@Cordite.

Jag tog bort ditt första inlägg för att det endast innehöll en massa dravel.
Det du nu skrivit är inte mycket bättre.
Om du vill fortsätta debattera på SoldF forum får du gärna tänka till lite i fortsättningen innan du skriver.

The Swede
BLÅGUL

En massa dravel ja. Visst är det så. Men vad är man för typ om man känner sig säkrare när man inte har tillgång till sitt personliga vapen? Om man bor under sådana förhållanden att det känns olustigt att ha tillgång till vapen så ska man självklart slippa ha en bössa hemma.
Så fort man har en åsikt som snuddar vid att vapnet är lite viktigare än snuskburken så tycker alla PK att det är synonymt med att man sitter hemma med konstig blank blick och beundrar tjänstevapnet.
Är man verkligen så väldigt sjuk om man på något sätt tycker det var bättre förr när man kunde skottställa vapnet vid behov och vårda det med liknande omsorg som sina egna vapen? Själv kan jag inte lita på en bössa under nuvarande omständigheter.
Ja jag tillhör den gamla ligan som jag har förstått inte längre är önskvärd inom försvaret och nu slipper ni mig så vad bra då.
Att jag är besviken tycker inte jag är märkligt och ni andra som är nöjda får vara det för mig men jag får inte vara missnöjd utan att idiotförklaras.
Jag kan fortfarande inte förstå varifrån alla jasägare kommer.
Hela samhället genomsyras av "vi låtsas att allt är bra" mentaliteten. I min värld så ska givetvis även polisen ha tjänstepistolen hemma om förvaringsmöjligheter finns. Är polismannen så labil att han inte kan det så, ja ska det behövas en förklaring?
Det finns antagligen många som anser att sportskyttar ska ha sina vapen i larmad kassun på klubben och jägare lika säker lösning. När F-N ska dessa personer komma till sans och inte jobba mot frihet under ansvar? Vore det inte bättre att sätta in krafttag mot brotsligheten och nöja sig med bättre personkontroll av oss andra?
Själv tror jag inte att en konflikt är otänkbar och ska den undvikas så bör man nog rusta för krig.

Det här blir nog bra!
På sista skjutningen kunde vi i alla fall använda två vapen, och på alla de andra 'slapp' vi göra vapenvård.
Får väl se hur det blir i fortsättningen... jag är skeptisk.

Är dessa öppna? Vore kul att få läsa dom om det går.

@Cordite.

Det var inte så mycket VAD du skrev utan HUR du skrev.

The Swede
BLÅGUL

När känslorna sviktar blir man kanske inte så duktig att skriva. Jag minns när vi hade övningar där gruset efter sprängkrevaderna regnade över oss under skjutövningarna. Kanske SäkI hade glömts hemma då men fasen vad kul vi hade. Inte var det heller fara för liv och hälsa. Ett av befälen hade med lite privata leksaker som användes. Vi ordnade diverse övningar med olika inriktning fler gånger om året. Alla som var med då verkar sakna den tiden. Många har tröttnat och lämnat in nu och inte är det för att dessa personer hade bössan hemma för att hävda sig. Att vi varit många på övningarna på slutet beror på att man slagit ihop massor av gamla områden och inte att det är många fler med nu.
Det personliga vapnet var en sådan självklarhet för mig så jag förstår inget annat.

Kanske dags att återgå till Topic innan vi blir allt för offtopic. Denna tråd är ingen historiatråd över hur det övades på Arn:s tid inom hemvärnet. Detta är en tråd som handlar om de nya reglerna för vapenförvaring.

Ett litet råd, lyssna på oss blågula. Betänk vad theswed skrev, det är inte vad du säger utan hur.

Fk Satan
Blågul

Finns en poäng med den senare delen av ditt resonemang, Myndighetens ambition känns lite mer som att man skall kontrollera de legala vapnen, men själva verket de som utgör ett problem är de som är illegala. Dessa är lättare att importera än att stjäla.

Men anser att det är bra att man gör det väldigt svårt att stjäla användbara vapen från Hemvärns soldater. Vårdproblematiken hos oss är alla fall löst, och även ser det ut som att det finns sätt att komma ut på skjutbanan oftare än som erbjuds via övningarna.

Jag anpassar mig

Charlie Spartan

@cordite

Jag kan fortfarande inte förstå varifrån alla jasägare kommer. ??? Tja, några jasägare kommer från Ungern å några från Tjeckien...å de flesta från Sverige. Jasägare...skämt å sido.

Jag förstår vad din känsla bottnar i, men fattar inte varför du inte förstår varför man vidtar de åtgärder som man gör just nu. Eftersom det säkraste sättet att eliminera risken för att vapen brukas otillåtet är att centralförvara dem, så gör man det. Det saknas realistiska och starka motiv för att förvara vapnen i bostäder under rådande omständigheter, alldeles oavsett hur det var på "Arn´s" tid. Detta har ingenting med ansvar och förtroende och göra. Det handlar mer om att det rent vetenskapligt(sannolikhetslära) kommer att finnas enskilda individer som trots sitt goda renomé kommer att bruka sitt vapen på ett otillbörligt sätt, pga av deras psykiska tillstånd vid en viss tidpunkt, under vissa omständigheter.

Nyttan med centralförvaring väger alltså tyngre(i dagsläget) än vitsen med bostadsförvaring. Skottställning, vård etc. kan utföras under tjästetid. Kan man eliminera en endaste nyårssalut eller, skrämma slag på exet situation, genom att centralförvara, så är det värt det. Mer tillgängligt än så behöver inte vapnet vara.

Intressant att notera är även det faktum att en personkontroll endast anger vad du gjort, och aldrig visar vad du kan komma att göra. Alla människor, med några få undantag, är under ständig utveckling och påverkas av sin samtid. Detta gör att en person/registerkoll enbart visar vad du vid en viss angiven tidpunkt gjort, och inte vad du är kapabel till, vid en viss yttre påverkan. Ordstävet, Du kan aldrig lita på någon, beskriver ganska bra vad det handlar om. Förtroende är bra, men kontroll(över situationen) är bättre, är också passande i det här diskussionen.

Vår bataljon över nästa helg, och tro det eller ej så han man lagt in en massa tid för vapenvård innan övningens slut. Jag hoppas att det är en medveten tanke m.t.p. vapenförvaringen (det varierar mellan kompanierna om det är nycklar eller hela vapen) och inte bara att vi ska hinna vårda understödsvapnen.

Jag är väl konservativ i många lägen, jag har muttrat en hel del om vapenförvaringsrutinerna. Men det är enbart p.g.a. praktiska skäl, hur mycket svårare och mer tidskrävande kommer våra övningar att bli? Jag tycker inte att det är en förtroendegrej. I så fall borde ju folk som man litar väldigt mycket på kunna få ha kulsprutor och granatgevär hemma... Eller ett ammunitionsupplag? Minor och sprängdeg? Allt kommer ju att behövas rätt snabbt när ryssen kommer!

