Sitter här och kan liksom inte fatta att detta händer. I mars fick jag hem min sambo efter nio långa månader ifrån varandra. Självklart ville jag INTE att han skulle åka i början, men bestämde mig för att stötta honom i detta eftersom han ville det så mycket och han gjorde klart att det var uppdraget som lockade, INTE att komma bort från mig. Man vill ju vara en förstående och bra flickvän ni vet Under dessa nio månader så har det visats sig vad vi verkligen betyder för varandra och på hans leaver har det verkligen varit helt underbart. Det kändes som vi fick en andra chans. Han har i alla fall i mina ögon verkat att må jättebra. Och nu har det gått snart ett halvår och man tyckte det kändes riktigt bra. Tyckte alltså. Till man får veta att han har haft ett förhållande med en annan tjej OCKSÅ, under sin FN-tjänst. Jag har aldrig känt mig så fruktansvärt tillintetgjord och dum. Här har ALLT kretsat kring hans leaver och hela min familj och vänner har varit så engagerade och stöttande och brytt sig om och oroat sig över honom, för att dom bryr sig om mig. Och så har ingenting varit äkta. Alla brev man skrivit, alla telefonsamtal, allt har bara varit en enda stor lögn. Han ångrar sig förstås (ja det klassiska) och säger att det var för att han mådde så dåligt och att det där förhållandet (som inte betydde något-klyscha nr 2) var ett sätt att orka med allt. Jaha, och var hamnar JAG i allt detta? Flickvännen som levt med oro varenda dag, varenda natt när han varit borta, kämpat som en idiot för att få livet att funka ändå här hemma och gjort allt för att han skulle få känna hur välkommen han var när han äntligen kom hem.
Så mycket energi till ingen nytta känns det som. Har varit så stolt över honom, sett honom som en hjälte men nu? Klart man inte slutar älska en människa över en natt, men när otrohet händer då rämnar liksom alla väggar in och man vet varken ut eller in. En otrohet är ALLTID överj***ig att hantera men det känns som ett dubbelt svek eftersom det i en sån här situation, blir extra påfrestande när ens pojkvän är på mission och man har både längtan, saknad och allt det "kärleksmässiga" + oron att någon hemskt ska hända och man faktiskt aldrig mer ska få se varandra.
Just nu är allting väldigt upp och ner. Mår bara så fruktansvärt dåligt. Hela året som gått känns som ett enda stort skämt. Och den oundvikliga "tillbakablicken" har infunnit sig. Man grubblar ihjäl sig på alla datum, hur det var då, vad sa han så, tänkte han på henne etc etc. Jag blir helt GALEN!!!
Är det någon som varit i samma situation och har lite stärkande råd?
Maria

Jag lider verkligen med dig!

Har fått höra av min sambo att detta är rätt vanligt.

Usch, det bara värker i magen på mig. Jag är så arg så jag skakar! Fy fan va lågt...så lågt...

Det var alltså en tjej därnere som han var med eller, inte en till på hemmaplan?!

Och sist och slutligen en kommentar till guestguest; Tack nu känns allt mycket bättre *ironi*

Dessutom med din kommentar så ger du alla tjejer som är på mission dåligt rykte då de inte är så många och om det skulle vara "vanligt" som du säger så skulle det innebära att mer än hälften av alla tjejer som åker på mission får ihop det med andra soldater. Har väldigt svårt att köpa det...men jag har ju inte åkt själv så jag vet inte...

PS. Jag väljer att lita på min kille när han säger att han och hans nyvunna bästa tjejkompis som han hänger med hela tiden därnere bara är kompisar, men med det säger jag inte att det inte fortfarande känns konstigt och gör "ont". DS

Kan inte påstå att jag upplever att det är vanligt, men det förekommer. Precis som att det förekommer i det civilia livet och att det är den som är kvar i Sverige som är otrogen, vilket jag uppfattat som mer vanligt. Detta är min uppfattning som baseras på mina erfarenheter och är inga vetenskapliga fakta.

edit/ glömde ett ord

"En tjej till med killen nere"
Tack för ditt stöd och dina fina ord. Det värmde. Ja, det var med en tjej på samma camp.
Visst det är säkert inte första gången detta händer i historien men för en annan som tar väldigt hårt på trohet är det fruktansvärt. Förstår helt och fullt din känsla och din tanke angående hans tjejkompis, man MÅSTE våga lite på varandra annars funkar det ju aldrig. Och jag känner att jag gjorde det enda rätta att lita på honom, att han sen "fulade", det får stå för HONOM. Får se om vi löser detta eller inte. tack för ditt engagemang. Kram!

guest-guest
Ja att det förekommer har man ju hört men inte att det skulle vara "vanligt".

Han berättade alltså för dig nu eftersom han har dåligt samvete och vill bli förlåten?!

Jag tycker det är viktigt att du inte glömmer bort i alla förvirrade och sårade känslor att du är värd respekt, ärlighet och kärlek!

