Hittade den här artikeln om utbildning och värnpliktigas syn på utl. tjänst.

Några kommentarer? Spontant tänker jag om man kansk utbildar soldaterna på ett sätt om avskräcker, men realistisk utbildning handlar om att man ska vara medveten om att förluster kommer förekomma.

Man kan även finna en del relaterade artiklar uppe till höger i artikeln.


http://sydsvenskan.se/lund/article241025.ece

Insend


Jag har inte själv skrivit denhär texten, men jag ville dela med mig av den ändå för att den är så träffande.

I ett land med en president - det kunde också varit ett litet land med en kung - fanns det en armé med soldater, mestadels värnpliktiga.
Mammas Gosse Johnny ryckte in i armén. Hans far såg fram emot att kunna prata lumparminnen med honom. I det här landet har kvinnorna, nej jag menar mödrarna stor makt.
Politikerna vet det. Lille Jonny började sin grundutbildning tillsammans med en massa andra Mammas Gossar. "Vänster, höger vänster, höger" vapentjänst, fys, för lite sömn. Blev både kall och våt, kände sig eländig ibland - men lycklig. Sedan blev det träning med sprängämnen och skarp ammunition. Mammas Gosse var så stolt att han skrev hem till Mamma om det.
Samtidigt stod det i tidningar och visades på TV att några värnpliktiga nästan drunknat under en övning, att en bandvagn hade vält och att någon hade förfrusit några fingertoppar.
Om utbildningen är bra, realistisk och grundlig måste man räkna med några olycksfall.
Men befälen hade kalkylerat utan mor och utan politikerna. Olycksfall - ja, bandvagnen välte för att föraren sommnat, kanske hade han fått för lite sömn.
Tillbudet vid vattenövergången - antingen kunde soldaten inte simma, var för tungt lastade eller så var vattnet för kallt. Och kylskadorna, att vara i fält i minus 35-40 grader är ju inte klokt!!!
Det tyckte i alla fall mamma. Mödrarna började höra av sig. Vad nu? Lille Johnny var i fara, fick inte tillräckligt med sömn, vila, frös och var våt - ååå herregud...
Politikerna fick brev,pressen började sina skriverier, TV och radio började ta upp saken. Befälen utpekades som obildade, orättvisa och omdömeslösa galningar.
Så småningom fick Mammas Gosse sova minst åtta timmar varje dygn. Han slapp bli kall och våt. Han blev aldrig mer för trött eller varm, utbildningen blev ett skämt. Det blev så lungt och säkert att Mamas Gosse aldrig lärde sig skjuta och överleva.
Så kom den dagen då Mammas Gosse gick ut i kriget. Stackars lille Johnny, stackars alla mammas gossar. Fienden hade ingen aning om det här med säkerhet eller så brydde de sig inte om det.
Fienden anföll på dagen, fienden anföll om natten när lille Johnny sov på sin post eller åt sin middag, och Mammas Gosse var ju van att få sin sömn och äta varm mat tre gånger om dagen. Fienden kämpade i regn, i snöstorm, han gick och sprang fortare än lille Johnny, och värst av allt - fienden använde riktiga kulor och sprängämnen.
Fienden brydde ju sig inte om någonting... Mammas Gosse sköt ibland sina kamrater. Han gjorde det för att han var rädd och saknade träning. Mamma var stolt. Men lille Johnny då? Det finns ett monument i det här landets huvudstad, med namnen på alla små Johnnys ingraverade. Man kan ofta se mödrar som gråter där, och fäder med sorgsna ögon.

Bearbetat efter original av Paul Manser, Vietnamveteran

Inskickad av STRIX

Frågan jag ställde mig efter att ha läst artikeln var faktiskt hur öppna med statistiska förlustsiffror man är idag kontra tidigare. Floskel eller inte, så kändes det inte som om de intervjuade soldaterna reflekterat över att en skyttesoldat i genomsnitt har 5 sekunder att leva/verka i strid, att hälften av soldaterna ur ett amfibieförband är försatt ur stridbart skick efter sin första våldsamma landstigning o s v.
Kanske överdrivna siffror men det var iaf sådana siffror man fick till livs under GSU:n som soldat under invasionsförsvarets tid, delges liknande statistik idag eller är det bara gladpuckar som serveras?

I gladpucksfallet förstår jag om en viss tvekan infaller efter storövningarna och de krossade illusioner dessa tillför förbanden.
/M

De där siffrorn känns lite mer andra världskriget med stora kustinvasioner....

Som exempel kan man ju ta att man söker väl inte ett jobb som man inte vet något om? Jag hade inte gjort det iaf...

