Tjänstgör just nu i finland som laddare i leo2a4, vilket gör mig någorlunda nyfiken på hur utbildningen ser ut i sverige. Vi kommer iaf inte skjuta skarpt mer än en gång under en 2 veckors fältövning (om man inte räknar med övningar med amerikansta aim-test system då man kan skjuta 12,7mm ammunition med huvudvapnet).
Har hört att det ska vara några intagningsprov för att komma in på strv122 utbildningen? Det hade då inte vi iaf.
Hur viktigt är det för er med hur man klär sig (har själv t.ex inte knytit skorna, fällt upp kragen som man ska osv, det e inte särskilt viktigt för oss, medan jägarana(skyttesoldaterna) håller på som bara dne med hur man ser ut vilket iofs kan bero på att det är en tjänst på bara 6 månader.
Hur mycket fältövningar har ni? Vi har ungefär 70 dagar ute i fält, alltså att man sover ute i skogen, inte bara är ute där en dag för att innan middag återvända till kasernen.

edit: Bilder kan ni hitta på http://leopard2.kapsi.fi/gallery/ .Tjänstgör själv under 1/07, inte alltför många bilder under skrivandetsstund men lär dyka upp fler.

Vore tacksam för svar!
//MvH Psm Salomäki

Nä det e inga speciela intagningar va jag vet rycker in som skytt/förare i januari.
Men senare kommer det nog vara lite utagningar om vad man kommer få för uppgift i vangnen

Hej, strvkollega!

Jag tjänstgjorde på 122:an förra utbildningsåret, och mina reflektioner utgår ifrån det utbildningsåret och just det förband som jag tillhörde.

Jag genomförde inga uttagningsprov för just 122:an, förutom mönstringen/uppbådet. Efter den blev jag placerad på det kompani som ansvarar för strv-utbildningen på mitt förband. De som tillhörde kategorin som utbildades till skyttar eller laddare genomförde ett fallenhetstest för skyttplats några veckor efter inryck. Bland annat det provet låg senare till grund för vilken befattning de tilldelades efter den grundläggande soldatutbildningen, som för oss sträckte sig över de 11 första veckorna, med ett avslutande "baskerprov", en typ av strapatsövning där alla soldater utsattes för olika prövningar.

Efter baskerprovet tilldelades vi våra befattningar. Jag tillhörde kategorin som blir placerade på vagnchefs- eller förarskolan, och jag hamnade på vagnchefsskolan. Till grund för detta låg, enligt våra befäl, allmänn duglighet, uppvisade kunskaper och framförallt befälens egna uppfattning om dig som person, soldat och ledare. Vissa passar till förare, andra till vagnchefer. Befattningarna kräver olika typer av personer, som du säkert känner till.

På mitt kompani var det alltid viktigt att man var korrekt klädd, att kängorna var putsade och att kragen var ordentligt vikt. "På stridsvagn är vi lite bättre", fick man höra. Vi städade alltid garaget efter varje dag med stridsvagnstjänst och vi vårdade våra vagnar med ordentlig uppföljning från befälens sida. Rakning, bäddning och logementsstädning visiterades nästan var dag under hela året. Givetvis var det inte lika strikt när vi var ute på längre övningar osv.

Vi tillbringade ~2 veckor på Kråks skjutfält, där vi sköt skarpt i grupps-, tropps-, och plutons ram. Min vagn sköt väl ungefär 35-40 120mm övningspatroner och tusentals 7,62. Utöver det tillbringade vi en vecka i Villingsberg med hela kompaniet, där vi sköt 25mm insticksvapen (ungefär som eran 12,7 skulle jag tro). Vi skulle haft ytterliggare en skarpskjutning med hela bataljonen på Ravlunda skjutfält under vår slutövning, men den skars bort pga. besparingar. Just då kändes det skönt med en något kortare övningsperiod, men såhär i efterhand hade man ju uppskattat en sista skarpskjutning med 120:an!

