Visst blir 10 x 5 000 = 50 000. Frågan är bara om målet är 50 000? Eller om det är bättre med 10 000 heltidsanställda och 20 000 deltidsanställda? Om vi nu ska leka med siffror, alltså. Sedan kan man alltid ställa sig frågan hur pass duglig den soldat är som gjorde gu för tio år sedan och sedan bara har varit krigsplacerad. Eller ska det införas repövningar igen? De är inte heller gratis...

För mig så har Försvarsmakten en viss organisation, t ex åtta mekbataljoner, tre artilleribataljoner, fyra stridsflygdivisioner, två sjöstridsflottiljer osv. Alla dessa är inte 100 procent bemannade och krigsdugliga hela tiden, det tar en mobilisering för att nå dit. Att mångdubbla organisationen innebär för mig att man ska sätta upp ytterligare bataljoner, divisioner och flottiljer. Dvs det som kallas återtagning och som Försvarsmakten inte längre ska vara beredd på. Bara ett förtydligande så att vi inte pratar förbi varandra.

Intressant fråga om definitionen på yrkessoldat. Vad var de indelta soldaterna egentligen? Jag må ha använt uttrycket något slarvigt i den här tråden, men det jag har menat är en soldat som inte är pliktad. Om han/hon sedan jobbar som soldat 40 timmar/vecka eller bara tre veckor om året (som exempel) har jag inte lagt någon vikt vid.

Jag kan inte förstå varför just soldatyrket ska kräva en pliktig "provanställning". Ska vi börja plikta in folk till universitetsutbildningar också så att folk upptäcker att diverse obskyra utbildningar som är viktiga för samhället egentligen är ganska roliga? Eller ska vi se till att rätt människor frivilligt söker sig till Försvarsmakten?

Okej, frågan är egentligen denna: Får vi mer effekt (kvantitativt och kvalitativt; i US och hemmavid; inkluderat FM:s förankring i det civila samhället) för pengarna om vi pliktar in ungdomar som sen grundutbildas - eventuellt frivilligt mot kontrakt om att tjänstgöra i US efter muck -, krigsplaceras och repövas (att inte repöva grundutbildade soldater är ett stort humankapitalslöseri) eller om FM utbildar, anställer och krigsplacerar soldater enbart på frivillig basis.

Jag tror att den första linjen kvantitativt ger utrymme för fler soldater (GU plus mission plus repövningar är billigare än att ha folk stående i flera år) och kvalitativt - vid en given numerär - gör att soldaterna blir något sämre på sina uppgifter i ren strid men något bättre på peacekeeping och counterinsurgency i US än den andra.

Jag skulle säga att frågan egentligen är: är det rätt av staten att med en pliktlag tvinga en del av befolkningen att tillbringa ett år i Försvarsmakten mot deras vilja?

Ja, det är det.
Motivering: Det krävs uppoffringar för att bibehålla ett samhälle.

/K

Det beror på hur stark den samhällsbärande funktionen är hos försvarsmakten. Om pliktlagen uppfattas som orättvis verkar den splittrande. De av mina elever som skall göra GU är i regel från stabil medelklass eller från skötsamma arbetarhem där idrott och föreningsliv är viktigt. Alltså ungdomar ur socialt välintegrerade miljöer. De flesta upplever sig som mer eller mindre frivilliga. De som slipper är oftast nöjda, men det finns de som upplever det som orättvist att de inte får göra GU även om de inte sörjer så förskräckligt att jag hört att de tycker värnplikten skall avskaffas. Antalet som känner sig orättvist uttagna är sannolikt mycket färre än under det märkliga 90-talet.

Att tvinga en del tycks vara avhängigt hur stor andelen är samt hur välförankrad verksamhetens ideologi är ute i samhället.

Det är uppenbart att plikt, disciplin, kollektivism och hierarki är begrepp som blir allt svårare att företräda oavsett sakens natur. För att återvända till första stycket, för dem där kepsfrågan varit ett problem i skolan, har GU inte varit ett alternativ ändå.

Jag ser bara två lösningar att en större grupp utbildas som tidigare eller en yrkesarmé. Dagens system med en pliktlag i botten är fel grund för att rekrytera till t ex NBG trots att man tar ett sånt kontrakt frivilligt.