Kan inte säga att innehållet i artikeln skulle vara speciellt revolutionerade. Jag tycker att det aldrig har varit en hemlighet om vika risker det är, speciellt inte för ett mekaniserat förband som kan hamna i regelrätta strider. Anser vidare att det inte bara åligger Försvarsmakten att upplysa om riskerna, med lite sunt förnuft borde var och en kunna förstå att det inte handlar om "saft & bulle" vid utlandstjänst. Om Försvarsmakten inte övar inför ett värsta tänkbara scenario, om man inte är medveten om riskerna så ska man inte åka. Tror, som det avahandlats i åtskilla trådar, att det är ersättningen som är en mer bidragande orsak till att folk inte vill ingå i NBG.

Jag förstår hur du menar. Men att få ett par P-skott iröven på ett CV90 säger ju ganska mycket. dessutom måste jag hålla med om nedanstående talare med att säga att med Utl. Tjänst handlr det inte bara om att panga på som galningar. Det handlar om dialoger också. Känns som att sånt förbises vid övningar. Klar tdet kan ge en missvisande bild om hur det kan gå till. Givetvis menar jag inte på att man ska lägga striden helt åt sidan. Men om man övar i situationer som kan uppstå vid en mission får man bredda perspektiven något.

Ersättningsfrågan är en oändlig diskusion som i alla fall jag inte tänker ta upp här.

Jag menar självklart inte att strid är det enda som kan förekomma, det förkomemr knappast alls i utlandstjänsten. men det kan komma och det är viktigt att vara väl förberedd. Med tanke på att NBG utbildas under en väldigt långt tid utgår jag ifrån att alla delar i verksamheten kommer att övas. Det är ju bara att tiita på utb. på FS14, den är närmare tre månader lång och bredden verkar finnas i utbildningen.

Jo, håller med dig!
Men artikeln här syftar på värnpliktiga och deras syn på NBG.
Man borde kanske redan här betona på att man utbildas för krig i värnplikten, och vid utbildning till NBG får en annorlunda mer internationell utbildning. I alla de senaste övningarna har ju scenariot varit internationell tjänst, fast med en J*vla massa strid. ger tvetydiga signaler till soldaterna. Det var liksom det som är min poäng.

Jag tycker att det verkar som att dom har tränat lite väl mycket på att anfalla "varandra" och inte tillräckligt på att hålla koll på skälvmordsbombare och annan gerillaaktivitet.

Om jag hade bestämt mej för att döda några NBG-soldater i ett stridsfordon 90 skulle jag sätta upp en IED, lägga mej och vänta till det kommer ett och sedan spränga söder det bara för att sedan springa utta bara f*n så fort och långt bort som möjligt, naturligtvis på ett sätt som gör mej svår att upptäcka.

Man ska kanske inte bara öva konventionell strid utan också lite "anti-gerilla"-strid. Eller det kanske man redan gör?
Jag tycker att det verkar som att dom har tränat lite väl mycket på att anfalla "varandra" och inte tillräckligt på att hålla koll på skälvmordsbombare och annan gerillaaktivitet. (Glöm inte stenkastning och kravaller.)
Eller är det jag som bara har sett del av deras utbildning?

Jag har fått uppfattningen att det är fokus på strid mot milis/gerilla/insurgents motsv. Strider mellan jämnstarka styrkor har väl varit ganska så få under slutövningen. Jag tror de har fokusen rätt. Men att lägga till moment där man övar mot en "högteknologisk" fi tror jag också är viktigt, för att behålla bredden och stimulera alla övande förband.

Hur mycket får LV att göra om man skall öva helt realistiskt för de scenarion som NBG kan tänkas möta?

Hur tränar man soldater att undvika ett sådant scenario?
Svenska soldater utbildas fö även i, som du uttrycker"stenkastning och kravaller". Det kallas IMF utbildning.

Hur tränar man soldater att undvika ett sådant scenario?
Svenska soldater utbildas fö även i, som du uttrycker"stenkastning och kravaller". Det kallas IMF utbildning.

Väldigt bra att folk filosoferar på detta INNAN de åker ut och hamnar i en konfliktzon. Dels tror jag att man övar bättre med detta i ryggmärgen, och dels har man en mental förberedelse utifall det inträffar. Att veta att man tränar för en farlig verklighet ledar antagligen till att man tar till sig övning/träning på ett bättre sätt.

Att öva för att "ryssen kommer" har inte funkat på väldigt länge..

Ja det kommer bli obehagligt med skarp ammo vid ev insats. Bättre vi åker med lösplugg. se länk

http://www.mil.se/combinedchallenge/photo....0&nid=37514

Obs ironi

LOL! Det var faktiskt jätteroligt sagt!

Känns lite ...

Kanske bör ta människor som är lite äldre än 18 år till detta (NBG)... men det är min egen personliga åsikt.

/M

Bergis....

I slutet på artikeln finns en springande punkt i hela den här historien
"Patryc Guzik sätter sig utanför. Han har bestämt sig för att vänta innan han bestämmer sig.
– Just nu skulle jag inte hoppa på. Jag var sugen när jag ryckte in men det har varit intensivt och nu känner jag att jag måste få uppleva lite frihet i det civila, skaffa lite distans, lite mer livserfarenhet."