Antalet fältdygn kan jag inte svara exakt på, men skulle gissa på runt 40 fältdygn.

Eftersom mitt förband ligger i direkt anslutning till Sveriges enda BTA (BesättningsTräningsAnläggning) så fick mitt kompani mycket mängdträning i nämnda simulator, vilket hjälpte skyttar och vagnchefer att bli riktigt drillade i vagnstridens grunder.

Samtliga värnpliktiga på kompaniet tjänstgjorde i 11 månader.

Fina bilder.
jag tjänstgjorde som skytt på STRV 122.

Har blädrat igenom dina bilder lite snabbt och donm första frågorna osm dyker upp:

* Röker alla finnar ?
* Hur pass ofta vårdar ni vagnarnam, kollar oljan, lamporna osv samt rengör inne stridsutrymmet ?
* Hur strider ni? vilken typ av fiende möter ni och i antal oftast.
* vad har ni för "bekvämligheter" i eran vagn ?
* Hur snabbt laddar du en pil i tornsimulatorn?
* Vad säger reglerna om att få transportera personal på vagnen ?


Kul med finnar

kolme = 3 sek?

@ Simon

Snacka om att man längtar tillbaka när du skriver ner vår vpl med så fina ord. Kråk va kräk just för stunden, men idag kanske det starkaste minnet för mig från lumpen.



För att inte tala om hur bra den var för laddaren
Du kan inte ladda upp filmen på youtube vi fick se av finnarna när de tränade i simulatorn? Ganska roligt att se hur de osamarbetade.

Oj Oj, här har man varit ute i fält i 2 veckor och fått en massa svar, skönt att se : )

* Ungefär hälften i vårat kompani röker.

* Varje dag innan vi börjar leka med vagnarna kollar vi oljan, banden och liknande saker så vagnen klarar en dag. Efter varje övning kollar vi liknande saker, skiljer något. Varje vecka har vi en s.k. "vecko-vård" som är lite mer grundlig och där ingår städning av stridsutrymmet men det brukar bli över eftersom vi brukar ha rätt bråttom.

*Jag är lite osäker på svenska betäckningar av militäraenheter, så här är några förklaringar: 1 grupp = 1 vagn, halvpluton = 2 vagnar, pluton = 4 vagnar.
De 4 vagnarnas betäckningar är 10, 2, 15, 4. Ingår själv i Bravo vilket gör B10 osv..
B10 är plutonschefens vagn(Plutonschefen är en vpl, är det likadant i Sverige?) och dess "grannvagn" är B2. B15 är reservplutonschefens vagn och dess "grannvagn" är B4. Kortfattat kan man väl säga att vi strider i plutoner på 4 vagnar. : P
I början av utbildningen hade vi mest övningar med kompaniets 2 plutoner som mötte varandra, 4 mot 4 då.
Nu på senare tid har vi haft mycket samarbetsövningar med pansarjägare och jägare (från finskans jääkäri, tror rätta översättningen blir skyttesoldat?).
Då möter vi cv90 (bandtoa), bmp1 och bmp2 (sopkorg). MTLB och PASI(Panssari Sisu, kan inte riktiga namnet) deltar ibland. Ibland delar vi även på kompaniet så man möter lite mer än lätt bepansrade fordon.
Svårt att ge några exakta antal men 5-20 lättare eller tyngre fordon på varje sida låter vettigt, beror på hur omfattande övningen är.

*Bekvämligheter? Vad är det för något? Räknas en sittplats?

*Inte använt tornsimulatorn särskilt mycket men en 8 sekunder tror jag på. Våra befäl avskyr alla typer av sådana simulatorer, de tror mer på att vara ute i fält med vagnarna. Som ett exempel har vi Steel Beasts Professional, som det har skyltats mycket med. I verkligheten är det helt värdelöst förutom för skytten som kanske lär sig något de första månaderna.
För det mesta övar vi ute i fält med vagnarna och simulatorer från SAAB som monteras på vagnarna.

