken personal? Någon form av övertalighet bör man ha kalkylerat med.
Om plutonen decimeras till att bestå av 5 man, vad skulle hända med dem då? In i ny pluton, eller hemförlovade?

Om de placerats i nytt förband skulle de inte vara särskilt samövade med resterande personal.
Mitt förslag går ut på att t ex en grupp består av kanske 18 man på pappret, men i den faktiska verkligheten av just det antal (10man) som är stipulerat. Hur man än vrider och vänder på saken så ökar sannolikheten att man med denna övertalighet kan mobilisera en full grupp när det väl gäller. Både skarpt och vid övning.

Lite förenklat kan man väl säga att Hemvärnets personalstyrka inte räcker för att bemanna de förband vi har på pappret. Varken i övningshänseende eller krigsorganisatoriskt.
Egentligen är det inte konstigare än i vilken verksamhet som helst. För att kunna garantera att alla befattningar fylls upp av fysiska individer måste man vara övertaliga. Det kommer alltid att finnas folk som inte kan/vill närvara av tusen anledningar. I synnerhet i en frivillig verksamhet. Låt oss utgår från detta faktum när vi diskuterar oss fram till nya lösningar.

Som jag tidigare sagt, övertalighets idén är totalt ogenomtänkt vad gäller ev. negativa konsekvenser eller genomförbarhet.

Om man nu skall ha en större valfrihet när den enskilda soldaten genomför sina timmar så innebär det att man måste köra samma övning ett flertal gånger under året, under dessa övningar så ska Hemvärnets befälen truppleda förbanden, det innebär med automatik att dessa måste lägga mer timmar på att öva samma moment. Visst är det bra att repetera men hur många gånger skall de göra detta?

I samma problematik ingår att Hemvärnet har bara så mycket Pengar att använda. Runt 567 miljoner kroner per år.

Dessa måste vi använda så bra som möjligt, och givitvis att ha fler övningar av samma typ tunnar ut hur mycket som kan läggas på varje enskilda övningstillfälle.

Sprider man resurserna så riskerar man att man genomför sämre övningar, med påföljd att Soldaterna inte kommer till nästa övning (tråkig övning)

Mindre medel per övning, mer personaltimmar måste användas (både HV som Yrkes-befäl). Mindre antal som kommer vid varje tillfälle, svårt att veta vilka.


Kraftsamlar man och genomför en bra övning som är meningsfull för soldaterna så uppfattas den som rolig och man kommer gärna på nästa av samma typ.

Mer Resurserna kan satsas på detta tillfälle, Hv-befälens tid kan användas att förbereda bättre.



Någon som vet utfallet av de KFÖ som hållits?
Hur många har deltagit, procentiellt?
Är den siffran bättre eller sämre än tidigare närvaro/kontraktsuppfyllnad?

Enligt det som skrivits om KFÖ som koncept så är det i positiva ordalag.

Charlie Spartan

Enig, alla har väl varit på en övning som inte gett något och dagen i så att säga varit bortkastad. Detta är fruktansvärt surt då man använt fritid som det inte alltid är så gott om.

Sedan detta med papperstigrar, själva står vi som 3 plutoner medan vi i själva verket är organiserade som 1 pluton. Inte är den fulltalig heller då vi saknar en grupp.. Vi undrade varför plutonerna som inte finns behölls, men fick inget svar på det.
Verkar nästan som om det bibehålls plutoner och kompanier på pappret så det ser bättre ut när herrarna på utbildnignsgrupperna rapporterar vidare. Detta pga de då kan motivera de egna jobbmöjligheterna. For en oinsatt StfPlutCh verkar det lite som att det gäller för dem att "hålla ut" några år till så de hinner gå i pension..

