Jösses! Det är korrekt att många delar av Försvarsmaktens verksamhet är av sådan natur att handlingar inte alltid kan lämnas ut. Dock är Försvarsmakten inte speciellt annorlunda andra myndigheter vad gäller att följa Sekretesslagen, Förvaltningslagen, Yttrandefrihetsgrundlagen, Tryckfrihetsförordningen osv osv. Omvänt skaderekvisit? Vad det kan koka ner till är att Hv-man X bablar med sin granne med anledning av dennes fråga om fakta Y. Då sparkar sekretesslagen in och Hv-mannen ska eg göra en skadebedömning. Han ska då fråga sig om det i sekretesslagen 2-10 kap finns angivet att uppgiften omfattas av något av de angivna skyddsintressena. Då är det ju främst 2 kap 2 § 1 st SekrL som är intressant "Sekretess gäller för uppgift som angår verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs." Just delen efter kommat sätter fingret på att det inte är så väldigt mycket som en enskild Hv-man ska behöva hålla tyst om. Det det främst kan röra sig om är enskilda skyddsobjekt och försvarsplanering kring dessa.

För övrigt vad gäller frågan om man får rikta kritik offentligt mot en förbandschef? Våra lagar, vår rättstradition och vårt samhällssystem fullkomligt skriker ut att offentlighet ska säkerställas och gör det inte det så ska den tredje statsmakten aka media belysa problemet så att fusk, korruption och maktmissbruk inte går att dölja. Det är klart som fan att man ska kunna rikta saklig kritik mot en förbandschef. Dock kan det kanske vara lämpligt att FÖRST försöka att påverka tjänstevägen och låta chefen få en möjlighet att sätta sig in i ens kritik. Men, huvudprincipen är att det står alla fritt att meddela media om fel, brister och allvarliga missförhållanden i din organisation. Din och min rätt att vara anonym och chefens förbud att efterforska vem som har kritiserat honom är duktigt solid.

Jag fattar inte riktigt var den här tråden har tagit vägen, det har blivit hårklyverier med bristande källhänvisning. Åter till batch som saknar grundläggande förståelse för samhällets och Försvarsmaktens grundläggande värderingar, lagar och förordningar. Jag har hötjugan i ena handen och facklan i den andra och väntar på att ett uppbåd vill ansluta (...för att i laga ordning tillse att den misstänkte hamnar under Försvarsmaktens och rättsvårdande myndigheters lupp.)

Man kan nästan drista sig att hävda raka motsatsen. I princip det mesta inom Hv organisation är av karaktären icke känsliga uppgifter. Bläddra igenom www.mil.se så kommer Du att upptäcka en helt ny värld. Det finns information i mängder som avhandlar de flesta ämnen man kan tänka sig. Organisation, utrustning, arbetsuppgifter, doktriner, visioner, styrdokument, arbetssätt, tekniska data, övningsreportage, intervjuer, ris, ros samt otroligt mycket mer.

Är Du osäker på vad Du får yppa eller inte, hör med närmsta chef.

Ur "Svensk soldat 1994" Citat; Du har tystnadsplikt enligt bestämmelserna i sekretesslagen. Denna innebär att det är förbjudet at muntligt, skriftligt eller på annat sätt lämna upplysningar om förhållanden av hemlig natur till någon som inte behöver uppgifterna för sin tjänst. Det kan gälla Försvarsmaktens organisation, beväpning, övningar, mobilisering, gruppering och övriga krigs-och stridsförberedelser samt krigsindustrin och civila försvarsåtgärder. Om du är osäker om rätten att lämna upplysningar till någon, ska du fråga ditt befäl. Tystnadsplikten gäller även sedan tjänstgöringen avslutats. Slut citat.

Observera att texten lyder.....Det "kan" gälla..... En uppgift som inte är känslig i ett sammanhang kan vara känslig i ett annat.

Man är personligt ansvarig för vad man yppar, så det är säkrast att hålla mun om man är osäker. Försiktighetsprincipen.

Hur skall man ändra bilden anser du? Om de som är ute och gör reklam antinger ser ut som något du inte anser att de skall se ut som, vad skall man göra åt det? Jag gissar nu att du menar att de som ser ut som wannabes är folk med mycket egen utrustning och de som ser ut som malajer har äldre modell av utrustningen. Hur många trådar har vi i det här forumet som avhandlar att man inte bara skall ha tilldelad utrustning (och hur många har blivit idiotförklarade för att de tycker att många hänger på sig för mycket prylar?). Mao, min käpphäst i sammanhanget, var drar man gränsen?

Det finns inget behov att öva flygstrid, ubåtsstrid eller pansarstrid heller. Egentligen har vi i Sverige inget behov IDAG att kunna strida öht. Skall vi då lägga ner hela försvaret och skapa en större brandkår som tar hand om översvämningar och skogsbränder osv?

Vidare, vad skall den nya organisationen syssla med, vilka skall bygga upp den och vad blir skillnaden?

För att hålla mig lite mer on topic så anser jag att man skall vara försiktig med uttalanden från förbandhåll. Står jag i uniform vid övande trupp och säger något så blir resultatet att förbandet sagt det. Att länka till en befintig nyhetssida anser jag däremot inte vara av samma karaktär.

Vad gäller tystnadsplikt för hv-personal så står det på baksidan av mitt (numera utgångna) beredskapsavtal:

Jag kan tänka mig att motsvarande formulering finns på det vanliga hv-kontraktet också.

Men det är väl ingen i den här tråden som påstått att det skulle vara OK att röja sekretessbelagd information? Vad det egentligen handlar är huruvida man ska få säga vad man vill eller meddela vilken information man vill som man fått del av genom sin tjänstgöring och som inte är hemlig eller om man ska sparkas ut ur Hv om man berättar saker som uppfattas som misshagliga av högre chef.

Framförallt, ska man bli utsparkad för att man länkar till en artikel i en lokaltidning?

Jag är benägen att hålla med dig (attans vilken r-vslickare jag är, håller med alla!). De "jippon" som basas ut idag är till stor del styrda av utb-grp och högre förbandschefer (bat C och komp C). Jag tror nog att det hade varit annat ljud i skällan om fotfolket hade ett finger med i spelet... kanske lite mindre av ytterligheterna utan mer fokus på krigsförbandet.

Fick förfrågan ang Sjöräddningssläskapet idag... ska jag byta ut Ak4 mot båt? Dagens fråga... fel/rätt svar ger en hemvärnsman mindre...

Men vem ska avgöra om ett uttalande har som enda syfte är att skada eller skapa missaktning? Exempel: En länk till en artikel i en lokaltidning kan väl aldrig falla under dessa definitioner? Det handlar ju om ett rent hänvisande till ett uppgiftslämnande, om än uppgiften är aldrig så felaktig. Tidningen i sig är ju skyddad från förhandsgranskning men kan i efterhand hållas ansvarig för felaktiga uppgifter som publicerats. I det här fallet hade väl kanske tidningen förpliktigats att publicera en dementi samt be om ursäkt för felaktigheten.

I det större sammanhanget så anser jag att det måste finnas ett riksgemensamt (och helst centralt uttalat) regelverk eller liknande för vad som tillåts eller inte. Sen är jag högst medveten om att även aldrig så detaljerade regler i slutänden kan komma att bli föremål för enskilda individers tolkningar vad gäller vad som ska ses som ett övertramp eller inte. Men ändå, nån form av bestämmelser borde det finnas.