*vi får transportera 6st värnpliktiga utöver besättningen på vagnen. Då ska tornet låsas i 11.40 och de som ska åka med åker bakom tornet.


De flesta av våra befäl har rätt mycket emot svamphuven (låter rätt dåligt översatt men men.. Det blir jägare iaf). Likadant för er?
Som exempel kan vi ta när vi hade en övning med jägare som skulle peka ut mål åt oss. Det gick inte som det skulle och ett av våra befäl fick nog:
"Er får man ju för fan genom att knulla, men dom här kostar pengar och lär knappast gå att köpa i krig!"
Under grundutbildningen fick vi alltid höra: "Vi har störst och bäst fordon och kommer aldrig att förlora mot jägarna i något".
De befäl som jobbat i vårt kompani i över 10 år säger alla samma sak, "T-72 var riktiga stridsvagnar, det är inte leoparderna, sen när har en stridsvagn gummilappar". : )

Såg förresten en video förut där laddaren hade axelstöd på mg3an och nästa hela överkroppen syntes, finns det någon anledningen till det?. Senast vi hade samma position skrek vårt befäl i radion att nästa gång någon visar så mycket kött för fiendens prickskyttar kommer han med en slägga och rättar till problemet.

EDIT: Kom på en sak till. Vi har alltid med oss tält och ryggsäckar (fästs vid sidan av tornet) i vagnarna. När vi är ute i fält lever vi alltid i en 15min beredskap. Om vi t.ex mitt i natten för höra att vi ska röra på oss har vi 15min på oss att vakna, packa tält och alla prylar i vagnarna och vara redo att åka iväg. Har ni något liknande?

Plutonschefen är en vpl, är det likadant i Sverige?

Nej, Plutonchef och Stf Plutonchef är yrkesofficerare. De två flankvagnarna har värnpliktiga vagnchefer. Vet att I19 hade värnpliktig Stf Plutonchef, men tror mest att det berodde på personalbrist.

Våra befäl avskyr alla typer av sådana simulatorer, de tror mer på att vara ute i fält med vagnarna.

Hur får laddarna då laddträning?
Hur följer då befälen upp hur sammspelet inom tornbesättningen fungerar? Att rätt kommandospråk används, att optimal observationsteknik uppnås, att rätt åtgärder vidtas i olika typsituationer osv. osv.?

Som ett exempel har vi Steel Beasts Professional, som det har skyltats mycket med. I verkligheten är det helt värdelöst förutom för skytten som kanske lär sig något de första månaderna.

Visst är det värdelöst om man bara använder det som PC-simulator. Men bygger man något liknande den svenska BTA:n så ger det otroligt mycket mer.
SteelBeasts i PC-form är utmärkt för träning av Plutonchef/Kompanichef-nivå.

*vi får transportera 6st värnpliktiga utöver besättningen på vagnen. Då ska tornet låsas i 11.40 och de som ska åka med åker bakom tornet.

Det låter ju helt fantastiskt. Era säkerhetsföreskrifter verkar ju vara av det lite mer lösa slaget, jämfört med de svenska!

De flesta av våra befäl har rätt mycket emot svamphuven (låter rätt dåligt översatt men men.. Det blir jägare iaf). Likadant för er?

Jag är övertygad om att det har varit så, och det lever väl till viss del kvar hos vissa, men då på en skämtsam och ej allvarlig nivå. Man vet att skytte och stridsvagn kompetterar varandra och att man gör helt olika saker.

Under grundutbildningen fick vi alltid höra: "Vi har störst och bäst fordon och kommer aldrig att förlora mot jägarna i något".

I min uppfattning ett tydligt tecken på dåligt ledarskap.

De befäl som jobbat i vårt kompani i över 10 år säger alla samma sak, "T-72 var riktiga stridsvagnar, det är inte leoparderna, sen när har en stridsvagn gummilappar". : )

T72 är byggd för ett anfall. Leoparden är byggd för ett krig. 'Nough said.

