Jag har gått och funderat länge på detta, (och det kanske har varit uppe förr?)

Ämne:Kriget mot terror.

Bakgrund
Sveriges försvar som skall skydda Sveriges gränser och land, är nästan skrotat.
Hotet mot Sverige är borta.
Istället lanserar man Insats Försvar och BattleGroups, som enligt ÖB och andra, ska skydda Sverige och freden, där kriget uppstår, i främmande land.
Dvs, inget krig hemma, då åker vi och stoppar kriget någon annanstans.

Fråga?
Om Sverige går in i en "Peace by force" eller någonslags interventions insats, mot en Islamistisk relaterad konflikt, tex Hisbollah eller en framtida konflikt, och hamnar i onåd ibland extrema rörelser.

Kan det bli så att Sveriges insats i främmande land, i själva verket drar på oss attentat, terror och liknande på hemma plan, tvärt emot syftet och intentionen med insats/BG försvaret, som skulle säkra Sveriges trygghet och fred genom att hålla konflikterna på avstånd?



................

Vad säger ni?

Jag ser inte varför det inte skulle kunna hända...en möjligt scenario

Självklart skulle det kunna bli så om man sätter sig i onåd.
Ska man låta den risken stoppa insatser i känsliga områden?

Mitt svar är självklart nej, däremot så gäller det att upprätthålla professionalismen utomlands och agera på ett sätt som minimerar riskerna.

Att verka med respekt för den civila befolkningen är något som vi svenskar är väldigt duktiga på...

Min fråga var igentligen inte om vi ska eller inte, utan tänk om det blir tvärt emot våra intentioner.

Självklart kan det bli så att Sverige kan dras in i den internationella terrorismen genom sin militära medverkan i utlandet.
Extremister gör ingen skillnad på svenska soldater och andra. Dom kan helt enkelt dra alla över en kam och betraktar alla, oavset landets avsikter som inkräktare.

Att vi vinner den lokala befolkningens gunst inebär inte att det hindrar någon tredje part att planera och utföra attentat mot svenska intressen.
Vi behöver inte ens ha en stridande roll, utan det räcker med blotta närvaron.
För att genom utföra dessa attentat hoppas man kunna skapa rädsla hos dom olika parterna att upphöra med deras arbete. Och dra hem sina trupper.

Vi riskerar även att hamna i situationer där vi oavsätt vad vi gör är att betrakta som Fi, för eller senare kommer vi att skicka trupp in i en bikupa med stora förluster som följd. Eller med terrorattack här på hemma plan.

Varför? därför politiska och militära ledare kommer för eller senare läsa situationen fel.

Charlie Spartan

Vi kan redan se detta på Sri Lanka. EU terrorstämplade gerillan i höstas och därmed så försvann gerillans förtroende för observatörsstyrkans danska, svenska och finska deltagare som uppmanades lämna ön innan 1/9. Därefter skulle de anses som fiender.

Sverige drar tillbaka observatörer från Sri Lanka

http://www.foi.se/FOI/templates/Page____620.aspx och http://www.foi.se/upload/framsyn/03/nr2-03...-bedragliga.pdf resonerar i kring din frågeställning.

Min åsikt är att självklart kan det finnas risker med att ge sig in i andras affärer inget märkligt med det. Inte ens i Sverige är det ofarligt att ge sig på brottslighet, man hotar vittnen för att kunna fortsätta med sin verksamhet.

Dilemmat är när våran ambition är att skydda vårt land och vår ambition att bidraga med trupp inom ramen för EU. EU vill vara en ledande aktör på den internationella arenan och där ingår att vara på plats med kött på marken. Sverige vill vara solidariskt med EU och kommer därför att bidra med trupp, problemet uppstår när sveriges säkerhetspolitiska intresse inte kommer att gynnas av en sådan insats.

Vi har sänkt garden rätt rejält på hemmaplan till förmån för internationella insatser, problemet är vilka insatser vi skall göra för att öka vår säkerhet och vilka vi kan göra för att vara solidariska utan att öka hotet emot oss.

Kan bidra med mer funderingar men då rör jag mig OT, trådskaparen kanske kan styra?