@ 23Komp mfl:

Tanken med övertalighet finns redan i Skåne. I flera år nu har det propagerats för att målet i varje förband skall vara 125% uppfyllnad. Vår pluton är där. Organisatoriskt blir det rimligen som du föreslagit att varje Grp har pluspersonal som ingår i gruppen som alla andra, men har ingen skarp krigsbefattning. I praktiken 2-3 man "extra" i varje grupp. Det är viktigt att dessa finns knutna till en Grp och inte i en Förb.Res om man ska nå sammhörighet inom enheten. Alla kallas alltid, det görs ingen skillnad på någon. Skulle en Grp dyka upp med 11 man istället för 8 under en övning, so what? Det kallar jag angenäma problem. Att däremot jämt ställa upp en pluton med halva grupper blir inte bra i längden.

Det snackas hela tiden om att man skall öva, öva och åter öva under sagda vecka.

När skall jag, under min tjänstgöring, lära mig något nytt då?
Som de facto också är A-tid?

Samt alla möten. Både på bataljons-, samt kompaninivå?
Är också A-tid då detta har med tjänsten att göra.

Redan i dag repeteras det hej vilt. Tycker att jag hört samma klagolåt i många år nu. Varför övar vi samma sak hela tiden, vi kommer aldrig vidare. Inte heller får vi vassare övningar.(Vad man nu menar med vassare?)
Plutons strid, förbiskjutning, framryckning, fullbumpor etc. Vad skall vara vassare? Vill man öva tillämpat så bör man säga det i klarspråk å inte gnola om "vassare å mer avancerat".

Innan vi slår bakut och beklagar oss för att vi måste köra samma övning flera gånger om året, bör vi ha klart för oss hur förmåga skapas. Det är ju tyvärr inte så enkelt att ett övningsmoment ger en viss förmåga per automatik. Likaså är det inte självklart att förbandet som helhet "inte" kan bygga förmåga, trots att alla inte genomfört exact samma övningsmoment, samtidigt. Vi kan väl ta mer om det sedan. Jag ser i alla fall inte något problem i sig, i den här biten.

När jag nämner övertalighet så inkluderar jag även chefsskiktet. Då alla bör ha genomfört befälsutb. på nivån över sin egen befattning så ser jag det som självklart att även meniga bör genomföra bef utb., om inte för sin egen skull, så för förbandets.
Detta gör att fler får bättre förutsättningar att leda grupp, bättre förståelse för chefens vedermödor, samt möjliggör att förbandet kan samövas trots att inte den krigsorganiserade chefen råkar befinna sig på en specifik övning. Jag ser detta som en klar kvalitetsförbättring, alla kategorier. Denna modell minskar sannolikheten för att förbandet står utan chefer på t ex en övning. Fortfarande gäller, samma personal tillhör samma grupp, övning efter övning. Detta säkerställer samhörigheten, personkännedomen och den gemensamma förmågeutvecklingen. Dessutom kan en bonus vara att fler tycker att det är "roligare" att öva, då man vissa gånger får gå som gruppchef därför att ordinarie chef inte kunde komma. Vips! Ansvarstagande, förtroende, delaktighet, ombyte. Faktorer som inte är helt ovesäntliga i sammanhanget.
(Nej, alla skall, och kan inte, vara chefer samtidigt.........spinn inte vidare på det är ni snälla)

Dagens verksamhet kostar i runda slängar 567 miljoner kronor, vilket min modell också skulle kunna göra, utan att det inverkar menligt på övningskvaliteten. Mäter man övningskvalitet i antalet bulor á 3,80, så är det självklart så att man kommer till slutsatsen att många "mindre" övningar sänker kvaliteten på den enda stora, som då får mindre krut att bränna.
Nu anser jag att detta är ett alldeles för enkelt sätt att mäta utb.kvalitet på. Rentav förkastligt fel. Förmågan har inget direkt samband med antalet avlossade skott, eller för den delen, mängden pengar som spenderas. Därför är det viktigt att vi som vår gode kollega "matteoraklet" analyserar och på ett seriöst sätt kommer fram till vilken typ av övningsform, eller pedagogisk metod som ger mest förmåga för pengarna. Påkostade skarpskjutningar och dess bidrag till våran förmågeökning är enl. mig tämligen överdrivet. Jag har deltagit i många påkostade övningar med mycket krut och många instruktörer, och till min besvikenhet åkt därifrån utan att ha blivit ett dugg bättre på någonting. Vad värre är, är att den kollektiva förmågan inte heller ökat. Detta är bevis nog för det jag hävdar i detta stycke. Vi kan ju utveckla det mer sedan.
(för rättvisans skull nämner jag att jag även deltagit i påkostade övningar som "har" varit givande, men dessvärre mer sällan)