Fråga dig själv om du verkligen kommer att kunna släppa det här, lita på honom igen så pass mycket att han kanske någon gång i framtiden när ni har familj låta honom åka på en mission till och INTE vara orolig? Kommer du klara det? Och vad ska han göra för att få dig att lita på honom igen? Kommer det någonsin räcka eller kommer det knäcka honom att du aldrig blir "nöjd"...

Som du kanske förstår så har jag blivit bedragen själv (inte i sådana här sammanhang och inte av min nuvarande), och jag kan säga det att jag klarade inte av att släppa det. Min dåvarande kämpade nästan ihjäl sig för att jag skulle förstå att det var jag som gällde och att jag kunde lita på honom igen, men nej...När jag väl började släppa det och faktiskt till slut tyckte att det verkade bli "bra" igen så var hans känslor slut efter allt bevisande mm...

Vissa människor är (och tycker) annorlunda och kan gå vidare i förhållandet...Är du en av dem?

Massa kramar till dig!

Till "En tjej till med killen nere"

Tack för ditt svar!
Nej, han berättade inte själv. Jag "råkade" se ett sms. Inget jag är stolt över, men å andra sidan hade jag väl aldrig fått veta om jag inte "råkat" se det. Undermedvetet kände jag nog på mig någonstans ändå att något hade hänt. Men man är ju väldigt "duktig" på att förneka in i det längsta för man VILL verkligen INTE att det allra värsta ska ha hänt. Men nu gjorde det det.

Jag har också blivit bedragen förut, i ett tidigare förhållande men där blev jag samtidigt lämnad så det var inte så mycket val för min del, huruvida jag skulle förlåta och ta tillbaka honom eller ej. Du har helt rätt i allt det du skriver och jag tänker väldigt mycket i dom banorna också ,försöker verkligen fokusera på MIG. Vad jag mår bäst av, vad jag vill etc. Tack o lov har jag underbara vänner och familj som jag kan ventilera med när jag orkar och vill. Jag funderar mycket på det du tog upp, kommer man någonsin kunna lita helt på honom och kommer det krävas absurda åtgärder för att detta i så fall ska kunna genomföras? Man skulle lätt kunna hamna i en destruktiv cirkel eftersom man känner sig ganska så destruktiv och inte kanske alltid har så sunt tänkande just nu. Men det är ju en del av processen också, att "leva ut" alla jobbiga känslor man känner så man verkligen sen kan släppa det och gå vidare.(oavsett på vilket man går vidare) Och visst finns frågorna i huvudet hur man skulle ställa sig till en mission... Otrohet är aldrig lätta saker att hantera och man får helt enketl ta en dag i taget med, som jag skrev innan, fokus på SIG SJÄLV och sin hälsa och att inte glömma bort att jag är värd kärlek, respekt och lycka precis lika mycket som alla andra.

Tusen tack för ditt engagemang och dina bra råd.
Massor av kramar tillbaka!
Maria B

Vanligt och vanligt.. jag tror inte att det är mer vanligt med vare sig det ena eller det andra i dessa sammanhang. Det är nog ungefär lika vanligt som ute i den "vanliga" vardagen här hemma. Som någon skrev tidigare så sker detta dagligen på våra arbetsplatser, skolor och även ute på gatan. Hur som helst så hjälper det ju inte den som just nu blivit drabbad om huruvida vanligt det är.. Det betyder inte ett sk*t om hur statistiken ser ut.. det hjälper inte att veta att x% drabbats tidigare eller om det y% som är den skyldige. Det gör precis lika ont ändå!!

Jag är stor motståndare av otrohet och anser att det är bland det största svek man kan utsätta en människa man bryr/brytt sig om, det spelar ju ingen roll om man hyser den typen av känslor just nu, man har ju gjort det tidigare och då är väl det minsta man kan göra mot den man älskat en gång att vara ärlig och säga det rent ut INNAN något nytt skett. Jag lider verkligen med dig och jag hoppas att du liksom jag tar dig ur detta starkare än innan. Om du skall lita på honom i framtiden eller inte det kan bara du bestämma.
//
T

Hej igen...

Förlåt för att jag ältar och jag ber om ursäkt Maria att jag inte släpper detta. Du behöver verkligen inte svara om du inte vill och jag förstår om det känns mer upprivande att skriva om det...

Det måste ha varit ett väldigt avslöjande sms eftersom du vågade att ta upp det med honom och därmed erkänna att du "spionerat". Jag skulle verkligen inte våga erkänna en sådan sak om jag inte var helt säker...