Det sista du säger tror jag är enorm viktigt. Hörde i förbigående någon som intervjuades på radion i Israel angående firandet av 6-dagarskriget. Denne person beklagade att den Irsaeliska armén var så upptagen med att "jaga palestinska barn som kastar sten och bomba bostadsområden" att dom inte längre kunde föra vanligt kirg längre, vilket dom också visade i Libanon sommaren 2006.

Att bara utbilda värnpliktiga emot internationella uppgifter kan således påverka vår förmåga att föra krig av mer konventionellt snitt. Men att producera US-förband med gamla snitt är alldeles för dyrt och ineffektivt med dagens/gamla metoder.

Placering efter grad av frivillighet och framför allt ett stort spektrum av placeringformer och kontrakt är därför nödvändigt om alla försvarets behov ska uppfyllas. Nationella skyddsstyrkorna kräver mindre utbildning och egentligen inte särskilt hög grad av frivillighet. Mer avancerade förband för nationell användning kräver antagligen högre grad av frivillighet då dessa ska repövas återkommande. US-rotationsförband kräver ännu högre grad av frivillighet, ungefär som idag. Men ska förband sättas in i strid eller mer skarpa situationer med risk för förluster i lågintensiva konflikter typ Irak så krävs antagligen rena yrkesförband. Dessa yrkesförband kan kanske förstärkas och följas upp av registerförband, typ 30-dagars beredskapsförband, reguljära US-förband osv.

Poängen är att vi inte behöver, eller rättare sagt, inte ska professionalisera hela försvarsmakten. Men det kanske krävs en större grad av frivillighet, även på nationell basis, för att göra våra förband effektivare. Sen behöver det i sin tur inte betyda att vi bara ska ha frivilliga värnpliktiga. Yrkesförband behövs, särskilt om vi ska ställa upp i skarpare konflikter ävan vad vi idag gör. Engagemang som t.ex. NBG borde bygga på en kärna av en yrkesanställd "core-battalion" om man nu menar att denna ska kunna sättas in i strid. Det gör det lättare för politiker att skicka ut, och erfarenheter som vinns på missionen försvinner inte i och med att man löser upp förbandet när det roterar hem.

Nyckelordet är balans.

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_16943509.asp

Jag kan notera att Odenberg tydligen ändå vill se nå´n form av utbildning dock ej någon allmän värnplikt. Vi skulle i så fall återgå till hur det var innan 1901 då allmän värnplikt infördes och indelningssystemet kompletterat av en beväringsutbildning utfasades. I svensk historia händer inte mycket nytt så jag tror vi får se en återgång till hur det var då fast i modern tappning förstås. Att de norsk-svenska ÖB:na föreslår ett försvarssamarbete leder ju också osökt till tiden före 1905...

Skall bli mycket intressant att läsa direktiven till utredningen coh vad den kommer fram till.

Du vet att Försvarsmakten är den störste tillämparen av uttrycket "Hjulet är runt"?

J.K Nilsson

Upptäcker de detta faktum varje gång de uppfinner hjulet?

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=717534

Det verkar inte som att regeringen anser att värnplikten skall avskaffas trots allt.

Man behåller en värnplikt men samtidigt bygger upp en stående styrka av tredje terminare/korttidsanställda förband.

Gör det möjligt att smyga över till ett yrkesförsvar.

Många länder som t ex USA och England har fortfarande någon form av plikt kvar. USA kör med sitt Selectiv Reserv som registrerar folk som senare om läget kraftigt förändras kan kallas in för grundutbildning.

Vårt system verkar bli att vi enbart tar in de som frivilligt vill göra lumpen, och sedan anställer ett visst antal efter grundutbildningen.
Vi bygger grundstenarna på ett yrkesförsvar.

Tolgfors vill inte ha yrkesförsvar, men frågan är vad han vill?

Yrkesförsvar och värnplikt går utmärkt att kombinera. Vem går omkring och tänker på att de lyder under?

Lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt

2 § Totalförsvarets personalförsörjning skall tryggas genom en totalförsvarsplikt som gäller för varje svensk medborgare från början av det kalenderår när han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller sjuttio år. Totalförsvarsplikten gäller också under motsvarande tid för var och en som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige.

Som jag ser det handlar det precis som Charlie Spartan skriver om en smygande övergång till yrkesförsvar, men varför måste man smyga? Varför har vi en försvarsminister som inte tycks vara medveten om nedanstående?