För egen del hade jag nog till nöds till och med kunnat acceptera att "allt du nånsin får reda på genom hv är belagt med yppandeförbud, alltid, what so ever, oavsett omständigheter. Inte ens din storlek på fältmössan får du berätta för andra."
Men då skulle detta i så fall klart och tydligt ha angetts och meddelats redan innan jag gick med i hv. Eller, om en sådan regel infördes efterhand, en möjlighet att ta ställning till dessa regler och antingen acceptera dem eller förkasta dem (och därigenom gå ur hv).

vad skulle ge dig mest personlig tillfredsställelse? Jag tror att det är viktigt att trivas med sin tjänst för att kunna prestera maximalt och måste man välja så...
Hur är yttrandefriheten inom sjöräddningen?

Stycke 1: Det finns ett riksgemensamt regelverk. Det kallas grundlagen. Grundlagen säger i grova drag att allt får tryckas, tyckas, visas, diskuteras, debatteras, publiceras med vissa undantag. Undantagen är i grova drag det som kränker, skapar missaktning eller är till men för rikets säkerhet(sekretessbelagt). Reglerna för vad som får sekretessbeläggas och varför är noga utstakade för att inte fältmössor skall bli totalt okända för samhället.
Teoretiskt skulle en mössa kunna vara sekretessbelagd om den hade en egenskap som gjorde att rikets säkerhet var i fara om denna egenskap kom till allmän kännedom. Dessutom kan en företeelse eller annat betraktas olika över tiden beroende på skiftande omständigheter.

Stycke 2: Din ide krockar fundamentalt med samhällets grundpelare. Anledningen varför man är försiktig med inskränkningar i yttradefriheten är ju att, om man väl börjar så blir det svårt att dra en gräns. Till slut har vi en diktatur och (ursäkta uttrycket) vem sjuttsingen vill försvara en diktatur. Då faller ju hela iden med ett folkförsvar.

Blir nyfiken på Hemvärnets "straffskala". Finns den? Hur ser den ut? (Löneavdrag, armhävningar,etc..)

För 709:s del som enligt egen uppgift har fått förbrukat förtroende (?) så är väl straffet utmätt och verkställt genom att han blivit utslängd från 5:e Bataljonen? Efter avtjänat straff kan han (om han vill) då söka in i en annan bataljon, Eller är han brännmärkt inom Hemvärnet för evig tid?

Om jag förstått det rätt så är "straffet" för att länka information från offentliga källor lika hårt som för vapenbrott, Det vill säga omedelbar uppsägning av kontrakt och inlämning av utrustning?

Som sagt finns det en straffskala skulle den vara intressant att se. Om den inte är hemlig förstås.

Samma straffskala som för alla värnpliktiga. Extratjänst går dock inte att utdöma. Sista steget är att avskiljas från förbandet.

Intressant. Då gäller följande lag även Hemvärnspersonal.

"En totalförsvarspliktig som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han eller hon på grund av instruktioner, förmäns eller andra chefers order eller i övrigt skall iaktta i tjänsten kan åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse."
Tillåtna disciplinpåföljder är varning, extratjänst och löneavdrag. Alla andra typer av bestraffningar är alltså olagliga.
Om det inte finns skrivna instruktioner/Order/rutiner för vad personalen gör på sin fritid vad gäller länkning av offentlig information till offentliga forum så har det begåtts en olaglig bestraffning.
Beslut om disciplinpåföljder får fattas av utbildningschef efter utredning enligt de regler som finns i "Lag och förordning om disciplinansvar inom totalförsvaret". Bestraffningar som beslutas i annan ordning och innebär andra påföljder är olagliga och bör anmälas. Tolkar flera trådar här som att det hänt mer än en gång i aktuell bataljon.

/Min fetmarkering.

Ganska intressant faktiskt. Det är kanske ett dilemma för en organisation som faktiskt är beroende av varenda kotte.

De disciplinpåföljder som normalt kan användas går inte att tillämpa i Hv pga av den frivilliga karaktären. Påföljden blir således oproportionerlig många gånger då andra påföljder inte är tillämpbara.

Glöm inte följande:

1 § Denna lag gäller för
1. totalförsvarspliktiga under den tid då de är skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
2. dem som genomgår utbildning för att få militär anställning i Försvarsmakten,
3. hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
4. dem som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänstgöra frivilligt i befattningar i Försvarsmaktens krigsorganisation, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
5. dem som tjänstgör utomlands i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Lag (2003:171).



Disciplinförseelse

8 § En disciplinansvarig som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han eller hon på grund av instruktioner, förmäns eller andra chefers order eller i övrigt skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse. I ringa fall skall någon påföljd dock inte åläggas.


9 § Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han eller hon inte inom två år efter förseelsen har underrättats enligt 26 § om vad som anförs mot honom eller henne eller fått en anmaning enligt 21 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän eller motsvarande bestämmelse i fråga om Justitiekanslern.




Disciplinpåföljder

10 § Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst och löneavdrag.
Vid val av påföljd är varning att anse som en lindrigare påföljd än extratjänst och löneavdrag. Särskilt avseende skall fästas vid omständigheter som talar för att påföljden kan stanna vid varning. Lag (2002:277).


11 § Varning innebär att den felande erinras om att han eller hon för framtiden skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.


12 § Extratjänst innebär att den felande vid högst fem tillfällen utöver den vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan särskild uppgift. Vid varje tillfälle får högst fyra timmar tas i anspråk för uppgiften. Om extratjänsten inte avser annat än jour- eller beredskapstjänstgöring, får dock tiden fram till den vanliga tjänstens början nästa dag tas i anspråk.
Extratjänsten får inte vara sådan att den inverkar skadligt på den disciplinansvariges hälsa eller tjänstbarhet.


13 § Löneavdrag får bestämmas för högst trettio dagar och innebär avdrag på dagersättning eller motsvarande ersättning. Om något sådant avdrag inte kan göras, skall den felande betala ett belopp som motsvarar avdraget.
För den som erhåller dagersättning skall löneavdraget motsvara dagersättningen utan tillägg. För övriga skall löneavdraget bestämmas till en viss andel av utgående ersättning. Andelen skall utgöra högst en fjärdedel av ersättningen per dag. Avdraget får dock inte understiga ett belopp som motsvarar dagersättning utan tillägg.

Mao kan man inte medelst disciplinpåföljd tillrättavisa en Hv soldat i fredstida verksamhet under tjänstgöring utöver de kontrakterade timmarna.Man har ju som bekant bara skyldighet att tjänstgöra de kontrakterade timmarna. Knasigt? Hur tolkar Ni andra det?

Frågan kvarstår. Har man rätt att ålägga någon disciplinpåföljd(varning) för något man gjort utom tjänsten?

Placering
En omplacering inom förband är ett administrativt beslut, det kan aldrig gå under benämningen disiplinär åtgärd.
Detta är helt olika saker.

demokrati?
Hemvärnet är snart en integrerad del i försvaret, tiderna då det valdes demokratisk vem som skulle göra vad tror jag personligen håller på att ta slut.

sekretess
Orkar lixom inte hålla på och köra någon "internetskola för dummies" angående sekretessen.
Denna stafettpinne lämnar jag över till andra... blir bara beklämd när jag hör en del "joffa på"

en svensk tiger
läs på den historiska kopplingen till begreppet

4 fel av 4 möjliga, har du ens bemödat dig att läsa tråden?