Har nämligen också "råkat" läsa sms (är verkligen inte stolt över mig själv och fattade inte att jag faktiskt gjorde det) men då jag bara såg från henne till min grabb så vet jag inte vad som försiggår egentligen. Bara att hon anspelar på saker och flirtar hej vilt och vill diskutera vissa händelser...
Alltså, det kan ju verkligen vara vad som helst och jag litar på honom men...det känns inte ok att de ligger och skickar sms till varandra på nätterna när de umgåtts hela dagen, men jag kan verkligen inte ta upp det med honom eftersom jag inte tycker det är något avslöjade i smsen..

Var det ett väldigt avslöjande sms?

All lycka till dig i framtiden!

tsomitore

Tack så mycket för ditt stöd! Ja det är ju det som är det svåra, fast på ett sätt bra också, att det är JAG som ska besluta mig för vad JAG kan klara av. Mycket tankar nu kan jag säga!
Kram, Maria

warhead
Förlåt missade att tacka dig för ditt inlägg! Sorry. Take care!
Kram, Maria

En tjej till med killen nere
Ingen fara, jag vet att du bara menar väl. och apropå älta så är ju det en del av processen också, älta allt NU så det inte ligger kvar om ett år och man sitter man samma tusen frågor i huvudet fortfarande liksom. Jo, kan säga att det var väldigt avslöjande sms... om vi säger såhär, saker man INTE skriver till någon som bara är en kompis om vi säger så. Men det mest avslöjande var faktiskt vad HON skrev, vilket fick mig att förstå att det var en riktig relation som pågått. Och det är DET som gör som mest ont, att han låtit någon komma så nära, låtit någon komma EMELLAN oss. Ja, alltså allt gör ju ont just nu, men även om man fattar att ens kille säkert flirtar lite ibland så är det ju ändå ganska harmlöst men att verkligen inleda en relation med någon, alltså bara tanken på att dom typ började dejta och sen ja blev ihop därnere medan jag satt här hemma och längtade ihjäl mig efter honom, näe det blir bara för mycket. Som du hör så ältar jag på Ja, hur som helst, vi får se vad som händer i framtiden. Jag tänker först och främst ge MIG SJÄLV lite tid nu och se hur jag känner vartefter som...
Tusen tack IGEN för ditt engagemang.
Många kramar
Maria

En tjej till med killen nere

För att ta ett konkret exempel:
I ett sms stod det "jag älskar dig och står inte ut när jag inte får vara i din famn. Du är mitt liv, mitt allt. Din X"

Kan inte misstolkas liksom. Inte direkt något man skriver till en kompis! Sen fanns det fler också med betydligt mer "intim ton" Uttrycket "en kniv i mitt hjärta" fick en helt ny innebörd kan jag säga. Helt sjukt hur satans ont ett par ord kan göra. Men förstås, orden indikerar ju vad som hänt och det är ju det som är det onda. Men ändå.
Kram, Maria

Jag måste bara säga att jag beundrar dig för att du inte bara slänger ut honom!

Mitt hjärta värker för din skull!


Kram
Kristina

Kristina
Tack för stödet !
Är det något man lär sig med åren är det att vara försiktigt med orden alltid och aldrig. Man kanske tror att det självklara är att göra slut när man drabbas av otrohet, och för vissa är det säkert "tack och adjö" direkt också, men det kanske inte är så enkelt som man tror, när man väl hamnar i den situationen. Man kanske inte tänker som man TRODDE att man skulle göra. Som jag skrev i tidigare inlägg, just nu ger jag mig själv till att återhämta och försöka bli så pass stark att jag orkar känna efter vad jag vill och mår bäst av.
Tack igen.
Kram, Maria B

hej , först o främst förstår jag inte vad otrohet har med utlandstjänst att göra. i min värld så är det ju ett jobb man gör oavsett om det är i kosovo , afghanistan eller annan plats.
Och då trasslar man inte med det egna könet oavsett om det är i eller ur ett förhållande.

Och att han skulle skulle på att han "mådde dåligt" klassar jag som rent skitprat. Hur kan man i dagsläget få en kosovomission att vara tung och jobbig ? det är inte direkt tidiga Bosnien missioner vi pratar om nu


Dock är det trist, försök vänd det till ngt bra. bättre att det bli av med honom nu än sedan. han verkade mest vara skräp ändå.

Jag funderar också på vad det var han mådde dåligt över. Trivdes han inte där nere, eller var det något annat? Har ni pratat om det?

Nu kommer jag att låta hård, kärv och elak.

Jag anser att det var bra att du fick veta det för då behöver du inte tveka om vilken sorts människa han är.
För mig är valet väldigt enkelt: dumpa fort och hårt., för tvivlen kommer alltid att finnas där: ljuger han nu eller talar han sanning?
Hitta sedan någon snäll kille istället för det där drägget.
Lev livet och minns att tiden läker alla sår.

Och ja, jag har också varit utsatt för otrohet.

Hm, ja...
Jag är nog beredd att hålla med föregående talare. Det som fortfarande är ett stort mysterium är ju att han inte berättade själv utan du fick reda på det av sms.

Hade han alltså sparat de smsen från sin missionstid (som han kom hem från i mars!) eller skickades de nu?!!