I min värld tycker jag att vapen är något som det ska finnas så lite som möjligt av i det civila samhället, om det inte finns väldigt starka skäl som motiverar motsatsen. Gemene man på gatan tror ju inte att det är möjligt när de får höra att en hemvärnsman har fått förvara vapnet hemma utan vapenskåp.. Kostnadsskäl för försvaret? Ja absolut. Men det känns ju inte riktigt som ett argument om man tittar på säkerheten för samhället i stort. Just idag så jag vilja påstå att risken för psykotiska hemvärnsmän och/eller stulna hemvärnsvapen är betydligt större än att kriget kommer! Om 3, 5, 10 eller 25 år kanske läget är helt annorlunda, men det är ju något man får ta hänsyn till fortlöpande.

Motivet till att ha vapnet hemma ur beredskapssynvinkel försvann när man drog in mobammen. Det är inte svårare att transportera vapen till truppens samlingsplats än det är att transportera ammunition. Och, ur vår synvinkel, så bedrivs huvuddelen av utbildning på LG, där vapnen finns (för tillfället) vilket gör det till tämligen enkelt att tranportera ut truppen till vapnen (och inte tvärtom). Vad detta innebär för beredskapen kommer vi prova vid ett tillfälle snart.

Jag ser även fördelar med att truppen får det enklare att resa kommunalt tidigt på lördag/söndag morgnar när de slipper ha vapnen med sig. Personligen har jag oroat mig för vapenstölder på väg till samlingsplatser för de som inte kör eget fordon.

Våra Patronlägeslås är mer effektiva än det civila kravet på vapenskåp, Patronlägeslåset förstör vapnet när de skall med våld tas ur. säkerhetsskåp kan skäras upp även om det är väldigt arbetssamt, och då har gärningsmannen fått ett antal brukbara vapen. När man upplyser gemene man på gatan om detta så är denna betydligt mer positiv till att acceptera förvaring hemma hos enskilda Hemvärnsmän.

Stöld av Hemvärnsvapen med dagen patronlägeslås, om jag inte missminner mig så har inte ett enda brukbart vapen från Hemvärnspersonal stulits sedan man började med Patronlägeslåset. Antagligen på grund av att alla förståt vikten av att alltid använda det.

Psykotiska Människor är inget nytt i samhället, Om man skulle använda detta argument så skulle man totalförbjuda all användning av motorfordon, eftersom det tillhugget enskilt dödar mest människor.

Folk som har psykiska problem är dessvärre inget som man kan göra något åt än att hålla bra kontakt inom vår socialla umgängelskrets och uppmärksamma vänner som inte mår bra.

När man nu genomfört centralförvaring av Vapen eller Ptrlägeslåsnyckel så kommer det ändå komma vara rubriker med Hemvärnsmän som gör si eller så i.
Av den enda anledningen att det säljer tidningar.

Det är en sak som Vi i Hemvärnet får leva med. Vi är en måltavla för journalister.

Charlie Spartan

Som jag tidigare nämnt har vi i vårt kompani beslutat att låta förvara alla vapen i kassunen. Alternativet har varit för svårhanterligt.


Det betyder att det nu är några personer på kompaniet som har tillång till kassuner där det finns många handelvapen och understödsvapen.

Ur säkerhetssynpunkt är detta förkastligt. Ett mindre privat krig eller en gisslan-situation är inte otänkbar.

Skrämmande utveckling.


Vår bataljon har motionerat om att alla chefer som ska hantera vapenlåsnycklarna skall tillfrågas om detta och givas särskild utbildning. Hemvärnsrådet har rekommenderat avslag på denna motion med argumentet att det ju ingår i chefens skyldigheter.

På vems sida står egentligen våra demokratiska instanser i Hemvärnet?


Enligt mitt förmenande är den totala säkerhetsnivån lägre nu än innan man började med centralförvaring av nycklar och/eller vapen.

Utan att gå in i detalj(det är inte lämpligt här) så bör du tänka efter om det inte finns fler säkerhetsnivåer som måste passeras innan det går att lyfta ut prylarna på gatan en vanlig tisdagskväll, för att sedan dela ut dem till den lokala milisen, utan att någon reagerar. Är det inte så?
Dessutom kan man se saken så här.....Jag har inget vapen hemma, och således minimeras risken för att någon obehörigen besöker mitt hem och tillskansar sig det samma. Antingen genom ett rån(annan påtryckning), eller en vanlig stöld. Nu minimerar man risken för att en gisslansituation uppstår hemma hos den vanlige Hvsoldaten. Är det i detta perspektiv helt fel att låsa in vapnen?

För att nyansera ditt argument är det viktigt att komma ihåg att de hundratals vapen inkl. "ägare" vid hemförvaring även då kan gadda ihop sig och starta ett mindre krig. Var i ligger skillnaden i dag?
En viss del av säkerhetstänkandet består i att inte offentliggöra vem, hur många, var, när ,och hur man får tillgång till vapnen.
Vad jag vet så är "ingen" skyldig att mot sin vilja förvara vapen hemma i dagsläget. Detta bör rimligtvis inkludera nycklar eller annat som gör att man indirekt förfogar över de samma. Man kan ha olika anledningar för att inte vilja befatta sig med detta, och en anledning kan vara att man ser det som en risk för sig själv eller sin familj.
Nu vet jag inte i detalj hur er motion var utformad, men undrar vilken typ av utb. som ni propagerade för, utöver det allmänna säkerhetsmedvetande(samt praktiska rutiner vid t ex kassunöppning) som vi alla uppmanats till?

Utslaget i Hemvärnsrådet är ett resultat av en demokratisk process där erat förslag inte vunnit gehör hos majoriteten. Hur demokratiskt och bra som helst. Är ni inte nöjda går det alldeles utmärkt att påverka beslutsfattare på andra lagliga sätt. Ex, kontakt med politiker, press, dem som fattar besluten etc. Det kan ju vara så att den som har att fatta beslut i en viss fråga inte fått vetskap om någon speciell omständighet som ni anser vara betydelsefull. Om ni upplyser vederbörande om detta, så finns det en chans att det beaktas vid beslutsfattandet.

Av säkerhetsskäl kan jag inte berätta exakt hur det går till. Men av mitt tidigare inlägg så bör du förstå att det finns en berättigad oro.

Min oro grundar sig på att centralförvaringen av vapen ökar riskexponeringen mot den enskilde chefen. Däremot har du rätt i att som enskild soldat kan man välja att inte förvara vapnet hemma. Men min oro ligger således inte där utan att några få får tillgång till så mycket med en centralförvaring.

