Är det någon här som, efter avslutad utlandstjänstgöring (inte under pågående mission), fått ett negativt bemötande då man berättat att man varit ute "i missionen"?

Alla har vi väl råkat ut för det "artiga men oitresserade bemötandet", där folk frågar "hur var det?" och när man berättar så är det intresserade i typ 5 sekunder... (man lär sig snabbt att bara svara "det var bra"... )

Min fråga avser mer negativa bemötande ... typ utskällning, "spot & spe" etc ....

intressant fråga, själv har jag aldrig hört eller fått nått negativ feedback där nån tycker att man e ute i ogjort väder, tvärt om dom flesta har ju varit intresserade eller ialafall artigt intresserade t.o.m dom som av naturen är emot allt vad militärt heter, men det skulle ju när frågan kommer upp vara intressant att höra om nån fått det, va jag vet så har en del som kom hem från somalia fått lite ovett av somaliska flyktingar som fått asyl i sverige, fast de e väl kanske en annan sak

Det vanliga är ett visst artigt intresse som svalnar efter några minuter. Annars är det tyvärr även vanligt med den lagom mogna fråga: - Hur många sköt du, fick du skjuta någon?

Det mest negativa jag personligen mött är ifrågasättande kommentarer av typen "-Hur dum får man vara om man gör nåt sånt frivilligt?"
Annars mest korkade frågor enligt Warheads inlägg.
/JE

Det enda är väl att jag blev idiotförklarad av en kollega INNAN jag åkte på BA 01.
Sista dan på jobbet sa han: hej då, vi kanske inte ses mer.
Nä, sa jag. Du kanske bli överkörd i morgon. Då blev han tyst.

The Swede

Jag blev kallad yrkesmördare och legoknekt och div annat av en tomte på en fest 1992 efter att jag kom hem från JK01. Kan väl tillägga att han hade klotrunda glasögon och pipskägg

Intressant ... Det är nog första gången som jag hört talas om att någon blivit bemött på detta vis...

Låter som om "Pipskägget" hade full koll på saker & ting ... NOT ...

Jag har nog aldrig fått några direkt negativa reaktioner, snarare mest konstiga kommentarer som "men du är väl vältränad, du har ju varit FN-soldat" och liknande märkligheter.

Däremot tycker jag mig ha noterat en allmän tendens från media att dra upp utlandstjänstgöring som någon form av karaktärindikator när de skall måla upp en bild av någons personlighet. Om någon gjort något bra nämns utlandstjänstgöring som ett exempel på individens äventyrslystnad, motsv. I tråkigare fall där någon t ex begått våldsbrott kan man ge sig tusan på att en 6-månaders runda någon gång på 60-talet tas upp så svensson kan nicka instämmande... "jojo, där ser man..."

Nån fick syn på Tre Kronor märket på min värmetröja jag köpte... och blev kallad för "j'vla rasist"

Var nere på BA05 och jag har upplevt olika bemötanden från olika grupper, förutom standard kommentarerna Warhead nämner. Från tjejer/ kvinnor har jag vid flertalet tillfällen blivit kallad krigshetsare, mördare, svin m.m. utan att få reda på vad de baserar sina kvalificerade åsikter på. Från muslimer har jag också blivit verbalt attackerad med anklagelser som svikare, mördare, Serb vän osv, men deras reaktion vågar jag tolka som att den är relaterad till FN och deras s.k. passivitet med trög buråkrati och därigenom långsam reaktion till Muslimskt lidande, och inte vår gräsrots roll. Från killar/ män har jag som sagt fått samma kommentarer som Warhead, men även en dos med "Hur dum får man vara?", "Djäkla stridspitt" osv.

Nu låter det kanske som om jag bara fått negativa reaktioner, men det ska sägas att jag har fått mycket positivt också!

Jag har en arbetskamrat som ofta tjatar om det paradoxala i att skapa fred med vapenmakt
och kan ibland komma med någon spydig kommentar om mordlystna FN-soldater.

Killen är frireligiös, pingstvän så det är värdegrundsättande för honom.
Jag tar det alltså inte personligt och jag tror att han mer är ute efter att
retas, ibland blir det jobbigt dock.

//NR

Har du tagit diskussionen med honom eller låter du honom bara hållas?

Jag hade nog nöjt mig med att citera Dag Hammarskjöld istället för att inleda en sån diskussion.