Såg förresten en video förut där laddaren hade axelstöd på mg3an och nästa hela överkroppen syntes, finns det någon anledningen till det?

Givetvis, laddaren skall kunna närskydda vagnen när situationen kräver det. Att inte ha axelstöd på sin ytterksp tycker jag låter helt befängt. Det finns situationer då man behöver stoppa upp skallen ovanför luckkanten, både som vagnchef och som laddare, utan att få en slägga i huvudet.

Kom på en sak till. Vi har alltid med oss tält och ryggsäckar (fästs vid sidan av tornet) i vagnarna. När vi är ute i fält lever vi alltid i en 15min beredskap. Om vi t.ex mitt i natten för höra att vi ska röra på oss har vi 15min på oss att vakna, packa tält och alla prylar i vagnarna och vara redo att åka iväg. Har ni något liknande?

Vi har inte tält med oss på vagnarna, de transporteras av packgruppen, men visst händer det att man har 15 minuters marschberedskap. Då ingår inte att packa tält och riva förläggningen. Hur lång marschberedskap man har varierar på läge, hotbild och förbandets stridsvärde.

Vad menas med "11.40"? Tornet låst med eldröret i visst läge "enligt klockmetoden"?



/Stocken

Ja.
Klockan 12 är rakt fram och kl. 6 är rakt bakåt.
Vid 11.40 finns ett låsläge som gör att förarluckan kan öppnas.

Det som vi fått höra är att kommandospråk inte spelar någon roll så länge hela besättningen förstår va allt betyder o kan agera efter det. Vilka åtgärder som vidtas i olika situationer och hur samarbetet mellan besättningen fungerar märker man på resultatet, klart man kan sitta med simulatorer och liknande men finland har inte samma möjligheter ekonomiskt och simulatorövningar blir därför onödiga.



Själv skulle jag inte vilja stå där uppe när fienden är ett par meter bort. Vi har som regel att ser man mer än 100m använder vi mg3, mindre än det så ak47, handgranater och pistol. Automatgevär är inget direkt svårt vapen att använda och att hålla sig skyddad samtidigt som man skjuter blir lättare än med mg3an.
MG3an för oss är mest till för att skrämma helikoptrar och få de att stiga högra upp så att det rikgit luftvärnet kan ta hand om dem.

Bara för att det inte finns ekonomi till det innebär ju inte att simulatorsystem a´la BTA är onödiga. Det ger fruktansvärt bra mängdträning och en likriktande utbildning vilket innebär att man som enskild befattningshavare inte bli "låst" till sin egen grupp utan kan hoppa in i vilken som helst utan krånglet att behöva läsa in sig på den "lokala" jargongen i vagnen. Ett väl inövat och av alla känt kommandospråk är även, enligt min uppfattning, viktigt att upprätthålla för att det skall klaffa i pressade och livshotande situationer. Då vill jag inte sitta med en ny besättning som inte är hundra på vad jag menar med det jag säger.

Det är synd att ni inte har råd med en BTA-liknande tingest, men jag tycker det känns dumt att för den sakens skull avfärda det som onödigt.

Vill fortfarande ha svar på hur era laddare får mängdträning i att ladda 120:mm.



Du står alltså hellre med en Ak47 i luckan än en MG3? Vad är skillnaden? MG3:an är inte speciellt svårare att hantera för en välutbildad laddare än en automatkarbin. Dessutom övas vi i att använda stridsvagnarna i situationer då kanonen kanske inte kan verka, ex. vid PK-uppdrag eller liknande, där du kanske står i en checkpoint med din vagn. Då är en laddare med en MG3:a en fin backup för personalen som står med fötterna på backen!