Tack för alla era synpunker och erat stöd.
Ja sms:en var sparade från missionen.
Och ja, visst var det ändå "tur" att jag såg dom där meddelandena.
Ja, vi har pratat om varför det var jobbigt, vilket jag har full förståelse för (hade inget med mission i sig att göra, berodde på andra saker som jag ej vill ta upp här) men det rättfärdigar förstås INTE en otrohet.
Slänga ut honom? Nej, det är anser jag inte vara svaret eftersom jag bestämt mig för att ta mig igenom detta, åtminstone försöka.
Skräp? Nej, han är inte skärp eller drägg, han är en person jag varit tillsammans med i många år och tycker väldigt mycket om och som betyder otroligt mycket för mig och att börja kalla en person man varit tillsammans med så länge för såna ord vore ju som att idiotförklara sig själv tycker jag. Sen är det inget snack om saken att han gjort bort sig nu, rejält.
Som jag skrev innan, var försiktigt med orden alltid och aldrig, men vet inte förrän man hamnar i den situationen och en otrohet kanske inte är den andra lik om ni förstår var jag menar. Det finns otrohet där ens partner lämnar en för någon annan och det finns otrohet som sker för att något är FEL i förhållandet och som leder till ett uppvaknande för båda parter, om än en brutal och smärtsam sådan. Jag förvarar INTE det han gjort och försöker INTE få det att verka mindre idiotiskt än det är, menar bara att det finns djupliggande saker bakom detta. Och att man kanske ser till allt som är bra och känner att man vill ta sig igenom detta tillsammans, för att man förstår lite varför det hände.
En dag i taget så får man se.





Kram, Maria B




gest_milidat

Varför tror du han var i Kosovo?

Jo...

Nu är jag kanske lite yngre än dig och har inte lika mycket erfarenhet av ett sådant långt förhållande osv osv...och jag förstår att du inte vill ta upp hela eran livstid tillsammans och vad som varit fel och sånt.

Det kanske är så att jag någon gång i framtiden kommer ha förståelse för hur något kan vara så FEL i ett förhållande att den ena partnern söker sig till en annans famn där äkta känslor uppstår och att det sen på något magiskt sätt ska vara ok för att vi hade ett FEL i vårt förhållande.
Det enda FEL jag kan komma på som skulle...hm, inte rättfärdiga men nästan...vore om den ena är otrogen först.

Jag är hemskt ledsen om jag är omogen och försöker dra ut lite mer info...jag är bara så fascinerad av livshistorier där jag i min trångsynta värld jättegärna använder orden "alltid" och "aldrig". För jag förstår inte....inte alls...inte någonstans i min vildaste fantasti kan jag komma på ett FEL i ett förhållande där jag skulle förstå varför någon jag älskar skulle göra bort sig så otroligt och sen vilja/kräva min förståelse och förlåtelse...

Men jag hoppas du är stark och att du inte tror att det här är ditt fel. Det är det inte...

kramar

"En tjej till med killen nere"

Nej, nej oj oj det var inte så jag menade. Det var absolut inte min mening att låta "dryg" och som att "jag är klokast på jorden och kan visa 100% förståelse för otrohet", jag förstår helt och fullt hur DU menar, vet att du bara menar väl, men jag tog illa vid mig när folk skriver "kasta ur karln" typ för det kanske inte alltid är så enkelt, just pga att man har lång livshistoria ihop och kanske barn dessutom. Tycker dina inlägg bara varit förstående och jättebra och uppskattar din omtanke enormt.
Du har helt rätt i att det är INTE mitt fel och jag tar verkligen inte på mig hans "fulande", det får stå för honom och vill han att det ska bli bra igen så är det väldigt mycket upp till honom att VISA det och ja, det kommer krävas MYCKET för att bygga upp tilliten igen. Det kanske lät som att jag menade att en otrohet är något bra, men så menade jag inte. Otrohet är och förblir, i mitt tycke, det värsta du kan göra mot en människa. Sen kan omständigheterna variera och HUR man tar sig ur det.
Hoppas du förstår vad jag menade. Inget illa ment mot DIG! *krama om*
Stora kramar tillbaka!
Maria

Det är lugnt

Jag ville väl egentligen med all text bara få sagt att jag inte kan förstå hur något kan vara så fel i ett förhållande att det kan fungera som "ursäkt" för otrohet...oavsett vilket fel det rör sig om...

kram tillbaka!

Citat:

Det finns otrohet där ens partner lämnar en för någon annan och det finns otrohet som sker för att något är FEL i förhållandet och som leder till ett uppvaknande för båda parter, om än en brutal och smärtsam sådan. Jag förvarar INTE det han gjort och försöker INTE få det att verka mindre idiotiskt än det är, menar bara att det finns djupliggande saker bakom detta. Och att man kanske ser till allt som är bra och känner att man vill ta sig igenom detta tillsammans, för att man förstår lite varför det hände.

