Försvaret har väl aldrig varit så litet som idag och i händelse av invasionshot är det, tycker jag, väl mycket begärt av de krigsplacerade att försöka kämpa emot förutsatt ett kraftigt numerärt underläge. Om folket rustar ner varför ska då ett fåtal försöka göra det bästa av situationen?

Skulle ni som är krigsplacerade infinna er för mobilisering i detta fall?

Invasionsrisken är ju väldigt låg just nu. Om det mot all förmodan skulle bli en invasion är det ingen idé att mobilisera ett uniformerat motstånd. Vi får göra som bagdadborna som ogillar koalitionen, det är vår möjlighet. Flygvapnet kanske kan göra sitt bästa under en liten stund i inledningen.

Helt klart skulle jag inställa mig för tjänstgöring, inget snack om saken.

Bara för att vi har ett bantat försvar innebär det inte att vi står helt handfallna som uniformerat försvar. Eller som det skulle bli i det här fallet, ett försök att fördröja en eventuell angripare så länge som möjligt tills vi får hjälp från andra nationer (läs EU i första hand).

Att störa och fördröja är tyvärr det enda vi kan göra mot en antagligen överlägsen motståndare. Och gör vi inte det så förtjänar vi inget annat än att bli ockuperade.

Jag skulle åka till MOB plats helt klart men i övrigt hur det skulle gå sedan är ju oklart.
Gäller väl att göra det bästa av det.

En viktig fråga man får ställa till sig själv innan mönstringen. Vill jag göra detta, och i värst fall, kommer jag att kunna fullfölja det.?

Självklart skulle man ta sitt ansvar och inställa sig på angiven plats.. Vi ska alla ändå dö någon dag - gör det hellre för något jag tror på än på ett misskött ålderdomshem ;)

Exakt! Lite sent att ställa sig frågan efter GU (gäller kanske inte i det gamla tvångsförsvaret), men har man dragit på sig utbildningskostnaden så får man väl vara beredd att ställa upp. För att inte tala allmänt om det "samhällskontrakt" som trots allt existerar i någon mening.

Invasionshotet är litet, men staten kan ju fortfarande behöva soldater för att skydda Sverige. Att Stormakt röd kommer simmande med sina amfibievagnar à la kalla kriget är ju inte enda sättet att attackera ett land. Invasioner kan ju ske med begränsade styrkor ur något politiskt perspektiv (Grisbukten, har för mig att kanadensarna gjorde en landstigning något år innan D-dagen mm).

Att försöka ta sig till en utbombad flottbas utan örlogsfartyg kanske inte är en drömsits. Man får väl i ett sådant läge situationsanpassa, fixa en AK och ett gäng försvarsladdningar och övergå till fria kriget. Ganska enkel fråga egentligen.

Så ser min värld ut (renderad av min lilla fyrkantiga militära matrishjärna)

/Passare

Håller med DaRaven. Hellre då för att försvara mitt land än på nåt hem i ett ockuperat land

Jag ställer gärna upp i fria kriget, åtminstone några år till.

Risken är väl att de där vi väntar oss hjälp ifrån, EU-NATO, kanske är en del av problemet...

Självklart skulle jag rycka in om kallelsen kom och inställa mig.

Att inte dyka upp enligt mig är det samma som att ge upp.

För mig är det en självklarhet!

Har faktist svårt att förstå mig på dem som inte ställer upp. Hur funkar dem?

Konstig parallell kanske men, om de ertappar t.ex. en tjuv i färd med att stjäla deras cykel, lackar dem inte då!!! Vad jag menar är att om någon behandlar dig illa och du har möjlighet att påverka, visst agerar du, vem är man om man bara viker ned sig?

Om dom så lade ner försvaret helt skulle jag ställa mig och kasta kottar på den lede fi's stridsvagnar om det vore min enda möjlighet att försvara vårat land.
Även om jag kan se logiken i att kanske ge upp striden om det var så illa att grankottar var allt jag hade att tillgå, så skulle jag rent känslomässigt aldrig kunna acceptera det.