Blev ett litet fel från min sida, menade att med de simulatorer vi har idag är det rätt onödigt att sitta och nöta särskilt mycket. MEN skulle vi ha bättre simulatorer så är det klart att det skulle vara ett bra medel för att öva.
Vi har en turret-trainer importerad från tyskland där laddaren kan öva, vi har dock inte haft särskilt mycket mängdträning.

Vad är ett PK-uppdrag?
Med en ak så syns du knappt när du skjuter, och på 50m träffar du hur du än siktar.
Jag säger inte att Finlands metod är bättre, tror snarare att vi utbildas för lite olika ändamål. Vår utbildningen ligger nästintill 100% till att försvara mot ryssen, medan Sverige kanske satsar mer på utlandstjänst.
Rätta mig gärna om jag har fel.

Motivationsbrist är ett stortproblem för oss, då i princip alla måste göra lumpen. Nästan hälften i vårat kompani ryckte in med tanken att de ville ha vilken som helst tjänst på 6 månader, men så blev det inte..
Som jag förstått det är lumpen i Sverige så nära frivillig man kan komma.

Absolut. Har sett bilder på er SB-"simulator" och förstår vad du menar. Då är det bättre för besättningarna att härja runt ute i skogen istället!
Låter som den TBTA vi också har två av på varje stridsvagnsförband.




PK = PeaceKeeping

Sant, det har du rätt i, man kan ju kanske ta en lägre eldställning i luckan med AK än med MG. Det är väl en utbildningssak helt enkelt.

Jag säger inte heller att Sveriges metod är bättre, jag tror att det finns vissa fördelar med Sveriges, och vissa med Finlands. Jag gillar erat fältmässighetstänk och eran skogsvana. Däremot känns det som att man i Sverige har mer större möjligheter att utveckla enskilda befattningshavare till en något högre färdighetsnivå i respektive befattning, pga vår relativt goda utbildningsstruktur.

Ja, det är nog väldigt sant. Samtliga större övningar (kompani och uppåt) var helt inriktade på insats i ett fiktivt insatsområde utomlands, där man vävde in både rena "stora kriget"-anfall och mindre våldsamma peacekeeping-delar. Det var intressant att hitta en balans mellan de båda lägena, även om det, för att vara ärlig, ibland var svårt för oss på stridsvagnskompaniet att se någon jätteskillnad mellan lägena. När stridsvagnskompaniet får framåt så är striden ganska sig lik, oavsett om du slåss mot Röde Ivan eller Arga Milis-Martin.



Vi hade väl egentligen endast en som var uttalat "ofrivillig" på våra två stridsvagnsplutoner när vi ryckte in, och han försvann ganska snabbt ut genom grindarna. Visst var folk sura, griniga och trötta på skiten emellanåt (särskilt kanske då i anslutning till en vårdvecka eller en lång fältövning ), men sådant går ju mestadels över och inverkar sällan på grundinställningen.

Att hamna på stridsvagnskompaniet kändes efterhand som befattningsskolan tog vid som ett privilegie och min uppfattning så här i efterhand är att huvuddelen av kompaniets stridsvagnssoldater gick med huvudet lite högre än många andra på regementet, just för att det hade fallit på deras lott att manövrera 62,5 ton Leopard!




EDIT: Vet inte om du sett något från vår BTA, här är iaf ett reportage som värnpliktsnytt gjorde när vårt kompani var och övade med våra virtuella pansartanks!

http://www.varnpliktsnytt.se/reportage.php...atum=2007-04-03

Intressant artikel, förstår varför sverige satsar mer på att öva i simulatorer. Lär göra lite mer nytta än att sitta framför en dator.
En mening som fastnade på näthinnan var att det finns 3st sådana simulatorer?
Har ni 3 vagnar/pluton?

Förut hade man 3 vagnar per pluton och 4 plutoner per kompani.

Enligt nya organisationsförsöket är man 4 vagnar per pluton och 3 plutoner per kompani.

