Om jag som hundförare hamnar i efterhand så gör man tre saker (som jag har skrivit tidigare i någon annan tråd):
1) Kastar sig i skydd
2) Drar ner hunden i skydd
3) Besvarar elden
Pistol använder man bara ifall man råkar springa in i röven på Ivan när han stannar.
1) Kastar sig i skydd
2) Drar ner hunden i skydd
3) Besvarar elden
Pistol använder man bara ifall man råkar springa in i röven på Ivan när han stannar.
Det var en minst sagt lustig taktik. Knappast något som Flygvapnets SÄK förband lär ut.
Hunden i skydd innan du besvarar elden
Flygvapnets säkförband lär nuförtiden (kull 04/05) ut följande i efterhandssituationer:
Skydd, släpp hund, besvara elden.
När man väl funnit fienden har alltså fienden högre prioritet än hunden - det får "kosta" en hund att slå ut en fi.
Alternativet var att binda upp hunden, men säg den som har tid med det i en efterhandssituation?
((
Hufö: "Hallå, kan ni sluta skjuta en stund, jag måste stalla vovven?"
Fi: "Haha, hehe." MERA PANG-PANG.
))
Men å andra sidan kan man bli lite realistisk och inse att de flesta hundförare, trots direktiv, kommer att försöka skydda sin jycke, om de i det ögonblicket har tankeförmåga nog till det. Hunden är ens bebis. Även de värsta macho-grabbarna bland vpl hundförare sitter på hundgården och gråter när hunden ska lämnas vid MUCK.
Minns också att på slutövningen - kan ha varit kompaniövningen: min grupp hamnade i strid, och när jag började - som man gör i fredstid - lugnt föra undan min hund, kom C Hundgården fram och kommenderade att jag och hunden skulle vara med, de ville se hur hunden hanterade situationen. *infoga hufö stolthet här: min vovve klarade situationen galant, sprang så fiiiint brevid matte och la sig när matte gjorde det...*
Däremot har ju hunden inte så mycket hörsel kvar efter några dylika moment. Min hade ju nära till pension i alla fall, så de brydde sig väl inte så värst om hennes hörsel längre...
***
I övrigt anser jag att pistol på hundförare är kass, för det går inte att delta i något moment på samma grunder som andra soldater (ja, hundförare är soldater). Jag erkänner villigt att jag avskydde att ha AKn hängande kring halsen, och kom hem efter fältveckor med ett vänsterlår som var blå-grått av blåmärken då jag gått med vapenpipan som slagit emot för varje steg. Jag var ju tvungen att bära den framtill, och den var i vägen, slog på mig, slog på min hund... TROTS DETTA bär jag hellre AK än går obeväpnad (eller med pistol). Varför? Jo, för när fi kommer (och som hundförare är jag ju ute och aktivt letar efter fi, eller hur?) VILL JAG HA MITT VAPEN.
Detta betyder tvyärr att man dessförinnan behöver släpa på sagda vapen, men so be it. Ta skitmackan, svälja den hel, le och vara glad.
/
Atterhemskan