Kanske om man mosar in en hel bunt med kottar i kanonröret så får dom pipsprängning?

Klart man ställer upp. Det jag är mest orolig för är om poliser förklaras som "icke kombattanter" och skall fungera som polis under ockupationsmakten. Men, då slutar jag och blir väl bandit som ni andra...

Kämpa är väl ganska givet om inte läget ser alltför brunt ut. Då gäller det nog att retirera, samla och kämpa vidare. Målet måste ju vara att bli av med de "röda" från vår mark.

jag vet inte om jag skulle ta mig till min beordrade mobplats (vilken det nu än är, jag har ingen order i nuläget)

skulle snarare försöka ta mig till närmsta militära förband och anmäla mig där...

men ja, jag skulle defenitivt inställa mig på ett eller annat sätt.

Så du tror inte att det som inte bär uniform kan göra sitt för Sverige? Att gå ut och dö för sitt land är ganska sällan det bästa sättet att tjäna det samma.

edit
får jag välja så dör jag hellre på ett ålderdomshem än i uniform

edit2
iofs så kan man nog få tillbringa sina sista dagar i en uniform ävenom man är gammal om man ber riktigt snällt

Ditt jobb är inte att dö för ditt land, det är att få fienden att dö för sitt.

[/quote]

Så du tror inte att det som inte bär uniform kan göra sitt för Sverige? Att gå ut och dö för sitt land är ganska sällan det bästa sättet att tjäna det samma.

[/quote]

Jag menade nog inte att det krävdes uniform för att kämpa, kan på rak arm räkna upp fem vänner som inte gjort GU men ändå är av "rätta virket"!

Det jag menade var väl snarare att om någon kränker dig, ditt land eller din mamma då måste det få konsekvenser.

Nu tangerar jag kanske OT, men har man inte gjort GU så ska man nog inte ha ett vapen i handen annat än i nödvärn när kriget kommer. Världen stannar inte upp bara för att det blir krig....

men nu tror jag det finns minst två trådar om det här redan så nu lämnar jag tråden.... PMa eller hitta tråden om någon vill fortsätta på ämnet

Om jag får chansen att göra lumpen och blir krigsplacerad ser jag inget som i nuläget skulle få mig att inte ställa upp.

Vill inte låta krigsromantisk men Mel Gibson fångade min åsikt rätt bra i sitt "Freedom"-tal i Braveheart.



Men man måste inte slåss om man inte vill!!

Klart som fan att man skulle slåss dock då är ju utgångsläget rent av katastrofalt.
Men har har ju något av en fobi att jag kommer att vara vid liv då vi upplever en katastrof liknande den då vi förlorade Finland.

Jag hade gjort allt för att "sätta käppar i hjulet" för ivan o hans vodkagäng.

KÄMPA! -Ett givet val! Jag har ju själv valt mina vapenböder och om de skall kunna lita på mig så...
Sedan kan ju kampen te sig på olika sätt. Så länge FM strider så strider jag. När FM lägger ner vapnet har vi förhoppningsvis lyckats påtvinga fienden vår vilja -om inte så skall han åtminstone inte få kuva min.

Ingen vet hur man egentligen hade agerat den dagen det skorpar till sig på allvar. När ungarna hänger i byxbenen och hustrun bönfaller dig att inte gå, så vetefan.... Jag HOPPAS och TROR att jag hade gjort mitt. Det är min grundinställning här i livet och så har den varit genom lumpen, Hv och som anställd. Emellertid tvekar jag på att en mobilisering skulle hinna ens rassla igång innan kriget var över oss, så det blir nog som Skogsbroder man finge slåss. Gå till jobbet på dagtid och på med skruden för att bekriga ockupanten på natten...

Intressant det där med "polisens ställning i krig"! Är det riktigt klarlagt om polismakten skulle komma att lyda under ockupationsmakten? I så fall bleve man väl terrorist då!

Nej. I nuläget är polisens uppgift att "bekämpa fienden". Men det diskuteras, eller har gjorts i alla fall, om att låta polisen bli "icke-kombattanter" och fortsätta vara poliser under en ockupationsmakt. Med allt vad det innebär...

