Tillägg/följdfråga till 709:s redogörelse:

Det där med "polisanmäld för förtal" är jag lite nyfiken på.... Hur skulle en länk till en tidningsartikel i lokalblaskan kunna vridas till "förtal"? Synnerligen märkligt beteende och, faktiskt, en smula debilt! Vad har chefen X för verklighetsuppfattning? Varför i hela fridens namn ringer en högre chef till "Lasse i ledet" och gafflar om förtal och ber lille Lasse att ( i förtäckta ordalag) dra åt helvete?

Detta låter nästan patologiskt... Finns det inte ett fint namn på någon diagnos för det här? Man baxnar ffs!

I senaste numret av hemvärnsblaskan (nr 5/07) kan man på sidan 9 läsa att rikshemvärnschefens årliga inspektioner av hemvärnsförbandet i fortsättningen även skall omfatta en granskning av medinflytandet.
Nummer 5/07.
Ett steg i rätt riktning kanske?

Ja, ambitionsmässigt är det ett steg i rätt riktning. Jag har erfarenhet av att en representant ur nivån över batråd. besökte ett batråd i syfte att bilda sig en uppfattning om hur det fungerar ute i leden. Han pratade även om betydelsen av att det sköts på ett acceptabelt sätt, och vikten av att det fungerar som tänkt, för organisationens skull.

Att de vpl förbanden utvecklas eller ominriktas mycket snabbare än Hemvärnsförbanden tolkar jag som att medinflytandet på alla nivåer fungerar bättre där. Återigen hävdar jag att det är den som har skorna som vet var de klämmer.I de vpl medinflytandeorgan är de alltid i majoritet. Finns kanske en poäng med det? Som jag ser det så minimerar man risken för att lokala "småpåvar" egenmäktigt bedriver verksamheten efter eget tycke och smak. Alla får tycka vad de vill, men jag anser att roten till Hemvärnets tröghet ligger i att förbanden "ägs" av en liten klick individer, oftast äldre sådana, som inte hängt med i FM utveckling och därmed saknar både drivkraft och förmåga att genomföra det som måste göras. Dvs, förändra attityder, arbetssätt etc. Kort och gott tvätta bort "det som sitter i väggarna", och bygga upp en kompabilitet med övriga FM sätt att arbeta och tackla problem. Dessutom är kulturen av någon märklig anledning sådan att folk inte står upp för sina åsikter trots att de många gånger vet att de har rätt. Tyvärr härskar fortfarande attityden att inom det militära lyder man order och håller käft. Till viss del är jag beredd att hålla med i denna föreställning, men den applicerar jag på den operativa verksamheten. I utvecklings och vidmakthållandefasen behövs allas engagemang för att bygga något bra. Hemvärnet är inte känt för att tillvarata sina medarbetares engagemang. Tyvärr likställer man engagemang med att ställa upp på en övning. Att komma till en övning anser jag endast vara ett tecken på ett visst intresse. Väl på plats så förväntar jag mig att få engagera mig. Dvs, utöva formellt och informellt medinflytande över min och mina kamraters kompetensutveckling.

Den som inte förstår att allting handlar om lagarbete från början till slut har mycket kvar att lära. Allt som sker mellan det att du för första gången sticker fötterna i ett par kängor, till den dag du lämnar FM för gott, handlar om lagarbete. För att kunna åstadkomma något tillsammans måste man kontinuerligt föra dialoger uppåt och neråt, från väster till höger, och tvärtom.
Det går aldrig att åstadkomma något bra genom envägskommunikation. Chefen vet inte alltid bäst.
Sluta se era instruktörer som orakel. De finns till för elevernas skull och har uppgiften att handleda eleverna i sin strävan att skaffa sig kompetens. Under resans gång lär sig även läraren nya saker. Läraren eller instruktörsteamet är utbildade i utbildningsmetodik och pedagogok etc. Detta gör dem till experter på konsten att skapa optimala förutsättningar för lärande. Men den instruktör som aldrig utvecklar sig(tar vara på elevernas kunskaper och insikter) sitter inne med inaktuell kompetens. Då är det bra att det finns en möjlighet för omgivningen att kunna verka för en förändring, utan att ses som upprorsmakare. Den som ser att något verkar "galet" har näst intill en skyldighet att lyfta frågan. Detta gör man via sin rätt till medinflytande.