"Peacekeeping is not a job for soldiers – but only soldiers can do it"

När han började på min avdelning på jobbet för en ca 4år sedan hade vi ett par tre rejäla gräl
om saken.
Nu tar jag sällan fighten.

Det känns så utsiktslöst att försöka påverka religiösa fundamentalister, samtidigt vet även han
att jag står för de saker jag har gjort.
Så vi har ett "status quo".
I övrigt är han en riktigt god arbetskamrat och vi ahr en bra relation i övrigt.

//NR

Ovanligt sätt att missionera. De frikyrkliga jag känner brukar inte komma med pikar mot oss hedningar.

Han tror ... vi vet ...

Nja !
Inte är han ute efter att frälsa oss andra direkt, men övertygad pacifist på religiös grund samt
att han gillar debatt.

Annars en helschysst kille.

// NR

Det första jag fick höra var "Du ska inte tro du är nåt bara för du varit i Bosnien". Eller som min chef sa här hemma, Sköt du många och blev det nåt fruntimmer på byn. Folk här hemma sitter i sin skyddade verkstad och grundar allt på vad de sett eller läst i nyheterna. Numera pratar jag bara om det med folk som har varit ute förr.

Vare sig vi vill eller inte så kommer det alltid finnas folk som kommer avsky alla som ägnar sig åt militärt-engagemang. Tråkigt att folk inte kan vidga sina synesätt mer.

Det där tycks vara mer regel än undantag då det gäller militär personal, oavsett nationalitet.

Jag är med i en global webbaserad community med militär personal från en mängd olika länder och där säger de det samma... Man pratar bara om upplevelser i det militära med någon som är/har varit militär.

I denna community har man även "virituella stödgrupper" för medlemmar med PTSD.

Det är jättesynd. Det vore bra både för er yxor och för oss andra om vi fick byta era erfarenheter mot vårt stöd. Och inte minst vore det bra för att få ett bredare folkligt stöd för vad ni gör.

Visst ar det synd. Men efter genomlasning av traden och tagande av bade egna och andras erfarenheter i beaktande sa finns inte mycket stod att "byta" mot. Kanske det kommer en forandring men i dagslaget verkar US verksamhet inte vara nagot som beror mannen pa gatan. Lyckligtvis har vi sett relativt fa omkomna i utlandstjanst, men nar det hander blir det en rubrik men inte mycket mer. Jamfor med andra lander da krav reses pa att "pojkarna skall hem" sa fort det borjar gora ont.

Om svenskar skulle börja dö i strid oftare utomlands är jag övertygad om att folk i genem skulle vilja ha hem dom.

EDIT:
ja, just det ämnet: Folk är rätt ointresserade. Eller är det så att man själv har en förväntning på att folk ska ha massa frågor och vara intresserade, och när dom bara är "normalt" intresserade så blir man lite besviken och anser att dom är totalt ointresserade?

Vet vi det? Hur många besök i skolor, på GU-förband och - kanske mindre prioriterat - på äldreboenden gör Fredsbaskrarna?

Gällande din andra observation tror jag att du har en poäng.

Gällande din första prognos tror jag att Sverige åtminstone hittills har haft en relativt stor tolerans i och med att alla varit frivilliga till en speciell mission. Om vi får större förluster bland pojkar och flickor som 'bara trivdes i lumpen och ville vara kvar ett år till' så kan vi nog få en "bring 'em home"-opinion.

Nej, det vi inte. Inte jag i alla fall. Men om - jag sager om - det nu ar sa att allmanhetens intresse stracker sig till att fraga hur manga jack man har i kolven blir det nog svart att fa US-veteranerna att ta forsta steget till att oka forstaelsen for vad vi gor darute. Kanske FM kan gora mer, forslagsvis genom att plocka ned media till vara utlandsforband for att folja och rapportera fran vardagen.

Det gör dom iofs. Dock hamnar "reseskildringarna" på sidan 68 i C-bilagan, eller får en snabb flash i aftonbladet.se någonstans efter rubriken "katt fastnade i träd, tvingades klättra ner med hjälp av stege" eller liknande happenings. Sålänge ingen svensk soldat dör eller dödar så blir rektionerna i media samma som medelåhöraren som frågar hur många streck man har i kolven.

Höll på att glömma, rubriker om "FN-soldater utnyttjar prostituerade" ger ju visst nyhetsvärde förståss.

