Aftonblaskan

Snacka om att legat i om man får tro kvällstidningarna..

Länken fungerar inte så använd denna LÄNK

Citat AB:

Antingen HAR han väl fullmakt att kvittera ut pistol, eller så har han INTE och har smooth-talk'at till sig en?
De övriga brotten är han ju endast MISSTÄNKT för, hur vet AB detta - får polisen ge ut sådan information?


...Och ungefär DÄR blir STORA delar FM skyldigt. Vem har ex. inte åkt förbi McDonalds i tjänstefordonet någon gång?, eller långlånat en penna eller några kalsingar?

Undrar hur densamma "kulturen" är på AB, hur många surfar privat på "fel" sidor?, nyttjar tjänstekortet för privata ändamål eller utnyttjar sin ställning på annat sätt. Hmm..

Genom att poliser, ofta mot ersättning, tipsar pressen för de den informationen.
Meddelarfrihet

Edit: Fippelfingar

Jo, meddelarfriheten är jag ytligt bekant med - den var ju den som hänvisades till av kvinnan som skrev detaljerade resdagböcker om vad som hände i Afgaland (men den var inte tillämplig då).

Jag var däremot INTE medveten om att den gör det ok/lagligt för enskilda polismän att fritt lämna uppgifter till media om pågående fall eller dess misstänkta.

Då kan vi ju lika gärna öppna upp polisarkiven om vi ska lita på varje polismans privata omdöme kontra tjäna en liten hacka för lite simpla uppgifter? Var går gränsen?

Det har jag undrat länge. Det är riktigt pinsamt för polisen att dess anställda missbrukar meddelandefriheten och tjänar stålar på kvällstidningslöp.

Och så läser vi vad det står om utlämning av sekretessbelagt material en gång till.

Det är inte OK av enskilda polismän att lämna ut sekretessbelagt material.

Det som den enskilda polismannen klarar sig på är källskyddet.

En myndighet får inte efterforska om vem som har lämnat ut uppgifter till media.

Och tur är väl det. Jag vill inte leva i det samhället där man inte har fri press den saken är klar. Men å andra sidan skulle det ju onekligen ha sina fördelar också vissa gånger men nackdelarna överväger helt klart.
II63

Om jag inte missminner mig helt fel var det en sjuksköterska som tog reda på lite för mycket information och spred ur LArs Werners sjukjournal i samband med att han dog. Jag tror att de tog reda på vem som tagit ut informationen ur databasen och hon fick sparken.

I detta fallet lade man ner lite energi på att hitta den personen. Men det är tydligen skillnad på en partiledare och en "no name" officer...

Själv har jag nog några kartonger "magasinerade" hos min förra arbetsgivare... kanske skall hämta dom.

Hon gjorde sig skyldig till brott mot journalförningslagen och patientsekretessen det var för dessa brott hon åtalades och dömdes inte att hon givit uppgifterna till pressen. det är det som är skillnaden.
II63

Lars Werner är väl inte död?
Jag tror du menar Leif "Blomman" Blomberg?

Det där är ett listigt och elegant kryphål som helt och hållet bygger på den enskilde polisens ansvarskänsla. Medierna har ingen som helst rätt att få ta del av uppgifter ur en pågående brottsutredning. Men de enskilda poliserna har rätt att utnyttja sin grundlagsstadgade yttrandefrihet för att uttala sig. Det här ger polisen ett enormt övertag över journalisterna, eftersom de kontrollerar informationsflödet. Däremot VET jag att det är extremt ovanligt att poliser får tipspengar. De journalister som jobbar med blåljusgrejer sätter en ära i att ha goda och välplacerade kontakter, men jag törs nästan lova att det inte finns några som KÖPER information av snutarna. Det är en situation där båda anser sig som vinnare: polisen kan kontrollera medierna genom att släppa ut lagom mycket info, och reportern skapar sig ett namn på redaktionen som en kille med bra kontakter.
Men det viktiga är, att vi i Sverige inte riktigt har någon tradition av checkhäftesjournalistik. Här bygger systemet på vänskapskorruption.
//Detsl, med ruggiga insikter i medievärlden

PS:
Lars Werner är inte död. Men när ministern Leif Blomberg låg döende snokade ganska många obehöriga i hans sjukjournal. Samma även med Anna Lindh. Men sjukjournaler är oerhört mycket mer hemligstämplade än polisutredningar. Där gäller inte meddelarskyddet. I praktiken råder hemligstämpel endast för handlingar som kan skada rikets säkerhet, samt frågor som skulle kunna vara till men för den personliga integriteten. Polisutredningar är tekniskt sett inte hemliga, utan helt enkelt inte upprättade handlingar.

Det blev inte mycket korrekt i det inlägget.

Enligt wikipedia...

Som redan noterats så var det inte Lars Werner som man givetvis inte skall önska livet ur.

KA2 som håller på att rulla dumstrut...

Då undrar jag på vilket sätt polisens verksamhet gynnas av en bild på en nygripen och kalsongklädd Tony Olsson, som till råga på allt såg ut att ha blivit slagen, om min minnesbild är rätt, på kvällstidningslöpet.

Allmänprevention! Vem vill riskera att hamna på löpet i skitiga jalingar? (f'låt, kunde inte låta bli... )

Det egr ju en bild för att avskräka brotslingar.
Rymmer du så tar vi dig.
Sedan hur han var klädd och så är ju knappast polisens fel eller?
Slagen har jag inget minne av och vem sa att han inte gjortde motstånd i så fall?

1. Polisen underhåller bilden av att myndigheten får jobbet gjort: fångar bovar.
2. Polisen skaffar sig ett övertag gentemot en journalist. "Minns du att du fick den där coola bilden? Nu behöver jag..."
3. Polisen i fråga är mediekåt och tycker om att skryta inför sina kompisar.
4. Det var kanske inte ens polisens bild. TO togs väl i nåt villaområde på blanka förmiddagen mitt bland en massa folk.

Nu vet jag ju inte huruvida den aktuella polisen fått BETALT för bilden, och om det i så fall rubriceras som "tipspeng" eller "fotografarvode", vilket i så fall är ärligt redovisade, skattepliktiga, vita pengar. Hur det än är vill jag nog fortsätta att envisas med att hävda att det som läcker ur en polisutredning, det läcker för att polisen, den enskilde eller myndigheten, anser att det gynnar utredningen på ett eller annat sätt. Och journalisten, angelägen om att odla sina goda relationer till polisen, låter sig villigt bli ett instrument och ett språkrör för myndigheten och ställer inte några frågor om blåmärken på en gripen rymling.

Jag hoppas att du har rätt.

Jag hoppas nästan tvärtom. Svenska journalister är alldeles för undfallande i relationerna till blåljusmyndigheterna - och, faktiskt, i relationerna till FM. Härom året, till exempel, när praktiskt taget samtliga anställda inom FM sades upp. Knappt ett ord om den här ganska uppseendeväckande personalpolitiken i medierna. Om fler journalister grävde i försvaret, polisen, etc., skulle vi antagligen till slut slippa alla tröttsamma och meningslösa "skandaler" typ nakenskjutningar, och i stället få upp resonemang kring säkerhetspolitik, försvarsdoktriner osv.

Gällande polisens beteende är din förklaring den jag hoppas på. Att landet skulle ha mycket att vinna på mer kritisk - dock inte hårdvinklad, nota bene - journalistik är jag övertygad om. Är dock tyvärr inte alltför hoppfull i tider då några av de mest spridda medierna ser det som sin uppgift att göra reklam för varandra medelst löpsedlar om skitteve.