Gör en egen tråd av det här eftersom övriga anhöriga verkar ha kärleksrelationer med sina insatsare. För mig är det en bästis och en vän som åker. Kanske slår det lite hårdare eftersom mina vänner har blivit min familj. Eller om jag är en överkänslig drama queen. Hur som helst.

Det är alltså klart att även bästisen åker nu.
Jag visste att han skulle åka innan han hade bestämt sig, det syntes på honom. Jag trodde att det skulle kännas ok, det är ju en oerhört intressant erfarenhet och jag var glad för hans skull.
Nu har jag bara så ont i magen och har svårt att sluta gråta.
Om det händer något och jag sitter här hemma och inte kan göra något, inte vet något, inte har nån kontroll alls. Om han kommer hem och har blivit någon annan, har försvunnit från mig.

Han vet inte att jag reagerat så här. Skulle nog bli lite undrande, han är inte typen som gråter själv.

Vi har bara känt varandra i tre-fyra år, men han har blivit en bärande vägg i mitt liv- det är ju det en bästis är.

Om han nu betyder så mycket som en vän så är det en schysst gest att säga det till honom. Oavsett om du trod att det får digatt framstå som fånig eller något liknande är jag säker på att han kommer att uppskatta att höra det.

Tack för input.
Ja, jag får göra det när han har fått i sig några öl och det är mörkt Då kan han nog hantera det.

Jag var inte alls beredd på att jag skulle reagera så här. Jag trodde att jag var den coola polaren.
Men betyder nån mycket för en blir man väl rädd.

Det är enbart naturligt att man blir rädd för att det ska hända dem man håller kära något. detta ovasett om det är på ett plan som vän, familj eller kärlek.

Det har du förstås rätt i. Ser det nu. Kände mig bara lite kånsti eftersom alla andra oroliga anhöriga verkar vara gifta med sina soldater.

Misstänker att du skämtar lite om ölen. Men jag skulle hellre säga det nyktert och över en fika eller motsvarande.

Men det viktiga jag ville skriva är att du ska skriva brev.
Att hålla kontakten med honom genom internet eller telefon är lätt Men ett personligt skrivet brev slår fan det mesta när man är på misson.
Att få något nerskickat tillsammans med brevet..... ojojoj.

Nä, jag skämtar inte om ölen. Har vet inte riktigt hur han ska hantera större känslor.

Tack för input! Jag kommer definitivt att skriva till honom. Vet inte om man får skicka ätbart dit, men han har några svenska favoritgrejer som jag tänkt skicka i så fall. Fast han är kock, så han kanske har tillgång till sånt ändå?

Nja. allt som man har hemma går inte att få tag på där nere. Fast det är ju beroende på vad det är.
Att skicka ätbart borde gå, bara det inte är något med ett bäst före datum eftersom det kan ta en, två eller tre veckor innan posten kommer ner.

Han älskar blåbär, så jag tänkte mig en burk riktigt fin blåbärssylt. Brukar sånt finnas?

Nej blåbärssylt är väl inte direkt vanligt även om man i butiken inne på campen allt som oftast säljer lite svenska varor.

Det är strunt samma vad du köper , det är gesten och tanken som verkligen betyder något.

Min fem ören !

Tack för det
Ja, det har du säkert rätt i. Stoppar ned lite bilder på bekantskapskretsens fester också; vi ska ha en stor bild av honom med på festerna som får en egen ölburk. Så han ser att han finns med ändå.

Bra grej! Det hade jag tyckt varit riktigt kul och uppmuntrande.
/Johan