Det är inte Hemvärnsrådet eller tinget som beslutar om utbildning utan kan endast föreslår FM att införa detta. På vilket sätt har det gagnat HV-rörelsen att man inte ens rekommenderar detta? Att man inte ens vill föreslå detta för FM? Av vilken anledning skall Hemvärnsrådet rekommendera avslag på en sådan motion?

Det kan ju mycket väl vara så att beslutsfattaren saknar vetskap om "någon speciell omständighet", som du skriver. Men är det i så fall inte på sin plats att HV-rådet och slutligen tinget ser till att informera om detta?

Jag förstår vad du menar med tillgång, men det är inte riktigt så enkelt. Iof kan man minimera detta genom att låta nycklarna finnas hos den enskilde. Undrar om man tänkt till ordentligt här? Motivationen till avslaget bör stå att finna i rådets protokoll.

Om valda församling i demokratisk ordning anser att man inte bör gå vidare med frågan så är det så. Detta tillhör demokratins spelregler. I princip kan ett kollektiv fatta ett uruselt beslut som kan få ödesdigra konsekvenser. Därför finns det säkerhetsventiler inbyggda i våran demokrati. Vi har alltså möjlighten att fortsätta slå på larmklockan via t ex direktkontakt med berörda, press etc. Om inget gehör vinns, och mindre bra beslut fattas, trots allt, så är det den som beslutar som i slutänden står som ansvarig. Bara blotta tanken på att vara ansvarig för ett dåligt beslut brukar få den mest självgode att ändra uppfattning, för att säkra sitt eget skinn. Alltså brukar det lösa sig i slutänden i alla fall. Därför är det bra att beslutsfattaren serveras ett så brett beslutsunderlag som möjligt, från olika intressegrupper.
Kvarstår det dåliga beslutet trots allt, så...tja...det får vi leva med. Så fungerar det.

Det här fenomenet gagnar en effektiv och optimal utveckling. Dåliga beslut och annat "mög" brukar sållas bort per automatik, därför att ingen vill stå upp för dem i längden. De gynnar så att säga ingens karriär. Alla vill ju göra ett så bra jobb som möjligt, och månar om sitt goda rykte. En mänsklig egenskap som spelar stor roll i sammanhanget.

Alltså, fortsätt lobba för det du anser vara rätt väg att gå, och stå upp för det du anser vara rätt. Det kommer man långt med.

Självklart har Rådet rätten att föreslå ett avslag på motionen ifråga och det är inget odemokratiskt i formell mening med detta. Men när jag läst Rådets inställning i de motioner man föreslagit avslag så slås jag av insikten att Rådet inte förmedlar ett ´"soldat-perspektiv" utan ett myndighetsperspektiv. Och detta kanske beror på att Myndigheten är representerad i Rådet? Kanske är det också många höga chefer som sitter där?

Så det må vara så att Rådet och Tinget, i formell mening är demokratiska, om än dock utan någon makt, men att det föreligger ett demokratiskt underskott om soldaterna inte känner att Rådet representerar de meningar/åsikter som finns bland gemene soldat.

Att förvara nycklar och vapen separat är naturligtvis att föredra tycker jag, det ena i kasun och det andra hemma. Höjer man säkerheten för alla inblandade, och möjligheten att använda/komma över funktionsdugliga vapen blir extremt liten.

Så, vad var motiveringen att avslå motionen då?

För det första: Rikshemvärnsrådet kan bara föreslå avslag.


Yttrandet från Rikshvrådet var:

"Att vara befäl och militär chef ställer höga krav. En militär chef har ansvaret för säkerheten runt sin personal och deras utrustning. Rådet anser att vapenförvaringen, nyckelförvaringenoch övriga ammunitionshantering ingår i en militär chefs uppgifter".

Det jag vänder mig mot att det är Rådet, vår egen, näst högsta, instans som föreslår avslag.

Dessutom är det ett bevis på okunnighet. Att som chef numera vara ansvarig för att varje enskild soldats vapen är låst är betydligt allvarligare än tidigare. HUR bevisar du som chef att vapnet var låst när du fick nyckeln, om en incident inträffar? Detta är något som måste utredas och regler skapas för.

Jaha...då hamnar vi på ruta ett igen. Dvs, Hvbefäl i chefsbefattning bör särkiljas från övrig personal vad gäller status och representation i medinflytandeorganen. Inom övriga FM skiljer man på vpl och befäl(med reellt ansvar) I Hemvärnet likställer man majorer, kaptener etc. med de meniga soldaterna. Tacka tusan för att medinflytandet inte fungerar som tänkt. De skall ta sama ansvar som en yrkesofficer, men endast avlönas som en vpl. och inte har de något vidare inflytande över sin situation heller.

Att vara befäl och militär chef ställer höga krav. En militär chef har ansvaret för säkerheten runt sin personal och deras utrustning. Detta kan man tolka som man vill. Har de detta ansvar under icke tjänstetid också? Utan ersättning för det? Handlar det om att ansvara för ovanstående under tjänstetid och inget annat? Det är ju som så att ingen människa är beredd att ta ansvar för något den inte kan påverka. FM grundläggande pedagogiska synsätt utgår från detta.
Hur i hela fridens namn kan man begära av våra chefer i Hv att de skall idka välgörenhet utan rejäl kompensation för detta?

Hela Hemvärnet bör utredas för att fastställa, vad, varför, när och vilket mandat vi har när vi är i tjänst, respektive inte tjänstgörande? Detta är luddigt. Ena sekunden är allting gravallvarligt och vi förutsätts överge våra civila liv för att vi är så himla mycket militärer. Nästa sekund har vi ingenting att säga till om. Inga befogenheter(allt måste kollas med högre nivå) etc. Vilken status har ett Hvbefäl i chefsbefattning vs en yrkesofficer på ett GUförband? Har de samma förpliktelser så bör ersättningen ligga någorlunda i paritet med varandra, annars bör FM egen personal ruva på nycklar eller annat som behövs för att uppnå de resultat man vill ha. Hemvärnsbefälen har ett förbund som tillvaratar befälens intressen. Vad har den gemene Hvsoldaten att stödja sig mot? Svårt att dra en gräns mellan de olika trådarna, men allting har ett samband.

Alla som vet något om vapenförvaring och hämtande och inlåsande, vet vilket joxande det är. Mycket tid, utöver den vanliga utbtiden, måste läggas på detta. Är det bra?

Varje Soldat har en skyldighet att förvara sitt personliga vapen med patronlägeslås i, således även när vapnet är i en Kasun. Personligt ansvar

Om nu Chefen verkligen vill förvissa sig om att vapnet är låst när han tar emot nyckeln så är det inte svårare än metoden "visitation efter skjutning".

Om nu en chef skulle vilja välja en sådan metod så skulle jag personligen inte ha något emot, en Pettitess i sammanhanget.

