För att inte dra denna intressanta diskussion OT postar jag en ny tråd.

Jag letar efter seriös forskning som jämför sovjetunionens militära förmåga så som den kunnat konstateras i efterhand i relation till den uppfattning som rådde i väst under slutet av det kalla kriget (dvs mitten av 1980-talet).

Vad gäller ekonomiska faktorer så finns relativt god forskning med denna ansats. Resultatet är rätt entydigt så att "väst" kraftigt överskattade SSSR:s ekonomiska prestationsförmåga från slutet av 1960-talet och framåt. Man förstod helt enkelt inte hur risigt det stod till i proletärernas paradis. Detta naturligtvis beroende på slutenheten, hemlighetsmakeriet och de rena lögner som utgjorde SSSR:s officiella statistik.

Det jag undrar över är om det har gjorts något "bokslut" över SSSR:s militära styrka. Är det någon som kan rekommendera någon publikation?

OBS! Jag är inte intresserad av spekulation eller "Min Kapten sade att...". Ja ni fattar...

För några år sen kom en utredning "Om kriget kommit" - SOU 1994:11. Jag har inte läst utredningen, fast jag hade ett ex i min ägo i åratal. Utredningen handlade ju mer om Sveriges försvarsförmåga i händelse av ett krig, än om Sovjetunionens faktiska offensiva kapacitet. Men nog borde det finnas en hel del resonemang kring det här i utredningen.

Lite nyligare kom en avhandling från en forskare som vars namn jag just nu inte kommer ihåg hur mycket jag än anstränger mig i huvudet. Den handlar om Sovjets kapacitet FÖRE VK2, med tanke på femårsplaner och militärdoktrin.

Men det du efterlyser: en genomgång av vad vi kan få fram ur öppnade ryska arkiv om hur det såg ut - det vet jag inte om det finns. Haken är antagligen att de ryska arkiven knappast är öppnade. Dock borde det finnas en hel del DDR-material etc. som skulle kunna reda ut åtskilligt. Det luriga är ju att försöka värdera svårmätbara storheter som stridsduglighet, moral, disciplin osv. Å ena sidan snörräta parader av sofistikerade vapensystem på Segerdagen, å andra sidan raggiga trashanksbeväringar med nätt och jämt fungerande utrustning.

Men det är ruskigt fascinerande.

Lennart Samuelsons Koloss på larvfötter.

Fast denna bok, mycket bra för övrigt, handlade inte bara om tiden före vk2. Dessutom var den mer inriktad på ekonomin än den rent militära förmågan om jag inte minns fel. Så är det verkligen samma bok?

Jag tror att det är den Detsl menar. Boken har visserligen ett ekonomiskt och politiskt huvudperspektiv, men hur Sovjet upplever hotbilden och sin relativa styrka är ett centralt tema.

För övrigt heter den Röd koloss på larvfötter och inget annat.

EDIT: Om någon vet något enkelt sätt att komma över SOU 1994:11 får han eller hon gärna meddela mig.

Volodja: Slå en lov förbi KB kanske? Du hänger väl i närheten? Jag skall rota efter den när jag får tid. Ska vi säga så att den som får tassarna på den först sprider den till sin virtuelle stridsparskamrat - OK?

Övriga: Tack för tipsen! Har läst "Röd koloss på larvfötter" för några år sedan. Kommer inte ihåg detaljerna, men jag vill minnas att förf i stort hade hypotesen att man kunde härleda militär prestationsförmåga ur nationalekonomisk dito. Personligen köper jag inte det resonemanget rakt av, även om det är ganska sannolikt att det faktiskt var så.

Min tveksamhet är dels pga humankapitalets betydelse som Detsl var inne på ovan. Dels pga att kommandoekonomins styrka är att man kan prioritera vissa sektorer hårt på bekostnad av andra sektorer. Dvs skulle den prioriterade militära sektorn kunna ha mycket bra förmåga trots att övriga samhällssektorer uppvisar miserabel utveckling.

