Tänkte man igenom kärnvapenstridsvagnsstrid ordentligt? På 50 talet så skulle ju stormakternas stridsvagnar rulla omkring och skjuta kärnladdningar till både höger och vänster. Om man lobbar iväg en granat om några kiloton så är ju risken för friendly fire överhängande man kan ju t.o.m. riskera utslagning av det egna fordonet, strid i bebyggelse skulle bli väldigt intressant.

I en senare era hade jänkarna någon form av koncept på 80-talet om sk "Mininukes" där man bekämpade sovjetiska strv med svaga kärnladdningar runt 0,1kt, vissa kretsar teoriserade att dessa vapen inte skulle ses som riktiga kärnvapen av motståndaren.

Kanske lite OT,
Men har/hade inte A-10 Tankkiller Uranuimpleterad ammo mot stridsvagnar under Kuwait kriget?

Jo, ganska OT. Det uran som används i pil är så kallat "utarmat uran". Så även i den GAU-8 som sitter monterad i A-10 Thunderbolt II.

Har du någon källa på det? Mig veterligt så har det aldrig funnits kärnladdningar i granater med mindre kaliber än 155 mm så vilket stridsvagn skulle skjuta sådana? Däremot så skulle stridsvagnar kunna operera på det "nukleära slagfältet" men då var det någon annan som stod för kärnvapeninsatsen. De för vänstern så förhatliga kärnvapnen med förhöjd strålning ("neutronbomber") togs fram just för att få bättre effekt mot sovjetiska pansarförband.

I både öst och väst fanns det färdiga laddningar (men inte vapensystem) för 10.5 cm men dessa var
enbart i form av art, aldrig strv-ammo. Innan dessa blev implementerade så blev de överflödiga efter
bilaterala avtal mellan USA och Sovjet där man (mycket förenklat) beslöt att kärnvapen hör hemma
i flyget och flottan. Redan innan detta avtal hade USA börjat minska antalet små slagfältsvapen eftersom
man helt enkelt var oroliga för att en löjtnant med en dålig dag skulle kunna starta tredje världskriget.
Man tog bort alla vapensystem som inte var lätta att kontrollera.

Stridsvagnar är mycket tåliga mot kärnvapen. En normal laddning på 15 kT klarar en stridsvagn på
~500 m avstånd. Kärnvapen med förhöjd strålningsverkan sänder ut en hög dos med energetiska
neutroner som aktiverar pansaret i vagnen och gör den obrukbar (så till vida man inte struntar i dosen
som vagnsbesättningen får...).

Som en liten fotnot till ämnet kan ju nämnas att sovjet utvecklade en stridsvagn specialdesignad för att klara av en nära kärnvapenexplosion och fortsätta strida. Den hade ett tvålformat chassi för att tryckvågen inte skulle kunna välta vagnen. Vagnen heter Objekt 279.

Det där är intressant, för det är grunden till vad som kanske är den mest effektiva av alla sovjetiska insatser under kalla kriget. Jag såg en intervju på Discovery, eller om det kan varit History Channel, med en fd sovjektisk general som sades haft ansvar för sovjets reaktion på den amerikanska neutronbomben. Enligt honom hade USA långt gågna planer på att kraftigt utöka denna typ av vapen till att vara det normala i kärnvapenarsenalen. När sovjet insett detta insåg de att de i ett slag skulle bli av med sin komparativa pansarfördel vilket krävde omedelbar reaktion.

Generalen fick då disponera en rejäl kassa som användes till att södja västliga fredsorganisationer i dess kamp mot detta nya inhumna vapen. Jag vill minnas att några organisationer nystartades i detta syfte också. Med hjälp av dessa pengar kunde organisationerna på hemmaplan väcka opionion mot den här utvecklingen, som i stället kom att ta en annan väg.

Sant eller inte låter jag vara osagt, men ett intressant användande av den militära budgeten var det i alla fall.