"Nä, det skapar ett A och ett B-lag."

Det där har vi väl alla hört någon gång. Särskilt vi som är med i Hemvärnet. Förhoppningsvis mest förr, innan IP kördes igång uppifrån.


Så här blev min slutsats när jag hörde kommentaren igen nyligen:

Den som använder uttrycket "A och B-lag" gör det ofta i en negativ/pessimistisk mening.
Typ, "Nej, vi kan inte ha alla pådrivande i en pluton. Då dräneras mitt/andra enheter på kunnig personal."
Eller, vanligt förekommande i den svenska skolan, med någon sorts rättviseidé som grund, "Nej, vi kan inte ha några klasser för de som fattar snabbare."

I bägge fallen blir ju effekten att de som vill/kan mer/fortare/snabbare, hämmas, och de som INTE, likväl i praktiken ser sig passerade av de som VILL/KAN i fält och på prov. Kontentan, när det är frivilligt, som Hv, slutar de som hämmas, och i skolan så blir inte eleverna så duktiga som de kunnat bli.

Ovanstående tanke föranleder mig att misstänka att de som vill men kan inte vara med de stora pojkarna och spela, och för att kunna behålla status quo, använder "A/B-lag"-argumentet för att stoppa förändring (och därmed fortsätta vara med i leken). Med resultatet från stycket ovan.


Min tanke på "A och B-lag", utan att använda den benämningen:
"Om vi har en grupp för de som kan och vill mer, så har vi en grupp för de som inte kan och vill så mycket. På så vis så får bägge vad de vill. Den dag jag själv inte kan fullt ut, vara det ålder, kondition eller vanliga livet, så går jag ner till det mindre krävande förbandet och gör mitt bästa där."

Slut.

Vad anser DU?

Tycker din tolkning av A, B-lag är fullt vettig. Alla får vara med men på olika nivåer.

Folk som vill och kan ska inte behöva dras ner av andra som inte är lika motiverade. Alla orkar inte bära lika mycket eller springa lika fort. Och om man blandar alla dessa individer med varandra då kan det istället skada alla. Allt prat om elitism och favoriserande tycker jag bara är ett svenskt moralspöke.

Jag köper detta resonemang när det gäller personalen , men INTE när det gäller den personliga utrustningen

Utgår från att du då avser att inte alla har fått ut SV2K ännu. Det instämmer jag i. INOM enheterna. Om nu FM har svårt med ekonomin så får IP det nyaste först. Sen däremot skall övriga Hv, numera både 20 och 30 h, också få.


Mina tankar rörde sig främst just det där med vill och kan mer eller mindre, och de som bromsar och varför.

Beror lite på tycker jag, i ett kompani KAN det skapa dålig stämning vilket KAN göra att kompaniet inte klarar av tilldelad uppgift om fler än en pluton måste utföra uppgiften.

Differentierade uppgifter och förmåga (som det så fint heter) måste få finnas inom ett förband.

Om inte det får finnas så kräver jag att alla som inte är lika bra som mig antingen snabbt som ögat tar ikapp eller lämnar in utrustningen.

/K

Ett färkst exempel i från en Hvövning är att "de som kan och vill mer" var totalt körda i botten efter ett dygn...
Det är en chefssak att se till att det inte händer men det kan vara en nackdel att samla spaningserfarenhet eller understödsvapenförmåga i för snäva konstellationer.

Är det så att någon verkligen bromsar så bör man se efter om man verkligen skall ha kvar dem i förbandet.

Jag kanske är jäkligt stöddig och naiv i min syn på hur krigsförband skall se ut men det är mina 5 öre

tanken ar god, men skapa a och b lag ar oftast inte bra i langden.

blandade grupper ger dig 2 plutoner (for anvanda mop exempel), som fungerar, istallet for 2 olika slags plutoner som inte ar lampliga for "overall"...

Ta dom mest "Fit for fight" utan nagon bromskloss och du okar risken att fa MOP:ar som bara driver pa utan stanna upp och tanker, fundera pa hur man loser uppgiten med minsta mojliga energi atgang..

och andra teamet blir en pluton som aldrig kommer igang, for dom ar "slow".. typ sa funkar det.

Tanken bakom att skapa A- och B-lag är ofta att A-laget ska få B-laget att tända till och genom differentieringen vill du uppnå en allmän högre färdighetsnivå.

Problemet är att det finns flera saker som kan hända:
Dålig stämning mellan A- och B-lag. (jante et al)
A-laget spårar ur fullständigt, samt hamnar i hybris.
B-laget tappar gnistan, och presterar än sämre.
P g a ovanstående tappar du så småningom förmågan till samordning/samverkan och står där med ett sämre läge än du hade från början.

