Jag skulle vilja ta upp den lätta flottans vara eller icke vara.

Efter 2.vks slut skaffade Sverige, en "lätt flotta" dvs de tunga artillerienheterna ersattes med snabba och lättrörliga fartyg. Influenserna var franska från den sk "La Jeune ecolé" dvs den unga skolan. Dessa strömningar hade vuxit fram bland franska officerare redan i slutet av 1800-talet som ett sätt att möta de tunga artillerifartygen. Till Sverige fördes tankarna försiktigt redan under 20-talet men fick inget genombrott förrän den skicklige blivande amiralen Stig H:son Ericson kom hem från studier vid franska sjökrigshögskolan.

Under rustningen under kriget och åren efter så utvecklades den väl balancerade kryssareskadern med runt en kryssare, 4-6 jagare och 6 stora torpedbåtar. Fullt utbyggd blev endast två eskadrar, dock kom ekonomiska realiteten emellan då ett flygvapen som förköpt sig kuppade med hjälp av armén bort en stor del av marinens ekonomiska del (från 18 till 12%) i FMs budget. Resultatet blev att kryssarna lades på is, fartyg avbeställdes och flottan blev inte alls den balanserade styrka som var planerat, utan dimensionerades för att möta ett överskeppningshot från öst.

Nådastöten kom i FB72 då ubåtsjakten ströks och flottan i realiteten blev arméns mobiliseringsskydd. Inte minst ubåtskränkningarna på 1980-talet är ett bevis på detta.

Den senare korvettflottan har visserligen återtagit lite av förlorad mark, men den är fortfarande bara dimensionerad för Östersjön, och våra territoriella behov.

Den lätta flottan och specialområde skärgårdskrigföring har en viktig roll att fylla, men våra fartyg är för små, framförallt för operationer utomlands. Gränsen för skärgårdsoperationer ligger runt 130m, inte 70-80m. Vi har länge haft en gyllene medelväg för skärdskrig och "blue water" krigföring runt 120m längd på fartygen, ett mått som innehafts både Sverige-skepp och våra landskapsjagare. Fördelen med ett större skrov väger defenitivt över nackdelarna. Man vinner uthållighet, vapenkapacitet, stryktålighet och flexibilitet med det större skrovet.

Små fartyg har blivit ett karma, inte av operativa skäl, utan av ekonomiska och politikers oförstående för marina operationer. Sedan har yngre officerare fostras i detta, runt en aura av MTB och robotbåtsnostalgi. Det dummanste som gjorts sedan Creutz vändning i slaget vid Öland är att fullt funktionsdugliga, om än något ålderstigna jagare skrotades i böran av 1980-talet.

Flottan skall dock inte byggas i den i mina ögon rätt tröga eskort filosofin som finns inom NATO, utan som en riktig "La jeune Ecolé" med rörliga och slagkraftiga fartyg som är sammansatta i särskilda stridsgrupper för att operera i skärgårdsmiljö och kustzoner, men även har förmågan att röra sig lika effektivt på det stora havet.

Vad jag förstår av marin krigföring - vilket möjligen är rätt lite - råder en ganska bred enighet om att den lätta flottan var rätt koncept för invasionsförsvaret men är otillräcklig för de flesta flottinsatser bortom Skagerack.

Du har rätt där, den lätta flottan dög inte till nått annant än mota ryssen i grind. Värst var det då jagarna var borta och ubåtsjakten ej återtagen i mitten av 1980-talet.

Men bygger man en flottan så, så missar man helt sjöstridskrafternas styrkor i form av stor rörlighet och uthållighet och möjligheten att röra sig fritt på vår jord och vara en politisk/ekonomisk coh diplomatisk resurs. Det är inget fel i att köra storbåt i skärgård, men det är det att köra liten på oceanen.

Det var väl å andra sidan exakt vad den var tänkt att göra?

