När jag gjorde GU så var det också Mercedesskåp som gällde, då var det en Mercedes 609D (årsmodell tidigt 80-tal?), brödbilen kallad.

Sjuktransportfordon för tp mellan batförbandsplats och akutsjukhus, gott om plats för två bårar på längden i skåpet och i värsta fall två på höjden och så kör man det på varje sida.

Våt gräsmatta var ett oöverstigligt hinder, att marscha mellan Skövde och Revinge var ju också upphetsande. 30 Km/h som snitthastighet så krockvåldet hade ju inte varit enormt - förutom för tredjemannen i varje fordon som inte fick plats i fram. Jag vet inte om det är helt funkis ur trafiksäkerhetssynpunkt att ligga på bår bak i bilen med hjälm som enda livförsäkring under långmarscher, bekvämt och sövande var det, men det är väl också allt...

Man var tvungen att vara alert som förare eftersom det var ett par dec spel i ratten, lite båtkänsla faktiskt.

Det enda positiva var när gruppen var delad dvs bara ett fordon ute, då kunde man sova i bilen och det var helt ok, en värmare 11 löser alla situationer! Dessutom var den kapabel att köra på både bensin och diesel (två tankar med 60 l diesel i varje, vid TOLO i Skillingaryd tappade en glad beväring i 60 liter bensin i den ena tanken och sen 60 liter diesel i den andra - det sket bilen i fullkomligt, den gick lika bra/dåligt ändå).

Så Mercedes kunde även på äldre dagar!!

Mercedes har inget gott rykte vare sig civilt eller militärt för transportfordon. Jobbar med lastbilar på några olika ställen och just Mercedes har rykte om sig att ständigt behöva en servicebil bakom. Därför kör vi till 99.9% med fordon från ett Södertäljebaserat företag..
I trådens ära säger jag Sprintern, så många irritationsmoment..!

Håller med Gusten! 903:an bör få upprättelse! Visst kall och dragig var den, ratten glappade (på alla modeller)... men för tusan, den gick alltid! B18 snurra och M400 låda, vad kan gå fel?.. Inget "bling-bling" elektronik eller annat jox. Back to basic! Ena foten svinkall och den andra stekhet... ni som kört den vet vad jag menar, en underbar bil.

Det mest värdelösa fordon som någonsin haft M-nummer i FM är PTP-kärran... Frakta soldater som grisar. Så var det att ligga på IB66, tror nog jag föredrar cykel.

Eftersom jag är flyvapenbeväring med erfarenhet från de ljusblå, fyrkantiga Caravelle folkabussarna från sent 80-tal undrar jag om "PTP kärra" är vanligt traktorsläp som du menar?

Aaah, ljuva nostalgi...
Jag tänker tillbaka på när jag ryckte in vintern -94 på frösön. Tåget kom fram till Östersund vid 7 tiden på morgonen och vi var en skara förvirrade nyinrykta på station som väntade på transport ut till F4. Detta var antagligen den kallaste vintern jag varit med om dittills (det blev kallare under fältvane veckan då var det -35 men det är en annan historia) ca -27 grader och snödrivor på ett par tre meter längs vägarna.
Ok, transporten kommer....det är en vad jag sedemera döpte till en LFGS(*), en gammal buss antagligen från tidigt 70-tal. Vi klev ombord och jag tittade lite förvånat på malajen som körde eftersom han satt med Olles brorsa+björnf*** på huvudet och tre lager kläder med en komarock överst.

Det är givetvis iskallt på bussen och så åkte vi....ta mig sjutton om det inte kändes som det inte satt fönster i bussen.....det blåste rakt igenom!! å det är inte kul vid -27. Vad som än var fel med bussen så funkade åtminstone motorn för den kördes som malajen hade stulit den . Jag noterade även att fönstret jag satt vid hade en glipa runt tätningslisten som jag kunde se ut genom!

Därav namnet som sedemera alla på plutonen kallade den....LFGS....Lågt Flygande Grön Skrothög!!

Sprinter. Om man dessutom kör sprint-pickup med kapell så man inte kan använda backspeglarna så blir det ju inte bättre.

Måste säga sprintern, verkligen inget bra fordon. Förutom de brister som redan är nämnda så skulle den behöva en bakdörr på vänster sida också för att underlätta snabb urlastning vid sammanstöt.