Chefer, underställda, lärare och elever skapar något tillsammans genom att påverka varandra. Formellt och informellt. Alltså är medinflytandet en viktig komponent för att nå ett optimalt resultat. Detta gäller i synnerhet en organisation som Hemvärnet, som till största delen består av amatörer. Tyvärr verkar den organisation som mest behöver det, sakna nödvändig insikt om detta behov.

Den svenska yttrandefriheten är ett verktyg som hjälper oss att utvecklas snabbare och optimalare än de stater eller organisationer som har inskränkt yttrandefrihet. Demokrati och yttrandefrihet skapar förutsättning för dialoger och påverkan mellan individer, och det är gynnsamt för kompetensutvecklingen inom organisationen, trots att det kan verka störande för dem som har andra avsikter med sitt engagemang i t ex Hemvärnet.

Nu till nästa steg i sagan.

Följande brev är skickat till HvO. Svaret är ungefär:
"vi har yttrandefrihet i Sverige... så länge du inte yttrar hemligheter ... får du skriva så mycket du vill på SoldF... "

Jag har tagit bort några enstaka meningar som inte berör allmänheten rörande tredje part samt de bifogade ALLA inlägg jag gjort här på SoldF fram till det som ärendet handlar om.

Så här står jag nu. Jag har pratat med mina två plutonchefer, försöks- och krigsorganisationens är två olika, samt med min KC i försöksorganisationen, och de har inget emot att jag är kvar under dem.
Så, om inget händer kommer jag att fortsätta här. Som soldat tillsvidare. Göra mina timmar och tjäna kungen.

Brev till HvO:
För att göra en lång historia kort.
Jag har varit, är inte just nu, rätt så aktiv på SoldFs forum (det välkända forumet för subversiva element med militära intressen). Jag säger vad jag tycker och tänker, dock inte personpåhopp, för sådant klarar jag inte.

Jag har tidigare, förra hösten och tidig vår i år, uttryckt mig lite kaxigt och vid ett tillfälle klipp och klistrat ett citat från min plutonchef angående just vår IPs närvaro på CC07 eller ej. Jag gjorde fel. Jag och min PC har rett ut det. Det är avslutat. För VÅR del i alla fall visar det sig.

Efter några månaders frivillig frånvaro började jag läsa på forumet igen, sedan skriva igen, den här gången återhållsamt och väldigt allmänt om Hv, dess organisation, utrustning, framtid mm.

Sen i somras var det en incident i en håla utanför Helsingborg som Helsingborgs Dagblad hade en artikel om. Jag gjorde en liten notis om detta på SoldF, det har ju varit några fler tråkiga sådana här händelser med Hv:are, och länkade till HD's Internet upplaga.

Dagen efter fick jag ett samtal från min Bataljonchef som skällde ut mig, sa att jag var illojal, att jag skulle polisanmälas för förtal och att om jag inte slutade med Hv frivilligt så skulle han be C P7 att jag avfördes.
Jag var rätt så spak just då och sa ”jaja, jag slutar väl då.” Vad har väl jag att komma med?

Ringde efteråt upp min PC och pratade med honom. Fick hans stöd, de gamla grejorna var överstökade, detta var ju verkligen inte skäl för uteslutning, men vad kan han göra?

Nåväl, det var mitt i sommaren och serviceförrådet var ju inte öppet, så det gick några veckor och jag kunde ju inte lämna in. Under den tiden surnade jag till och pratade med en grannkollega i deras bataljons ena IP och frågade om jag kunde byta till dem?
Visst, kom du bara. Även KCn var positiv och allt verkade bra.

Jag fick pappren påskrivna av min KC som inte frågade något varför och verkade ovetande om att hans Bataljonchef ville att jag skulle sluta i Hv, inte bara sluta i hans bataljon. De skickades iväg och jag väntade. Inget hände.
Dock så var min nya PC positiv och sa att det bara var att hänga på.
Den första övningen för hösten var en FUSA. Jag åkte dit, och gjorde bort mig. Skulle väl ha varit en grå mus och inte sagt pip. Gjort ett gott intryck och så. Men jag var lika kaxig som vanligt.
Två veckor efter ringde jag PCn och frågade hur det gick med pappren.
”Njaee… De har aldrig blivit ivägskickade. Och efter att ha pratat med mina gubbar så vill vi inte ha dig med ändå.” (Att jag gjorde bort mig får jag skylla mig själv för, men det är inte det som detta handlar om.)