Charlie Spartan

Du har tydligen inte funderat så länge på detta problem. Här är några frågeställningar som jag kommit på:

Hur bevisar chefen, i efterhand, att vapnet var låst?
OM vapnet används illegalt, är då chefen medansvarig, för att han inte lyckats visa att vapnet var låst?
Hur ska man göra med den som lämnar en övning i förtid utan att kontroll av låset skett?

När befälet lämnar ut nyckeln innan en övning, skall han då kräva kvittens på att soldaten mottagit nyckeln? Skall soldaten kräva kvittens på att han lämnat ifrån sig nyckeln efter övningens slut. Skall denna kvittens upprättas i två exemplar. Hur praktiskt är detta efter en lång övning i mitten av november och det regnar och 80 soldater väntar på sin tur att lämna ifrån sig sitt vapen, för att ta ett drastiskt exempel?

Hur ska man göra om en soldat behöver sin nyckel för att åka på kurs?
Hur ska man göra om en soldat behöver sin nyckel för att lämna in vapnet till tekniker eller på förrådet?
Hur länge får en soldat ha nyckeln till sitt vapen tillfälligt?
Vilka får har tillång till nycklarna?
Får en chef delegera till annan att göra kontroll av låsning?
Får en chef delegera till annan att förvara nycklarna? Att transportera dem till säkskåpet?
Får man transportera alla nycklar i en och samma bil?
Ska all nyckelhantering medföra rätt till avtalstid för kvm? Även km-ersättning?


Detta är några frågor som man som chef ställer sig efter det att reglerna införts. INGA regler har kommit från Rikshemvärnsavdelningen. Jag har inte ens fått ett svar på mina frågor till vår egen "HV-ombudsman".

Varje Utbildningsgrupp har vad jag läst rätt att utforma reglerna enligt sina lokal förutsättning.

Det innebär att ni i LGG har era regler att rätta sig efter medan jag som tillhör SSK (skåne) har våra. enligt det jag har läst så kan ansvaret att plocka in/lämna ut nycklarna delegeras till lägst Gruppchefsnivå.

När det gäller dokumentation av intagande och utlämnande så bestämmer varje Utbildningsgrupp hur dessa ser ut.

Hur vår lösning här i 5:e Bataljonen ser ut anser jag vara Hemlig information och något som jag inte kan skriva om. Däremot så har de löst uppgiften rätt bra enligt mitt tycke.

Eftersom varje Lokal Utbildningsgrupp har beslutanderätt hur just de vill göra så förstår jag att man inte vill utfärda direktiv från Rikshemvärnsavdelningen. Snarare så är det en delegering ner till lägre nivå så att man lättare kan anpassa sig till de lokala förutsättningar som råder ute i landet. Mycket sund tanke av Rikshemvärnsavdelningen enligt mitt tycke.

Källa: Rikshemvärnsavdelningen



Charlie Spartan

Dessa saker är lättare att ta upp lokalt. Enligt direktiv så kan uppgiften delegeras nedåt ända till lägst Gruppchefs nivå så konstigt att man inte utnyttjar den möjligheten.

Allt att döma så ser lösningen ut väldigt olika över landet.

Charlie Spartan

Ja, vi lyder under C LG (även operativt), så det är bara att rätta in sig. Gruppchefsnivå känns olustigt långt nere, men det ska bli intressant att se det första rättsfallet.

Orientering!

Jag har tagit bort en del inlägg som lite väl preciserat rör förvaring.
Tänk er för när ni skriver.
Exakt hur, när och varför vapen och nycklar förvaras bör vi inte skriva om på forumet.

The Swede
BLÅGUL

När man tittar på andra Arméer så finner man många exempel där befäl på gruppchefsnivå är de som genomför sådana åtgärder.

Vi i Sverige är de som har en inflation på grader och där befäl som ligger i nivåerna Löjtnant och Kaptener genomför det praktiska arbetet istället för att fokusera sig på vara arbetsledare.

Kort ditt uttalande kan tolkas som att du inte litar på Befäl på lägre nivå. Rimmar dåligt med delegerande/uppdragsledarskap.

Så utveckla tanken på varför Gruppschefsnivå känns olustigt långt nere! Varför?

Charlie Spartan

För mig är det inte nivån på befälet som är avgörande om de får eller kan göra en viss åtgärd. Det är snarare utbildningsnivån på befälet ifråga som är styrande. Är en Gruppchef utbildad skjutledare, ja då kan denna gruppchef göra vissa saker. Är han inte utbildad skjutledare så kan den inte göra dessa vissa saker.

Sedan kan kompanichefen säga till sina plutonchefer. Visitera av truppen. plutoncheferna visiterar av truppen och anmäler sedan till kompanichefen. Dock så har fortfarande kompanichefen det formella ansvaret med tanke på att en uppgift kan delegeras, men inte ansvar.

Nu sparkar jag troligen in en öppen - alternativt en för evigt stängd - dörr, men tänk vad enkelt allting var när Hv-personalen var bekanta och hade förtroende för varandra:

- var och en var ansvarig för sitt "egna" vapen och att det förvarades på ett korrekt sätt med patronlägeslås
- alla hade beredskapsammunition ute och Hv hade fortfarande ett syfte och en klar roll i samhället
- Hv-män var personer som man hade förtroende för, även i media
- Hv-män kunde sköta sin egen skjutkompetens på närmaste bana, övningsam. tillhandahölls av kvm el.dyl.

Jag lämnade Hv för ett par år sedan, inte av skälet att de drog in ammunition och krånglade till vapenförvaringen, utan pga allt administrativt krångel och långa väntetider som knappt gav tid till själva övningarna, samt den totala rädslan för olyckor...vi fick inte öva när det blev mörkt osv pga olycksrisken. Övningarna hölls på basala nivåer, vi utvecklades inte till de soldater/enheter vi borde vara.

Numera är jag övertygad att man vill lägga ned Hv helt och hållet och tillämpar samma metodik som i övriga FM: man misshandlar personalen med administration och byråkratiska träsk som skulle göra en härdad sovjetbolsjevik grön av avund - tills personalen slutar på eget bevåg eftersom de har fått nog.

Det är inte meningen att Sverige ska ha någon form av territorialförsvar kvar överhuvudtaget, vilket samtliga makter utom folkviljan medverkar till.

edit: leprafingrar

Eftersom jag arbetade med exakt dessa frågor under slutet av min tjänstgöring i US Army, så täkte jag dela med mig hur man rent organisatoriskt hanterade förvaring och vapenhantering på ett Amerikanskt Mekaniserat Infanteri (Pansarskytte) kompani.
Befattningar som finns.

• Armorer, ansvarig för Vapenrummet, tilllika kompaniets vapenmekaniker 1 per kompani Nivå E5 grad US Army. Direkt underställd Executiv Officer XO. Ingen annan har befälsrätt över honom/henne.
• Armsrooms rep, Soldat på plutonen som ansvarar hur vapen och utrustning skall fördelas (för listor) inom plutonen, har även hand om reseldelssatsen på plutonen. följer direktiv från Plt Sergant och Plut C, Samverkar med Armorer vid ut och inlämning samt vård, 1 st per pluton Nivå E4 grad US Army.

