Vad händer med Sveriges neutralitet nu när vi leder en "Nordic Battle Group" som sägs kunna skickas var som helst på EUs direktiv?

Skulle vara intressant att få ta del av era kvalificerade funderingar kring detta.

Mvh

Jag skulle säga att Sverige är inte "neutrala" längre.. och det är väl inte avsikten längre att vi ska vara neutrala, iaf inte lika stor grad som det var förr. Vi har tagit ställning till mycket, så neutraliteten kan vi skrota sen länge.

Har vi varit neutrala?

Att "ta ställning" står inte i motsatsförhållande till neutraliteten, det finns inget som säger att man inte får ha någon åsikt bara för att man är neutral.

Så länger man inte väljer sida i en konflikt, så är man neutral.

säger man en sak tillräckligt mycket börjar man tillslut tro på det själv.



öööh... ok. Men i och med att vi har gått med på att sända och leda trupp dit eu beslutar har vi förbundit oss att aggera efter andras beslut och är sålunda inte neutrala, trots att vi inte är aktiva i en pågående konflikt.

Vi är en del av EU, så det handlar inte om "andras beslut". När det gäller i vilken situation NBG ska sättas in, så handlar det inte om att strida för endera sidan. Det blir samma som idag, med PfP, bara under EU's namn.

Men, det går ju förstås inte förneka att neutraliteten balanserar på ett tunn lina. Det har den å andra sidan alltid gjort.

Kan vara så att han den där rille116 syftar på att det inte är ofta som vi varit neutrala i ordets rätta mening. Det korrekta är ju istället den gamla slagdängan:

"XXX i fred syftande till neutralitet i krig."

XXX ger poäng.

Handikapp: Givet poäng multip... mutli... gångras med den svarandes födelseår. :P

GMY

Brasklapp, kan också vara så att rille druckit klarvätska och därför är klarsynt nog att inse att vi aldrig varit riktigt XXX, även om han inte skrev XXX utan skrev vad han skrev när han egentligen menade XXX.

GMY2

Jag hävdar att det är andras beslut, och det är på god väg att vi inte har så mkt att säga till om. Blir det en grundlag i samma klang som den som förkastades nyligen, är vi inte längre med i en sammanslutning av stater, utan en union. Dvs vi har inte längre vetorätt, och är tvugna att underkasta oss majoritetsbeslut. Vi kommer tom ha mindre röster än den stora majoriteten av medlemsländer.

Är det så fruktansvärt farligt att dela beslutsbördan med andra länder som kanske har större erfarenhet av vad ett krig innebär för både folket och landet? Vi kanske ska börja krypa ur garderoben och plocka bort skygglapparna och inse att vi inte lever i en värld av blommor och rosa moln och sedan börja hjälpa till.

Vad är det som säger att svenska politiker fattar vettigare beslut än tyska, engelska eller danska? Vad gäller krig och dess inblandning så har man väl mer eller mindre suddat ut gränserna och krigar numera inte mellan nationalstater på samma sätt som förr. Så vad har vi att vara neutrala mellan? Terrorister/brottslingar/fanatiker och den civiliserade delen av världsbefolkningen (som inte är indelad i nationalstater utan den del av mänskligheten som har sunt förnuft utan tanke på etnicitet).

Neutraliteten har väl aldrig funnits förutom när det har passat att påpeka att vi är neutrala för att vi inte orkat/vågat lägga oss i olika konflikter utan nöjt oss med att vänta tills allt är över och sedan klappa "vinnaren" på axeln och sagt att "Det här gjorde VI bra".

xxx = alliansfrihet?

De sista resterna av vårt fosterlands neutralitet tog slut i mars 1996 när Göran Persson började sin statsministerperiod med att trava in på NATO-skrapan i Bryssel och skriva på en version av PfP som bara skilde sej från fullt NATO-medlemskap på två punkter: (Rätta mej gärna om jag missuppfattat nåt.) 1. Den oinskränkta solidariteten mellan medlemmarna. 2. Persson slapp förklara på sossekongressen varför han gjort oss till NATO-medlemmar.

För övrigt anser jag att i kampen mellan "gott" och "ont" så finns det ingen medelväg. Neutralitet är själviskhet upphöjt till dygd. Jämför med om man såg ett pågående våldtäktsförsök. Hur många någorlunda schyssta män skulle kunna låta bli att ingripa? Och skulle någon av dessa kunna sova utan mardrömmar? Nu är inte internationella konflikter så glasklara i allmänhet, men det händer dock.

Det är bra att samarbeta med andra länder, men ett NATO-medlemskap utan paragraf 5 är inget NATO-medlemskap.