Det här är tagen ur minnet, så sanningshalten för de enskilda delarna kan variera.
Tgb 11 hade svåra problem med rost i karossen. En del säger att problemet berodde på galvanisk korrosion mellan överdelen som var av aluminium och underdelen som var av vanlig karosseriplåt (stål). Faktum är i alla fall att mycket av rosten uppstod i kontaktytorna mellan över- och underdel.
I kontraktet mellan Volvo och FMV stod det att om underhållskostnaderna för bilarna överskred en viss summa innan en viss tid förlupit så skulle Volvo åka på att betala någon typ av skadestånd. För att detta villkor skulle gälla krävdes dock att Volvo hade full insyn i underhållskostnaderna och även ha inflytande över de underhållsåtgärder som vidtogs. När Volvo uppmärksammades på problemet med rost i överdelen av underkarossen beslutade de om ett åtgärdspaket. Detta bestod huvudsakligen av att överkarossen lyftes och någon typ av massa aplicerades i skarven mellan över- och underkaross. Detta betraktades vid miloverkstäderna redan från början som en Döbelnsmedicin men ordern kom från FMV så det var bara att lyda. Mycket riktigt så bromsades korrosionen i stålkarossens överdel tillfälligt men kom sedan tillbaks med förnyad styrka. Volvo hade dock klarat tidsgränsen och gick fria från ansvar för rosten.
Under tiden hade Bethlehem Steel i USA lyckats utveckla en metod för att belägga vanlig karosseriplåt med ett lager av zink och aluminium (ungefär hälften av varje) som sedan tålde pressning och bockning. Nyheten var inte beläggningen i sig utan att den belagda plåten klarade att bearbetas utan att beläggningen sprack eller lossnade.
FMV beslutade sig att tillverka nya underkarosser av denna nya plåttyp. Bland andra hade SSAB köpt rätten att tillverka Bethlehems plåt, och de marknadsförde den under namnet Aluzink. Karosserna tillverkades under mycket enkla förhållande vid miloverkstaden i Skövde. Jag har för mig att det var under första halvan av 80-talet.
QUOTE (Döbelnsmedicin)
"Nej, doktor, nej, tänk ut en sats, min herre,
Som gör mig för i morgon sjufalt värre,
Men hjälper mig i dag på mina ben."
Sagt av Carl von Döbeln vid Jutas enligt Johan Ludvig Runeberg