Armsroom (Vapenrummet) är att likna en skyddsrum gällande väggar och dörrar. In och utlämning sker genom en lucka som är placerad så att det är svårt att krypa igenom. Armorer är alltid beväpnad och har befogenhet att använda grovt våld. Motsvarande skyddsvakt hos oss, regler är dock lite annolunda. Tillträde till Armsroom är en mindre grupp, som föreslås av Armorer och faställs av XO, dokumeteras på loggen.

Mitt vapen rum som jag var ansvarig för omfattade värden för runt 4.2 miljoner dollar. De dyra föremålen var Bildförstärkar mtrl och Javlin sikten. Armorer är även utbildad på att utföra lättare rep på dessa.

Alla vapen förvaras i vapenställ, Totalt hade jag
M16 126 st, M4 48 st, 203 28 st,
SAW(Ksp90) 21 st, M240(Ksp58) B 8st och C 13st.
2 st 50 Cal (tungksp). Javling PV Robot 8 st. (Sikten)

Skippar all bildförstärkar material och övrig utrustning som AI kikare, optik, mm.
Även så fanns det en viss mängd QRF ammunition i rummet.

När vapen lämnas ut så ger Armsrep listan med vem som har vad och assisterar vid utlämning/inlämning.
Vid utlämning använder man sig av vapen/mtrlkort när man hämtar ut vapen så lämnar man sitt kort som kvittens att man har ut sitt vapen. när man lämnar in så återfår man det. Korten var alltid laminerade hos oss och kortet uppgav vapen med nummer, namn, personnr signatur.

Efter inlämning genomförs en snabb kontrol så att all mtrl är inne, går väldigt snabbt eftersom alla vapen sitter i vapenställ enligt ett nummer system och man behöver enbart leta efter de fack som är tomma och nummret så vet man var man ska söka. Efter kontrol så ges klartecken till XO.

Ett väl utvecklat system som passade alldeles utmärkt.

Om man nu inte är nöjd med metoden som Utbgruppen satt upp, så kan det inte vara något hinder att man tar upp saken och ger ett eget förslag. Systemet jag Hade justerade jag något under tiden och det var inga problem att få det godkänt av säk officer på Bat och Brigad i US Army. Justeringarna rörde in och utlämning.
Kravet var att jag följde intitionen i Säkbestäm och att jag dokumentera rutinerna och lämnade kopia upp till Bataljon som sedan skickade en upp till Brigad. vid inspektion så plockades dessa fram och kontrollerades att de följdes.

Charlie Spartan

Vad är det att diskutera?

Lås in skrotet i kassun, acceptera dem lokala bestämmelserna!!

Tycker man att det är fel!?

LÄMNA IN OCH SLUTA I HEMVÄRNET!

Gammal diskussion, BG får ursäkta min kortslutning ett ögonlock, men..

VJ9, är det det enda alternativet? Låta Trottoaramiraler och skrivbordsjägare bestämma hur verksamheten bäst skall genomföras? Och när dessa herrar i sin gallerförsedda korridor på Lidingövägen sagt sitt i mässen och hystat ut sina skrivelser...får vi inte ifrågasätta dem? Överhuvudtaget?

Din åsikt "Bit ihop eller lämna in" beskriver PRECIS vad jag skrev i mitt förra inlägg. Det är sålunda en beprövad metod att få oss som är (eller var, snarare) intresserade av Rikets säkerhet att helt enkelt lägga av. I längden så blir det en sanning att "ingen är intresserad av Hv" eftersom ingen längre söker dit...Sverige blir i förlängningen mer eller mindre avmilitariserat förutom en liten klump som roterar runt på diverse operationer/missioner.

Förlåt mig, fel tråd jag vet...finns någon "HV - vara eller inte vara"-tråd som man kan spamma istället?

edit: dsylxesi

Tack för det debattinlägget..nu vet alla som har mer än 5mil till närmsta reg att dom är totalt oönskade av dig eller hur menar du?

Att US army kan göra på ett effektivt sätt är inga problem..Det är på liknande sätt det funkar ute på regementen..
Där iofs det mesta är centrerat till FMlog förråd. Men det funkar då soldaterna till större del bor på eller i närheten av resurserna.

Problemen uppstår då det är låånga resvägar till närmsta kassun, och vapenvården blir eftersatt då det inte medförs vårdmateriell ut på övning.

Samt då man ansamlar nycklar till "nyckelbefäl" vilket ökar hotbilden för dom som nu blir beordrade att förvara nycklar hemma.
Det finns ingen kompensation för oavsett nivå samt dessa personer blir så viktiga att dom måste planera semester runt om övningar för att finnas tillgängliga att lämna ut nyckar..

Systemet var det enklaste för Rikshemvärnschefen att implementera och samtidigt slippa stora kostnader för att bygga ut central/lokal förvaring..
Minns jag inte helt fel så har regementen ogjärna tagit emot fler kassuner eftersom dom får en större hotbild och mer att övervaka= högre kostnad.

OM vi hade det systemet i HV skulle allt vara frid och fröjd. Men vi har inte något särskilt rum, vi har inte någon särskild officer som sköter (på heltid) vapenhanteringen. Allt detta skall ske av ideellt arbetande befäl under övningstid.

Min Huvudpunkt var att visst kan man lösa förvaring på bra sätt. Mitt Gamla 1/36 INF är en aktiv enhet. Allt samlat på ett ställe. Den lösningen fungerar bara på några få ställen här i Sverige.

Tanken med de nya bestämmelserna är ju att öka säkerheten och till vårt Hemvärns förfogande har vi något som US Army inte har "Patronlägeslåset". Allt vi behöver göra är att förvara dessa nycklar på annan plats än vad vapnet är, så är målet uppfyllt. Enkelt.

Reglerna tilllåter att hanteringen kan ske på låg nivå, Gruppchefen. Så det borde vara praktiskt möjligt att finna bra lösningar som passar lokalt.

Och har man nu någon Pappersnisse som verkligen krångla till det mer än nödvändigt så får man framföra konstruktiv kritik tillsammans med ett bra lokalt förslag på hur man kan uppfylla målsättningen.

Charlie Spartan

Du glömmer det mest fundamentala problemet. Om ansvaret för att ett vapen är låst skall åläggas ett HV-befäl så måste denne på något sätt kunna bevisa att vapnet faktiskt var låst. Är han annars medansvarig om det brukas illegalt? (Se gärna mitt tidigare inlägg med ett antal frågor som bör besvaras). Dessutom vill jag lägga till att lägst gruppchef inte gäller inom Livgardet. Här är det betydligt högre upp och betydligt färre antal som får befatta sig med nycklarna.