TÄNK TRYCK TALA TYDLIGT

Framförallt TÄNK innan ni utför efterkommande steg är önskvärt i en denna tråd... Är ni nya läsare av tråden så läs igenom de senaste skrivna sidorna och därefter tänk, tryck, tala, tydligt... Så att ni får en tydlig uppfattning om vart diskussionen är på väg....

Fk Satan
Blågul

Stycke 1: Ja. Det är dock tillämpningen av detta som jag efterfrågat.

Stycke 2: Ja, det gör det. Jag skulle ha uttryckt mig tydligare. Vad jag menade var att jag till nöds hade kunnat accepterat ett sådant totalt yppandeförbud om man hade kunnat sy ihop det hela genom att justera diverse lagar så att ett sådant förbud bleve helt lagligt.


Tja, frågan är ju hur det hela ska tolkas, försvaras och upprätthållas? Jag har ett par enstaka exempel, där jag personligen varit medverkande på ett eller annat hörn i det hela, där hemvärnssoldater fått sina kontrakt uppsagda av C md-gruppen just på grund av att de ansetts ha "förbrukat sitt förtroende" för att ett antal år senare ansetts ha "repatrierat" sig och således tillåtits teckna nya kontrakt inom samma md-grupp.

Det finns alltså en flytande och subjektiv skala där folk kan "straffas" enbart beroende på ett eller annat enskilt tyckande, utan möjlighet att få "straffet" överprövat men där däremot samma instans som utdelat "straffet" lika plötsligt kan "benåda" vederbörande. Rättssäkerhet var ordet, sa Bull.

Tur att det inte är en majoritetsuppfattning. Inskränkning i yttandefriheten för att förenkla!:-)

Nej, det ska alltså ses som en rent personlig uppfattning. För att ytterligare förtydliga mig så menar jag alltså att om sagda förbud hade förankrats i gällande lag och detta förbud och konsekvenserna därav hade tydligt och klart förklarats för mig innan jag skrev på mitt hvkontrakt, så hade jag till nöds kunnat köpa det. I dagsläget hade det nog resulterat i att jag inte skrivit på kontraktet, men just när jag gjorde det så vet jag inte om jag hade brytt mig så mycket.

Poängen är i alla fall att alla ska vara överens om vilka regler som gäller innan man skriver på kontraktet. Alternativt att man ska få ta ställning till ett eventuellt förlängande av kontraktet om det införs nya regler efterhand. Inte att diverse olika småpåvar ska sitta och bedöma från fall till fall vad de tycker ska vara godtagbart eller inte, utan någon form av styrning i form av ett yttre regelverk.

EDIT: grisfingrar

Vid en första anblick kan det kännas som ett orättssäkert system. Det är det också i mångt och mycket.
Om man utgår från att om man sitter på en hög position inom organisationen så har man förhoppningsvis hamnat där pga sina meriter "och" det man har innanför skalet.

En sådan individ har troligtvis förmågan att göra taktiska bedömningar. Att på lösa boliner(efter eget tycke och smak) avskeda någon kan innebära ett misstag med hänsyn till organisationen i stort. Ni ser själv runt omkring vilka reaktioner orättvisa beslut resulterar i.
Man kan riskera ett förtroendetapp som skadar mer än den ev. påstådda förtroendebristen mot den enskilde i verkligheten utgjort.
Ledningsprinciperna i FM är ju sådana att chefen har rätt att fatta beslut men måste också ansvara för dem i slutänden. Chefen måste alltid vara medveten om vilken risk ett beslut medför. Är man villig att ta risken, så kanske man gör det. Ibland går det bra och ibland mindre bra. Så ser det ut, och det finns både för och nackdelar.

Skulle ett beslut resultera i ett manfall eller annat negativt för förbandet kanske chefens chef går i taket och i sin tur avpolleterar sin DUC pga av bristande förtroende. Så fungerar det. Ett system som i själva verket säkerställer att alla håller sig på mattan och inte fattar ogrundade beslut efter eget tycke och smak utan att ta hänsyn till organisationens bästa.

I en organisation av frivillig karaktär är det än viktigare att väga risk och nytta mot varandra när det gäller att peta någon ur laget. Tror de flesta är medvetna om det.

Teoretiskt kan vederbörande peta alla som inte är likatänkare genom att hävda "brist på förtroende". Men går det i praktiken att föra en sådan linje i längden? Hv personal måste ha förtroende för organisationen och har man inte det kan man ju faktiskt sluta frivilligt. Det måste finnas ett ömsesidigt förtroende både uppåt och nedåt för organisationens skull.

Jag tror att om man befinner sig på den nivån att man har makt att avskeda folk så har man troligtvis förmågan att fatta taktiskt riktiga beslut. De chefer som fattar omotiverade beslut för att manifestera sin makt tror jag är tämligen sällsynta i dagens FM.

Med det system vi har i dag så kan människor hamna i kläm pga svågerpolitik eller medveten manipulering av verkligheten så att den riktiga sanningen inte hamnar på beslutsfattarens bord.

Det osäkra kortet ligger i att alltihop endast vilar på det förtroende som alla åtnjuter. Förtroendet för att alla inom organisationen har uppgiften som ledstjärna och inget annat. Skulle det dyka upp en svartepetter någonstans i kedjan så kan det vara kört. Thats life.

Jodå, den som utsetts till chef för en md-grupp har alldeles säkert en hel radda kvaliteter och är alldeles säkert helt kompetent att avgöra vad som innefattas av "missbrukat sitt förtroende".

Det jag emellertid efterlyser är nog snarare regler från det andra hållet, eller hur man ska säga. Dvs, en hvsoldat måste, enligt mig, ha en rimlig chans att i förväg bedöma om hans agerande kommer att rendera honom en uteslutning eller inte.

Jag håller fullkomligt med dig.

Jag har tidigare i tråden redovisat varför jag tror att systemet inte är riktigt anpassat för Hv förhållanden. Det finns en brist i det hela. Uteslutning är i princip den enda påföljden som kan användas, och det kan kännas som lite väl hårt i en organisation som består av frivilliga.

Givetvis måste man kunna utesluta någon pga bristande förtroende. Felet är bara det att man inte behöver redovisa vad som föranleder förtroendekrisen. Det borde alltså finnas klart definierade situationer som kan föranleda uteslutning. T ex bristande lämplighet i vapenfrågan, kriminalitet, ej efterföljande av FM policys(kränkningar etc).

Bristande personkemi kan man hantera på ett smartare sätt anser jag. Om det det är absolut otänkbart att två individer kan samarbeta så bör en förflyttning vara lämpligare än uteslutning, då alla behövs och Hv soldater inte växer på träd.

Bristande personkemi verkar vara grunden till många förtroendekriser.

Om så är fallet innebär det ju inte att man inte fungerar bra i ett annat arbetslag. Det kan ju faktiskt vara så att det är den närmsta chefen som har attitydproblem. I dag har ju den chefen i praktiken tolkningsföreträde då underlydande aldrig får en chans att förklara/försvara sig innan avskedet är ett faktum.

Så länge man i övrigt sköter sin tjänst och sina åligganden borde inte åsikts- meningsskiljaktigheter eller vetskapen om dess existens vara en saklig grund för uteslutning. Det strider så vitt jag kan se, mot FM värdegrund och policys.