Hej, Kul läsning att se hur andra har det.
Jag skulle dock uppskatt lite OT information som Ni skulle kunna ha.
Enligt finska försvarsmakten har Ni fortfarande några t-72 ;or i organisationen samt en mängd annat sovjet materiel.
Vilka åsikter finns allmänt i finska arméen om t-72 jämfört med västprodukter? Hur är t-72 i fält och i terräng jämfört med leon?
Vagnen är ju betydligt lättare och borde kunna hävda sig bra i terrängen jämfört med leon.
SKulle vara kul men lite allmänna intryck av de sovjetiska fordonen från någon som använder dem aktivt idag.
I alla fall för mig som har en förkärlek för sovjetmaskiner.

Tacksam för lite info. /// Fredrik

Om jag minns rätt så började Leopard-utbildningen år 2004. Ingen utbildning ges på T-72:an längre. Vidare lär de flesta finska T-72:or vid det här laget ha skurits upp och sålts till skrot.

Om man struntar i machosnacket så lär väl de flesta tycka mera om Leoparden än om T-72:an. Alltså av dem som använt båda vagnarna och vet vad de talar om.

För ett antal år sedan var jag på ett besök vid pansarbrigaden i Parola.
Vid kvällens samkväm pratade jag med en tekniker angående T-72 och hans betyg på T-72 var:

Int är den bra men man kan lura beväringen att tro att den är bra.

The swede

Östmaterial används rätt mycket även idag.
-BMP 1 och 2 samt ombyggda varianter för eldledning hos artilleriet.
-Har sett åtminstone 1st T-55 som används för minröjning (2 "hjul" man fäster framför banden).
-MT-LB transportfordon, har inte mycket bra att säga om dom, de gör lite som de vill.
-Marksman har en t-55 som grund.
-Någon brovagn har jag för mig använder en t-55 som grund.
-Och framförallt ZIL-lastbilar.
Min enga åsikt är att de funkar som de ska, är inte byggda för att repareras (Att plocka ur motorn på en leopard tar ungefär 1h medan på en t-72 tog det ungefär 2 dagar) och är långt ifrån byggda för den enskila soldatens bekvämlighet.
Brukar ofta vara rätt enkelt att skilja på material som kommer från öst och det från väst...

http://www.forsvarsmakten.fi/maavoimat/kal...ly/index.dsp?rp
Där kan du hitta mer info om diverse prylar.





Trevligt, det e där jag ligger inne nu Och det svaret om T-72 låter väldigt likt finlands försvarsmakt rent generellt.

Med tanke på FIN-CCCP förehavanden under seklet, så bör man med hjälp av rêva kunna
räkna ut motiveringen med att använda "andra sidans" materiel..
Dock ingen som vågade yppa detta under Kekkonens tid, men detta kanske hör hemma i någon mer relevant tråd..

ojojoj, nu väcks ju gammla minnen till liv

I Deutschland var det väldigt mycket simulator under de första sex månaderna. Torntränare och ASPT (enskild vagn), senare även ASPA (pluton, äldre modell med projektionsduk) samt AGPT (Pluton & Komp, nyare modell). Däremellan fältövningar.

Därefter var det enbart manöver på Bat- och brigadnivå samt GÜZ och 1-2 stora övningar.

Hur mycket som skjuts skarpt under utbildningen? ingen aning, jag låg på Lehr så vi sköt hela tiden. De värnpliktiga på Lehr kom väl upp i sisådär 1500 skott. Vanliga förband kanske hade runt en tredjedel eller mindre. Insticksvapen fanns inte.

När T-72:orna kom till Finland år 1984 (om jag minns rätt), så var de splitternya vagnar med alla de senaste uppdateringarna gjorda (jämför med Leopardernas A1 - A4 uppdateringar).

Kanske västvagnarna från början av 1980-talet var bättre, men vilket västland skulle under det kalla krigets dagar ha sålt första linjens materiel till Finland? Finland hade som vi alla minns vår VSB-pakt ("...om Finland eller Sovjet blir anfallet av Tyskland eller av med Tyskland allierat land...) med den då mäktiga Sovjetunionen, och ingen i hela världen kunde förutse att Sovjetunionen skulle upphöra att existera inom 10 år.