Så reglerna är i högsta grad viktiga för befälen - inte för myndigheten.

Borde gå att lösa i form av en loggbok där soldaten skriver en signatur när nyckel lämnas ut och att han låst vapnet när nyckeln lämnats in samtidigt som befälet signerar att nyckel är mottagen tillbaka och och han verifierat att vapnet är låst.


Saken är ett praktiskt problem, inte mycket svårare än att de som utför arbetet är nogrann vid kontroll och loggföring.

Skulle tro att LG skrivit ner hur de vill att dokumentationen skall se ut och vem som är ansvarig för vad.

Bättre att du vänder dig till LG med frågeställningarna, Här på forumet kommer du nog inte få ett svar.

Och visst är frågorna relevanta, håller med dig på den punkten. Men det är ett lokal fråga och dessutom svaren är inte för allmän beskådan.

Vi Här i Skåne har våra regler och följa, och de är uppenbart en annan rutin än LGs.

Charlie Spartan

1. Om kvittensen att nyckeln är återlämnad till befälet återfinns i en loggbok som befälet förfogar över så skulle jag som soldat inte vara nöjd! Dessutom måste vapnet kontrolleras (jmf visitation efter skjutning) att det är låst.

2. LG har inte skrivit ned hur de vill ha det utan har bett batch komma med förslag. Han kontaktade bl a mig. Jag har därefter kommit med ett förslag som delvis ligger till grund för de regler som tillämpas nu. Säkerheten och behovet av verifiering medförde att reglerna är så omfattade att de inte går att tillämpa. Vårt kompani centralförvarar därför våra vapen.

Eh, inte för att klaga, men annan plats är det verkligen inte, utan i ngt säkrare förvaring, till vilken gruppchefer defintivt inte har, eller ens borde ha, tillgång.

Sen kan jag inte komma runt den lilla tanken att skälet att Utterns och mitt kompani valt centralförvaring är för att vi har riktiga kompanier, där det inte kommer 30 personer på övningar (eller 100 från en hel bataljon som det märks i artiklar), utan från 60 till 120 man.

1. Ser inga problem med att man har en och samma loggbok där både enskild soldat kvitterar han tagit emot Nyckeln till sitt vapen. samt att när han lämnat in sin nyckel signerat av nyckel samtidigt som befälet signerat av att han kontrollerat vapenlåset är på plats. Dokumentaionen finns där centralt förvarad. Om nu regelverket kräver att enskild soldat skall ha ett personligt kvitto på frånlämnad nyckel, så går det att ta fram speciell bok för sådant.

Arbetat mycket med låssystem och Flera tillverkare av lås säljer även kvittenshäften av olika typer där man rycker bort numrerade kvittenser som sedan kvitteras av nyckelutlämnaren basuppgifterna om nyckel blir kvar i loggboken. Likartat system borde fungera. Finns tryckerier som gör sådana special tryck.

2. Låter konstigt. Är det inte då dags att utvärdera regelverket och ändra så att normal verksamhet kan bedrivas utan att bli för tung att genomföra. LG har uppenbarligen gjort försök att lyssna.



Javisst nycklarna ska förvaras på säker plats, till det kan man räkna Klassade säkerhetsskåp, Vapenkassuner, mm. Sedan är även en viss säkerhet uppnådd i och med att nyckel och vapen finns på två olika platser.

En grupp/plutonschef skulle kunna köra till sådan plats för att låsa in sin förseglade box, samtidigt som han visar upp sitt eget vapen med lås i och lämnar in Nyckeln.

Kul med välfyllda Kompanier. Men det hindrar inte att man som befäl kan delegera uppgifterna till sina underlydande befäl. Givitvis så väljs sådana personer ut med omsorg.

Det kommer alltid finnas ett antal personer som kommer ha tillgång till platsen för förvaring.


Charlie Spartan

Knappast i formen straffrättsligt medansvar till den eventuella brottet. - Såvida det inte kan bevisas utom rimligt tvivel att befälet i fråga hade något sorts uppsåt till att hemvärnssoldaten skulle utföra det.

Möjligen kan man fråga sig om ansvar för tjänstefel kan komma ifråga men jag undrar just om den här hanteringen är att betrakta som myndighetsutövning...?

Sen kan givetvis underlåtenhet att följa interna bestämmelser påverka det enskilde befälets ställning och framtid "i firman".


När det sen gäller frågan om förvaringsrutinerna så tycker jag att det låter som att man skjuter över målet om man skapar ett system med dubbla kvittenser till höger och vänster.

Fråga: Behöver man verkligen ha stenkoll med spårbarhet på hos vem varje nyckel befinner sig vid varje givet ögonblick?

Rätta mig om jag har fel (i den mån det är möjligt då jag dels ger uttryck för min åsikt om hur det bör vara och dels för min uppfattning om hur det är tänkt att vara), men utgångspunkten är väl ändå att en hemvärnssoldat rakt upp och ner ska kunna förvara ett vapen i hemmet, egentligen utan extra säkerhetsanordningar. Låset är i första hand till för att förhindra en tredje part (ex. vissa MC-burna organisationer) från att efter tillgrepp kunna använda vapnet. I andra hand, nu med centralförvarade nycklar, för att skydda allmänheten från hemvärnssoldatens "tuppjuck" i form av fylleskjutningar, psykoser, depressioner och liknande. - Inte att skapa ett fullständigt idiotsäkert system à la distribuerat NBF-Fort Knox. Vill man "go postal" så kan man sannolikt plocka på sig lite ammunition på skjutbanan, avvika ut i skogen "för att pissa" och sedan ta bussen in till stan och börja knäppa folk.

Som jag ser det är poängen med att centralförvara nycklarna att antalet tillfällen till att i olämpligt mentalt tillstånd plocka fram och missbruka vapnet minskar radikalt sett över hela hv-soldatpopulationen. Risken för missbruk, som redan tidigare var minimal, blir nu statistiskt helt försumbar.

För detta krävs bara att exvis gruppchefer ser till att vapnen låses och tar hand om nycklarna eller lämnar dem till plutch och att de insamlade nycklarna prickas av på en lista (för att inte glömma någon). När det vid regelbunden inventering eller i samband med övning upptäcks att en nyckel saknas behöver man inte gå på knäreflexen att utreda vem som ska halshuggas för detta (= skriva under AFSE?) utan problemet löses genom att vapnet om möjligt låses upp med huvudnyckel för att därefter förses med ett nytt lås, alternativt tas om hand och låses in i kassun. En tredje möjlighet, beroende på de förmodade omständigheterna kring nyckelns försvinnande, är att soldaten ifråga rätt och slätt anmodas att snarast gå till tekniker för upplåsning och låsbyte.