J.K Nilsson

Som jag förstått, så har FM inte fått nya pengar att satsa på BG/insats, utan FM måste lägga ner/spara/skära ner för att få loss pengar till detta.

Man skrotar vårt gamla försvar, för att få ett nytt som ska skydda Sverige bättre?

Nästan allt satsas på Bg/insats, kan det vara en nitlott, ur säkerhets synpunkt?





Fortsätt gärna!

Man kan se det från andra hållet. om FM bad om pengar till invasionsförsvar mot stormakt röd, då skulle vi inte få några pengar. med insatsförsvaret håller vi uppe en liten men fungerande militär förmåga och infrastruktur. se HV som ett kaderförband för utbyggnad vid eventuell återgång till invasionsförsvar.

När det kommer till grundfrågan så kan man ju konstatera att Muhammedbilderna gjorde folk på olika håll förbannade på allt vad skandinaver hette utan att vi gjort något. skickar vi trupp ökar risken för oss men den är inte noll bara för att vi kallar oss neutrala och alliansfria. vår livstil är redan en röd flagga för vissa.

Att någon blir förbannad på Sverige har ingenting med att vi har dragit ned på invasionsförsvaret eller tvärtom. Hizbollah kommer inte med mek-bataljoner, vill de ge oss stryk så är det lättare att slå ut några SAS-kärror än att fundera på vad den svenska militära responsen i Sverige blir.

Självklart kan någon bli upprörd över att EU terrorstämplar dem men vad är alternativet? Norrmännen var inte direkt överförtjusta när Sverige inte gjorde någonting när Tyskland ockuperade Norge.

Det är som du säger inga nya pengar som kommer och ingågna avtal med industrin måste slutföras. Däremot har vi gjort oss av med en massa grejor som knappast kunde fungera under 1990-talet i ett invasionsförsvar av dignitet. Mindre förråd kostar mindre, mindre grejor innebär färre soldater som i sin tur sparar utbildningsplatser. Detta var den militära logiken, politikerna verkar se förändringen som ett sätt att spara pengar då vi inte skall ha lika många soldater. Problemet är när krigandet inte blir direkt kopplat till försvar av Sverige, hur många här skulle ställa upp i en insats med 9040A utan verkanspaketet?

Vi har också ett mycket fördelaktigt säkerhetspolitiskt läge som innebär att vi skulle kunna släppa arvet ifrån kalla kriget och utbilda och införskaffa prylar i liten mängd som kanske kan användas i framtiden och om läget skorpar till sig kunna utöka matriellinköpen. Insatsförsvaret är, som jag ser det, en panikåtgärd ifrån HKV för att kunna ge FM ett existensberättigande. Vi har gjort insatser förr med högre svansföring än nu och vi har definitivt haft fler soldater ute när UD stod ansvarig för att skicka soldater utomlands. Vårt gamla invasionsförsvar behövs inte för att skydda oss nu och det är knappt att vi behöver ett insatsförsvar också.

Globaliseringen och internationaliseringen har inte förändrat läget för FM så radikalt som det görs gällande. Däremot måste vi skapa och förbättra andra säkerhetspolitiska instrument som följd av globaliseringen och internationaliseringen. FM skall vara bäst att på att använda maximalt våld, vilket gör det till ett trubbigt instrument i andra sammanhang.

Kort sagt vi behöver inte FM i så stor utsträckning nu utan kan gott lägga stor del av försvarsbudgeten på forskning inför framtiden och inte som Ny Teknik raporterar om. Tänk på att Storbritanien hade ett starkt försvar inför andra världskriget, problemet var bara att det var inriktat på att utkämpa ett första världskrig.

Den politisk-ekonomiska styrningen gör att försvarsbudgeten indexeras ned, vi håller i reela tal ungefär ca: 40 milijarder om år trots att prisindex och annat justeras uppåt. Följden blir besparingaringar och nedskärningar.