Ja, men från 1945 fram till 1991 så var hela Försvarsmaktens syfte att "möta, hejda, slå" ryssen. Att "röra sig fritt på vår jord" var inte på något sätt en dimensionerande faktor.

För att "möta, hejda, slå" så torde även attackflyg vara mer pang för pengarna än övervattensfartyg, så det var helt rätt att prioritera om från flottan till flygvapnet. Däremot håller jag med om att det var fel att avskaffa ubåtsjakten i FB72 - inte för väpnat angrepp, utan för territoriell integritet.

jo iofs, men jag anser man helt fokuserat på de små fartygens starka egenskaper, men har helt glömnt alla nackdelar som följer med ett litet skrov. Dock så kunde inte flottan lösa sin uppgift genom att hävda vårt territorium pga negligerad ubåtsjakt, vilket vi bittert fick erfara. Sedan kan vi disskutera flottans uppgifter i oändlighet, och de behov som Sverige som neutralstat har i fred, kris och krig i form av transporter till sjöss. Mer logiskt hade i mina ögon varit en stark sjöfartsskyddsorganisation med sekundära ytstridsuppgifter och sedan låta ubåtar och attackflyg göra livet surt för invasionskakan.

Man förlorar inte särskillt mycket på de extra 30-40meterarna, snarare vinner man offantligt i styrka och flexibilitet.

Ingen handelsflotta, ingen högsjöflotta...

Återanskaffa en rejäl svensk handelsflotta, så kanske eventuellt återkommer behovet av globala svenska sjöaktioner.
/M

80% av vår import går på köl. Även det inte är våra egna (svenskflaggade fartyg) så har vi ett intresse av att säkra dessa förbindelser.

Nja känns väll ändå rätt stabilt att Sveirges försvar och flotta skall vara en rusurs för vårt oberonde och inte politiska inventioner i andra länder eller?

Om man kollar på vad flottan gjorde under neutralitetsvakten så borde vi definitivt ha prioriterat eskorttjänsten.

Regeringen föreslår att den svenska marina FN-insatsen i Libanon förlängs.

Hur lång uthållighet har vi på marina insatser av detta slag?

När börjar personalfrågan bli en avgörade fråga för varandet av denna mission?

Samt kan Sverige klara två eller fler simultana missioner av denna klass?
(Jmf Laxx och Ksxx samt Fsxx)

Man vill ju utöka besättningen med en tredje vakt för att kunna förlänga fartygets tid till sjöss.

Vad det gäller personal över tiden, så är det nog ingen större brist på villiga värnpliktiga, men tydligen så saknas det ju folk i både IKS07 och IM07 på officerssidan.

Visst, men jag hävdar nog ändå att det var rätt prioritering att kunna möta den röda invasionsflottan snarare än att utveckla ett konvojvapen.

Om man kollar på vad Armén gjorde under samma tid var det exempelvis väldigt onödigt att utveckla pansarvapnet. Vi stod ju mest och bevakade gränser och permittenttåg...

Ett fartyg med eskortkapacitet (uthållighet, ubåtsjakt), kan enkelt utrustas med sjömålsrobot eller tungtorped, men en liten torpedbåt har svårare att lösa eskorttjänsten.

De jagare(Stadsklass) som genomförde neutralitetsvakten kunde ganska enkelt variera mellan eskort och ytattackroller, medan både vedettbåt och pansarskepp hade svårare att variera sina roller.

Idagsläget så har vi visserligen flexibla fartyg, men småbåtsnostalgin hämmar verksamheten. Vi kan således inte spela ut fartygens fulla register på samma sätt som tex riktiga jagare och fregatter.

För en som är helt okunnig: i hur hög utsträckning har flottans dimensionering och fartygens storlek styrts av "kvantitet före kvalitet"-filosofin? Har man byggt små fartyg för att de är billigare eller för att det var små fartyg som behövdes?