Kom ihåg att nyckeln är nyckeln och vapnet är vapnet. Det mest sannolika är att när en nyckel kommer bort så är vapnet låst. I värsta fall har då nyckeln kommit bort till den som också innehar vapnet. Då är risksituationen densamma som idag, dvs. minimal. Speciellt om man ser till att omhänderta vapnet eller att snabbt (inom ett fåtal dagar) byta lås och ta hand om den nya nyckeln. Mer sannolikt är att låst vapen och nyckel istället är ännu mer åtskiljda för att ingen alls eller någon annan än den som innehar vapnet har koll på var den befinner sig. Om vapnet inte är låst när nyckeln försvinner sätter man i ett annat lås och separerar nyckeln från vapeninnehavaren.

Min poäng är att så länge man med rimlig tillförlitlighet tillser att de som deltagit i en övning med vapen lämnar in varsitt lås, samt att de faktiskt har låst vapnen (kan ske genom stickprov och hårt beivrande av den som lämnar in nyckeln utan att ha låst), uppnår man i mina ögon en tillräckligt hög säkerhetsnivå.

Givetvis är ett system som det jag beskriver ovan på tok för pragmatiskt för att kunna anammas av FM, men jag blir gärna överbevisad.

Mina € 0.02.

Gör man inte en höna av en fjäder när man hävdar att det är omständigt och tidskrävanda att kontrollera att vapnet är låst innan det låses in?
Jag menar bara, hur omständigt är det egentligen att känna med ett finger? Kan man lägga tid på att visitera efter skjutning, kan man lägga 5 min på att känna igenom 30 bössor en gång till.

-Håll upp en styck nyckel per man, samtidigt som jag känner att låset sitter i. Slut, frågor mellan pipen, pip-pip, försent, verkställ!

Jag tror inte att en ansvarig chef har större bevisbörda än hon/han har vad gäller visitation efter skjutning.
Om någon smugglar med sig prylar hem, och sedan skadar någon, så har ju faktiskt den skyldige anmält att all mtrl. är med, och ingen am. är kvar. Chefen går fri, och den som ljög straffas. Inget konstigt med detta. Hela verksamheten bygger på att alla tar sitt personliga ansvar, och idkar det mått av självdisciplin som verksamheten tarvar.

Fast det var ju exakt det som hände vid Täby incidenten (vederbörande ljög om att han inte hade ammunition kvar, antar jag), för vilken vi nu kollektivt bestraffas.

@Charlie Spartan
Inte för att gå in på detaljer, men säkskåpen är det en jobbig procedur att använda sig av, och liksom med kassuner, är det inte alla förunnat att kunna öppna dom. Hur som haver, vi är ju inte duvungar i verksamheten precis (och vissa har en hel del juridisk erfarenhet) och vi har stött och blött direktiven både en och två gånger. Centralförvaring är det vi kom fram till attt vi skulle tillämpa, och centralförvaring blev det.

Varför ser många centralförvaring som en bestraffning? Det är lika befängt som när den skånske Hvchefen annonserade i lokalpressen och gav sken av att hemmaförvarad AK4 med 60 skarpa var en förmån. Bör man inte se hela fenomenet som en del i ett utvecklat säkerhetstänkande? Nya erfarenheter genererar nya sätt att hantera situationen. Inget varar för evigt, så att säga. Man anpassar sig till rådande omständigheter. Om nya rön framkommer som pekar på att centralförvaring är sämre än hemmaförvaring(säkerhetsmässigt), så kommer man förmodligen att ändra på rutinerna igen.

Min personliga känsla av det hela är att det är skönt att slippa ha bössan hemma. Säkerhets, plats och ansvarsmässigt. Befrielse! Jag ser det som så här....att det är någon annans ansvar att se till så att jag har tillgång till ett fungerande skjutvapen den dagen det behövs(skarpt eller övning). Någon annan ansvarar för, och bedömer om, rådande rutiner är tillräckliga. Jag bryr mig lika lite om detta som jag bryr mig om alla andra beslut som fattas över mitt huvud, vad gäller den operativa inriktningen. Eftersom jag i dagsläget är tillfreds med hur det fungerar så ser jag ingen anledning att opponera mig. Detta kan ändras om nya omständigheter tillkommer. Som sagt, höna av en fjäder!

Jag har tidigare redovisat en endaste brasklapp, och det handlar om att inte lägga alla ägg i samma korg. Under rådande omständigheter utgör inte heller detta ett problem anser jag. Den dagen ansvariga bedömer att hotbilden ökar mot vårat land, är jag alldeles övertygad om att man säkerställer att vapnen åter blir lättillgängliga. Så fram tills dess ligger de bra där de ligger.
Man kan ju göra en liknelse. En officer som bedrivit ksputb en fredageftermiddag kan ju inte bära med sig åtta sprutor hem när övningen är slut(inte ens en), bara för att han har bråttom, och det är besvärligt å tidsödande att låsa in dem. Inte därför att han inte är betrodd, utan snarare därför att man vill eliminera risken att de hamnar i orätta händer, eller annars används på ett olagligt sätt.

Nu är det ju så att det är nycklarna som egentligen var föremål för centralförvaring. Utan nyckel kan du inte göra så speciellt mycket med vapnet(t ex vårda) så då har något geni kommit på att man lika gärna kan låsa in själva vapnet också. Det vi förlorar i tid med detta förfarande, spar vi in i andra situationer.
T ex vapeninventering, byten eller annat. Allt finns samlat och lättöverskådligt.

Räcker det inte att befälet har visat försumlighet?


Ja, det vill man ha. Och det behöver inte vara särskilt komplicerat heller. Charlie Spartan beskriver ett väldigt smidigt system där alla som ska ha tillgång till en nyckel har ett kort där det står att "Kalle Andersson har tillgång till nyckel nr 4711". Man lämnar in kortet när man hämtar nyckeln och får tillbaka kortet när man lämnar nyckeln. På så vis kan den som har lämnat ut nyckeln lätt visa vem han lämnade den till.


Att man får ha ett automatvapen hemma är ett stort förtroende. Ett förtroende som de allra flesta hemvärnssoldater tar på stort allvar. Att bli fråntagen detta förtroende på grund av något som någon annan, vilt främmande, person har gjort känns både orättvis och som en bestraffning oavsett vad motivet är.

Jag tar dina synpunkter på största allvar. Jag säger detta för att du inte ska tvivla på det när jag säger följande.

Att bli fråntagen detta förtroende på grund av något som någon....Det här resonemanget får mig oavkortat att tänka på femåringar som träter. Han tog min boll....dumma han. Pappa arg....inte mitt fel. Inte skälla mej! Pappa dum. Ungefär nånting ditåt.

Under hela Hemvärnets historia har det förekommit att personer inte förvaltat sitt ansvar som sig bör. Nuvarande regelverk kan inte anses bero på vad "EN" enstaka snubbe har gjort i Täby. Vi har fortfarande samma förtroende att handskas med vapen på samma villkor som t ex officerare eller vpl. Dvs, under tjänstetid, eller annan tillstyrkt verksamhet. Tror någon verkligen att alla officerare resonerar på samma naiva sätt som vissa inom Hemvärnet gör?