Om västvärlden skulle ha sålt materiel till Finland, skulle det ha varit möjligt för Finland att få materielen till samma pris och på samma villkor? Är isbrytare gångbar valuta i t.ex. Storbritannien? Skulle dessa inköp ha varit värda den goodwill-förlust Finland skulle ha lidit i Sovjets ögon?

Om Finland för att undvika konflikt med Sovjet skulle ha köpt vagnar från ett neutralt land, vilket skulle det ha varit och vilka vagnar? S-vagnar från Sverige? Merkava från Israel?

Summa summarum: Den finska försvarsmakten gjorde så gott den kunde med hänsyn till de förhållanden som existerade på den tiden. De skaffade vagnar som på sin tid var första linjens vagnar och respektingivande motståndare. Att över 20 år senare kritisera då gjorda beslut utan att ta hänsyn till de dåvarande omständigheterna tycker jag är lite ... dumt.

Enligt våra befäl får man transportera folk på vagnen även i Sverige, och dessutom med "Stab till" på tornet. Dock måste vagnchefen kunna garantera säkerheten och det är givetvis inget man bör göra, men inget brott mot SäkI iaf.

BlåGul från P4 höll inte riktigt med mig på en övning...

Ja, det är mycket möjligt.

Det var inget som vi överhuvudtaget funderade på under vår utbildning, så det var egentligen aldrig något snack om den saken. I fred, nja, ingen övning jag vill syssla med. I ofred, då ser jag den direkta nyttan och möjligheten!

Vad var det du gjorde som upprörde blågul?

SÄKI Stridfordon:


Det är alltså under vissa förhållanden tillåtet för en instruktör att befinna sig utanpå fordonet men det är inte tillåtet att transportera trupp på bakpansaret.

The Swede

Var inte ute efter att kritisera Finland för val av materiel. Tror/vet att man kunde fått god verkan med materielen om det hade behövts. Det togs ju en del krigsbyten under VK2 som även användes i praktiken. Min undran var mest hur det upplevdes att använda materiel från en stat som man hade bråkat och stökat med under några år med många mörka kapitel..

En vagn var utskjuten och skytten skadad. Vi hade fått upp honom på torntaket och spjälat och mycket omrogsfullt lindad benet på honom. Då dyker bärgaren upp och ska dra oss ca 50 meter bak i skydd. Vi slog från rikten, surrade tornet och gick ner i observation och sedan fick skytten ligga kvar uppe på taket och hålla i sig. Men det var inte alls populärt...

Precis kommit hem från vår sista fältövning där vi hade öppenterräng, kan säga som så att BMP-2:orna syns på flera kilometers avstånd bara p.g.a. den mängd svarta avgaser de släpper.

Om transport av personal på vagnen kan jag säga att våra befäl(instruktörer) alltid åker på tornet, vår kompanichef är känd för att skrika att man kör som kärringar om man inte får honom att flyga ner, vilket hittils inte har hänt.
Bara några veckor sedan transporterade vi vpl bakom tornet och gav dem en rejäl åktur, var ett par som ramlade ner i enorma lerpölar ;)
Vi har aldrig behövt hålla fast så hårt vid att tornet ska låsas, viktigaste är att stabilisatorn(eller vad den kallas..) inte är på.

Personligen skulle jag inte vilja vara bakom tornet åtminstone på en Leo2A4 så länge tornet är påslaget och hydrauliken är på. Det KAN skena och det HAR hänt.

Vet inte om detta är rätt tråd att fråga i, men jag undrar vad minilängden är för att man ska kunna nå upp till tex siktet i 122:an, alltså går det att vara för kort eller kan man justera sittplatsen väldigt mycket?

