QUOTE (KH905 @ Mar 20 2007, 16:59 )

Är det något ni fruktar med att rycka in? Förutom tappar kompisar, kontakter, saknar familj, får sluta med sporter osv? Har ni någonsin tvekat så här i efterhand efter mönstring? vill höra era tankebanor.
Jag är rädd för att skada mig under utbildningen, det är väl det enda. Samt löpningskraven känner jag en viss oro för. Tvekat? På att göra vpl? Nej, aldrig. Däremot på tjänsten, men det har bara varit kortare perioder. Om utbildningen liknar mina förväntningar så kommer tjänsten på K3 passa mig som handen i handsken. Får hoppas jag har en hyfsat realistisk bild av livet på fästningen. Men jag förväntar mig överraskningar också... ;) Ad omnia paratus...
QUOTE (koenigsegg88 @ Mar 20 2007, 21:27 )

Vad roligt att alla är så positiva till värnplikten på K3, jag tror också det kommer bli en nyttig erfarenhet i livet, vad förväntar ni er rent konkret av utbildningen?
Många av er är riktigt seriösa, kanske lite väl seriösa ibland, flera av de som nu ligger på K3 har inför värnplikten inte följt någon direkt träningsplan. Hur många armhävningar osv. du behöver klara spelar ingen roll, du kommer knappast behöva lämna utbildningen för det(Med det inte sagt att man skall vara otränad)
Det finns väl ingenting att frukta, frågan är väl mer om det är värt att lägga 11 månader på värnplikten?(vilket jag hoppas alla här tycker

) Om man nu får bli lite mer sentimental så kan man ställa sig frågan om man verkligen vill tränas i syfte att försvara Sverige/döda andra människor?
Ett krig känns väldigt långt borta, där Sverige dras in, men att bli skadad för livet/dödad i utlandstjänst, där man verkar för freden, hur hade ni sett på det?
Förväntningar på utbildningen har vi tagit upp flera gånger innan, så det kommer jag inte lägga mer tid på nu. Jag kan absolut inte hålla med om att någon är "för seriös", genom seriösa värnpliktiga och duktiga befäl så har vi den bästa grunden för att kompetent förband.
Visst, man kan nog ta sig igenom utbildningen å mucka även utan att träna ordentligt. Men man får nog en mindre krävande tjänst då samt ett lägre vitsord, eftersom den fysiska statusen är en del av vitsordet.
Som jag skrev innan, jag är övertygad om att det
för min del är värt att lägga 11 månader på värnplikten, skulle gärna lägga mer.
Det handlar ju inte om att lära sig hänsynslöst dödande. En så hög våldsanvändning är ju absolut sista utvägen, å då har situationen redan eskalerat kraftigt, ofta så skyddar du ju någon genom att nedkämpa fi. "Att försvara Sverige" är för mig ett ganska diffust begrepp som endast till liten del kan göras med våld. Jag skulle hellre säga att jag utbildas för att kunna ta ansvar och hjälpa till så att andra kan leva ett drägligt liv.
Givetvis kommer det alltid vara en risk i skarp tjänst men jag tror att med rätt personal, bra utbildning och schysst utrustning kan minimera riskerna för vår personal.
Våld är alltid sista utvägen!