http://www.k3.mil.se/photo.php?id=23772&aid=1617
Enligt ovanstående så verkar det enbart finnas tung (120 mm) GRK i Luftburen Bataljon. Varför har man helt valt bort lätt (81 mm) GRK? Är det för att man enbart vill ha ett (1) GRK-system i bataljonen och tung GRK kan skjuta STRIX? Såvida man inte i smyg har köpt in ett parti Väldigt Bastanta Gossar eller utvecklat en ny tung GRK, som är avsevärt lättare än de tidigare, så är man nu bunden till att ha med sig hjulfordon (fyra- eller sexhjulig terrängscooter kanske?) om man vill ha indirekt eld från GRK. Lätt GRK må väga en del (speciellt med en "riktig" last ammunition), men det går i alla fall att ljudlöst *bära* med sig det i princip vilken terräng som helst, och det har bättre verkan i målet än ingen GRK alls.
Om någon annan än jag är intresserad av sådant här så rekommenderas en titt på GRK-debatten inom svenska KJ/Amf där man åtminstone tidigare diskuterade om man skulle ha lätt eller tung GRK för eldunderstöd (Se t.ex. sidan 117 och framåt i "Kustjägare 1956-1996, Militärhistoriska Förlaget, 1996".). Svenska amfibieförband har tidigare haft tung GRK på bataljonsnivå men har nu (AmfBat) enbart lätt GRK, och även detta på bataljonsnivå. Finska amfibieförband (Kustjägare) har en lätt GRK-pluton med tre kastare i varje skyttekompani och ett tungt GRK-kompani med nio kastare i varje skyttebataljon.