Har fått genomgående bra bemötande tycker jag. Däremot så har jag märkt att en del tjejer drar öronen åt sig när man berättat att man varit ute, antagligen pga den stereotypa bild det finns av "FN-soldater" men även pga att dom tror (vet) att man lär vilja åka igen..

@ Born & g3space:
Det är precis det jag menar. Om man aldrig lyssnat på en FN-soldat är risken stor att man inte bryr sig, ställer korkade frågor eller tror på det som står i Expressen. Det är därför det är farligt om yxor isolerar sig.

Den skolelev som under en dubbeltimme fått lyssna till och diskutera med någon klok veteran från BA01 kommer att vara betydligt mer skeptisk mot vad som står i kvällstidningarna. För att inte tala om att hon eller han kommer att vara mer benägen att på ena eller andra sättet stödja Utlandsstyrkan.

Ingemar Stenmark fick frågan om någon detalj i skidåkningen och svarade:
Hä, svårt å förklar för de som int förstår.

Det är signifikativt för slalom och verkligen också utlandstjänst.
Och att vara ute och föreläsa mm. ger förvisso lite men det stannar vid föreläsningar. Diskussioner blir sällan givande med tanke på den ena partens utbildningsståndpunkt och därmed förståelse (se citatet ovan).

/Krook som blivit ansedd lite konstig men aldrig illa bemött.

hmmmm ursäkta bg men lite fel va de allt, så här sa vår store skidstjärna:Hä, svårt å förklar för en som int begrip
lite ot bara*ler skämmigt*

Helt rätt, så ska det vara! Tackar GF5!
Så ska det vara och andemeningen kan det inte råda något tvivel om.
Likväl som jag inte kan förstå vad min fru gick igenom när vi fick barn kan hon inte förstå mina upplevelser på mina missioner.

/K

Intressant tråd!

Har upplevt de mesta ni skriver om. Allt ifrån total tystnad till komplett intresse. Känner igen mig vad Exxon skriver: "Ni skall´inte tro att ni är nå´t" dessutom har man hört Warheads kommentar: "Hur många sköt ni?". Eller kommentaren: "Se till skjut bort så mycket du kan när du är därnere".

Undringarna känns igen. När man försöker berätta om verkligheten som det faktiskt var, då blir man ofta avbruten . -Nää,säger nån! Så var det inte! Då hänvisar man till någonting man sett eller hört i tv och tidningar. Suck!
Det kan vara hårt i missionen och efter.

Tillägg till mitt tidigare inlägg:
I mitt civila jobb som lärare har jag vid ett antal tillfällen hållit föreläsningar för elever på FN-dagen och liknande. Jag har aldrig blivit illa bemött men frågorna är delade i ca 50% korkade (Hur många sköt du?) och ca 50% bra (Är det inte tufft att vara i tjänst hela tiden?).
Min poäng är att efteråt har jag alltid mött större förståelse än innan så det är mödan värt att berätta!
/JE

Ang. folkets funderingar kring svenskar som tjänstgör utomlands. Det skulle vara intressant att få se en attitydsundersökning före och efter kvällen Kalla Fakta (som jag misstänker kommer ha en negativ vinkling att döma av trailern).

Med tanke på att reporten är Gustav Fridolin och med hänsyn till hans partipolitiska bakgrund och tidigare ståndpunkt beträffande svensk trupp i Afghanistan så ska vi kanske inte förvänta oss enbart glada tillrop och värmande ord.

Det är väl möjligt, men på samma sätt som du förhoppningsvis var så nära din fru som du kunde under förlossningen vill vi väl föra fredsskaparnas verklighet så nära allmänhetens uppfattning som det är möjligt?

I den bästa av världar där allting smakar mint ja, men... sist jag kollade var det snöslask och ingen mintsmak. Det är bara MÖP:ar, Yxor, och Wannabee:s som brinner för fredsveternaneras väl, tyvärr. Jag hoppas på en förändring och vid Folk och Försvar i Sälen så lyftes fredsveteranernas situation och kanske, kanske...

/K

men gubbar, de e väl först på torsdag som kallafakta är?? eller har jag fel??kolla här http://www.tv4.se/tv4/tvguide/tvguide.aspx?date=2007-03-08

Helt rätt. På något sätt föll torsdags(.......)s bort från min post. Men jag tänkte i alla fall skriva så.

Har aldrig blivit blivit illa bemött.