Ännu någon vecka senare fick jag höra av en annan källa, att min Bataljonchef alltså har pratat med grannbataljonens KC/Bataljonchef och fått dem att inte ta emot mig!

Så, har han pratat med en Bat, har han kanske pratat med övriga fem Bat här i Skåne.

Oavsett vad, jag är nu fortfarande med i X:e bataljon. Inga papper har kommit från vare sig min pluton, kompani, bataljon eller UtbGrupp/P7 om att jag ombedes lämna in.
Kanske är detta hans eget lilla projekt utan något stöd från HvH/FM?
Vem ska jag vända mig till?

Här är jag nu.

Sakfrågan som jag befarar kommer att hamna i skymundan är:
Har han någon grund för att få mig utestängd ur Hv, antingen bara sin egen bataljon eller Hv som helhet?
Om han inte har det, varför har jag då inte redan fått en anmodan om att lämna in? Det har gått några månader nu!

Jag börjar bli less på Hv. Jag lägger min fritid på alla övningar jag kan och så många FBU-kurser jag kan. Tre veckokurser i år… Men nu så känns det som om det kvittar.

Vad tänker du och kan du fråga någon på UtbGrp P7, för jag vet inte vem jag ska vända mig till.

Mvh

Mitt namn
X Bat, 1 Komp, 1 Pluton, ? grupp
Helsingborg


Direktlänk till mitt första inlägg i Helsingborgs Dagblad:
http://forum.soldf.com/index.php?showtopic=30812


Edit: förtydligande vad jag tagit bort samt "Brev till HvO"

Oavsett vilken befogenhet våra chefer har att slänga ut personalen så bör de tänka efter mer än en gång. Om man inom leden anser att ledningen behandlar underställda respektlöst eller på annat vis agerar orättvist så kan det få förrödande konsekvenser. En utsparkad kan generera ett antal som går frivilligt.
Senast i dag läste jag en insändare i Helsingborgs Dagblad där ett Hvbefäl väljer att lämna in därför att han anser att man lite högre upp totalt tappat känslan och respekten för gräsrötterna.
Denna händelse är varken särskilt unik eller uppseendeväckande. Tyvärr är det vardagsmat. Frågan är om det är särskilt produktivt när en del av organisationen sparkar ut/skrämmer bort, dem som en annan del med möda lyckats rekrytera. Kanske något för en god matematiker att räkna på?

@709

Jäkla moment 22 du hamnat i 709. Vet inte om det är en väg att gå (misstänker att jag gett dig detta tips tidigare...). Om du lämnar in hela konkarongen och avförs ur rullorna för att efter något ½ år -1 år gå med igen fast i en annan bataljon. Då är du väl att betrakta som en nyrkerytering och ingen överflyttning och din lusige bat C från din gamla bat vet inte ett skit. Kan detta vara vägen att gå? Kanske bäst att byta till annan utb-grp när du ändå är på G... Good Luck!

Edit: Stevfal

Njae. Lägger jag av nu så blir det för evigt. Lågan har inte slocknat än. Syret har varit på väg att ta slut bara...

Nu väntar jag på vårens program och ser vad som jag kan åka på. Har skaffat andra hobbies sen i somras och kan inte längre prioritera Hv fullt ut. Hoppas jag kan bli en vanlig "kommer när det passar" soldat.

Fast det kommer ju att bli liite besvärat när vi möts. Bataljonen är ju inte så stor, så jag kan inte direkt gömma mig i massan!

Jag måste säga att din historia upprör mig något alldeles förfärligt. Såhär får man VERKLIGEN inte göra och du har i min mening blivit utsatt för mobbing av dina chefer. I det normala arbetslivet är sådant något man ser oerhört allvarligt på och det brukar leda till stora skadestånd mm. Full uppbackning från fackliga organsiationer, juridiska biträden etc. Tydligen skall man acceptera att bli mobbad och illa behandlad bra för att man är frivillig.... Helt jävla sanslöst! Jag kan tillägga att HvO fått fler skrivelser än din i detta ärende, men vad som sedan händer är oklart. Konstigt att man inte får någon feedback och konstigare ändå att inte HvO nu drar igång på bred front. Det har, vad jag hört, kommit in minst fyra skrivelser från olika personer om detta sedan i somras... Something is rotten in the state of Denmark, som Hamlet sa.

