En delrapport som ÖB Håkan Syrén lade fram i onsdags har fått massiv kritik från både alliansen och oppositionen. I rapporten skissar försvarets ledning upp tre olika alternativ för framtiden.

Ett av scenarierna har fått försvarspolitiker från båda lägren att reagera. Där vill ÖB att försvaret kraftigt uppgraderas till att direkt kunna avvärja systematiska angrepp mot Sverige. Ett sådant angrepp beräknas som sannolikt redan inom ett år.

Den grundläggande principen för förbandsproduktionen bygger i huvudsak på en utveckling av dagens treterminssystem, med ett ökat inslag av frivillighet, där termin ett genomförs med plikt under tre månader. Därefter kan soldaten välja att genomföra termin två under åtta månader med lön med syfte att ingå i nationella snabbinsatsstyrkor. Huvuddelen av soldaterna som genomför termin 2 förväntas även att välja att genomföra en tredje termin som syftar till beredskap och internationell tjänstgöring med tidsbegränsad anställning. Soldater som inte väljer att genomföra termin två eller tre, krigsplaceras i nationella insatsförband och kan alternativt söka till hemvärnet.

Marinstridskrafterna dimensioneras för att i närtid hantera störningar i regionala handels- och energiflöden, bidra till stabilitet i närområdet samt att hantera systematiska kränkningar och sabotage. Detta innebär att en högre tillgänglighet måste skapas än vad som finns i dagens produktionslösning, vilket tillgodoses genom anställda sjömän. Inom sjöstridskrafterna är därför samtliga sjömän anställda. Efter en 4 månader lång GSU/befattningsutbildning anställs sjömännen för en period om 3,5 år.

Jag tycker nog att alternativ B är bäst. Kan aldrig inrikta ett FÖRSVAR på att vara utomlands, det är ungefär som att (hockeyexempel!) flytta upp sitt backpar till redline varje anfall och sen åka hem när motståndarna kontrar.... ja med andra ord är det kasst.

nej inte riktigt, ser man till att hålla hög beredskap vilket dom bör göra om dom är i något högriskområde så är dom nog mkt mobila, och då borde dom kunna vara på ett flyg hem inom ett dygn, tyngre pansar ytterligare några dygn möjligen....

det är ju inte sämre än vad det är idag, hur lång tid tror du itne det skulle ta för oss att mobilisera oss i sverige i dagsläget? det skulle nog ta ett par dygn det med, tror jag iaf... har vi yrkesarme utomlands har man ju fortfarande hemvärn här i sverige, vi har fortfarande officerare och regementen där yrkesameerna tränas upp osv osv...

visst skulle jag nog helst vilja ha det alternativet att ha ett vanligt försvar fast mkt större, kommer inte ihåg nu exakt hur det skulle vara men det är en arme mkt större än vad det är idag, och folk vill redan idag skära ner på försvaret vilket gör det alternativet orealistiskt..

alltså väger det mest mellan knappt nåt försvar alls eller en yrkesarme som mest är ute internationellt för freden.... min åsikt.

Jag tycker nog att alternativ B är bäst. Kan aldrig inrikta ett FÖRSVAR på att vara utomlands, det är ungefär som att (hockeyexempel!) flytta upp sitt backpar till redline varje anfall och sen åka hem när motståndarna kontrar.... ja med andra ord är det kasst.

Ska vi nu ta hockey som exempel så innebär det snarare att om Sverige inte anpassar sig efter vart VM är utan enbart har sin trupp på hemmaplan så kan vi ju enbart deltaga de år som VM går i Sverige.

Edit: Nej, jag tycker inte att hockey är en bra metafor för Försvarsmakten. Framför allt inte när de som använder sig av metaforen tydligen inte kan modern ishockey (där backarna fyller på i offensiven för att få till snabba avslut från området strax innanför tekningscirklarna).

Ehm har jag ens snackat om backarnas roll i modernt lir? Enda jag påpekat är att det vore dumt att köra upp med backarna till redline. Det är jäkligt offtopic iofs så det kan vi skippa tjöt om.

Angående invasionsförsvarsidealen så vet jag inte vilken tid Sverige haft bäst försvar och dylikt, men att iallafall ha ett (större) artilleri, kustartilleri och luftvärn samt fler regementen borde väl vara grundstenen i att ha något försvar alls... även om det inte var bra innan så kan det väl bli bra idag? Handlar väl mest om prioriteringar.... man blir bra på det man tränar, och hade Sverige lagt lite mer pengar och hjärta på försvaret kanske vi kunnat vara att räkna med i större insatser internationellt men främst nationellt.... pengar finns men de läggs istället på onödig jävla byråkrati, främst inom övriga samhället men kanske också inom FM(?)!

Sverige borde försöka få gå med i NATO, men frågan är om USA verkligen är beredda att agera om Sverige eller t.ex. Lettland skulle bli invaderade? Skulle de gå in i fullskaligt krig mot Ryssland för att hjälpa dessa i deras ögon små oviktiga skitländer?

