QUOTE (Meradan @ Apr 1 2007, 16:03 )

- Börja uppifrån Vid inbrytning i hus, försök komma in så högt som möjligt, och rör grupp/pluton upp till toppen av byggnaden för att påbörja genomsök/rensing därifrån. Detta för att fienden ska ha en väg att "fly" genom så det inte blir blodiga hjältemodiga slag i toppen av byggnaden då fienden inser att dom är omringade och inte kan ta sig ifrån byggnaden. Dessutom är det oerhört mycket lättare att slåss i nerförsbacke jämfört med uppför.
Ovanstående är som sagt inte hela sanningen...
Bjuder på vad som sägs i nya FMR MOUT om överraskning och vilseledning:
"I den kanaliserande terrängen som bebyggelsen erbjuder är överraskning ofta ett måste för en grupp.
En försvarsgrupperad motståndare med kontroll över eventuella inbrytningspunkter kommer alltid ha
ett bättre duellvärde. För att kunna ta initiativet i striden måste ett förband göra det oväntade och
oförutsägbara. Att alltid anfalla eller framrycka med samma metod eller använda samma åtgärder vid
en sammanstöt medför att vårt agerande kommer att bli förutsägbart, varvid en motståndare kommer
att komma innanför förbandets beslutscykel."
Specifikt om inbrytning:
"Inbrytning
Inbrytningspunkt välj så att fienden så lite som möjligt kan påverka framryckning och inbrytning , i
regel gavel/kortsida på byggnad där eget understöd kan verka mot.
Inbrytningen måste snabbt med tempo, varje dröjsmål kan orsaka ytterligare förluster.
Huvudingångar antas till stor del vara försvarade, varvid inbrytningen bör överraska motståndaren i tid
och rum. De flesta förluster erhålls i regel vid själva inbrytningen i byggnader varvid vilseledning och
beroende på situationen eldöverlägsenhet krävs i samband med inbrytning. Inbrytningen sker antingen
lågt eller högt.
Hög inbrytning
Hög inbrytning möjliggör överraskning då anfallet sker ifrån en annan riktning än den förväntade,
varvid anfallet inne i byggnaden kan fortsätta mot motståndarens rygg och flank, samtidigt som
motståndarens förberedda eldställningar undviks. Det är enklare att anfalla nedför än att anfalla uppför
inne i anfallsmålet.
Hög inbrytning är i regel svår eftersom det är svårt att dolt och snabbt bryta in med tempo och
samtidighet, varvid personalen blir extra sårbar vid själva inbrytningen, samtidigt som detta kräver
särskild utrustning. Det är svårt att snabbt få fram reserver. Vid sammanstöt eller stridskontakt inne i
anfallsmålet är det svårt att lösgöra sig från stridskontakten, chefers valmöjligheter blir kraftigt
begränsade, särskilt då förbandet får egna skadade.
Låg inbrytning
Låg inbrytning är enkel och går snabbt att genomföra utan större förberedelser där hög eldberedskap
kan bibehållas vid själva inbrytningen. Chefer har bättre möjlighet att välja medel och metod vid
stridskontakt då det enklare går att få fram förstärkning, lösgöra sig från stridkontakten och få ut egna
skadade ifrån byggnaden. Då låg inbrytning genomförs finns risk att förbandet anfaller rakt in i
motståndarens förberedda eldställningar, särskilt då inbrytning igenom dörr/huvudentré genomförs."