@Raqulin

Ja man kan undra vad Hvombudaren gör/har för befogenheter mm? Läste i förra nummret av Hvtidningen att han gjort inspektioner i några grupper i landet... någon som vet hur detta går till? Åker han till "tvivelaktiga" bataljoner (typ den som 709 tillhörde) och gör "blixtinspektion" av personal, medbestämmande mm? Tror nog det är som en RiksHv C inspektion... gästen blir nogrant inlotsad till veder högerbörande och sedan kan stora sagorberättandet börja, medan "obekväma" i bataljonen hålls undan... eller?

Tror nog enskilda ute i Hv-Sverige kan skriva sig ljusblå till Hvombudsmannen, tror nog inte det händer så mycket i specifika fall... hur skulle han kunna? Då återstår frågan... Flyttar han upp problematiken på riksnivå? Vad gör i så fall RiksHv ledning? Visst de kan skriva en pamflett om FM & Hv grundvärderingar, men detta är ju inget nytt. Ute på landsortskompanierna sitter fortfarande "småpåvar" (syftar på 709:s förband + några fall till som jag känner till) och kör sitt eget race, dessa sitter i orubbat bo och de kan inte avlägsnas i en handvänning.

Som jag nämnt innan....

Hur många hemvärnssoldater är en kompanichef värd?

Flyttade över några kommentarer som var av mer "intern-information" rörande skånskagruppen, till just tråden Skånska gruppen.

Fk Satan
Blågul

Angående den sk ombudmannen:

Det är synd att titeln har fått förbli "Hvombudsman" för det ger fel associationer. Jag har själv pratat med honom och som jag tolkar det så är han INTE ombudsman i den bemärkelsen brukar vara gällande för det ordet. Han bevakar tex inte personalfrågor och medinflytandet specifikt utan jobbar med allsköns olika frågor. I princip är han bara en extra tjänsteman. Detta skrivet med reservation för om det har ändrat sig det senaste året. Tjänsten var från början en tillfällig (projekt?) anställning på två år och jag vet inte på vilka grunder årets ting förlängde tjänsten, jag har inte sett någon som helst utvärdering av de två första åren (eller ens en bafattninsgbeskrivning). Därmed inte sagt att han inte behövs men tro inte att han i praktiken har som särskild uppgift att bevaka medinflytandet, det blir bara en uppgift i mängden. Obs! Min tolkning

Tja....vad skall man tro då?

Ur hemvarnet.mil.se

Citat;
Sedan hemvärnet bildades 1940 har rikshemvärnschefen haft ansvar för hela
verksamheten vad avser utbildning, materielfrågor och rekrytering. Detta gör honom till chef i linjeorganisationen men även till högste företrädare inom medinflytandesystemet. Rikshemvärnsavdelningens resurser skall räcka till för arbetet inom båda dessa och när tiden inte räcker till båda är det oftast medinflytandet som får stryka på foten.

Denna situation är inte bra.

Förslaget som antogs gick ut på att en befattning som Hemvärnsombudsman för hemvärnet inrättas. Huvuduppgiften för denne är att direkt under Rikshemvärnchefen (Rikshvrådet) säkerställa medinflytandets funktion och vara en länk mellan rörelsen och myndigheten i medinflytandefrågor. Slut citat.

Hur var det nu med FM proklamationer om tydlighet? Någon luddigare befattningsbeskrivning har jag då aldrig sett maken till.
När gemene man inte vet vad en befattningshavare har för faktisk uppgift så är det något som är fel. Säkerställa medinflytandets funktion??? Ja, hur då och med vilka befogenheter? Länk mellan rörelsen.........I vilka fall, och på vilket vis?
Ombudsmannens utrymme på nätet är näst intill obefintligt. Vi kan inte ens läsa svart på vitt vad han skall göra och vilken relation rörelsen skall ha med honom. Lite tråkigt faktiskt. De som har beslutat att inrätta tjänsten vet vad de har för syfte med den samma, men inte rörelsen i övrigt. Så skall det väl inte vara?