Det första svaret på mitt mail har trillat in, från chefredaktören för Hv-tidningen:


Ankom min inkorg igår. Ursäkta diverse tecken i texten men så såg det ut när det kom till mig.

@Axial & 23:e komp.

Håller med er där... När jag satt och läste igenom de senaste inläggen (till stöd för stackars 709) så slog det mig... Vet i tusan om hemvärnsbefäl över huvudtaget ska ha möjlighet att "avpolletera" någon. Jo! Jag vet att "rådet" inte avsätter utan bara är konsultativt mot myndigheten. Men 709 har blivit ett bra exempel på hur tokfel det kan gå och mörkertalet när det gäller folk som råkat ut för samma är nog stort. Fan vet om inte rådet ska tas ifrån denna möjlighet att "ta bort" folk pga förtroendebrist. Denna lott ska ligga helt och hållet på myndigheten. Rådet kan pysslar med medaljer och samt +/- i befattning, men att få bort personal ur leden har de inte utbildning eller kundskap att göra.

Myndigheten har mer koll på förbanden än vad förbanden själv vet om (allt enl en som jobbar på en utbgrp)... inget är hemligt... utb hör allt, vilket är bra.

Vad kan då resultatet bli av minskad makt åt batråd/kompråd. Tja det kanske blir en del gnällspikar som får stanna kvar i orgen (när det gäller kriminella mm så är det klart som korvspad vad som gäller här). Dessa gnällspikar gnäller ju av en anledning: man vill mer, man känner sig åsidosatt, man är överbelastad eller man är på "fel" plats. Detta är ju inget unikum för Hv, det är punkter som förekommer på alla arbetsplatser. Att då stackars 709 får "kicken" för att han och chefen inte drar jämnt är ju lite anmärkningsvärt. Det har väl hänt att man råkar i luven på chefen, men denna är dock aldrig så inkompetent att denne drar stora växlar och sparkar sin anställd pga avvikande åsikt. Detta kan tydligen bara gå för sig i Hv. Har Hv då kompetensen att sköta detta? Nope! Icke!

Mina 5 Esdcudo

Kunde kanske vara bra om man inte tillmätte rådens yttranden en alltför avgörande roll i beslutsarbetet högre upp. Lyssna, men fatta beslut efter egen övertygelse. Det måste liksom finnas en säkerhetsventil som sållar bort allt personligt tyckande och privata skismer, så att beslut fattas på konkreta grunder.

En ide.....?

@23:e komp, Lfskbat
Vad som fattas hos de flesta komp/bat är dokumentation. Skulle vilja påstå att det inte förs så värst många personal PM på kompanierna utan de mesta finns i huvudet på cheferna. Detta resulterar i godtyckligheter när det uppstår konflikter/menigsskiljaktigheter inom förbandet. Detta ser jag som en brist då det som är skrivet lättare kan återges än det som finns i minnet då det lätt färgas i en konflikt. Men hur man sedan ska få ihop detta inom angiven tid utan ersättning vet jag ej.
II63

Det är ju inte riktigt någon rättighet att vara med i HV, det skall vara en hedersbetygelse på gott omdöme och kunnighet.
Ett sätt att stärka ryktet på HV är kanske just att rensa ut avskrapet som tyvärr finns där på en del håll.

Men jag håller med II63 att det inte ska ske på godtyckliga grunder.
Nu vet jag inte den fulla historien bakom 709´s händelse, men om man rensas ut på godtyckliga grunder är det allvarligt.
Hemvärnet är på sina håll en feodalt uppbyggt organisation med en självutnämnd despot.
Gränsen mellan officer som kan ta obekväma nödvändiga beslut med gott omdöme, och despot med härskarvansinne kan vara hårfin.

Det är väl därför det är så klokt att dokumentera nogsamt som II63 påpekar så klokt.

Om det är en rätighet eller en hedersbetygelse att vara med i Hv lär inte kunna tolkas på så hemskt många sätt.
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:

Artikel 21
1. Envar har rätt att taga del i sitt lands styrelse direkt eller genom fritt valda ombud.

2. Envar har rätt till lika tillträde till allmän tjänst i sitt land.

3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Denna vilja skall uttryckas i periodiska och verkliga val, vilka skola äga rum med tillämpning av allmän och lika rösträtt samt hemlig röstning eller likvärdiga fria röstningsförfaranden.Slut

Så länge du uppfyller alla andra kriterier för tjänstgöring så kan inte enbart godtycklighet neka dig tjänstgöring.

Jag undrar om det är konstaterat att 709 är "utrensad", eller om han avgår på egen begäran? Viktigt att ha det klart för sig fortsättningsvis. Någon som vet?

För övrigt håller jag med ditt inlägg.

Vad har artikel21 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna med hemvärnet att göra?

Det är väl bara att läsa innantill, för det är inte jättekomplicerat!

Så bra, förklara då för mig som inte förstår...

Punkten 2. Envar har rätt till lika tillträde till allmän tjänst i sitt land.

Att säga att det inte är en rättighet att tjänstgöra i FM om man för övrigt uppfyller kriterierna låter konstigt. Snack om hedersuppdrag och sånt är väl inte riktigt rätt i det här sammanhanget?

Hv är en del av armèn, och således får det väl anses att tjänstgöring i Hv för FM(staten) är allmän tjänst.

Inte någonstans uttrycks det att man skall vara tacksam för att få tjänstgöra i statens tjänst. Snarare är det en plikt eller samvetsfråga, efter förmåga.


Min alldeles egen tolkning av gällande lagar, konventioner och praxis.

Har Du en annan tolkning så redovisa gärna.

Jag har en åsikt:
Punkten nummer 2 avser tjänstetillsättningar inom allmän/offentlig tjänst. Dvs att man ej skall utestängas från arbeten pga. etniskt/religös tillhörighet. Har ingenting med försvarsmakten att göra.
Tillträde betyder att man skall bedömas som lämplig/olämplig utifrån sina meriter endast. Inte att alla har frihet att bestämma OM dom skall få en tjänst eller ej.
(i Indien exempelvis får inte kastlösa tillträde till arbbeten inom det offentliga, för att nämna ett exempel. Dom kan inte ens SÖKA sådana arbeten)

Jag vidhåller att det inte är någon rättighet och känner mig säker på att det inte finns någon resolution som säger att medborgarna får fritt välja positioner inom FM i repsektive land.
Jag vill nog påstå att det skall vara ett hedersuppdrag, att det inte är det i mångas ögon är någonting annat.

@23 kompaniet: Men jag förstår vad du menar med ditt tillägg "...om man för övrigt uppfyller kriterierna...". Jag syftar i första hand på dessa som uppenbarligen inte fyller kriterierna. De som väger 130pannor och är kortare än Joe Pesci. De som är psykiskt instabila.osv.
Så om vi pratar om de som uppfyller alla kriterier så är det ju inet OK att utestänga dessa varken moraliskt eller etiskt. Men eftersom vi pratar om människor som bedömmer människor så blir det alltid subjekiva bedömningar.

