QUOTE(Peo @ Sep 20 2007, 19:50 )

Mig veterligt finns det inte en enda embraer kärra flygande i Sverige.
Jodå, det finns flera stycken. Jag har till och med jobbat för ett flygbolag som flyger Embraer i Sverige. Det är mitt "fel" att denna kärran ser ut som den gör:
http://www.airliners.net/open.file/1260123/L/Jag har ett vagt minne av att SAAB höll på med underhållet på maskinerna. Det var i alla fall SAAB som stripade maskinerna.
Så vitt jag vet så kör både Grekland och Brasilien Erieye på Embraer, inte på Saab 2000.
Embraermaskinerna är väldigt vanliga även utanför Brasiliens gränser och används av många flygbolag, även i europa. Jag gissar att det finns gott om europeiska flygserviceföretag som är beredda att offerera sina tjänster till FV, om det skulle ske en offentlig upphandling. Jag gissar att SAS ingalunda skulle vara billigast eller bäst, oavsett vilken kärra vi pratar om.
När vi ändå talar om uh-kostnader får vi ju inte glömma driftskostnaderna i helhet, och dessa består till stor del av bränslekostnader. Vilken tror du drar mest bränsle? Dessutom har jag en känsla av att det ändå kostar mer mantimmar att underhålla en 737a, att reservdelarna till de större motorerna mm kostar mer osv. Jag tror inte att SAS bjussar på något bara för att de ändå har 80 egna maskiner. Min erfarenhet av SAS är i alla fall inte att de ger bort saker gratis.
Att gräva ner sig i bergrum var den lösningen som funkade bäst under kalla kriget. När vi tog fram FSR890 så fanns bergrummen redan där, och det var väl enklare att utnyttja befintlig infrastruktur än att uppfinna hjulet på nytt. Uthålligheten för stridsledningen var nog betydligt bättre där nere, än om de hade suttit i en o så stor 707a. Glöm inte att FSR890 bara var EN av flera informationskällor för stridsledarna.
En Boeing, eller vad man nu tar till för trafikflygplan, är ju inte direkt osårbar den heller. Den kommer ju av sin blotta natur att lysa som en fyr på fiendens olika sensorer. Att då ha stridsledningen långt nere i ett berg kanske inte är så tokigt ändå. Svensk granit är ju trots allt hårdare än flygaluminium.
Att den svenska graniten är svår att ta med sig till Afghanistan, Sudan eller annan tänkbar insats är ju förstås ett bra skäl till varför man kanske ska tänka om, men under kalla kriget var det en lösning som passade oss.
/E