Däremot funderar man ju lite på hur mycket koll folk har... var på efter en mission i Bosnien 10 år efter fredsavtalet och folk frågar om man fick skjuta nåt... eller om det fortfarande är krig... då brukar jag svara att mitt största bekymmer var om kaffemaskinen funkade... då brukar de se konfunderade ut :P

Måste framföra att jag tillskillnad från en del haft stóra fördelar av min vända vad gäller jobb. Utlandstjänst är för många "vanliga" människor något exotiskt som ger pluspoäng. Sen så skadar det ju inte om personalchefen är gammal yxa heller. Blev inte mycket jobbprat på den intervjun. Tror jag har fått mina tre-fyra senaste jobb mycket relaterat till utlandstjänsten.

Sen har jag även upptäckt att många dörrvakter är gamla yxor och då är det en perfekt ingång om man vill skaffa sig kontakter...

Har fått denna fråga ett par gånger: Hur många har du dödat! (Om jag eller någon annan hade skjutit någon så hade nog de flesta i Sverige fått reda på det)

eller som en gammal klasskompis sa till mig när vi träffades efter min första mission; jag tycker att du är fascist som har gjort FN-tjänst. Jag har inte pratat med honom sedan dess och det var 1993. Jag funderar fortfarande vad f.n han menade.


Lennartsson

Jag har faktiskt varit med och anställt en person en gång, till stora del beroende på att han var Yxa ...

Inte speciellt mycket jobb-snack på den intervjun heller ...

Men rimligtvis är ganska många intresserade av vad vi får för våra 40 miljarder och svenska camper världen över. Där kan fredsveteranerna bidra med sina erfarenheter, och på samma gång öppna ett eller annat öga för verkligheten i utlandstjänst.

Jag rör mig normalt i kretsar där man sällan möter sig någon större möpighet, men jag har bara mött positiva reaktioner. Ingen har frågat om jag dödat nån (utom mina små barn). Många i mediekretsar är rätt imponerade av att man gjort nåt så "konstigt". Och kanske lite avundsjuka också: journalister blir ofta rätt avundsjuka på folk som får syssla med något fokuserat i flera månader.

Däremot får man ju akta sig noga för att berätta war stories, eftersom de ju alltid är ointressanta för alla utom en själv.

På båda sommarjobben jag sökt så reagerade anställarna på att jag gjort FN-tjänst (trots att det står inbakat i smeten av jobb) - på ett positivt sätt. Blev faktiskt lite förvånad. Inte så att vi pratade mer om det, men jag fick intrycket av att det definitivt inte var till min nackdel.

EDIT: singular och plural är luriga ting.

70 minuter kvar till programmet och SvD har redan en artikel om innehållet.
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_14781821.asp

Jag har nog fått hela paketet (men jag antar att det beror på att ligga på skyttepluton skiljer sig ganska mycket från mitt vanliga jobb).

En anställningsintervju som jag gick på kom BARA att handla om missionen (trots att jobbet inte hade någon koppling till vad jag gjort under missionen whatsoever). En av intervjuarna ställde bara idiotiska frågor som:

"-Vad springer du milen på då?"
"-Har du sånt där posttraumatisk stress nu då?
"-Gick ni ofta till prostituerade?"

Efter den sista frågan blev jag förbannad och sa ifrån lite mer än vad man kanske bör på en anställningsintervju.

Intressant nog fick jag jobbet sen...

Häromdagen blev det debatt i skolan (vuxenutb och således vuxna människor) kring NBG med anledning av uppdrag gransknings program. Det yttrades åsikter högt och lågt. Jag gav mig dumt nog på att lite försiktigt dela med mig av min förmodligen lite mera korrekta bild samt erfarenhet av verkligheten. En kvinna på 30+ drog då av en "jag har en kompis som varit ute på mission.." och kontentan av detta var att jag skulle hålla käft och inte tro att jag var något.

Om detta bottnar i en extremt felaktig bild av FM och US pga "kompisar" och media eller att hon känner sig underlägsen pga att jag står på lite tjockare is än henne eller något annat skäl är högst oklart.

Jag förstår inte riktigt syftet med detta inlägg. Är det bara att få klaga av sig eller? Du nämner att din bild är mera korrekt än hennes men redovisar inte någon av versionerna. Jag antar att du söker någon sorts sympati eller liknande men jag kan faktiskt inte bidra med det då alldeles för lite fakta har getts i fallet!