Detta blir också mitt sista inlägg på ett tag. Därför tillåter jag mig själv till att vara lite extra långdragen och extra klyschig.
Egentligen känner jag inte särskilt mycket inför morgondagen, är varken nervös eller orolig.
Längta efter lumpen slutade jag göra när besparings paketet kom, är inte överdrivet sugen på "lätt skytte utan mekfordon". Självklart tänker jag göra mitt allra yttersta för att få den tjänst Pliktverket placerade mig som och jag tänker sälja mig
dyrt för att nå dit! Men även om jag inte lyckas (den chansen finns ju trots att man gör sitt allra bästa) så är min strävan att alltid prestera mitt allra bästa en stor motivationskälla.
Som är historiaintresserad (nu kommer det långdragna och klyschiga) kände jag stolthet efter mönstringen att bli placerad på ett av Sveriges landskapsregementen, dessutom det landskapsregemente som kommer från mitt landskap. Under de 400 år som regementet har existerat har Skaraborgarna kämpat för Sveriges frihet och värderingar. Ibland har det räckt att bara existera för att fienden inte ska våga anfalla oss men ibland har man kämpat även på slagfältet. Som den gången 1708 när man vid Malatitze slog tillbaka de berömda Preobraschenska och Semjonovska gardena, tsar Peters favoritregementen. I Anklam 1760 när 28 förskansade Skaraborgare fördröjde ett helt preussiskt hussarregemente. Eller vid Rosslau 1813 när Skaraborgarna framgångsrikt förhindrade fransmännen under Marsalk Ney (den tappra av de tappra) av korsa Elbe. Frågan är väl vilka bragder vi kommer stå för, inga som liknar de jag precis nämnt. Men förra regementschefen på Skaraborgs regemente Håkan Swedin konstaterade att
"När fienden har hotat Sverige har Skaraborgs regemente funnits på plats, bevakande och avvärjande och förhindrat fiendens angrepp". Det räcker faktiskt, att Sverige inte har behövt visa sig på slagfältet på 200 år är en bragd, och det hade knappast varit möjligt att ha en så lång fredsperiod utan att ha en stark militär. Så vi som ligger inne 2008, våran bragd får bli att bara finnas. Men om det krisar tänker inte jag släppa någon objuden fan över bron!
Framåt Skaraborgare!

PS. Och lycka till allesammans!