Nu till mina funderingar:

Skall man göra en insats får man räkna med att man gör sig ovänner om insatsen innebär att man tar någons ställning i en konflikt. Vad detta kan innebära är olika beroende på vilka mål och medel parterna har. Insatsen i Kongo, tidigt 1960-tal, innebar inte ett hot mot den vanlige svensken i Sverige. En insats i dag kan ställa till elände i Sverige, likt det England och Spanien fått smaka på. Dessa händelser har intressanta skillnader då England drabbades av inhemska "Al-Quida wannabees" medan Spanien tydligen drabbades av lite mer internationaliserade element. Den spanska och internationella reaktionen på händelserna i Madrid var också märkliga: I första läget antogs att ETA låg bakom händelserna och man lovade i Madrid att jaga dom skyldiga och omvärlden mummlade med till stöd. När det visade sig att ETA inte var skyldiga övergick detta mummlande till falsettskrik om vilket hot den internationella terrorismen var emot världen, som om de döda bryr sig om det var nordafrikaner eller basker som ställde ut ryggsäckarna.

Hotet om reaktion för att man "pissar någon i fickan" är ett verkligt hot och måste tas i beräkningen när en insats planeras. Att i efterhand tycka synd om sig själv är bara dumt och misserabelt. Detta innebär att vi måste noga fundera hur insatser skall göras och hur eventuella hot hemma kan undanröjas dessutom måste vi överväga kostnaderna för olika insatser. En kostnad - nytta analys måste således göras och det skulle förvåna mig mycket om missioner med hårda mandat är till nytta för Sverige.

Däremot måste vi veta vad vi skall göra om det behövs oavsett om det är i Afghanistan eller på slätta mellan Skövde och Såtenäs. Att skära i forskningen är oansvarigt då lever i detta vakum om vad FM skall kunna. Själv tvivlar jag på att vi framtiden skall mönstra 800 000 man med mestadels mauser, stålhjälm och tgb40, därför var det rätt att skrota invasionsförsvaret. Men vi skall inte lägga allt pengakrut på verkansdelen i FM (BG/insats) då det skulle kunna visa sig att vi blir tagna på sängen med omodern materiell och ledning i en inte allt för avlägsen framtid.



Vad var alternativet till att terrorstämpla Tamilska Tigrarna? Vad var anledningen?

Är det inte viktigare att få till en fred än att på ett pinsamt sätt försöka hålla på principer?

J.K Nilsson

Kommer våra 90C och 122B (i antal) räcka för en int. BG insats, (Liberia hade ju inte så mkt att sätta i mot)



Jag har fått intryckat av, att vi i Sverige, till skillnad från andra länder, skrotar vårt försvar för att bara satsa på Insatst/BG, och därför ligger lite före, då andra länder fortfarande vill kunna ha ett nationellt försvar kvar.
Allt Matr. vi köper in i dag är ju för BG...
Så långt kanske andra länder inte vill gå, och då tar det längre tid?




Kommer sverige backa om vi utsätts för påtryckningar som Spanien och Korea (kiddnappade lastbilschaufören) gjorde?



Must, Regeringen, Foi? vem står för den bedömningen?

En annan fundering är, om Sverige råkar ut för att svenska soldater som blir skändade i media, typ ala Black Hawk down, död soldat släpas runt efter bil, eller en ung soldat blir kidnappad och vädjandes på video om hjälp (terroristerna kräver att sverige drar sig ur insatsen osv), får halsen avskuren av maskerade terrorister framför kameran, hur kommer svenska folket reagera?

Om Sverige blir chockat, och vill inte mer offra/riskera svenska soldater i krisområden längre, då får vi problem, FM har ju satsat allt på ett kort Battle groups/insats försvar.

Skall man börja om från början då med att bygga om till ett ytterligare nytt försvar?

Edit: la till en ny fråga

Nu är det väl så att huvuddelen av de andra Väst-länderna satsar i samma riktning som vi, mot flexibla insatsförband beredda att agera varhelst det krävs, om än inte alltid så dramatiskt som vi gjort.
Närliggande exempel är Danmark och Norge som genomgått sina stålbad redan. Där Danmark endast har stridsvagnar nog för att vidmakthålla kompetens hos officerare (storleksordningen 15 vagnar i drift).