Slutcitat

Hej Maria. ( från Milidat)

jag tror att han var i kosovo baserat på tonen i det du skriver och att eftersom det just nu är såpass lugnt därnere och i samband med att det ju är fler o fler tjejer/kvinnor i Organisationen ju "lugnare det blir " ( missförstå mig rätt) så ökar det risk/möjlighet förutsättning att man per vanlig dag arbetar mer tillsammans med kvinnor i olika uppgifter. allt från stexhexor till ytterst kompetent female searchers eller liknande.

eller har jag fel ?

då ber jag om ursäkt.

milidat
Ingen fara, okej, då förstår jag varför du tänkte på Kosovo.
Lugnt!
Kram, Maria


En tjej till med killen nere
Bra, då har vi rett ut det! Förstår hur du menar och instämmer, självklart är otrohet aldrig okej, men beroende på omständigheterna så kan det kanske ibland komma något bra ut det. T ex om man haft det jobbigt tillsammans under en längre tid så kan det bli ett "uppvaknande" som får båda parter att inse vad det är man har. Jag säger inte att det ÄR så, bara att det KAN vara så. Men inget fall är det andra likt eftersom vi alla är speciella individer också och känner och agerar olika.
Peace and Love
Kram,
Maria B

Ett förtydligande.

Jag anser otrohet vara ett svek men jag växte även ofantligt av det. Idag har jag förlåtit otroheten och gått vidare. I mitt fall gällde det både äktenskap och barn så allting ställdes verkligen på sin spets.

Jag tycker vidare inte att man "dumförklarar" sig själv då man satte sin tillit till den person som svek en å det grövsta. Varför skulle man vara "dum" för att man litar på en annan människa, särskilt den man älskar. Ingen älskar en cyniker.

Däremot är jag så jäkla trött på de människor som använder sig av diverse ursäkter för att vara otrogna.
"Buhu, px-et var stängt, posten försenad och internet låg nere så jag kände mig ensam."

Bit ihop och känn inte efter så jäkla mycket.

Instämmer fullständigt med dig!
Kram, Maria B

hej igen maria.
så. lite nyfiken. var det kosovo eller någon annastans han var ?
( totalt irrelevant egentligen men frågan om plats kom ju upp )

Hej!

Det har gått ett tag och jag bara undrar hur det går för dig/er??

Kram

Hejsan Milidat!

Du verkar förestå den inställning bland hemmavarande som är en av de största anledningar till relationshaverier.

Jag vill kommentera din text lite
Det är väl bättre att "trassla med det egna könet" en någon annans?

Hur går du tillväga när du klassar hans prat om att må dåligt som skitprat?

Att det inte dör folk i högervarv eller att man inte dagligen är hotad är alltså en garant för att må bra?

Med din analys av mänskliga relationer betyder det alltså att det endast är folk som upplevt de svåra delarna av de tidigare bosnienmissionerna som får må dåligt och ha relationsproblem?

Är du religiös fundamentalist?

Men snälla du.. hennes pojkvän har varit otrogen mot henne med en annan donna under sin missionstid... hur i helvetet kan du rättfärdiga det? Att välja att gå på uppenbara felskrivningar för att göra en poäng?
hur hade du kännt om det kom fram att din flickvän hade varit otrogen mot dig under tiden som du eventuellt varit iväg i 6 månader? Jag tror inte att du hade accepterat det med ett leende och tyckt att " men lilla gumman du va ju hemma själv i 6 månader, självklart ska du ligga med någon annan"

Att ligga med någon av de man gör mission med är aldrig ok om man har ett förhållande på hemmaplan, oavsett hur tungt eller besvärande det är att göra mission. Den hon menade med bosnienmissionerna är att det är _mer_ förståligt om någon som har en enorm psykisk påfrestning på sig gör rubbade saker än om någon som är i kosovo nu och (missöfrstå mig rätt) inte har det så besvärligt gör det. Min egen pojkvän är nere nu så jag anser mig har en hyffsad bild på vad som händer där nere iaf.

Känns det bra att racka på någon som har blivit lurad under flera månaders tid? Som har trott att hon hade något speciellt? Som trodde att hon va speciell? Och som sen inser att han inte är den som hon trodde att han va? Att han är kapabel att göra saker man bara drömmer mardrömmar om?

Full och trött svarar Fillan på detta inlägg...

Otrohet är INTE ok, oavsett om man är full, gör en mission eller om tjejen eller killen i fråga är mycket snyggare än den man är tillsammans med!

@ Fillan

Efter 4 missioner kan jag kommentera följande riktigt puckade inlägg av milidat:

"Hur kan man i dagsläget få en kosovomission att vara tung och jobbig ? det är inte direkt tidiga Bosnien missioner vi pratar om nu"

Rent skitsnack av någon med ytterst bristfällig förståelse för utlandstjänst.