Japp. Det var just den boken jag menade.
De flesta länder har väl inlett någon form av kommandoekonomi i krig: det har ansetts viktigare att producera slagskepp och pansarbilar än espressomaskiner och stilmöbler. Sovjet samhälle och ekonomi kunde ju oerhört lätt kunnat anpassas till en krigssituation, men det gällde ju att det krig som bröt ut överensstämde med femårsplanen. Oerhört mycket extremt sofistikerade vapensystem tänktes ut, men ganska lite kom i praktiken ut på förbanden: Sovjets militärindustriella komplex - det som på ryska kallas VPK - voenno promysjlennyj kompleks - lydde under samma planekonomi som all annan industri och var därför väldigt obenäget att införa ny teknik, nya produktionsmetoder.

"Röd koloss..." hade onekligen en del dråpliga anekdoter. En gick ut på (fritt ur minnet, reservation för fel...) att man räknade ut hur många flygplan man skulle behöva bygga under vk3. Sedan räknade man ut hur mycket aluminium detta skulle kräva och dimensionerade aluminiumverken efter det. Dessa kördes ju redan i fredstid när man inte byggde riktigt lika många flygplan, varför man fick överskott på aluminium. Alltså började man då leta efter något att bygga av aluminium i fredstid...

Inte undra på att de fick problem i längden.

Bullseye. Det är precis den typen av uppgifter jag skulle vilja ha. Med vetenskaplig vederhäftighet. Du råkar inte ha källa på det där förresten...

Vad jag menade med mitt kommando-ekonomiska resonemang var ungefär: slutsatsen att om det vi kan observera är dåligt borde även det vi inte kan observera vara ungefär lika dåligt, kanske inte är så träffande i ett ekonomiskt system som SSSR:s. Förmodligen stämmer det, men inte med automatik. Det finns bevis på att kommandoekonomi kan åstadkomma rätt så imponerande resultat inom begränsade sektorer och under begränsad tid. Professor Hedlund brukade likna det vid en nationalekonomisk variant på att lyfta sig själv i håret.

Jag tror nog att det är som du säger. Den genomsnittliga förmågan i SSSR:s väpnade styrkor vid en given tidpunkt mellan 1975-1985 var nog väsenligt sämre än vad "väst" bedömde vid samma givna tidpunkt. Men jag skulle vilja få det bevisat...

Jag har tyvärr inte så mycket källor, men under mina år i Det Röda Mörkret brukade man jämt och ständigt visa TV-program om enastående nya ryska vapensystem. Det här är ju i och för sig post-kalla-kriget-tiden, men jag föreställer mig att projekten ofta hade rötter i en tidigiare epok. Vi kan ju till exempel se inom stridsflyget, där Su och MiG ideligen under Jeltsintiden showade off avancerade och experimentella flygprojekt, utan att de någonsin kom på förband.
Det finns inom rysk arkitektur en genre som kallas "pappersarkitektur". Det är frågan om projektbyråers och desingstudior som sätter ihop projekt som aldrig varit tänkta för att byggas - det är ett slags konstform, en kreativ lek med arkitekturens instrument och språk. Samma sak pågick - antar jag - även inom andra branscher. Även konstruktionsbyråerna var ju bundna av femårsplaner: under nästa planperiod ska MiG-projektbyrån leverera 10 nya projekt på stridsflygplan. Och så projekterade man så svetten lackade och kunde i slutet av femårsplanen skryta med att ha projekterat 12 stridsflygplan, av vilka kanske ett någonsin varit allvarligt menat.
Planekonomin skapar lite lustiga fenomen. Till exempel så indikerades planmålen oftast i ton: producera 100 ton SA-7-robotar i månaden. Effekten blev att sovjetiska grejer nästan alltid är bortåt 25 procent tyngre än osovjetiska. Källa: står nånstans i Alec Nove, The Soviet Economic System.

Jag har en del att göra med svenska arkitekter i mitt yrke. Genren pappersarkitektur lever i högsta välmåga även i Sverige. Med den varianten att de svenska arkitekterna tror att deras fantasiskapelser skall bli uppförda. På investerarnas bekostnad givetvis.

Fast håll med om att det är synd att Iofans "Sovjeternas palats" aldrig uppfördes!

...vilket givetvis påverkas av att den svenska byggnadsindustrin haft stora inslag av "planering". Det är inte för inte som 3 av Europas (om inte världens) 10 största arkitektföretag är svenska.

Slut OT // Arkitekten