Konceptet som BG bygger på är egentligen inget revolutionerande och kan tillämpas som en grund för en återuppbyggnad av FM. I stället för 1st Mekbat så sätter vi x antal. Ledning av bridgadstridsgrupp övas fortfarande så det ska fungera. Det är bara att se till att utbilda och utrusta ett antal bataljoner och stödfunktioner.

/K

Nu skall väll inte dessa tunga fordon vara med i stridsgruppen om jag förstått saken rätt utan vi har mer kunskapsvidmakthållandeförband anmälda som registerförband. Vi bestämmer storleken på förbandet vi anmäler sedan får beställaren se om det är gott nog att skicka. antalet 90C och 122B räcker till om vi skall vara i Liberia men Libanon? Om det kommer signaler om större missioner kanske vissa får ta tummen ur och beställa fler grejor.


Nu var det mina funderingar i första hand jag talade om här. Men för att dra det lite längre så skall det inte vara någon skillnad mellan att slåss hemma som slåss borta. Hittar vi grejor som funkar och vi behöver fler för att freda oss i Svedala så får vi bygga vidare ifrån det. Det känns ändå mer realistiskt än att massutbilda cykeltolkande trupp och använda tgb 30 om, säg, 10-15år.



Beror på om insatsen är motiverad och vilket stöd hos befolkningen den har. Retoriken med insatsförsvaret är att vi skall försvara Sverige bortom vår gräns. Insatser av altruistiska skäl kommer förmodligen att få ett snabbt slut om någon bråkar om vår närvaro.



Som jag ser det är det MUST som står för informationshämtningen och bearbetiningen med hjälp av verktyg utvecklade av bl.a. FOI men också FHS. Regering och riksdag är de aktörer som har kanaler den politiska bedömmningen. Problemet är att konceptet med att militärt försvara Sverige utomlands är att det är så förtvivlat svårt att tolka varje liten konflikthärd rätt. Dessutom vad skall vi försvara oss emot?


Se frågan om påtryckningar ovan.


Frågan som ligger nu är om vi överhuvudtaget skall ha ett försvar. Behovet är inte så stort och minimikravet är vidmakthållande av kompetenser, frågan som följer är hur vi skall lösa detta? Ett insatsförsvar skall "bara" göra en insats det skall inte spela någon roll om det är utomlands eller hemma. Ett nytt försvar skulle bara bli mindre fram till en riktig upprustning. Eftersom vi inte riktigt vet vad som skall användas i framtiden kan det vara bra med lite större enheter kvar som kan samöva internationellt och vi kan sortera ut grejor och doktriner - taktik som inte fungerar istället för att köra demoprojekt som kanske visas vara en återvändsgränd när det beställs till en upprustning.

Internationell tjänst och sökandet av kriget är inte ett självändamål bara för att vi har ett insatsförsvar. Insatsförsvaret innebär att vi har lite högre svansföring i säkerhetspolitiken än bara ett vidmakthållande försvar. Om det innebär fördelar i förhållande till riskerna kan vi sätta in lite stridsvagnar internationellt till skillnad från en sydvästlig granne.

J.K Nilsson

http://en.rian.ru/russia/20060816/52694402.html

Inga hot?
Ryssland ökar sina försvarsutgivter med 10,5 miljarder $ till 2007 dom ökar alltså sina utgifter med dubbla våra försvarsutgifter.
Som jag ser det så borde det här påverka den Svenska säkerhetspolitiken.

Fungerar våra BG/insats i "kriget mot terror" eller är det bara begräsnat till Checkpoints i FN uppdrag, (överdriver lite..)
Jag menar är det upptodate med dagens hotbild, eller är det en igårdagens konstuktion, för igårdagens behov?

Kan man använda det i terror bekämpning?

Kan man använda dessa i tex Libanon, eller krävs det eldupphör och lungna gatan innan man går in?

När Ryssland kan bli ett politiskt hot vet vi inte än. Klart är att det dröjer ett bra tag innan de når upp med någon som helst standard och tillgänglighet på materiellen. Vad skall vi ha då?



Vår försvarsmakt och andras är precis lika dugliga på "kriget emot terrorismen", dagens hotbild med terrorism löses inte effektivast, enligt mig, med militär. Det som gäller är underättelser och ett dugligt polisiärt arbete.