Grymt bra sammanfattat!
Att man innan man ens mönstrat bestämt sig för att internationell tjänst är melodin för en själv verkar vara väl framfusigt innan man ens gått i uniform...

Grabbarna/tjejerna som innan de ens fått smaka på ansvaret som faktist finns i en grupp bestämmer sig för att det är det här de vill syssla med har (min åsikt) ofta en lite väl romantisk syn på vad det innebär.

Att man innan man ens mönstrat bestämt sig för att internationell tjänst är melodin för en själv verkar vara väl framfusigt innan man ens gått i uniform...

Grabbarna/tjejerna som innan de ens fått smaka på ansvaret som faktist finns i en grupp bestämmer sig för att det är det här de vill syssla med har (min åsikt) ofta en lite väl romantisk syn på vad det innebär.

Är det inte så med de flesta jobb? Att man i många fall bör bestämma sig i årskurs 9 för att gå rätt utbildning på gymnasiet för att efter det kunna få rätt jobb eller komma in eventuell högskola/universitet. Med tanke på det så är det väl inte så konstigt att folk påbörjar sin värnplikt med inställningen/förhoppningen om utlandstjänst när man är färdig. Sedan är det väl mycket möjligt att de får en mer verklighetstrogen och nyanserad syn på det hela när de väl gör lumpen.

Enligt min uppfattning borde det finnas en gräns på 25år och uppåt för att ens söka till utlandstjänst, fast då kommer ett problem upp med en gång, lönerna som är för tok för låga för att den ålderkategorin skall vara intresserad.

//M

I ett sådant fall borde värnplikt vid 19års ålder vara ganska man muckar vid 20år och har 5 år på sig att glömma det man lärt sig eller ja vara med i Hv iofs. och sen ska man blåsa liv i kunskaperna i 3 månader och sen ut på mission i 6 månader.

Yrkesarmé rakt igenom är min åsikt. Vad är man rädd för? Kommer det att kosta mera? Man slipper utbilda om och om igen för varje årskull, man kan bygga kompetenser långt över vad som är möjligt idag. Tex skulle man kunna tänka sig att soldaterna skulle kunna erbjudas högskole utbildningar och specialisera sig på vissa ämnen istället för att man ska försöka skrapa ihop kompetensen i det civila för varje mission.

Som du säkert vet är det en väldigt stor skillnad på en person som är 18 år och en som är 25år i personlig mognad, ansvarstagande, och helhetstänkande, inte minst livserfaranhet. Den kunskap som lumpen ger kan man lätt återskapa på ett par månader så det är inget hinder. Du nämner HV som en kompetens höjande faktor, jag köper inte den tanken i ett perspektiv som utlandstjänstgöring utan ser hellre en mogen social 25 åring eller gärna äldre som har "landat" i sig själv.

/M

Nej då torde det vara bättre att rekrytera alla som vill göra Utlandstjänst och sen utbilda förbandet i 1 år och sedan åka då har man längre tid att utbilda hela förbandet på.

Skönt om man inte vet att alla håller måttet, det avskiljs ju folk då och då från utb fast de haft godkända betyg för antagning.

Hur skall du rekrytera då?
Hand upp alla som vill åka utomlands och sen överbemanna för att klara ev avhopp och sedan sparka de som inte får plats pga ev överintagning?

Enligt min uppfattning borde det finnas en gräns på 25år och uppåt för att ens söka till utlandstjänst, fast då kommer ett problem upp med en gång, lönerna som är för tok för låga för att den ålderkategorin skall vara intresserad.

//M

Personligen har jag träffat fler soldater över 25 år som verkat olämpliga för utlandstjänst, än under 25. Det verkar inte särskilt sofistikerat att fastställa att man är för omogen för utlandstjänst om man är under 25 år.
Hur ser man då till att olämpliga personer inte åker på utlandstjänst? Jo, genom att anställa lämpliga soldater in i ett stående förband. Dessa kan man sedan kicka om de är olämpliga, och ta in en ny soldat. Detta ger ett förband där chefen känner sina soldater, och på så sätt kan lita på dom.
Att nu som replik påstå att ett yrkesanställt förband inte kan interagera lika bra med civilbefolkningen för att soldaterna inte känner till annat än armén är inte genomtänkt. En anställd soldat är inte lika med en "stridis". De flesta har olika yrkesbakgrunder och utbildningar, och olika mål efter armén. Någon kan ha varit rör-krökare, och gör 2-4 år i ett beredskapsförband för att efteråt gå tillbaka till firman, medan en annan kommer från gymnasiet och tänker plugga till jurist efteråt. Sedan finns vi oförbätterliga människor som inte tänker lämna armén förrän armén lämnar oss, och vi behövs nog också.