Vad FOI skrev för några år sen: Framsyn 1/04

Lite lättflotteporr: Jagarflottiljen anfaller

Det man kan åstadkomma med en tredje vakt är ett par saker.
Antingen innebär det att man kan köra fartyget intensivare och bara byta av delar av besättningen med jämna mellanrum, vilket leder till ökad uthållighet för insatsen initialt. Problemet är att detta innebär att fartyget inte underhålls för att kunna ha en långsiktig uthållighet under hela missionen.
Alternativet är att man roterar vakterna så att varje vakt har totalt fyra månader av sex ombord och under "downtime" så lägger man in leaveperioder, tjänstgöring på hemmaförbandet, tjänstgöring som en del av landorganisationen i insatsområdet mm.
Ytterliggare ett exempel skulle vara att man delar upp det så att man tjänstgör totalt sex månader i området under en niomånadersperiod.
De två första exemplen ökar inte uthålligheten på sikt som är det som rille116 talar om. Det vill säga förmågan att under flera år ständigt ha förbandet i insatsområdet. Om något så minskar det denna förmåga i och med att man satsar på ett personaltätare koncept. Det tredje exemplet skulle inte innebära någon större eller mindre skillnad personalramsmässigt mot att rekrytera motsv en och en halv mission.
Problemet är som sagt det här med personal. Dels på grund av att marinen och framförallt flottan dras med en hel del vakanser och dessa vakanser återfinns på de förband och i de åldergrupper/yrkeskategorier det ska rekryteras personal till insatsförbanden.
Dessutom ska man hålla i åtanke att det aldrig var tanken med tex IKS-förbandet att nyrekrytera ytterliggare direkt efter eller under en pågående insats. Tanken (precis som med NBG) var att göra sex månaders insats och sen ha en period med återtagning, GU-verksamhet och nyrekrytering innan man återigen var färdig att ställa ett gäng på banan färdiga att spela hockey. Det ligger lite i själva konceptet med snabbinsats- och beredskapsförband att man inte riktigt har förmågan att verka hur länge som helst. Det måsta alltid vara nåt som tar över och där saknar flottan idag de resurserna personalmässigt i mina ögon, men som det är nu så lyckas man trots allt trolla med knäna för att sy ihop säcken. Detta kan dock inte göra hur länge som helst.
Under insats kan inte flottans förband grundutbilda personal på den förbandstypen i tillräcklig omfattning på grund av personalbrist för att kunna rekrytera till nya insatsförband och olika typer av vidareutbildningar som skulle behövas. Moment 22 helt enkelt.
Överbefälhavarens tal om "Både och" tenderar att bli "Varken eller" eftersom mycket personal är av "fel sort", sitter fast i olika "Jätten Glufs-Glufs"-organisationer i form av skolor, staber och centran eller så saknas personalen helt enkelt.

Däremot ska man komma ihåg i det här och framförallt få in tänket att sverige inte är ensamma eller ska vara ensamma i det här. Ett svensk deltagande i en internationell insats kommer alltid att vara just det. Ett svenskt deltagande, inte ett självständigt hittepå utan samarbete med andra. I och med att marina enheter av sin natur är lättrörliga och relativt snabba att etablera och avveckla, så skulle det i mina ögon vara mer "rätt" att man "bokar" in hur och när fartyg/förband kan och avser att delta i insatsen. Ungefär som NATO-länderna gör med NRF och Operation Active Endeavour och ungefär som man gör nu med svenska enheter på olika typer av större övningar. Skulle sen behovet av det planerade deltagandet i en insats försvinna, så kan man alltid ställa den enheten i beredskap.

Att inleda anfallet med att skjuta en Robot 08 förefaller märkligt. Månne Robot 08 var en del av det nedlagda kärnvapenprogrammet? En nuklear detonation mitt i en landstigningskaka borde ge en del kaos och utslagna sensorer.
Finns det något vettigt med att skjuta en enstaka robot av tidig generation?