Vi kan aldrig gå in med våra insatsförband ensamma där det krävs en massiv styrka på marken, samarbetet med andra stater blir en nödvändighet. Jag hoppas att vi fortfarande utbildar soldater för kriget och vill kunna försvara oss, alltså kan vi slås där det behövs doch skall vi inte tro att vi kan lösa samma insats som IDF enklare än dom.

J.K Nilsson

Det är ju lite Kolonialkrig över insattsförsvaret även om det inte stämmde till fullo så hävdades det på 1800 talet att det var någonting positivt att bli koloniserad eftersom man sperd humana och civilizerade värderingar.
Man borde visa flera gamla propagandafilmer i media för att visa hur lite retoriken har förändras med tiden, dock skulle det nog dra ett löjets chimmer över ett antal journalister.
Det känns vädligt konstigt att vi skulle kunna slåss för svenska säkerhetsintressen utomlands samtidigt som fienden på något mirakulöst sätt alldrig får för sig att göra samma sak mot oss.

Ett sett att se det är att vi genom internationellt deltagande skaffar "vita kulor" (pluspoäng alltså) i det internationella samfundet och bundsförvanter. Det gör att vi står säkrare.
Ett till sett att se det är att genom att "släcka bränder" där de uppstår slipper vi att de sprids till oss.
Om andra länder mår bra så kan de köpa svenska exportvaror vilket gynnar Sverige.

Det finns många positiva effekter likaväl som att vi kan dra på oss "onda ögat" av någon illvillig organisation i insatsområdet.

/K som i klyscha

Frågan är om vi redan är i krig och Talibanerna har utsett oss till att vara deras Fi

en del gånger så väljer man inte krig utan andra gör det valet åt en.

Expressen


Nato genomför offensiver för att slå Talibanerna och eftersom vi är en del av Natos insatts så är vi utan tvekan ett legitimt mål. Våra förband ute i världen eller här hemma i Sverige.

Undrar varför man inte debaterar den här konflikten mer här hemma med tanke ur säkerhets synpunkt vad den medför i ökad risk.

Charlie Spartan

Än så länge har ju Sverige varit aktivt med soldater både i kosovo och afghanistan utan att något hot mot hemlandet har uppstått. Men självklart tror jag väl att det är möjligt, dock är nog Sverige ett alldeles för litet land för att det ska vara värt att ödsla resurser på att försöka skrämma oss, det tar nog tillräckligt med tid och energi att ge sig på USA och UK.

Man får väl hoppas att om nu situationen med terrorhot mot Sverige pga fredsuppdrag uppstår, så lägger vi oss inte på rygg som en underlägsen hund som spanien gjorde efter bomberna i madrid. Att böja sig för terror är det värsta man kan göra efter som det endast visar att det fungerar och då uppmuntrar till mer terror för att få fram sin vilja eller få sin röst hörd.

Madrid var tyvärr väldigt framgångsrik operation för terroristerna.

Jävligt tuff situation när några hundratals mäniskor i sin egen huvudstad precis blivit sprängda i bitar och med underförståt löfte om fortsättning följer, Om man envisas och ska hävda en tuff linje mot terrorn.

Allt som behövs är någon händelse i Afganistan som sätter ljuset på svenska förband än mer och vi skulle kunna bli nästa kandidat till terrorn. I det här fallet så tror jag att valet inte är vårt utan fienden väljer tidpunkt, mål och medel.


Genomgående vad jag förstår så var terroristerna redan i Spanien långt innan Irak kriget och jag misstänker valde att slå till därför de kände platsen väl och kunde påverka just Spaniens val, inte vann man Irak kriget genom att få Spanien att lämna, men man påverkade lokalt.

Samma kan hända här! eller???

Är vi tuffare än Spanien????

Hade inte Spanien uttalat en avsikt att dra tillbaks trupp från den (olagliga) ockupationen av Irak redan innan dåden?

Eller är jag helt bakom flötet idag?