Att det är jobbigt med otrohet är en sak, men att ha någon på hemmaplan med patent på vad man kan få tycka är jobbigt underlättar knappast för relationen.

Hej Maria!

Jag undrar hur det har gått för dig och hur du mår?

Jag och min sambo är mycket ifrån varandra, såklart då han e officer ... Jag har under tidigare år oroat mig en del för att han skulle vara otrogen och hur man skulle tackla det. Jag lärde mig att släppa sådant under hans utlandstjänst och nu tänker jag inte så mycket på sådant. Jag vill med detta säga att du måste vara en oerhört stark och modig kvinna som vad jag har läst mig till klarat det så bra, om man kan uttrycka det så.

Kram
Kristina

GC1:

Sorry att jag hoppade på dig =), har läst hela tråden tidigare och efter min lilla fylletripp insåg jag att du inte svarade på ursprungsinlägget.

Hoppas att du har visst överseende med mig =)

Det finns bra och dåliga sätt att hantera att vara kvar hemma. Det finns bra och dåliga sätt att hantera att man är iväg på mission. Jag tycker fortfarande att det inte är ok att vara otrogen oavsett hur kass man mår när man är iväg på mission, eller hur kass man mår av att vara kvar hemma.

Själv är jag glad och nöjd över att det "bara" är sex veckor kvar till min pojkvän kommer hem från sin misson. Tiden går fort och planerna för vad som händer när han kommer hem är många =)

Jag tror att tiden isär har stärkt oss och lett till att vi inser hur viktiga vi är för varandra. Saker och ting har gått mycket lättare och bättre än någon av oss kunde hoppats. Grälen och ledsamheten som fanns i början har bytts ut mot förtroende och glädje över att snart få vara tillsammans igen.

Polarna har lite svårt att sätta sig in i läget att han "snart" är hemma, när det rör sig om sex veckor =) Men man får ett lite annat perspektiv på saker och ting.

Hoppas att det löser sig för er andra som har stött på lite problem. Och att det fungerar bra för er som inte har sprungit på de enorma problemen.

Hej Kristina!

Jodå, man hänger i. Faktiskt så ser det ut att ljusna...
Tack för din omtanke!
Kram, Maria_B

Hej igen Kristina!

Jag har också oroat mig för hur man skulle reagera och som vanligt så vet man inte ett skit förrän man verkligen är i den situationen. TACk för dina stärkande och värmande ord. Betydde mycket ska du veta! Ja, alltså jag känner mig inte så modig, mera att som "överlevare", alltså att man gör det bästa av situationen, fokuserar på vad JAG mår bäst av och följer mitt hjärta. En dag i taget utan att tappa fokus, lite så typ. Men, vissa dagarna är det skitjobbigt och det förstås skitont, men man vet ju varför och då blir det lite lättare. Sen måste jag säga att det är bra att våga släppa kontrollen lite också, jag tänker just nu att "vi får se om vi klarar detta" och då släpper en stor press, istället för att till varje pris hanka sig kvar som att man tror att man ska DÖ utan varandra, samtidigt som jag självklart verkligen vill att det ska ordna sig, men gör det inte det så vet jag att jag har ett liv ändå om man säger. Ja, detta blir verkligen flummigt, hoppas du förstår hur jag menar. Mycket känslor som sagt! Tack igen för ditt stöd.

Kramar, Maria_B
Många kramar
Maria_B

Jag vill verkligen tacka ALLA för erat engagemang och stöd, det har betytt massor ska ni veta, att få ventilera detta och att få lite olika synpunkter på det hela. Utlandstjänst är så speciellt och det är svårt att förstå, ovasett man är soldaten på mission eller anhörig hemma, vad det verkligen innebär om man aldrig varit något av de tidigare nämda. Och jag vill också påpeka att "vem" man är är, soldaten eller anhörig, så är det speciellt, jobbigt, oroande och krävande på sitt sätt. Och det kan vara precis lika jobbigt vem av dessa två man än är, man kan inte mäta smärta som bekant. Jag försvara INTE otrohet, bara att man kan uppleva situationen/livet precis lika jobbigt.
TACK för att NI förstått så bra och hjälpt mig.

Peace, Love and Understanding.

Många kramar

Maria_B

Som föredetta och blivande chef för plutoner i utlandsstyrkan kan jag inte annat än säga att vi chefer faktiskt har del i ansvaret för "incidenter" av den här sorten.
FM har tagit fram en policy som egentligen skall hindra sånt här (vet att det inte hjälper fullt ut). Det är ett stöd för oss med stjärnor att t.o.m. skicka hem folk som inte klarar det. I min trångsynta värld är det uselt och inte utifrån trohetsperspektivet utan från yrkesmanna-vinkeln. Har man tid med sånt är man uppenbarligen inte nödvändig för uppdraget. Ännu ett tecken på att vi borde dra oss ur alla semester-missioner och fokusera kraften där vi behövs och löser uppgift.
Hade sånt förekommit i mina enheter hade personerna i fråga suttit på nästa plan hem (är övertygad om att det inte förekommit och inte kommer att förekomma).