Så man tolkar nämnda punkt som så att, om du har en avvikande uppfattning eller åsikt, eller yttrar det samma (helt i enlighet med de mänskliga rättigheterna) och för övrigt uppfyller kriterierna så kan du likväl nekas tjänstgöring? Varför har inte punkt 2 med FM att göra? Lydelsen säger ingenting om etnicitet eller religion. Artikeln säger i stort sett entydigt att "ingen" kategori av invånare kan nekas allmän tjänst pga de råkar tillhöra en viss typ av människor. Mao betyder det att man inte kan särskilja(kategorisera) invånarna.

Den springande punkten är ju trots allt att det måste finnas sakskäl för att inte neka någon tjänstgöring. Vi lever i en demokrati och en rättsstat, och det innebär att ingen godtyckligt får neka någon tjänstgöring. Nekande kan ju endast ske på saklig grund. Ex, bristande kompetens eller förtroende. Ev. nekande måste kunna motiveras, annars är det godtyckligt.

Art. 19. Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.Slut

Om man nekar någon tjänstgöring pga ovanstående har man troligtvis agerat godtyckligt. Kan man motivera att en viss persons åsikt eller uppfattningar kan vara till men för verksamheten så är det en annan sak. Att sparka någon eller neka tjänstgöring utan att motivera det bristande förtroendet är godtyckligt, och får väl anses som ett ingripande i individens rättigheter. Rättigheten att ta tjänst i det allmänna.

Ingen har påstått att det skulle vara fritt att välja befattningar i allmän tjänst. Däremot kan du, om du för övrigt uppfyller kriterierna och ingen konkurrens råder om jobbet, inte nekas tjänsten. Det är diskriminering och godtyckligt om sakskäl saknas. Motiveringen, bristande förtroende, måste kunna motiveras, annars är det godtyckligt.



Subjektivt eller inte, så måste "alla" beslut som fattas i det allmänna kunna motiveras. Motiveringen måste vara accepterad av samhället med hänsyn tagen till lagar, förordningar, praxis, etik, moral. Uppfyller man inte detta är man på fisens berömda mosse.

Enl. svensk lag har alla rätt att söka alla utannonserade allmänna befattningar, kastlös eller inte. Även personer som följer de demokratiska spelreglerna har rätt att söka allmän tjänst.

Det som avgör om du får jobbet eller inte, får inte grunda sig på att du t ex uttalat dig om det ena eller det andra, så länge det inte är brottsligt.(åsiktsfrihet)

Jag reserverar mig för att det givetvis råder lite speciella omständigheter inom vissa typer av offentliga verksamheter.

Faktum kvarstår dock att det är lagar och regler som reglerar verksamheten i en rättsstat, och inte godtyckliga nyckfulla beslutsfattare.

Troligtvis är FM den myndighet som har flest regler och reglementen, och torde därmed ha en rättskultur baserad på just lagar och regler.

Utan att gå in för mycket i citering av texter:
I bedömningen av om man uppfyller kriterierna så måste man beakta att vi hanterar vapen, samt ofta får tillgång till känslig information.
Då man gör prövningen av lämplighet så måste den personliga mognaden hos oss alla prövas. Detta ger med automatik att man gör avslag då inte allt känns rätt.
Detta kan uppfattas som godtyckligt enligt dig tror jag... ? ....själv skulle jag säga att det är sunt att vara försiktig.

Exempel:
En person som inte är dömd för brott men som är känd för att vistas inom grovt kriminella kretsar?
Personer som man genom efterforskningar får veta har upprepade gånger på fester angett nynazistiska sympatier och att förintelsen aldrig ägt rum?
Det finns gott om exempel som faller i en "gråzon", även om inga formella lagar tydligt har överträtts.
Jag har själv varit med om sådana fall, och att motivera är inte så djäkla enkelt alltid. Du har många gånger fått informationen av vänner till den som ansöker.
Det är helt förkastligt att lämna hur du fått tag på informationen, det går ofta inte ens att nämna att du känner till det.

Det blir ju bara besvärande att stå på barrikaderna och varmt välkomna alla som gjort lumpen, även de som är tveksamma, med motiveringen FN´s deklarationer tvingar oss till det.
Det håller inte, det är min egen fasta övertygelse.
Du kan inte överklaga ett avslag till tjänstgöring inom hemvärnet, det är INTE offentliga tjänster. Det är KRIGSPLACERINGAR.

@23 komp:
Är vi på samma planhalva i dessa frågor eller?
(vi behöver ju inte medvetet misstolka varandra)
För sedan kommer ju frågan om sund samhällskritik och ifrågasättande av verksamheter.
Det har vi ju full rättighet att göra enligt yttrandefriheten, utan att repressalier skall komma!

Vi är på samma planhalva...oroa Dig inte!

Jag ville bara belysa att det aldrig kan vara acceptabelt att folk inom det allmänna agerar godtyckligt. I dess förlängning kan det resultera i att meningsmotståndare hamnar utanför organisationen och det gagnar varken utveckling eller garantin för att organisationen håller sig inom lagens råmärken. Konstigare än så är det inte.

Med meningsmotståndare menar jag folk som följer givna order och regler samtidigt som man är lojal mot uppdraget, trots att man kanske har en avvikande uppfattning i olika sakfrågor.

Att en sådan person skulle vara oönskvärd, och petas utan motivation annat än att personen i fråga har en avvikande uppfattning, är godtycklighet och hör inte hemma i en demokratisk stat.

Nu får vi se om det låg något bakom hoten eller om det bara var "tomma tunnor skramla mest"-taktiken som gällde.

Jag har nu sagt adjö till femte Hv-bat och skickat in den gula lappen för överföring till en grannbataljon som tackade och tog emot den med öppna armar. Jag är inte en paria överallt. Eller, kanske bara på en plats...

Tack till alla som PMat mig om "att kom hit, vi ser dig gärna i VÅRT förband". Jag kan dock bara vara i en bataljon, och det blev... Äh, det märker ni när det är klart och jag börjar posta foton och filmer här. I höst.

Jag har inte för avsikt att dra detta till min spets. Jag klarar mig. Det är lite tråkigt att lämna plutonen, men ombyte kan ju vara nyttigt det också. Jag går från stfGC till skarpskytt/ksp-skytt. Får börja arbeta mig uppåt igen!

Kanske han den andra faller på eget grepp? Vi får se. Det måste ju vara fler än vi forumiter som läst här.
Jag är inget för långa vältaliga inlägg/utlägg om Demokrati och Yttrandefrihet. Ni andra sköter det så mycket bättre.

Jag ville bara ni skulle veta hur det utvecklat sig hitintills.


Tillägg nedan:


Detta är väl kärnfrågan som jag ser det. Vad får man säga, och vad kan resultatet bli?
Mig veterligt är det EN person som inte vill ha mig i sin bataljon, och som Bataljonchef har han en del att säga till om. Men kan han på de grunder som mitt fall vilar på göra det? Finns det egentligen någon instans dit jag kan vända mig om jag anser att jag blir felaktigt behandlad? Just nu så bryr jag mig inte. Vill inte vara kvar i hans Bat, och att byta förband går lika bra. Några mil extra i bilen bara.
Är det kanske HvO man ska vända sig till?

Du vänder dig till "gruppen", skicka ett PM om du inte har befattningshavarnas namn.

Bra att du inte hoppade av!

Ju mer man tänker på saken desto mer konfunderad blir man.

Det finns ett systemfel inbyggt i förhållandet mellan FM och Hv.

Vem är leverantör och vem är kund?

I en frivillig org. förutsätts det att medlemmarna(leverantörerna) av egen vilja leverar det kunden(FM) vill ha.