Att gå med i NATO är absolut inte en bra idé, är du medveten om att USA i sådana fall får sätta upp NATO-baser i Sverige?
Baser som skulle innebära att man kan landsätta i princip vad som helst i Sverige utan att svenska riket har något att säga till om då det räknas med i villkoren för NATO-medlemskap.

Alla som tidigare trott att vi någonsin i tid skulle kunna fatta ett politiskt beslut om återtagning vid behov bör tänka efter en gång till.

Tydligen har den tidigare "ingen som helst hotbild på tio års sikt" nu utökats till minst 20+1= 21 år.

Intressant...

Enormt bra ledare i SVD idag

ÖB är slug, att han inte satte sig mer på tvären 2004 berodde nog på att han hade blivit utbytt mot en JA-sägare illa kvickt av GP om han trilskats. -Text borttagen av moderator- Sedan sitter ju två sjöofficerare i toppen nu, vilka inte är kända för att vara konformiska utan säga sanningar.

4 Brigader är värdelösa för man kan inte göra ett piss vid en invasion med dom ändå 4 Fördelningar eller divisioner som det heter numera är ett minimum för att kunna försvara sig någorlunda effektivt mot ni vet vem

Och hur stora styrkor ser du att nivetvem kan avsätta för ett angrepp mot Sverige?

Naturligtvis är det omöjligt att spekulera i hur mycket "Han som inte får nämnas" kan avsätta för en invasion av Sverige då det beror på situationen.

Och då är det ju givetvis också omöjligt att ange hur mycket som behövs för att försvara sig i den situationen.

/K

Publicerad: 2007-05-28 Aftonbladet


Försvarets politiker har drabbats av panik

Den 11 januari i år höll kommendör Herman Fältström sitt inträdesanförande i Kungliga Krigvetenskapsakademien.
Det var starkt panikskapande.
Kommendör Fältström inledde med en lätt uppmjukande beskrivning av vad som skett med det svenska försvaret under senare år: ”Bokstavligt talat reducerades Försvarsmakten från en beredskapshållen mobiliserande krigsorganisation på 800 000 personer till mobiliserat insatsförband omfattande knappt 1 000 personer fördelat på diverse insatser.”

Starkt panikframkallande, i synnerhet bland ansvariga politiker, med tanke på att allt har krympt, utom antalet generaler och kostnaden för kalaset som fortfarande landar kring 40 miljarder om året.
Fältström har varit en centralt placerad person inom Försvarsstaben, bland annat genom att ansvara för underlaget till olika försvarsbeslut. Han rapporterar alltså inifrån den nedbantade igelkottens mage och fortsätter, hovsamt:
”En försiktig slutsats av detta är att Försvarsmaktens kapacitet i dag knappast uppfyller ställda krav. Dessutom kan det ifrågasättas om inte kostnaderna är större än vad som kan bedömas vara rimliga.”
Kommendör Fältström tog inte ens upp den starkt negativa utvecklingen i Ryssland. Allt han behövde göra var att sätta fingret på kartan, konstatera att ett land som inte vill försvara sig självt aldrig kommer att ha några pålitliga vänner, och hela potemkinkulissen föll samman.

Tar man därutöver hänsyn till utvecklingen i Ryssland, förvandlas de senaste årens officiella försvarsanalys till en direkt plågsam övning i aktivt önsketänkande.

ÖB har varit på god väg att förlora all trovärdighet i Försvarsmakten genom att knipa ihop ögonen och blunda. Det är orsaken till att Högkvarteret i dagarna har krystat fram ett ”koncept B”. En skiss till ett svenskt försvar som faktiskt skulle kunna försvara Sverige.
Resultat: försvarspolitiker från vänster till höger har drabbats av panik. Om detta skulle vi ju tiga.
Socialdemokraten Juholt tycker
enligt Svenska Dagbladet att Försvarsmaktens nya analys är ”illa skriven”. Tanken att försvaret förutom de globala äventyren även skulle ägna sig åt Sveriges säkerhet ser han enbart som ett sätt att få mer pengar.
Kristdemokraten Lindgren är djupt besviken över att militären inte längre säger vad regeringen vill.
Moderaten Lennmarker pekar storsvenskt österut och konstaterar att ”försvaret av Sverige bedrivs ju även i Mazar-e-Sharif”.

Och folkpartisten Widman finner de förlösande orden, som så exakt beskriver stämningsläget i denna tvärpolitiska vänster–högerfront:
– Den typen av skrivningar är panikskapande.

Det stora värdet i det skissartade ”koncept B” är inte att det målar upp något som skulle kunna vara ett verkligt försvar, utan att det visar hur ihåligt det skramlar om konsensus. Några alternativa förslag skulle ju inte dryftas. Vi har ju i god parlamentarisk ordning beslutat att det råder fred i vår tid.