Kort sagt; håll soldaterna sysselsatta med det de får betalt för och ge dem det stöd de kan behöva så dom inte söker det i famnen (eller t.o.m. sängen) hos andra...

Vilket BS!
Där människor befinner sig uppstår relationer och går det tillräckligt lång tid så kommer kärleksrelationer uppstå. Det finns ingen policy i världen som biter på sinnen och hormoner.
Visst har chefer ett ansvar men de kan inte ta ansvar för vad underställda ska och känner. Chefens ansvar är att stötta individen så att "affären" inte går ut över tjänsten.

Det har under alla sentida missioner uppstått kärleksrelationer, även i jobbiga missioner såsom tidiga BA och nu även FS, så då kan vi ju skita i alltihop, om nu vi ska följa resonemanget från föregående talare.

/K

Edit: Föregående talare har dessutom inte torrt på fötterna när han skriver att "Hade sånt förekommit i mina enheter hade personerna i fråga suttit på nästa plan hem". Det är inte fog för uppsägning eller hemskickning.

Det var en av det mest trångsynta inläggen jag sett på länge..

Precis som Krook påtalade är det inte chefens uppgift att hindra relationer, däremot är det chefens uppgift att se till att inte relationen går ut över tjänsten. Om vi skulle sända hem alla som under en mission, oavsett var, startar en relation med någon på plats så skulle vi inte få göra annat än att boka flygbiljetter.. Märklig inställning från en plutonchef med "stjärnor" Att det sen finns en policy gör inte att man kan förbjuda det..

Policyn är ingen lag!!

Varit med när kontingentschefen försökte få till en "no can rule", ni kan ju själva lista ut hur det gick (lite OT)

Tack!
Jag måste ju säga att jag faktiskt blev glad över att läsa ditt inlägg. Visst är det som andra säger här med att chefen ska ägna sig åt om soldaten utför sitt jobb väl och inte sitt privatliv, men jag kan ändå tycka att när det är ett sådant här jobb som detta, att upprätthålla fred och ordning i en krigsdrabbad "zon" så skulle det nog inte skada om det styrdes upp en hel del!! Faktiskt. Visst, vill en kille/tjej vara otrogen så är dom ju det, men under dessa omständigheter kan jag hålla med om att soldaterna inte ens borde ha TID till att ens genomföra en otrohet om ni förstår hur jag menar. Dom är ju redan i tjänst 24 timmar om dygnet visserligen men ...
Vet också att om detta kom ut där det hände skulle nog situationen ses över och HON som är kvar där skulle åka ut med huvudet före!!
Tack ändå för att du sa din åsikt, äntligen någon som vågar stå upp för att det är rena semestern på vissa missioner...
Med vänlig hälsning
Maria_B

Så om man hårddrar ditt resonemang en aning så skall en fredsbevarande soldats känsloliv "styras upp en hel del"?

Att vara ledig är inte heller ett måste för att utveckla känslor för en annan människa, det har ju alltid uppstått relationer på vanlig arbetsplatser, och då ser jag det som självklart att sådant väldigt lätt kan uppstå på ett ställe som i ett missionsområde, där mångas känsloliv är väldigt lättpåverkat.


Jag förstår verkligen att du reagerar som du gör, och jag försvarar inte alls din killes agerande, jag tycker det är lika rikskass som alla andra otroheter, men du kanske borde tänka lite på vad du skriver?

Jag ber om ursäkt om jag förolämpade alla soldater på mission, det var inte så jag menade. Jag känner att jag orkar inte prata mer om detta nu, det är tusen åsikter och otroligt STARKA sådana också på grund av detta känsliga ämne och jag försökte verkligen inte låta som någon expert gällande hur en soldat ska "styras upp" eller inte, vad jag menade var att kanske det behövs lite mer kommunikation hur dessa människor på mission egentligen mår. Och ja, kanske lite mer vettigt att göra, eftersom man får höra en hel del som "soldat-flickvän" och om ett helt kompani tycker att saker och ting styrs dåligt, dom har för lite att göra och undrar varför det ordnas mission på just X så börjar man ju undra. Detta är förstås ingen ursäkt för otrohet men jag ville bara försöka förklara hur jag menade. Jag inser att jag är högst partisk i fallet eftersom det drabbat mig och därför inte är så himla "impad" av missioner längre, som jag var innan, TYVÄRR.
Ber om ursäkt igen för att jag förlämpade, inte min mening.

Jag lämnar denna tråden men tackar allra ödmjukast för ALLAs stöd och engagemang.

Lev väl.