En normal leverantör får betalt för att leverera vilket inte är fallet med Hv.(självkostnadspris eller minusmarginal)

Om inte leverantören får betalt slutar den att leverera. Den betalning en frivillig kan få är en trivsam arbetsmiljö personlig tillfredsställelse och uppskattning.

Om kunden(FM) eller dess repressentanter(Chefer på olika nivåer med makt att sluta köpa tjänster av en leverantör)inte betalar i form av trivsam arbetsmiljö och uppskattning så slutar leverantören frivilligt att leverera.

Problemet är såvitt jag kan se att kunden(FM) behöver tjänsterna men leverentörerna(frivilliga) behöver inte sälja eftersom det ändå inte är vinstgivande.

Till råga på allt försöker man bestraffa vissa leverantörer i tron om att leverantören skall foga sig utan att tänka på att leverantören kan sluta leverera av egen fri vilja eftersom man ändå inte tjänar något på affären.

En leverantör som har något att förlora(inkomster) försöker i det längsta att vara sin kund till lags.

I det här fallet så måste det av naturliga orsaker vara den som tjänar på affären, som är lyhörd för, och behandlar sin affärspartner väl, annars ingen vinst.(leverans)

De spelregler som tillämpas är författade för en annan typ av leverantör-kund förhållande. Tvångsleveranser!

Att tillämpa de spelreglerna på en frivillig leverantör blir bara såååå himla fel. Bakvänt, är ordet.

Att försöka bestraffa någon som kan lämna spelplanen frivilligt vilken sekund som helst är ju helt overkligt.Uddlöst och patetiskt.

FM behöver leverantörer, men gratisleverantörerna behöver inte FM.

Jag försöker beskriva ett förhållande som växt till ett problem i tider när leverantörer inte växer på träd.

Tror man måste utarbeta mer detaljerade spelregler för hur och när disciplinansvar skall kunna tillämpas på frivilliga i fredstid.

De regler och befogenheter man lutar sig mot är författade i en tid när alla var tvungna att vara krigsplacerade.

Dags att modernisera regelverken och synsätten kanske?

Det kan inte vara rätt att Hv personal skall kunna klandras för något som normalt sätt är accepterat i det civila samhället.

Allra minst om man inte vet vad som är acceperat på förhand. T ex. tydliga regler, om det inte är samma regler och normer som i övriga samhället.

Det skulle minimera risken för interna konflikter som tar kraft från kärnverksamheten.

Nu kan man ju läsa att det inom FM är samma regler och normer som gäller, som i övriga samhället.

Problemet är bara att inte alla verkar vara införstådda med det. Någon form av rättigheter har vi och det är tråkigt att den som klandrar eller bestraffar aldrig i samband med det upplyser om vad man kan göra om man känner sig orättvist behandlad. Tror att mycket skitprat och korridorsnack skulle upphöra om folk visste vad som gäller, och höll sig till det.

I bland får man en känsla av att mycket av Hv energi går åt till inbördes stridigheter och maktkamper. Tänk om den agressionen kunde fokuseras på uppgiften i stället.

Är det någon som över huvud taget tänkt på att de relativt höga arvodena för vissa befattningar kan vara en grogrund för inbördes maktkamp? När underlydande besitter högre kompetens än överordnad känner sig överordnad tvungen att eliminera hotet mot sin betalda maktposition.

Folk som öppnar käften och därmed visar att de kan eller vill är ett hot och måste elimineras till vilket pris som helst.

Oftast går det prestige i det hela och det kan bara sluta på ett sätt.


Såååå himla sjukt och inproduktivt så det är knappt sant.

Bumpar tråden på grund av anledning. Är det någon av er som tillskrev Hv-ombudsmannen eller CHV-nytt som hört något ännu eller fått en reaktion? En bekräftelse på att man emottagit frågan brukar ju vara kutym. Är man dessutom tjänsteman, så SKALL man svara och dessutom handlägga skyndsamt. Jag är inte klar över Hemvärnsombudets status riktigt i den frågan, men nog fan företräder han en myndighet....

Tyvärr företräder han inte en myndighet, utan han företräder rikshemvärnsrådet och inflytande organet inom hemvärnet i stort.

Låter konstigt. Mannen är officer och sitter på Rikshemvärnsavdelningen.... En officer är en tjänsteman och en tjänsteman i staten har att efterkomma ett visst reglemente. I detta reglemente fastställs b. la skyldighet att svara på allmänhetens frågor om verksamheten och att handlägga inkomna ärenden skyndsamt. Allt man kommunicerar till en tjänsteman skall diarieföras och är i princip offentligt. Sekretess är undantag och sker efter prövning. Här har folk tidigt i somras inkommit med frågor rörande personalärenden i en viss Hv-Bat och man har inte ens bekräftat att man tagit emot dem....?

Klart OBRA!

Vad är det för slags "Ombudsman"?

"Ombudsmannen" är inte officer, han är Hv-befäl med officerstjänstegrad.

http://www.hemvarnet.mil.se/rikshvavd/article.php?id=14964

Spelar det någon roll i sak? Tjänsteman som tjänsteman, eller? Hur som helst, så är det skitkass att inte höra av sig när folk anmäler upp saker som indikerar att en högre chef ägnar sig åt saker som inte hör till tjänsten.

Inte första gången heller. Jag reiterar Livgardesgruppens hemvärnstings anmodan (och motion). Ta bort tjänsten.

Han tillhör medinflytandeorganisationen och egentligen inget annat tydligen:
Det innebär att han hamnar något i gråzonen gällande tjänstemannaansvar men dåligt är det likväl.

/K

Vems mandat har Rikshemvärnsrådet då?

Hvombudsmannen är anställd av dito med följande arbetsuppgifter saxade ur mil.se. citat;Arbetsuppgifter: Verkar för att medinflytandet inom hemvärnet fungerar och utvecklas. Handlägger vissa övriga på RIKSHV förekommande ärenden.Slut citat.

Tycker att arbetsuppgifterna underförstått innebär att arbeta för att Hv medlemmar skall kunna föra en fri och saklig debatt om Hv i fria informationskanaler, om sin situation och annat av betydelse för hemvärnets utveckling, utan att förbandschef utom tjänsten ingriper.

Det svenska ordet "ombudsman" innebär att vara ombud för någon. Inte kan det vara så att Hvombudsmannen är ombud för uppdragsgivaren. Då skulle det heta "sändebud" i stället.

Kan någon av er andra på forumet tolka det på annat sätt så vänligen förklara så att jag förstår.

Innan tjänsten skapades debatterades det livligt om det förträffliga med en hela Hv:s ombudsman.

Det är väl bra att vi fått en ombudsman, men nu råder det förvirring om vad våran ombudsman pysslar med.

Är det bara jag som tycker att funktionen fått en oförtjänt dålig presentation på nätet?

Jag skulle vilja veta lite mer konkret vad vi har för nytta av denna betalda befattning.

Kan vi alla vända oss till honom, och i sådana fall med vilka ärenden?

Tja....jag är kanske ute å cyklar nu......men det må så vara.