Räkna med minst 2 från jagaren sedan kommer ju fler från tung kustrobot och Rb04 från E1. Halland hade 8st Rb08 men de måste laddas om och varmköras på rampen vilket tog ett tag.
RB 08 på HMS Småland

Planen var ju et djupförsvar, detta var slutstriden med flottan. Från utskeppningshamnarna skulle ubåtar decimera tonnaget och E1 mosa eskorten så flottan skulle göra slut på en kaka som varit i konstant strid sedan de kastade loss en 10-12h tidigare.

Sedan skulle ytattacken dras sig innåt skärgården och slicka såren och låta KA och minlinjerna göra det sista jobbet.

I ruta 3 sägs att roboten (endast en skulle hinnas med, enligt ruta 2) också är startskottet för anfallet. Jag vet inte hur väl en hel flottilj kunde observera en robotavfyrning.

Hon har två på rampen, så en salva borde det väl vara. Sedan så är väl robotskottet bara så att säga startskottet, anfallet torde igångsättas av fljC över radio

- På min order utlöp, utlöp, insätt robot beredd fullfölja med torped.(Kmd Nordbeck i "Strid till Sjöss")

Åter till orginalpåståendet: Den lätta flottan var ett nödvändigt ont pga ekonomisk/politisk verklighet. Den blev sne balanserad och endast anpassad för ett läge då Sverige var i krig, inte att vi måste hävda vår neutralitet eller skydda vår sjöfart. Att sjöfarten skulle "skyddas med andra medel" är politiskt önsketänkande från politiker som inte sett neutralitetsvaktens allvar i vitögat. . Tyvärr har den lätta flottan romantiserats och hämmar därför dagens marina utveckling i Sverige, av både mtrl och taktik/strategi.

Nu blir jag besviken på den gamle marinofilen ... Det var inte Kmd Nordbeck som sade det. Han var inte ens närvarande undeer den genomgången.



Man kan till viss del hålla med om att man fortfarande lever lätt i kalla krigets bakvatten, men att man har kommit ganska långt i omställningen. Det var ett par år kring millenieskiftet som det var ett lätt vakuum, inte bara i flottan och marinen, utan även i övriga FM, men de senaste åren har man kunnat se en ganska tydlig skiftning.
Personligen är jag lite kluven till påståendet att man materiellt sett är så bunden av kalla kriget fortfarande, utan snarare att vår materiel är ganska duglig för sina uppgifter. Speciellt med tanke på att det ofta handlar om fartyg som haft sitt urpsrung i just det kalla kriget. Flottan kommer att behöva större fartyg om man ska följa den nuvarande linjen, men det finns inget självändamål i det. Sett ur perspektivet att man ska operera inom huvudsak NATO-ramarna så anser jag defintivt att man ska satsa på att behålla sin nisch med det extremt littorala och inte försöka satsa på det alla andra redan har. Man ökar den fria och demokratiska världens flora av verktyg för fred och säkerhet.

Sen exakt vad det skulle innebära rent materiellt och organisatoriskt kan man alltid diskutera och fundera över.
Det är föga troligt att man skulle anamma US Navys "Blue to brown"-linje med Riverine Squadrons som ett blått komplement till sina amfibiska kollegor, även om det säkerligen skulle få mången gammal stock-konservativ betongröv i nejvyn att få hjärtsnörp.

"We need to create a sailor with a bayonet in his teeth, ready to go ashore and mix it up"

Vackert citat, Jörgen borde fått en Oscar för den filmen.

- SLO redogör för läget!
- SLO stämmer det här med dina beräkningar.

Klassiska filmcitat

Jag kan hålla med om att våra Fartyg funkar, torts låg uthållighet, och måste fortsätta vara i nischen. Men jag tycker vi måste släppa tanken på litet är alltid bäst utan ha fartyg i storleksklass som våra gamla jagare/ pansarskepp som är en lyckad komproniss av båda världar.