Om man försöker se "the big picture" med de system för nationellt försvar i form av insatsförsvar, utlandsstyrka tillika genom insatsförsvarets försorg och slutligen det nationella försvaret genom hemvärnet så är det något som är lurt, systemen går inte riktigt i takt.
Ett grundantagende är att US i sin form idag har ett tungt arv av det gamla invasionsförsvaret i det hur US-förband produceras. Från krigsförband "lånades" soldater in till ett temporärt US-förband. Krigsförbandet var prio och US något vi skramlade ihop, om än med en hög ambitionsnivå.
Nu har den nationella säkerhetspolitiska doktrinen snurrat några varv till då Sveriges intressen uppenbarligen skyddas lika bra eller bättre genom att ha "aktiv" trupp i diverse obskyra delar av världen snarare än främst ha ett försvar stand-by för avskräckning.
Lik förbaskat så fortsätter vi att producera US-förband enligt samma modell. Idag har dock många sakskäl fallit bort genom att krigsförbanden till stor del är borta. Vad vi sitter med i knät är istället ett system som är samhällsekonomiskt mindre bra. Att producera och sätta in US-förband så som vi gör är ungefär som att DIF skulle värva ihop ett bra gäng (det komme ju iofs aldrig att ske

), träna och spela ihop sig på försäsongen, lira första halvan av allsvenskan och sedan vid sommaruppehållet lösa upp laget då ett nytt gäng var rekryterat. Verkar det bra? Verkar det ekonomiskt?
Samtidigt med det här antikverade systemet har vi även ett annat gammalt system som lappas, lagas och fixas till lite: Hv. Hv har ockse de sitt ursprung ur invasionsförsvarstanken och har varit logiskt kopplat till ett invasionsförsvar. Nu har både tanken genom säkerhetspolitiken och realiteten genom nedlagda krigsförband för länge sedan seglat om Hv. Trots detta så är debatten huruvida verkligen Hv så som det ser ut idag verkligen har någon förankring i den nuvarande säkerhetspolitiken rätt tunn. Men så är det nog med hela säkethets- och försvarspolitiken, det verkar inte som alla riktigt vågar debattera. Det finns ju en risk att den organisation man sitter i vid en närmare granskning inte är så nödvändig som man kanske önskar. Politiker å andra sidan kan ju riskera att det blir allmänt känt att krafttag behöver tas, prioriteringar göras, organisationer läggas ner resp sättas upp och det kan ju kräva mod, hårt arbete och gud bevars att poteniella väljare surnar.
En väsentlig fråga vi, Försvarsmakten och slutligen politiker/gemene man bör fråga sig är då hur kan en militär styrka ha en agenda, insatsförsvaret som kan sättas in inom såväl utom landets gränser och på dessa spelplaner tillvarata vitala svenska intressen, och samtidigt ha en annan militär styrka, nationella skyddsstyrkorna, som har en delvis annan agenda som innebär insättande endast inom landets gränser?
Som jag kan se det så finns det egentligen inget egenvärde i att Hv ska skydda endast den egna byn och absolut inte ge sig utanför häradet. Det må så vara att den egna byn och den egna stugan är den enskilda Hv-mannen väldigt kär, men säkerhetspolitiskt så är det mindre relevant.
Om vi då har en sammanhållen försvars- och säkerhetspolitik som tydligt anger att Sveriges Försvarmakt bäst tillvaratar vitala nationella intressen genom insatser vid konflikter utomlands och därefter ha en beredskap att hävda den territoriella integriteten och kunna försvara landet, så borde det vara läge att fundera på hur detta ska gå till.
För att inte ogga i all evinnerlighet... Det vore nog funkis om US kunde plocka någorlunda färdigbyggda förbandsklotsar till US-förband och det vore likaledes funkis om den erfarenhet och utbildning som US ger kom nationella skyddsstyrkorna (eller vad vi ska kalla rikets försvar) till del. Det är inte så vettigt att slänga US-förbandet i papperskorgen när de är på toppen av sin förmåga!?
En annan utvikning... Vad gäller betyg, det har egentligen heller inget egenvärde. Jag tror vi sätter oss på lite höga hästar när diskuterar X77 som en vattendelare värdig Moses. Ovanför grpch bör det eg vara relativt ointressant vad enskilda soldater har för betyg. Jag vill mena att "betygshetsen" helt enkelt kommer sig av det US-förbandsproduktionsystem vi har. Till US finns inget andra sätt att mäta annat än enskild soldat, då det ju så klart inte finns någon högre enhet att mäta kvaliteten på. Vi har vänt på kuttingen för att vi har varit så illa tvungna. Det är väl en gammal svensk klassiker att göra sådant till en dygd?! Det plutonchefen vill veta är vilken kvalitet hans grupper har, kompch hans plutoner osv. Militär ledning bygger i grund och botten på ansvarsfördelning. Det är inte optimalt att kompch engagerar sig i grpch:s frågor eller plutch i soldats göromål. Högre chef har sina ansvarsområden och uppgifter och bör ha häcken full med dem. Hur enskilda soldater preseterar är grpch:s ansvar och det är på honom/henne ris och ros ska hamna. Plutch bör undra över sina grupper "betyg", kompch sina plutoner osv.