Hur många har idag en krigsplacering och vet exakt var de skall inställa sig? Ja förutom HV då..

GMY

Ja, man får ju hoppas att alla sina hv-soldater kommer att infinna sig när skiten träffar fläkten, annars så vet man ju faktiskt var de bor

Jag har det... om den dagen kommer då jag blir inkallad så blir det kanske inte ett så lätt beslut som somliga tror. Betänk att du ska lämna familjen och försvinna iväg till en mycket oviss framtid och inte vad du har att komma tillbaka till. Att lämna föräldrar och syskon är ju en sak men en gravid flickvän är nog inte så lätt..... jag kommer förmodligen att göra det, men säker kan man ju inte vara förrän det väl händer. Min placeringsort ligger ganska långt bort och jag är rädd för att den tiden inte kommer att finnas för mej att ta mej dit vid en ev. mob. Skulle så vara fallet så finns kanske möjligheten för lokala motståndsgrupper mm. i närheten av bostadsorten. Nu spekulerar vi ju vilt om hur vi kommer att agera vid ett sånt tillfälle och det är förhoppningvis inget vi kommer att få uppleva....

Jag skulle ställa upp oavsett.
Inte för "fosterlandet", inte för "ära", absolut inte för att bli "hjälte".
Utan för vår demokrati, för vår rätt att skapa vår egen kultur och rättsordning. Men framförallt skulle jag göra det för mina barn och barnbarn som inte förtjänar att växa upp i ett land med godtycklig rättvisa och tveksamma statliga institutioner.

Det är vår förbannade skyldighet till våra efterkommande!

njaaaaaaaaaaa tveksamt...om vi blir invderade (vilket jag inte tror) så är vi nog ganska rökta! Men inte helt säkert...u.s.a tex kunde inte knäcka lilla vietnam och ryssarna kunde inte knäcka afkanistan! vårt försvar är ganska litet men välutrustat och välutbildat! mycket handlar nog om vilja. Fråga dej skjälv "ÄR VI SÄMMERE ÄN DOM?" storlek är inte allt

Jag är placerad har mob order och mob plats på ett littet fint papper som ligger i en låda någonstans :P (Nej inte HV)

inte många skulle jag tro...jag är skälv med i hv

Vad exakt är HV:s uppgift i ett krigsläge? Att vara en lokat försvarsstyrka tills Armén kommer eller?

Ehm, villken armé?

också

Oh I see... :P

det låter bra det här, vi ska nog kunna trycka tillbaka eventuell fi.

Hade lika många slängt sig ut i eldställningen om ni visste att ni inte har en chans att klara er?

Fi är såpass kraftig att det inte spelar någon roll för någonting vad ni gör.

Beror på syftet... Om det inte fyller ett högre syfte så är det bättre att försöka slåss vid ett senare tillfälle. Om jag dock lyckas hålla tillbaka fi:s divisionsanfall och gör att vår bakre linje hinner omgruppera. Ja, då är det bara för dem att skicka min "tapperhet i fält" till mina föräldrar och säga att jag gjorde ett jävligt bra jobb.

Vem är då denna ohyggligt mäktiga Fi som kommer rulla över allt motstånd som kan tänkas ge under sissådär ett dygn eller 2? Eller med rätt planering ett par timmar innan vi kan få understöd i form av flygande saker från "allierade" länder. Dessutom förväntar jag mig inte att Norge eller Finland skulle anfalla, vilket ger ännu mer tid då den ledes marktrupper antagligen kommer från havet, eller också har de gett sig på NATOlandet Norge eller också kommer kriget inledas i Finland. Bron till danmark lär inte räcka till för en invasion.

"Kriget" kommer inte komma helt oförhappandes, vi har rätt bra koll på vad som händer runt gränserna även om vi inte har 16 pansardivisioner stående på tomgång och väntar.

Att bara säga att vi kommer vara pucktvåor vad som än händer är lite väl pessimistiskt. Då kanske det är lika bra att du stannar hemma om det skulle bli dags för en högst förvånande mobilisering.