FM förtroende bevisas inte enbart av att Hemvärnets soldater får vara beväpnade under fritid. Dett tankesätt är befängt enl. min uppfattning. Vi har inte terrängbilar, radioapparater eller annan mtrl. hemma. Vi skulle kunna ha det, men det behövs lika lite som vapnen.

Åter igen vill jag säga att jag förstår att man reagerar på det förändrade regelverket, och det är bra att folk har synpunkter på det. Det jag reagerar mot är att man hänger upp sig på att det är en förtroendefråga, och att folk därmed känner ett misstroende.

Bestraffning??? Hur kan man känna att det är en bestraffning att FM säger att alla vapen skall vara inlåsta? Om man känner så, så måste man mena att det är en förmån att ha dem hemma.
Vapnen(polis eller militära) skall finnas hemma hos civila personer i så liten utsträckning som möjligt. Hur mycket, var, och varför, bestämms av rådande säkerhetsläge. Detta är utgångspunkten. En Hemvärnssoldat(förtroendet)utgörs inte av vapnet i sig. Uppgift och rådande omständigheter bestämmer utrustning och rutiner. Just nu behöver inte tillgängligheten vara större än den är. Det är alltså inte ett självändamål att en Hvsoldat skall ha ett vapen hemma.

Absolut. Det blev precis samma reaktioner när officerare inte fick ha sin tjänstepistol hemma längre.


Nej, men vi har uniformer, ryggsäckar, kroppsskydd, skyddsmask, magasin m.m. hemma, alltså all personlig utrustning hemma. Dessutom så har det aldrig varit tillåtet att beväpna sig med kronans vapen på sin fritid.


Orsaken till att jag hänger upp mig på just förtroendefrågan är att jag tycker att alla andra implikationer av centralförvaring är positiva eller i alla fall acceptabla, och därför inte mycket att bråka om.

@eskil

Ett vapen är ju inte att jämföra med vilken personlig utrustning som helst. Att vi har persedlar hemma beror snarast på att de är tämligen ofarliga även om låntagaren skulle få fnatt eller om de blir stulna. Dessutom skulle centralförvarade persedlar utgöra en vetenskaplig prövning varje gång vi skall bedriva en övning. Ineffektivt. Även här har man att väga nytta med nöje, så att säga. Vi får inte, som jag sa tidigare, glömma att samhällets grundinställning är att så få vapen som möjligt skall finnas ute i det civila samhället, och dit räknas en icke tjänstgörande militär. Jag vet att vissa individer känner att de är allt med sin frivilligbefattning. De saknar förmåga att dra en gräns mellan civilt och militärt. Alltså, i första hand är man en civil medborgare, och i andra hand en soldat. Detta tänk förutsätter att man har en viss form av verklighetsuppfattning. Vapnen har aldrig hemmaförvarats för att FM vill visa sitt förtroende. Anledningen har alltid varit en hög mobiliseringsberedskap. Återigen så hävdar jag att de kommer att delas ut den dagen hotbilden motiverar det.

Det allmänas vapenarsenal(polis,militär) är inte, och skall inte vara ett lockmedel, som delas ut som något slags bonus i ballfaktorhöjande/förtroendeskapande syfte. Alla i branchen bör känna till att allt vi gör måste ha ett grundläggande syfte. Syftet att kunna mobilisera snabbt är omotiverat. Vad kvarstår? Syfte att visa förtroende? Folkopinionen är som den är, och FM kan inte gå emot den om man inte har ett acceptabelt motiv. Detta motiv saknas i dagsläget. Sorry, men så funkar det i en demokrati.
Kan man inte känna sig hemma i sin roll som militär utan att ha ett vapen i garderoben kan man undra om man över huvud taget är mogen att tjänstgöra i en modern FM. Man måste lära sig att växla mellan sina roller. Hemma är man civil utan vapen, och under tjänstetid rustas man med den mtrl. man behöver för uppgiften. Var ligger det konstiga med det?

Vad jag vet så är det ett bra tag sedan officerarna blev av med sina hemmaförvarade tjänstevapen. De behövdes under invasionshotet. Alltså samma anledning som Hv hemmaförvarade bössor. Hemvärnet gör saker bra, men felet är som alltid att man gör det ca. 10 år för sent hela tiden.
Vad jag vet så är det väl ytterst få officerare som ser detta som en förtroendefråga i dag. Många av den gamla stammen är borta, och de yngre som aldrig varit med om annat, bryr sig föga. Samma sak kommer att hända med Hemvärnet. Alltid gnäll i en övergångsfas.

Vapenfixering kan ta sig de mest märkliga uttryck i dag. Alla andra är.......men inte jag?

Den här diskutionen är i mellan varven nere på Sandlåde nivå.

Jag förstår överhuvudtaget inte att man drar in övrig personlig utrustning, vad har uniformer, stridsvästar och sovsäcksunderlag med säker vapenhantering att göra?

Att man beslutat att höja säkerheten tycker jag är bra. Våra Patronlägeslås är en ypperligt påfund, även om den har kostat ett antal AK4 så har den reducerat stölder till vad jag vet 0 nivå.

Kvar återstår som säkerhetsrisk är att man får in mindre välbalanserade individer bland våra led. Och tråkigt nog så har det hänt. Lösningen är att man tar in Nycklarna alternativ centralfövarar Vapnet.

Då återstår att man (eftersom reglerna tilllåter det) utvekla ett system lokalt, som är smidigt, snabbt samt möjligt att leva med.

För min del har vapenfrågan aldrig varit ett skäl varför jag är med, enda fördelen som jag såg med att förvara vapnet hemma var att jag själv kunde slå mig ner i soffan täcka över bordet med tidningar, öppna en öl sätta på en inspirerande krigsfilm att titta på medan jag gjorde rent min Ak..
Givitvis hade frugan en synpunkt om att duken blev lite nedsolkad. hmm.

Varför jag är med är.

1. Svergie behöver ett försvar, jag anser att vårt land är värt att värna om. Även om hoten är väldigt låga just nu så finns det ingen som har tillräcklig bra kristallkula att förutsäga hur det är nästa år.
2. Hemvärnet är en samhällsresurs som hjälper till när andra resurser inte räcker till, Jag vill ställa upp och hjälpa till när samhället behöver.
3. Jag är intresserad av militär verksamhet, tycker om att komma ut i det fria, öva min färdighet, dela med mig av vad jag kan till andra.

Försvaret har ett förtroende för oss, det är bara att konstatera. Ökade säkerhet av förvaring är för att minska möjligheten av olyckor i arbetet, för det är vad som sker när man missar en person med dåligt mentalt sinnestillstånd.

Charlie Spartan