Kram, Maria_B

Det ända rätta måste ju vara att stänga denna tråden. Den leder inte till något alls. Har läst igenom alla inlägg och tror mig förstå vad den skulle syfta till. Men det kommer jag att behålla för mig själv. Sen hoppas jag verkligen att jag och alla andra slipper en sådan chef på kommande missioner.
LÅS.

HUR KAN DU ENS HA MAGE ATT SKRIVA SÅ! Här öppnar sig en väldigt sårad människa som vill ha stöd! Förmodligen söker hon stödet här eftersom här finns andra i samma situation, inte med otrohet utan med respektive i utlandstjänst. Det är en väldigt speciell situation att vara anhörig till någon på utlandstjänst och förmodligen söker hon sig hit där hon vet att det finns människor som kan förstå. För många civila har svårt att förstå utlandstjänst överhuvudtaget! Att sedan förvänta sig att de personerna ska förstå en otrohet som skett under just en utlandstjänst kanske inte faller så väl heller. ELLER??!!

Jag har ingen aning om om du har varit på mission själv eller om du har varit anhörig och oroat ihjäl dig för din respektive som varit iväg så du vet hur det är att få nedstoppat i halsen av vänner som är helt civila att man är knäpp, godtrogen, inte klok, för snäll, kravlös osv osv osv som väntar på sin respektive!

Denna tråd är väl en jätte viktig tråd för MÅNGA anhöriga till soldater i utlandstjänst!

Men det kanske är så att du själv varit otrogen under en utlandstjänst och känner dig träffad?

//Kristina

Såja, ta det lugnt nu. Finns ingen anledning att komma med grundlösa anklagelser.

Du må vara plutonchef av guds nåde om du så önskar men du verkar inte ha tagit med dig någonting hem ifrån missionen över huvudtaget, hade du satt ut någon form av möjlighet att kontrollera vem du är hade jag antingen gått på linjen "Troll" eller färdig för sinnessjukhus och inte fortsatt anställning.

"blivande chef för plutoner"... Vad är det för något Kompchef?

Jag tror att du skulle få det ganska hett om öronen om du planerade tjänsten på din pluton så att man inte har tid att vårda och skapa relationer inom förbandet......

Om alla håller sig inom regelverket för forumet och det förs en sund debatt här så finns det ingen anledning att stänga tråden.
Några tankar bara:

1. Det är människor vi pratar om
2. Människor är komplicerade
3. Två människor tillsammans är mer komplicerade än två separata individer (1+1=3)
4. Där människor befinner sig uppstår relationer (yrkes, vän, kärleks, mfl) oavsett om det är i Kosovo eller Affe
5. Inga regler biter mot kärleken
6. Inga ursäkter finns för otrohet

/K

Hej Maria!
Jo jag känner igen det du beskriver. Min man gjorde det ,jag fick ett anonymt brev där allt berättades. Har förnekade det och jag valde att tro på honom. Tre år har gått och under tiden förnekade han det gång på gång. Nu 3 år efter är han på samma plats och jag har nygligen upptäckt att han hade haft ett hett förhållande med en FN-kollega från ett annat land.
Gissa hur jag mår!!!. Undrar om hon är också tillbaka.....

Maria B och "soledad"... Blir så ledsen av att läsa era inlägg, vilket fruktansvärt svek. Vi som är kvar hemma och oroar oss och längtar och saknar, kanske drar ett tungt lass i vardagen när partnern är iväg - och så få veta att medan man oroat sig halvt fördärvad så har han roat sig med någon annan. Jag blir kräkfärdig av bara tanken. Vet inte vad jag ska säga till er mer än att jag känner med er och hoppas ni lyckas vända livssituationen så att ni mår bra igen. Stor kram!

Angående den andra diskussionen, huruvida befälen ska stävja kärleksrelationer under missionen: Det är visserligen inte kriminellt att vara otrogen, men det är moraliskt och etiskt förkastligt och jag anser att kraven på dem som tjänstgör i utlandsstyrkan ska kunna sträcka sig till att de upprätthåller en normal moralisk nivå. Så befälen borde absolut lägga sig i och motarbeta otrohetsaffärer.

Kan bara svara för mig själv, men har man ett sunt förhållande när man åker ut på mission och det är bra så knullar man inte runt.
Så enkelt är det!
Det fanns personer i min närhet (bl.a. en som var nygift!!! ) som "skaffade" sig KK om inte på campen så i ex.vis Nahariyya.
Dessa "människor" sågs inte med blida ögon av övrig personal, tanken var väl, "knullar dom här" så knullar min "flickvän/pojkvän fru/man" kanske hemma och sådana tankar vill man inte ha ute i missionen.
Mina fem ören är att har man ett sunt förhållande hemma så knullar man inte runt, och skyller man på FN-tjänst, krig och elände så har man inte fyllt upp ovanstående och dessutom är man en jävla ynkrygg!
Att ens överordnande skall kolla vem som är med vem kan ni glömma, det är var och ens personliga ansvar och moral.

//Nisse