QUOTE (Toll @ Nov 13 2006, 19:08 )

Nu Danne, har jag lite av en utmaning åt dej här; Har du tid och ork att förklara varför en "Saraf" slår en amerikansk AH-64D på fingrarna lite kortfattat?
Jag har klurat på detta ett tag, men ha nu i betänkande att jag är ett stackars fältsvin och tillika tekniskt/avioniskt efterbliven

AH-64D-I Saraf
Togs i tjänst:10 April 2005
Första enhet: Geting Skvadronen
Grundmaskin före moddning nationellt: AH-64D Lot 7 (8st,nya) samt 9st AH-64A-I Peten
Leverans av samtliga klar: 2007
Israel ser Saraf som en mer autonom enhet än tex US Army ser D:n, även om dess främsta roll fortfarande är den som stridsvagnsdödare. Så som Israel stridit på senare tid har kraven på att maskinen på egen hand skall kunna söka, finna, observera och döda ett mål. Detta ledde till mycket stora krav på främst målinmätning och VMS.
Detta ledde till att man fick ett accelerationsspår för Arrowhead FLIR, men valde att gå sin egen väg vad gäller VMS. Det senare systemet fick namnet Elisra, som är ett ytterst avancerat system vad gäller passivt skydd (RWR,LWS,MAWS) samt det mest kraftfulla ECM system som integrerats på en attackhelikopter. Systemet härstammar i stora delar från det system som sitter i F-16I Sufa som i sin tur är en uppgraderad version av det som sitter i F-15I, detta säger en del om komplexitet och uteffekt jämfört med andra hkp VMS. Mycket energi lades på att integrera systemen och nyttja sekventiell och överlagring av data på MFD. Elbit och Rafael stod för det mesta av avioniken såsom hjälmsikte/display (svårt att klassa en IHADSS), datalänk och satkom. Även rems och fackelfällare är av Israeliskt ursprung.
För att öka situationsmedvetenheten och därmed den autonoma syrkan hos maskinen är inte unik till just Saraf:en men är mer finslipad och med en del utrustning som troligen petar upp den ett antal hack över linjeförband Longbowen inom US Army (här bortsett från Arrowhead, som enbart den gör sitt). Vidare har länkkapaciten prioriterats för att kunna ta del av spanings och målinfo från UAV. Just denna kapacitet kom till nytta under den senaste konflikten över Libanon. När UAV operatörer fanns mål slavades dess optik till en Saraf som bekämpade målet. Detta ledde till en mycket kort sensor to shooter tidsrymd, vilket är vitalt när fienden är av den utspridda och irreguljära typ som förekommer i området. Denna integration av UAV->Ahkp är inte så populär inom US Army, de tar gärna måldatan men ser hellre att all info går till en CCC helikopter om det är något annat.
Hmm…en början iaf
Förkortningar? Jajjemen. Någon som är oförståelig så får vi ta det imorgon.