Är så otroligt arg och besviken. Jag brukar verkligen inte använda mig av ord som arg, men idag är det befogat. Min chef har sedan ett halvt år tillbaka gett sken av att jag skulle få fortsätta arbeta hos dem. Jag frågade lite försiktigt innan sommaren hur det skulle bli, men han gav bara ett flummigt svar och gick sedan på semester. Idag, två dagar före projekttidens slut berättade han att så var inte fallet och att jag inte skulle få jobba kvar. Jag som trivts jättebra med arbetsuppgifterna och kollegorna. Så nu står jag med en pojkvän i Afghanistan som jag hoppas ska bli min sambo när han kommer hem och inget jobb. Är totalt livrädd för att bli arbetslös och driva här hemma.

Jag mejlade till min pojkvän och några timmar senare så ringde det i mobilen. Jag fick chans att prata av mig lite, vilket var skönt. Jag vet faktiskt inte riktigt hur vi ska lösa framtiden på ett bra sätt. Ska jag söka jobb i hans hemstad och bo där utan honom tills han kommer hem eller ska jag söka jobb i min hemstad? Vad kommer hända när han kommer hem? Hur kommer vi att trivas med varandra när vi kommer att bo under samma tak? Vi kom fram till att vi nu varit tillsammans i över 6 månader. Det känns ibland skrattretande hur få dygn vi spenderat tillsammans under detta halvår. Det som jag i alla fall vet, det är hur mycket jag tycker om honom! Resten får lösa sig...

Blev erbjuden att gå på bio ikväll, vilka goa vänner jag har!

Läs mer >>