Har ingen koll på just stridsvagnar men i de flesta befattningar som innefattar att titta i optik finns det nog min och maxlängder. Vet att man har det på rb70 exempelvis (inte alltid pliktverket fattar det tyvärr, hade ett par för korta robotmän exempelvis som allihopa hamnade som bv förare i chefsgruppen).

Du kan vara bra kort. Jag hade en skytt som inte var 160 cm tror jag och det var inga problem alls (han hade inte stolen i högsta läget vad jag minns)

Om man har tornet i läge 11.40 och spärrar det där så är det ingen fara eftersom man spärrar tornet mekaniskt vilket innebär att ett ev frispel endast resulterar i en hel del hydraul olja inne i tornet när övertrycksventilen löser....

Om Du tänker efter så kan man ( om man inte fuskar alltså) bara ha förarluckan öppen i läge 11.40 och 18.00. Detta lås manövereras av föraren, alltså kan det inte vara så farligt...

Den största risken för frispel, åtminstone i 121:an är om man tar tag i periskopet när man kör i Stab Ein och VC har valt läge KH....

Fast om du läser inlägget jag svarade på så står de att de gick ner i driftläge, inte öppnade förarluckan ;)

Låt mig uttrycka mig såhär. Du måste vara abnormt lång eller abnormt kort för att inte kunna vara befattningshavare i en stridsvagn. Man hör mycket snack om att det finns vissa längdkrav osv. för att bli uttagen till vagnsbesättning, och enligt min erfarenhet så är det inte mycket mer än just snack.

Leoparden är relativt ergonomiskt utformad och passar de flesta kroppstyper.

Ja, tillochmed jag som är 195 cm öh får plats på alla platser i en Leo vilket är mer än man kan säga om andra vagnar, exempelvis T-72, AMX 13, strv 103 etc, etc, etc

Kanke lite ot men jag kan inte tänka mig att övertrycket dumpas direkt till atmosfären. Det vore sagolikt korkat när det enda som krävs är ett returrör till hydrauloljetanken.

Jo det går rätt ut i vagnen... Något som vi förbannade våra befäl för när dom lossade på returslangen uppe vid HKW:n.... Det var bara till att släppa ut trycket genom att rikta i sida lite varsamt... Gissa om det luktade i vår vagn....

Hur kommunicerar avsuttet infanteri med stridvagnsbesättningar? Finns det telefon på baktill på strv 121/122?

Ja, det finns en yttertelefon i en låda bak på vagnen.
De flesta stridsvagnar har någon form av yttertelefon.

Det är dock viktigt att man först ser till att få ögonsamband med vagnchefen så man inte blir platt.

The Swede

Sitter det en telefon bak på 90vagnarna också? Eller för den delen pebborna?

Nej, det finns dock möjlighet att koppla in en yttre kabelanslutning men det finns ingen telefon.

Men väl en handmikrotelefon med linjekopplingsstycke samt ett antal meter tvåtråd (50m?) så man måste inte medföra egen mtrl för att koppla in sig.

Nej, men det finns inget färdigriggat.

Det beror endast och enbart på om man väljer att rigga eller inte, det finns inget som förhindrar att man förbereder.

Nej, naturligtvis inte.
Det jag menar är dock att man måste just rigga ihop prylarna vilket dom i normalfallet inte är, till skillnad mot vagnar med yttertelefon där man bara behöver öppna luckan och lyfta luren.

På strv 121 finns det bara möjlighet att koppla in sig med tråd i en anslutningsplint på tornets vänstra bakre sida, bakom torn magasinet... Man kan således inte ta kontakt med vagnspersonal med anat än tecken.

Så är inte heller fallet med 122. Visst, det finns ett yttertelfonfack vid ledkorset baktill på vagnen, men det är inte bara att öppna luckan och lyfta luren, det kräver riggning, vilket sällan till aldrig genomförs enligt rutin. En sådan riggning sker när man vet att samverkan kommer att ske med skytte, exempelvis vid SIB.