Allt detta får mig att tänka på en annan tid, ett annat försvar – lika ihåligt, lika uppblåst av ljusblå önskedrömmar och omgärdat av en lika krampaktig parlamentarisk enighet.
Kronförsvaret.
Inkompetensen då var så överväldigande att man kunde tro att politikerna verkligen önskade köra sönder kronan för att demonstrera för det misstrogna folket att Sverige måste ge upp sin valuta och följa med in i den hägrande europeiska valutaunionen.
Även då ansågs varje ansats till öppen debatt – panikskapande.

Försvarspolitiken av i dag är så vanskött och omgärdas av en sådan tystnadens konformism att man konspiratoriskt kan misstänka att allt handlar om något helt annat: att göra det impopulära Nato-medlemskapet med ett svenskt yrkesförsvar till en ren expeditionsaffär, en nödvändighet.

Herman Fältström sammanfattade, luttrad:
– Att försöka föra in fakta i en för landet avgörande fråga är som att ropa i ett tomt rum. Endast ekot av rösten hörs.

Carl Hamilton

Man kan försvara en nations intressen på annan areal än hemmafronten. Det är en av tankarna bakom insatsförsvaret.
Men det visste ni väl?

Håkan Juholt från försvarsutskottet utalar sig i SvD (samma artikel som "Krigsmakten" läst)

Jag tycker att hans ståndspunkt har en underton av pascifism och han visar förakt mot dem med "Många stjärnor på uniformen" när han pratar om "höga företrädare för Försvarsmakten". Juholt verkar vara tvärsäker på att det inte finns något hot. Det tycks mig att frasen "de längtar bara tillbaka till den tid som var" som svar på generalernas uttalanden blir mer och mer floskel ju mer den sägs.

Är inte vattenglas-stormen kring perspektivplaneringen spelöppningar för kommande försvarsbeslut? Det borde väl vara dags så smått va? (räknar på fingrarna). Kanske behöver de ta i lite extra nu när det gamla traditionella sättet med "alla utom två" har förpassats till arkivet, och regeringen inte har den färg den brukar ha?

Positivt dock att det debatteras försvarspolitik i media. FB04 gick allmänheten förbi relativt obemärkt vad jag minns.

har man inte gått ifrån systemet med stora försvarsbeslut och har istället någon sorts flyttande planering just för att undvika att försvarspolitiken blir till regionalpolitik och industristöd??

Både ja och nej. Som jag förstått saken så har man lyft ut budgetfrågan ur de fleråriga försvarsbesluten så att pengarna hanteras varje år tillsammans med den vanliga statsbudgeten. Därav de årliga budgetunderlagen från HKV. Däremot ska man fortfarande ha fleråriga "principbeslut" där riksdagen anger åt vilket håll Försvarsmakten ska gå.

Vad bra....

Nu kan man alltså ta principbeslut och i efterföljande år underfinansiera dessa grovt.

Man blir matt.

J.K Nilsson

Nu är man kanske farligt nära ett politiserande inlägg, men jag är milt sagt förbannad över Juholts dumdryga kommentarer. Detta är KLASSISKT socialdemokraterna. De har velat sätta militärerna på plats sedan Ådalen 1931 och tar varje tillfälle att trycka till officerarna. Inte minst valet av försvarsministrar är talande. Där är man konsekvent i att plantera de allra mest ignoranta politruker som försvarsminister. Malajer, batikkärringar och tomtar.

Juholt skall hålla käft, kort sagt!

(---)
Personligen så vill jag inte leva i ett samhälle där politiker tvingas hålla käft.

Visserligen har vi lärt oss att demokratier alltför ofta inser hot för sent, men jag vill ändå inte byta ut systemet.

Men när nu höga företrädare för Försvarsmakten på nytt börjar tala och skriva om ”begränsade väpnade angrepp” och ”angrepp med begränsade mål”, d v s att ryska staten ska starta ”småkrig” mot Sverige, tolkar jag det endast som uttryck för en intern dragkamp om resurser inom Försvarsmakten och uttryck för en längtan tillbaka till det som en gång var.

I stor politisk enighet har Försvarsmakten i två riksdagsbeslut fått följande planeringsförutsättning: ”Sammantaget bedöms ett militärt väpnat angrepp i alla dess former från annan stat direkt mot Sverige vara osannolikt under minst en tioårsperiod.”

Vidare skriver Juholt i artikeln att

Är det verkligen meningen att försvarsmakten helt blint ska svara "skall ske" och göra skygglappar på? Eller ska FM bidra med alternativa tänkanden? Att FM ska göra vad riksdagen beslutar är en sak, men man måste ju få kunna göra invändningar som sagt.

@J.K Nilsson: jag ska villigt erkänna att jag inte är den vassaste kniven i kökslådan men jag missar syftningen i ditt senaste inlägg. Är det jag eller Juholt som pratar dumheter eller rentav bägge två?