Jag hoppas innerligt att vi är tuffare än Spanien, om Sverige någonsin skulle böja sig för terrorism skulle jag emigrera omedelbart. Man låter ju på så sätt terroristerna vinna, de slår mot civilbefolkningen för att skrämma landet till lydnad. En stolthet och sunt förnuft säger ju att man inte kan låta sådant ske om man inte vill fortsätta böja sig för terrorism i framtiden.

ja du har nog rätt.

Redan nu förbereder sig vår poliskår för ett tänkbart terroristattentat i Sverige på grundval av insatsförsvarets handlingar utomlands.

Läs i Tidningen Svensk Polis http://www.polisen.se/inter/util/nodeid=21...rticleid=189764

Vad jag anser om satsningen på fredsframtvingande uppgifter har väl knappast undgått någon här...

Men slappna av. Det är väl bra att vi är förbereder oss på alla eventualiteter?

Jag tror det är en försumbart större risk för terrorattentat om vi medverkar i fredsframtvingande åtgärder än om vi låter bli. Detta då vi oavsett om vi medverkar eller inte har många internationella företag/ambassader/övriga intressen inom våra gränser som kan bli mål för terrorister om de inte har möjlighet att slå till mot liknande mål inom dessa länders gränser.

För mig är det självklart att vi skall satsa på BG:s och internationella insatser sålänge vår närmiljö är hyggligt stabil. Av ett rent humanitärt syfte. Vi är skyldiga andra människor i världen möjlighet till de grundläggande mänskliga rättigheterna. Att inte behöva bli dödad för sin tro, att undvika förtryck osv.

Man kan tycka vad man vill om vårt system, att demokrati inte är optimalt, men jag är stolt över att jag bor i ett land där jag inte känner rädsla för att mina egna makthavare skall fängsla eller döda mig för min åsikt. Att jag åtnjuter en dräglig rättsäkerhet mm. Där vi ser att andra makthavare eller krig gravt eftersätter detta skall vi ingripa (ex afganistan, bosnien mm). Tyvärr är det nämligen inte så att folk alltid lyssnar på diplomati och sanktioner. Som någon sa, "- Det är förvånande vad folk lär sig fort när kulorna viner över huvudet på dom".

För att uppnå detta kräver det givetvis att vårt motiv i våra insatser är rent, att vi slåss mot orättvisa, och att vi agerar professionellt så att vårt motiv lyser igenom väl på plats (något jag misstänker jänkarna misslyckats med kapitalt i irak).

För de som väljer att ställa upp och slåss för detta skall det givetvis vara frivilligt, att vi väljer människor som förstår och ställer upp på det motivet och agerar därefter. Jag tycker att försvarsmaktens nya reklamserie är väl utformad ur detta perspektiv. Att det kan innebära offer och förluster för dessa både i styrkan och här hemma är nått vi måste vara beredda att ta.

Det kan summeras i ett väl slitet citat som är värt att upprepas hur ofta som helst:

"All that is required for evil to prevail is for good men to do nothing."
-- Edmund Burke

Hur mycket terrorrisken ökar beror förstås på vad vi gör utomlands. Sedan vore det bra om vi inte behövde förbereda oss på alla eventualiteter, jag tror det är det som menas när man säger att man lever i fred.

Tror du att lösningen till att slippa oroa oss för omvärlden är att lucka ner och låtsas som att allt är bra?

Kan inte du beskriva hur du tänker dig framtida insatser. Vilken typ av insatser skall Sverige deltaga i? Var går gränserna för vad svenska soldater skall göra?
Jag förstår inte vari din kritik ligger?

Vill Lyfta upp den här tråden igen!

Frågeställningen är mycket relevant. Och svaret på frågan måste man nog svara med
"Ja en insats kan dra hem en konflikt till Sverige."

Allt som behövs är att en insats går fel och drar på sig vreden hos människor som redan bor här.

Jag kommer ihåg en artikel som var i tidningarna rätt många år sedan där en Svensk soldat går civilklädd i någon tunnelbana i Stockholm, Han blir stoppad av grupp Somalier som frågar om han har tjänstgjort i Sommalia varpå han svara jakande, han blir misshandlad rätt svårt. På sin väska som han bar hade han enligt artikeln ett antal FN märken.

Små skalig terrorism??

Charlie Spartan