Det vore nog inte helt lyckat för ett uppror om man inte tog upp striden vid gränsen. Ett tillyxat exempel där är ju danmark som var väldigt lungt fram till 1943.

Det finns flera sätt att slåss...

- Väpnat motstånd
- Civil olydnad (strejker, andra protester)
- Terrorism

Det första är legitimt, det andra är rent formellt olagligt men vaffan, det tredje är vad fi kommer att kalla det första och det andra.

Det finns en viss klyvning i opinionen när det gäller plikten att försvara sitt land.

Min alldeles personliga åsikt är att inte en enda röstberättigad kvinna eller man har rätt att ställa upp på någon annan sida än den svenska demokratin i händelse av ett angrepp.

Sedan kan man väl argumentera något annat när/om det händer, men det är det för att reda upp sådant vi har historiker.

vem sa något om pucktvåor?

Aaaah, den här tråden får mig att tänka på I13s (R.I.P) härliga motto:

"Dal-mas i fred
Baha-mas ikrig"

Den är ju om inte annat jävligt rolig...

Man är automatiskt pucktvåa, eller snarare trea om man går in i en uppgift med inställningen att det inte spelar någon roll vad man gör...

Tråden är aktuell igen. Försvaret blir mer och mer ett skämt. Fienden riskerar som mest att skratta ihjäl sig. Ryssland spänner muskler och krigar och Sverige rustar ner. Konflikter om naturresurser i norr kan väntas. Även de borgerliga drar ner på försvaret så är det inte någon här som tvekar inför en mobilisering och den slakt på svenskar som den kan innebära.

Varför ska jag skickas ut i krig för att dö som ett djur för andra när ingen vill förse mig med tillräckliga resurser?

Låter bra UAV, lägg dig ner och låt dig smädas bara. Även om makten inte har ryggrad så kan man som enskild ha det.

Jag och min sambo disskuterade detta senast idag med tanke på vad som händer lite runt om i världen.
Det som Ragulin nämner tidigare i tråden är nog det enda sanna i detta fall och dem som närmast känner av detta
är de män och kvinnor i US.

Har ältat det hela fram och tillbaka för mig själv och i dagsläget så känns det som en självklarhet att
om den dagen kommer, dra på mig grönstället och ladda skarpt.
Att göra skulle troligen känns, för mig iaf, som en förlust men som jag sa till min sambo, jag
slåss hellre med all min kunskap och styrka än låter dem som inte kan skydda sig lida för att ingen klev upp.

Kan låta lite romantiskt men det är så jag levt mitt liv hittils och jag hoppas jag inte ändrar mig när det blir varm längs
gränsen.

hade kriget kommit till Sverige så hade jag tyvärr stupat första eller andra dagen

Enkelt val även om jag idag varken tillhör gruppen krigsplacerade elelr Hemvärnsplacerade.

JAg skulle på något sätt bidra till att försvåra för den eventuella krigsmakt som försöker sätta sig på Sverige.

Sedan om det blir i form av att stå framför stridsvagnar som försöker att rulla in framför UD i sthlm (parralell till Röda Torget någon gång sent 20 tal) eller om jag försöker tillskaffa mig vapen och drar ut i skogen låter jag vara osagt...

Någon drog en parallell till att vi skulel bli överkörda på noll tid.
Det blev Afghanistan, Irak och Vietnam också.. Men i alla länderna levde (lever) motståndet fotfarande och gör det surt för ockupationsmakten och i vissa fall vet vi facit i andra inte....
Det jag avser är att även om hela landet är okupperat så finns det ett maximalt pris som den som säger sig ha herravälde är beredd att betala.
Sedan om man tullar på vad de är bereda att offra genom att smuggla ut information om hur illa det är ställt med deras fängelser eller genomför operationer med vapen och tar liv, der är delvis illegalt Det intressant är att HELA tiden göra det farligt (både i omvärldens anseende och i människoliv) för den makt som sitter på landet..

Mina fem ören

I det fallet tror jag att "rebellerna" i Irak INTE har den ultimata taktiken... Men det är en annan tråd )