Varför tror jag att min modell skulle kosta lika mycket eller mindre än dagens? Jo, först och främst därför att vi krymper kostymen, men bibehåller innehållet(personalen). Mindre antal förband bör ge mindre administrationskostnader.
Men det viktigaste är ändå utb.kostnad per soldat. Ex. 4 instruktörer över en helg + förberedelsetid samt hanterings/administr.kostnader för am. och annat betingar samma pris när 20 man övar, som när 150 man gör det. Produktionskostnaden per soldat blir därför lägre. M.a.o blir förbandsproduktionskostnaden lägre, trots att budgeten är den samma. Vi har inom Hemvärnet en fruktansvärd överkapacitet vad gäller produktionsverktyg, men saknar dessvärre råämnen att pumpa in i produktionen. Detta har vi därför att råämnet är utspritt på många olika platser(kompanier) Alla behöver sin speciella behandling i dag och har sin egen produktionsapparat.(besparingsmöjlighet?)
Detta är företagsekonomi, och jag har svårt att förmedla vad jag vill säga, men hoppas ni förstår resonemanget. På ett sätt blir det billigare trots att priset är det samma. Kostnadseffektivitet?

Skillnaden mot obl. KFÖ är att man med överbemanning ökar sannolikheten för att elevantalet vid ett specifikt övningstillfälle matchar verktygskapaciteten(de fasta kostnaderna) Dessutom ökar sannolikheten för att förbandet övar med full besättningvilket är det absolut viktigaste.

I dag fungerar det som så här. Bataljonen skall öva. Man kallar alla 800 man(4 komp), och mobiliserar resurser för att kunna hantera anstormningen av samtliga . Utfallet blir inte sällan att ungefär 300-500 man kommer.

Överbemanning skulle innebära(min teori). Bataljonen skall öva. Man kallar 4 kompanier, och mobiliserar resurser att kunna hantera personal ur 4 fulltaliga kompanier. Dvs 800 man. Givetvis uteblir samma procentuella andel nu också, MEN då har vi de övertaliga. Låt oss säga att övertalet också är 800 man för enkelhetens skull. Ur dessa uteblir lika många, och då kvarstår 300-500 man. Detta skulle göra att övningen kan bedrivas med i stort sett hela den personalstyrka som var tänkt från början, och de allra, allra flesta skulle kunna gå i ordinarie befattning, med sin ordinarie personal. Dessutom blir produktionskostnaden per soldat avsevärt lägre än med obl. KFÖ i dess nuvarande tänkta utformning.

Att alla övningar skall vara meningsfulla och givande(förmågeskapande) ser jag som en självklarhet oavsett hur stor eller liten övningen är.

Kul å höra att man redan försökt sig på min idé i Skåne.(ja, ingen annan har dristat sig att lansera den iaf)
Jag är själv verksam i Skåne och undrar förstås vilka förband som propagerar för detta. Inte vårat iaf, vad jag hört.

Vad gäller Kvm och andra som har lite speciella arbetsuppgifter handlar det lika mycket om att öva i sin befattning på ett realistiskt sätt. Det duger inte att enbart sitta av sin tid på möten etc. (detta säger jag inte för att nedvärdera all den tid ni kvm och andra lägger ner, då vi inte klarat oss utan detta) Jag menar bara att så viktiga resurser som underhållet så gott som aldrig övar under de betingelser som kan komma att råda i ett skarpt läge. Skapar obl. KFÖ bättre förutsättningar för våra kvm att bygga förmåga?

Än så länge har jag inte hört något riktigt alarmerande som undergräver min teori, men väntar med spändhet på nådastöten.
Som alltid är jag beredd att göra helt om, men det krävs att jag är riktigt övertygad./MVH