QUOTE (Mjölkchoklad @ May 19 2007, 22:59 )

QUOTE (GC1 @ May 19 2007, 16:36 )

Om det andra alternativet är att efter hur XXbiljarder, 3000+ döda, 25000+skadade säga: det här var ju skitknepigt vi lägger ner....
Jag tror att om man från USA sida vill ha något som helst internationellt samarbetet efter det här spektaklet så får det kosta vad det kosta vill.
Bush ryker och med honom har ett antal av hans främsta allierade tappat ansiktet i sina hemma opinioner på ett sätt som gör att nästa amerikanska president inte kan lämna ett land i total kollaps om man vill kunna vara med i framtiden också.
Jag hoppas att du har rätt, men jag ser ett stort problem.
Kriget såldes till det amerikanska folket som ett krig som skulle vara rättfärdigt (demokratisera Irak), defensivt eller åtminstone preventivt (Saddam är kompis med BinLaden, och är jättejättenära att skaffa massförstörelsevapen), samt billigt gränsande till gratis.
Allt detta har visat sig vara skönmålningar till större eler mindre grad, och väljarkåren vill inte vara med längre. I det läget är det väl knappast otroligt att den presidentkandidat som lovar ett snabbt och smidigt tillbakadragande vinner flest röster. Inrikespolitik övertrumfar utrikespolitik, i USA liksom i Sverige.
Ja fast i det här fallet handlar det om att man spelar om den sista supermakten.
Om USA skulle säga: Jaha, dom får slå ihjäl varandra bäst dom vill, FN kan ta över här....
Så skulle scenariot mycket väl kunna bli att NATOs inflytande i Europa kraftigt splittras.
Turkiet kanske inte ser sig ha någon anledning att lägga fingrarna imellan i Kurdistan, och att man i vår del av världen nu håller på att bygga upp EUstyrkor för att ta hand om behovet av relativt stora snabbinsatsstyrkor.
I resten av världen blir man då tvungen att förlita sig på storbrittanien, som inte tål särskilt mycket mer kritik för inblandningen i Irak och med ny regim förmodligen kommer att vara något mindre förbehållslös i sitt stöd i fortsättningen, och längre bort sydamerika och i asien kanske Indien.
Sydamerika är en kontinent där det åtminstone i närtid kommer att vara svårt för USA att bygga upp en alliansbas värd namnet för styrkedemonstrationer, Indien är jag inte särskilt insatt i. Däremot så finns Kina i den delen av världen och de är tillsammans med Ryssland (inte tillsammans utan också) aspiranter på rollen som storebror åt andra.
Frågan är hur mycket av den internationella politiken som ligger i vågskålen? Det handlar inte om ett internationellt program för arbetsmarknadsplolitik i gränsområdet mot Kanada utan i värsta fall att USA trillar ner ett par pinnhål och istället för att klanka ner på tex Frankrike för bristnade lojalitet blir tvungna att gå i ledband hos dem.