Lägger du sedan till att A- och B-laget lever i skilda ekonomiska, materiella och tidsmässiga förutsättningar såsom t ex Hv och HvIP, får du nog räkna med interna motsättningar.
Detsamma kan f ö ses på vilken gymnasieskola som helst, den ekonomiska hackordningen mellan utbildningarna är väldigt tydlig.

Ett ledarskapsproblem i den högre skolan, som jag ser det.

Klart att det finns A och B-lag, som i allt annat i världen.. Så även i Hv.

Men typbenämning och tidsutag avgör inte alltid det, själv satsar jag på att bygga ett A-lag i en 20h-pluton. Vilket iofs innebär att alla chefer m.fl. gör 100h+

Sedan har jag (tack och lov) inga Tgb20, eller (tyvärr) några SV2K. Men det kanske kommer ;)

Själva ordvalet "Det skapar ett A och ett B-lag!" och sen dissar man de som vill och kan mer är grunden för min tes.

Tanken är väl med 20/30/60 just att man GENERELLT ska kunna veta vilka som är mer på, och därmed (givet att utbildning och förbandsmedlemmarna är kompetenta), får bättre förband. Med olika förmåga.

IP marknadsförs som lite vassar med mer resurser, fler övningar, bättre instruktörer och används gärna vid uppvisningar.

De som är med i IP uttrycker sig ofta som om de vore lite förmer än övriga i HV, inte särskilt ödmjukt.

Därför har det skapats ett A- och ett B-lag.

I stockholmsbataljonen är det 24 soldater i IP och restan av bataljonen består av 500 soldater. (lite osäker på exakt siffra).

IP är försvinnande litet men får oproportionellt mycket uppmärksamhet och resurser.

Det diskuteras gärna vad vi ska ha HV till - behövs vi? Om svaret på den frågan är nej så gäller det ju i ändå större utsträckning IP, eftersom de gör samma sak som resten av HV men lite bättre och lite mer. Och det spelar ju ingen roll om själva syftet med HV är obsolet.

Alltså borde våra polikter tala ur skägget och tala om vad de vill ha HV till.



Ola

Kan bara inte förstå denna aversion mot "A- och B-lag".

Att använda begreppen A och B är iofs grymt opsykologiskt eftersom B förknippas med "dåligt" eller åtminstone "sämre än A" (parkbänkens A-lag undantaget).

Dock kan jag inte se det som mer avancerat än att grupper ur en IP som övar TILLSAMMANS 100-150 timmar per år, oftast fungerar bättre än en grupp ur 20h Hv, oftast tillfälligt sammansatt av 20-h soldater. Även om enskilda soldater har högre timuttag än 20, så ligger styrkan hos IP i att hela grupper har ett högt övningsdeltagande TILLSAMMANS.

Jag ser det som självklart att IP som använder sin personliga utrustning betydligt mer än snittet i 20h Hv, ska ha den bästa utrustningen. Givetvis vore det vettigaste att de som gör flest timmar oavsett tillhörighet, har den bästa personliga utrustningen, men tillåt mig tvivla på att FM skulle kunna administrera ett sådant system.

Jmf med en arbetsplats. De som har mycket utomhusarbete på schemat, har oftast bättre kläder för detta jmf med dem som inte har lika mycket utetjänst. Det handlar inte om att de skulle vara mer "värda".

Gällande materielen så stör jag mig mer på att tilldelningen verkar skilja sig sjukt mycket mellan olika landsdelar. Bv206, lastbilar, PSG 90 å annat smått och gott förefaller vara allmängods när man kollar runt på div Hv-sidor för förband utanför Sthlm. Dock var det inte detta som tråden handlade om. Slut.



Tycker att 500 låter mycket. Kan du dela upp det per kompani? Är bara nyfiken och inte ute efter att leka viktigpetter...

Det finns en generell brist i att rangera individer i a- och b-lag och det är att b-laget då ofta stannar i utvecklingen. Sätter du ihop ett antal från a-laget och ett antal från b-laget får du den bästa utvecklingskurvan. De kanske aningen svagare individerna (svagare på uppgiften alltså vad det nu kan vara, springa, skjuta m.m.) kommer då att ständigt utsättas för högre krav och kommer därmed utvecklas snabbare. Det finns inget bättre än att arbete med människor som är bättre än en själv. Dessutom har ofta de ni kallar a-lagsindivider en förmåga att motivera b-lagsindivider.

Det fungerar inte ifall man tävlar inom gruppen, som t.ex. en skolklass där alla strävar efter bra betyg själva. Däremot fungerar det bättre ifall målet är något som bara gruppen som helhet kan uppnå (vilket ofta är fallet i det militära).

När det gäller skolan är jag för indelning i A- och B-lag. Sätt de duktiga eleverna i en egen klass så att de inte blir uttråkade, omotiverade och börjar hitta på en massa bus. Sådant förstör bara för alla andra.