MVH

Jag föreslår att ni som skickat upp en fråga till ombudsmannen lämnar över tidpunkt och ämnesrubrik på era mail så kan man ju alltid ringa upp och be att få ta del av dessa. Då lär han nog få eld i röven.... Minst sagt MÄRKLIGT agerande! Öppnar han månne inte sin epostlåda? Är han en såndär (ryyyyyyys) teknikfientlig hemvärnsgubbe som ser ALL datahantering som ett hot mot Rikets säkerhet?

Nix, inte jag i alla fall. Det enda svar jag fått var från chefredaktören och det svaret har jag ju återgivit tidigare i tråden.

Fast det är ju möjligt att varken rikshvavd eller ombudsmannen fått mitt mail. Ursprungligen skickade jag brevet från min hotmail-adress vilket inte postmaster-funktionen på mil.se tyckte om så det studsade tillbaka. Mailet till chefredaktören kom dock fram den vägen eftersom han använder sig av en swipnet-adress. Jag valde då att använda min högskolemail istället och hittills har mailet till rikshvavd eller HvO inte studsat tillbaka eller drabbats av nåt "delivery failure".

Jag kan tänka mig två möjliga orsaker till att mailet inte nått fram till mottagarna:

1) Mailet innehöll en länk till den här tråden. Ett nitisk mailserver kanske kunde tolka det som att mailet var potentiellt farligt (virus, trojanska kusar, virtuella polska tavelförsäljare el dyl).

2) Högkoleadressen innehåller inte mitt namn i klartext utan består av en kombination av siffror och bokstäver *). Detta gör att den adressen möjligen kunde tolkas som nåt spam-mail och alltså åkt direkt i soporna.

*) Hade jag hetat Kalle Kula och blivit inskriven på skolan höstterminen 2004 så hade min mailadress hetat "h04kalku@du.se"

3) Vare sig HvO eller rikshvavd finns längre. De blev bortsparade i den senaste sparivern som verkar vara riktad mot Hv.

Fast vad begriper jag, stackars fattig bondräng?

Om du PM:ar mig en mailadress så kan jag skicka över det mail som gick från mig till dem. Med headers om möjligt.

För att anknyta till ombudsmannen status hit eller dit och om han verkligen måste svara på mail så, tja, ombudsmannen kanske inte är tjänsteman men Grabbarna Grus på rikshvavd är väl garanterat det och borde alltså ha svarat.

Det är med vemod jag återigen bevittnar hur en Hvkamrat mobbas ut ur rörelsen. Allas vårat Hv.
Skall vi acceptera att vissa spelar högt med Hv anseende? Skall vi behöva tåla att några av oss blir hackkycklingar? Är det förenligt med Hv(obefintliga) och FM befintliga policys? Det kan inte vara acceptabelt att man mobbar ut de få soldater vi har, särskilt när motivet är tvivelaktigt.

Om man försöker tränga in bakom det budskap 709 förmedlar så upptäcker man att allt inte är riktigt friskt i vårat Hemvärn. Antingen läser man ordagrant och konstaterar att någon är fruktansvärt besviken och har för avsikt att lämna Hv för gott. Eller så tolkar man budskapet, och ser att något inte står rätt till.
Man ser att våran organisation och kultur är sjuk. Hemvärnsrörelsen lider av ett syndrom som kommer att bli dess undergång om vi inte snabbt finner bot.

För att komma till rätta med de trackaserier och mobbning som förekommer inom Hv måste vi tala klarspråk. FM har via publikationer påtalat vikten av att tala klarspråk, även om det kan kännas svårt i bland. Öppenhet, ärlighet, rakryggat är det jag innnefattar i begreppet klarspråk. Klarspråk är det som effektivast tar tjurnen vid hornen, och snabbast löser problemen.

Nu satsar jag förmodligen mitt sista förtroendekapital inom Hv, men det må det vara värt. Jag ställer nämligen inte upp på vad som helst, bara för att få ha "förmånen" att vara med och försvara mitt land. Jag har under mina ca:15år i Hemvärnet uppfattat organisationen som en frivillig folkrörelse, sprungen ur folkviljan att delta i totalförsvaret trots att man utmönstrats ur de reguljära stridskrafterna. En vilja som byggt på en tro om det gemensammas kraft att försvara våran demokrati. En organisation som med vapen i hand haft som främsta mål att, tillsammans, oavsett religion, politisk uppfattning, läggning, åsikt eller annan olikhet, stärka rikets försvar mot yttre hot.

Jag har efter att nogrannt följt debatten på allehanda forum samt i det verkliga livet under de senaste åren kommit till en slutsats. Jag måste omvärdera min uppfattning om Hemvärnet. Det står inte för det jag alltid trott på. Givetvis finns det goda krafter inom rörelsen, men tendensen visar klart och tydligt att något sjukt håller på att sprida sig. Det gemensamma målet och intresset håller på att luckras upp till förmån för ett fåtal individer och falanger som har som främsta mål att sko sig själva på andras bekostnad. Det handlar inte i första hand om ekonomi. Det handlar om att äga hemvärnet.
Allt prat om att Hemvärnet är bra för folkförankringens skull håller på att förlora sin innebörd. Hemvärnet av i dag är mer elitistiskt och toppstyrt än det någonsin har varit.

Den ena berättelsen efter den andra synliggör Hemvärnets tillstånd. Att vissa makthavare inom rörelsen anser sig "äga" sin personal både till kropp och själ visar att något farligt är på väg att hända. Åsiktsfriheten stoppas under mattan i ordningens namn. Detta visar på en organisation i förfall. Moralen och de etiska värderingarna luckras upp. En organisation i förfall genererar stressad personal, vilket i sin tur genererar moraliskt och etiskt förkastliga beslut.

Många i Hemvärnet kan säkerligen skriva under på att det fungerar bra i deras respektive förband. Det stämmer säkerligen(tills förbandet utsätts för en stressor), men vi alla tillhör en och samma organisation. När kancersvulster väl fått sitt fäste så kommer de att sprida sig om man inte gör något åt det. Jag vill hävda att dessa svulster har en spridning jämnt fördelad över Hemvärnets totala yta.

Jag känner att allt prat i våra bataljoner, kompanier, plutoner och grupper om att det är vår största uppgift att rekrytera så mycket folk som möjligt, inte är trovärdigt. Hade man menat allvar skulle man arbeta mer aktivt för att behålla dem man har. Det tycks finnas en underförstådd agenda som går ut på att, bara vi får in nya, så gör det inget att de befintliga hoppar av. Vi kan till och med sträcka oss till att mobba ut dem om det gynnar våran egen position.
Vad våra Hvsoldater har för åsikter spelar ingen roll.

Vi har något som heter medinflytande(medbestämmande). Detta har vi bl a därför att FM och lagstiftaren anser att det gagnar verksamheten. Dessutom måste det finnas pga våra arbetsmarknadslagar. Vidare är medbestämmandet en yttring av den demokrati vi lever i. Det är etablerat inom hela FM och bör så även vara i Hemvärnet. Problemet är att man inom Hv ser medinflytandeorganen som något formellt fenomen som måste finnas, men inte något man bör använda som ett verktyg i den löpande processen. Personligen har jag deltagit i åtskilliga stämmor och möten. Just för tillfället är jag kompaniets förtroendevalde i bataljonen. Jag har innehaft befattning som menig, Gruppchef och Plutonchef. Jag har sett Hemvärnet ur i stort sett de flesta perspektiv.
Mina erfarenheter försvagar min tro på organisationen.