Jag har haft en 608, dvs. ramvarianten och den gick inte att köra ihjäl för jag försökte. Maxhastighet 70 med vafansomhelst i skåpet oavsett om det var fodermorötter så ramen såg ut som en damcykel, 1400 kilo levande tjur eller tom. En riktig slitvarg utan nån tillstymmelse till modern komfort, startade alltid och när man väl vant sig vid den något udda väghållningen kunde man nästan ta sig genom kurvorna på 2 hjul.

Våt gräsmatta ja, det räckte med daggvåt gräsvall så fick man ringa efter traktorn.

Volkswagen Syncro.
Dess terrängframkomlighet är ett skämt, den är ful, den är obekväm att åka utrustad i, den är seg, den saknar sambandsmedel. Allt ett militärfordon ska ha saknar Syncron.
Sen är det pinsamt att köra runt i en blå folka med vitt frigolitflak!

stop stop, syncro bussarna tycker jag är bra även när dom börjar bli lite "krassliga". Sprint är fortfarande helt elektriskt opålitlig.
Dom ljusblå folkabussarna gick väldigt ofta trots att växellådan var nära kollaps tex.
Sprint =värst

Terräng framkommligheten är bättre på syncro än sprint. 2 graders lutning och man måste aktivera diffar på en sprint.

Visserligen var det en och en halv evighet sedan jag blev runtkörd i någon av Flygvapnets VW Syncro (i den oerhört fältmässiga färgen babyblå), men jag kommer ihåg att jag faktiskt blev imponerad av terrängförmågan hos en så stor vagn trots att den uppenbarligen inte var något kraftvidunder, varken vad det gäller motor eller växellåda. Men det gick att köra i skogen med den. Och den hade faktiskt radio, RA 145 tror jag. För övrigt samma samma som i Volvo 245:orna som det inte gick att köra i skogen med...

Jag har aldrig kört sprinter, så jag vet inte.

@Eskil
Jag kan säga det att vi inte fick köra i terräng med våra Syncros. Köregenskaperna var mycket sämre än på de 740:or som fanns på plutonen.

På Syncron strulade ALLT. Första gången jag skulle iväg med åbäket kom jag inte iväg, utan jag fick springa ifatt kolonnen och få stopp på den. Orsaken? Generatorn var helt död, och batteriet hade dessutom laddats ur över sommarn. Sen fanns det bilar som dog mitt under färd. Och som sagt, det värsta var ju inte pålitligheten, utan funktionaliteten. Flaket var idiothögt, trots att den hade pyttesmå hjul och dålig markfrigång. Tänk vad lättare det hade varit att lyfta dieselkraftverket på 120kg om flaket bara hade varit decimetern lägre. Bilen kunde inte gå i terräng, den saknade radio (vilket tvingade oss till bruk av Mobitex, som satt mitt emellan sätena, och som gjorde det jobbigt att få in fjärde eller femte växeln, och fullständigt omöjligt att få i backen), där bak har den bara dörr på ena sidan, den saknade vapenfäste (vilket enligt reglementet innebar att den person som satt fram fick hålla nere vapnen med sina ben under hela färden, jobbigt värre när man skulle upp till älvdalen). Fordonen var avsedda för sex personer, vilket innebar att vi ibland satt tre fullutrustade soldater i bredd. Och återigen: sedan när ska försvarets bilar vara BLÅ?

Eftersom Volvo-alternativet för dig var 740 och för mig 245 så antar jag att Syncron som du tampades med var minst tio år äldre än den som jag minns. Det kan ju ha med saken att göra...

Våra var årsmodel 2001 i alla fall...

Vaktens cykeljävel.
Den aningen glesa luften i de opumpade balong-
däcken och den osmorda kedjan gjorde varje
runda till ett helvete. Dessutom saknade den
alla former av väderskydd.

/martinator

Hmm liten sugen på att nominera PBV 501 som det kassaste fordonet. De gick sönder i högverv hos oss och man kan väl lugnt påstå att de inte var konstruerade för att servas mer än fylla på lite olja.

Att vagnen även spydde ut sina trevliga avgaser rätt i nyllet på ena omgången i skyttegruppen är väl inte en förmildrande omständighet precis.

Dessutom var de trånga som faaaaan, gjorda för stäppmongoler strax över 1,40 cm.