"Även värnplikten måste reformeras i grunden. Systemet
är inte längre logiskt. Vi utbildar visserligen soldater
och bygger upp funktionella förband. Problemet är att
förbanden aldrig kan komma till användning, eftersom
personalen enligt lag endast får kallas in vid väpnat
angrepp mot svenskt territorium. Och det är – som alla
vet – en hotbild som i dag inte är aktuell" ÖB - Vägen framåt sida 30.

Frågan om yrkesförsvar är inget annat än ett opinionsmässigt problem, sannolikt ett skenproblem, intresset för försvarsmaktens havanden och göranden är lågt, antagligen kan regeringen göra precis vad de vill utan att riskera något inför valet 2010.

Ett faktum finns, Det försvar som skapas just nu är det som vi kommer att leva med om 10 år, det tar så lång tid för att ändra en inriktning.

Läste en artikel skriven om Mr Pete Geren Secretary of the US Army i Military Technology nummer 10 sidan 12-16. (Pappers Tidning)

"As a Committtee, as a Congress and as a nation, we made some decisions that do not hold upp very well when judged with the benifit of 20/20 hindsight. Smart hard-working and dedicated people did there best to predict the future, but the future surpriced us nonetheless"

En annan del av samma artikel

"In spite of our limitations, we must look decades into the future - it takes years to shape a 1.3 million-person organisation of Soldiers and Civilians. It takes decades to design, build and deploy new weapons system. Whatever we plan and do now, we will live with for a long time. Our ABRAMS tanks, BRADLEY infantery fighting vehicles, and our BLACKKHAWK and APACHE helicopters are the progeny of the 1970s - older than most of the soldiers that operates them in combat today"

Länk till Military Technology. Man kan tyvärr inte se artikeln.

Väcker en hel del funderingar.

Charlie Spartan

Vad gäller yrkesförsvar fick jag mig en tankeställare igår eftermiddag efter ett besök på stadens bibliotek. I boken Artilleriregementet 2000 - 2005 fanns en sammanställning över hela personalstaben. I juni 2000 lades alla artilleriförband ned och sammanfördes till ett artilleriregemente lokaliserat i Kristinehamn. När jag såg vilka som var anställda 2005, exakt tio år efter att jag muckat från A9, blev jag en smula förskräckt. Kvar var tre typer av befäl:

A/De smala specialisterna som är svårligen utbytbara. T ex Mj Silvander aka "Mr Archer".
B/Officeren som älskar sitt jobb, är bra på det och är svår att tänka i andra yrken, T ex Kn Tauberman, Mj Högrell, Övlt Uneståhl
C/ Äldre officerare som redan för tio år sedan vare sig var särskilt kompetenta eller entusiastiska

Av hänsyn till de inblandade tar jag inga exempel på kategori C.

Vilka var då borta? De flesta drivande, kompetenta och skickade befäl jag mött, samt den absoluta majoriteten från andra orter än Kristinehamn. Gud vet hur många kompetenta förmågor försvaret gick miste om där. T ex är min gamla bataljonschef Mj Frejdin kommunchef i Kristinehamn sedan flera år.

När jag följt upp verksamheten efter artregs flytt till Boden, vilka som flyttade med, är kategori A + B tack och lov lejonparten.

En orsak till att man kanske måste smyga med yrkesförsvar är helt enkelt att det arbetsrättsligt inte finns någon praxis inom staten för hur man skall hantera anställningsformerna. Helt klart är att flytten till Boden i högsta grad bidragit till en mera "fältmässig officerskår" för att citera ÖB. Kanske var det erfarenheterna av dessa regementsnedläggningars effekt på officerskåren som gjorde att man inte lade ner i Arvidsjaur, man hade förlorat alltför många "fältmässiga" befäl.

Innan paradoxen frivillig värnplikt kan lösas måste man lösa ett enormt arbetsrättsligt problem - hur gör man det resten av samhället inte klarat, nämligen att ha möjlighet att avskeda dem man inte längre har bruk för och bara dem?

Det får du ta med Lagstiftarna och Fackförbunden. LAS gäller.

Inte att glömma är att de kompetenta officerarna oftast efter att fått sin kaptensgrad kan dubbla, i vissa fall trippla sin lön inom den privata faktorn.
Vem vill inte göra det?

Nu har utredningen börjat om att göra värnplikten frivillig..
http://www.expressen.se/nyheter/1.957490/v...-blir-frivillig