Varför skall vi ha soldatrepresentanter i medinflytandeorganen när man ändå inte tar till sig vad de har att säga? Man vill inte ens föra en dialog. Vad är det för mening med ett forum när den enda anledningen är att informera? Dessutom får den förtroendevalde klä skott för allt hon/han framför å soldaternas vägnar. Vad är detta för typ av kultur? Jag har själv erfarenhet av att ha försökt öppna upp dialoger. Resultatet har alltid varit att man velat avsluta ämnet snabbt för att gå vidare med de praktiska frågorna. Staplar, diagram, hålltider och planerad verksamhet. Den enskilde soldatens röst låter sig aldrig komma till tals. Sedan undrar man varför folket inte visar intresse och kommer på övningarna.
Personligen känner jag att jag som förtroendevald ses som en medlem i "högsta sovjet" av övriga i rådet. En som fått "förmånen" att få vara med och höra alla nyheter först. Jag är soldaternas representant och vill vara med och påverka å soldaternas vilja. Så är det inte idag. Med påverka menas att jag vill vara med och föra en konstruktiv dialog inom förbanden, som kan resultera i en ökad förståelse för problematiken. Bestämma gör cheferna med utgångspunkt i det.Jag har försökt föra upp problematiken som resulterar i sådant som 709, nollor och liknande fall. Ingen verkar vilja ta dialogen och komma till rätta med problemen.

Hur 709 känner sig inombords just nu kan de flesta bara föreställa sig. Personligen vet jag inte exact hur han mår, men har själv upplevt samma kränkande situation. Du är värd noll och intet i dina chefers ögon, enbart för att du haft en åsikt som inte stämmer med chefens. De chefer som är satta att ansvara för ditt välbefinnande är samma personer som kränker, mobbar och stöter ut. Tvi vale! Det faktum att chefen sitter kvar visar bara på en kultur som inte är önskvärd i en demokratisk stat. Varken uppifrån eller nerifrån har man förmått sig att skydda den svaga individen. Jag finner inte ord för detta.
Ingen kan ha betett sig så klandervärt att man måste kränka vederbörande som person för att komma till rätta med problemen. -Ingen situation kan vara så svår att man måste kränka någon för att lösa problemet. Ungefär så har ÖB uttryckt det. Vad håller Hemvärnet på med? I mina ögon är de här fenomenen långt viktigare att komma till rätta med än att klandra den enskilde webredaktören för dålig publicering. Sånt här ger mer badwill för Hemvärnet än aldrig så många ekorrar och matbilder på hemvärnet.se.

Jag har många gånger tänkt tanken på att lämna in. Det är något som är fel när dessa tankar ständigt återkommer. Gilla läget eller sluta är en vanlig kommentar som förekommer i Hemvärnet. Varför då, har jag tänkt? Varför skall jag som håller mig till FM och Hemvärnets regler och ambitioner behöva lämna in? Varför skall jag låta dem som inte kan förhålla sig till FM ambitioner och regler ta över våran organisation? Dessa tankar har fått mig att stanna kvar och försöka kämpa vidare i tron på att man kan förändra det som håller på att gå fel.
När man ser resultatet av 709:s situation så känns det än mer hopplöst att försöka förändra attityderna i Hemvärnet. Man tappar liksom tron på att Hemvärnet någonsin kommer att bli en arbetsplats för alla, fritt från kränkningar och misstroende.

Jag anser att alla dem som har möjlighet att rösta bort dåliga chefer från sina stolar, men avsiktligt väljer att inte så göra, lider brist på kamratskap och kurage. Endast ynkryggar underlåter sig att agera när en kamrat kränks eller far illa. Tänk på detta när ni nominerar era representanter till medinflytandeorganen. Tänk även på att den ni förordar som chef över er kommer att vara den som för befälet den dagen det är ett skarpt läge. (Jmfr. tidigare om stress)Det är varken subversiv verksamhet eller olagligt att använda sin lagliga rätt att agera inom ramen för medinflytandesystemet. Tanken är att olämpliga befattningshavare skall kunna befrias från sin möjlighet att missbruka sin makt. Vi har även möjlighet att med eftertanke och med omsorg förorda den vi helst skulle vilja ha som chef i ett skarpt läge.Hemvärnet har en unik möjlighet att påverka vilka som skall ha befälsrätten över oss. Använd den rätten där så är befogat.

Som det känns just nu kan jag aldrig ställa mig bakom Hemvärnets nuvarande människosyn. Vad som är tillåtet eller ej är redan statuerat då omtalad händelse inte resulterat i mer än att 709 mår dåligt och är på väg att lämna in.
Visioner, prat och doktriner är just bara det, så länge det inte visar sig i konkret handling.

Man kan säkerligen vinkla mina synpunkter och kalla det för desmoraliserande och subversivt för Hemvärnet. Jag är av den uppfattningen att ett ledarskap som sänker sig långt under de moraliska och etiska värderingar vi har inom FM är långt mer destruktivt för moralen i förbanden, än att försöka upprätthålla detsamma.

Avslutningsvis vill jag säga följande. Jag vet att det snokar omkring en massa folk här som håller sig i kulisserna av ren nyfikenhet. Har syftet med rikets säkerhet att göra köper jag det hela, men jag kommer aldrig att förlika mig med ynkryggar som snappar upp information här för att sedan använda det emot någon Hemvärnskollega. Till den sistnämnda kategorin har jag ett budskap. Får vi inte föra dialogen i Hemvärnets formella forum, inkl Hvtidningen,utan att råka ut för repressalier, så gör vi det här. Här har ni inget att säga till om och det är kanske därför ni inte tar debatten heller i detta forum. Fegt!Jag har fortfarande inte sett något inlägg som inte tar 709 i försvar, och det tyder på att ni inte är med i diskussionen och förklarar varför ni gjort som ni gjort.
Finns det omständigheter som skulle kunna ändra synen på 709 så borde de presenterats för länge sedan. Det handlar om att tala klarspråk.
Att gömma sig bakom sin befattning är möjligtvis nån gammal officerstradition, men det är inget vidare gentlemannamässigt.


En sak till förresten. Snoka gärna upp vem jag är om ni inte redan vet det. Vill ni utesluta mig pga detta inlägg så lämna en framställan härom, så slipper ni korridorförhandla,rundringa, skitprata, enl. Hemvärnets gängse rutiner. Telia förlorar på detta, men det får vi ta.
I vilket fall som helst kommer jag att fortsätta arbeta för ett Hemvärn som behandlar sina medarbetare med respekt och förtroende. Jag kommer fortsätta ta parti för den utsatte/svage inom Hemvärnet. Detta kommer jag att göra även den dagen jag inte är med i Hemvärnet längre.

Kan man inte föra debatten där den bör föras, så förs den någon annan stans.

(BG, jag är lite förvirrad här, vet inte om det hamnade i rätt tråd, vänligen korrigera om det är befogat)

"Rösta bort dåliga chefer..."
Det säger väl något om "förbanden" i HV?
Vem avgör vad som är dåligt? Är det Gris-Karlsson med 7,5 månaders GU eller är det någon med 20 års erfarenhet som avgör vad som är dåligt?
Är det jobbigt och därför dåligt? Vad syftar det till, fredsmässigt eller mot insats?

Jag vidhåller att många i Hemvärnet inte har begripit vad Hemvärnet egentligen är. Det kastas mycket skit och alla är i sig själva ofelbara (raljant).

/K