@Ignis nitidus:
Om försvarets uppgift inte är att skydda Sverige indirekt genom insatsstyrkor eller direkt genom gränsförsvar har jag missuppfattat något.

Har A-B-C förslagen någonting att göra med "Värnplikten på is"-förslaget?

@Dieseltroll:

1. Arméerna är så stora som man gör dem. Annars är denna sida bra: http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_count...f_active_troops
2. Vårt kära fädernesland har begåvats med gränser som är 60 % kust, 30 % NATO och 10 % finnar. Bättre blir det inte. Fienden får det ganska besvärligt att göra kombinerade amfibieoperationer och luftattacker över Östersjön om det finns ett välutrustat mobiliserat svenskt försvar på andra sidan.

Det har du helt rätt i. Det jag menar är att "ett välutrustat mobiliserat svenskt försvar" kanske inte består av 800 000 man i m/59, gevär m/96 och AK5 utan kanske hellre av 40 000 man i mekaniserade förband. Grovt generaliserat? Javisst. Men inte alltför mycket...

@lovikavantar

Du får ursäkta, men jag grips av tanken att du längtar tillbaka hit. Det är du i din fulla rätt att göra, men den tiden kommer inte tillbaka. Vilket nog är tur, för hade Ivan bestämt sig för att hälsa på i slutet av 80-talet så hade det nog inte varit roligt att vara svensk värnpliktig även om man var aldrig så många...

1. Man kan skydda Sverige på olika sätt, alla hot är inte luftlandsatta ryska brigader.

2. A,B,C-koncepten har massvis att göra med värnpliktens framtid, i koncept C så skrotas ju te.x. värnplikten.

Tiden med en så otroligt klar fiende som Sovjet kommer nog inte tillbaka men att inte veta vem som är fienden och när och varifrån han kan tänkas komma är egentligen en minst lika stor anledniing att oroa sig som några divisioner T-XX som varmkör motererna och bolmar svart kaukasusdieselrök i öst. Avsaknaden av en tydlig fiende gör att politikerna inte vet hur de skall planera säkerhetspolitiskt vilket leder till att de tar för givet att inget hot föreligger. Ungefär så resonerar politikerna och därmed de flesta i övrigt också.
Förövrigt hälsade Ivan på under 80-talet och det vet ju vi hur det gick.


Jag var nog lite otydlig. Jag menade inte att ifrågasätta länkens relevans, utan jag undrade om rapporten i länken hade någon koppling till Odenbergs förslag och om i så fall regeringen hade beslutat sig för alternativ C.

Det jag menar är att försvarsmakten har satt upp ett antal alternativ på hur man kan utveckla sig beroende på vad politikerna vill satsa på.
Det som i min mening har att göra med Odenbergs förslag är att det är svårt att säga om vi ska ha en värnplikt eller inte så länge vi inte bestämt vad vi ska ha försvarsmakten till.

Visst finns det anledning att inte helt släppa garden ens idag. Jag kan bara inte se den automatiska koppling som du gör mellan "bibehållen värnplikt = bra försvar" och "avskaffad värnplikt = dåligt försvar". Jag ser snarare att "avskaffad värnplikt = bra försvar". Hellre ett par brigader med någon form av anställning än tjugo brigader med hemförlovad personal och tveksam materielstatus, som ju faktiskt var verkligheten under invasionsförsvarets dagar.

Från www.mil.se

Försvarsmakten ska:
• bidra till att hantera och förebygga kriser i vår
omvärld,
• hävda vår territoriella integritet,
• försvara Sverige mot väpnat angrepp,
• värna civilbefolkningen och i krissituationer
säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna.

Riksdag och regering har under den senaste tioårsperioden successivt minskat kraven på Försvarsmaktens förmåga att lösa uppgifter i ett medellångt tidsperspektiv, dvs 5 till 10 år. Orsakerna till detta är att såväl Försvarsmakten som riksdag och regering bedömer att riskerna för ett väpnat angrepp mot Sverige är mycket små i det medellånga tidsperspektivet.

Då kraven på operativ förmåga i detta avseende har minskat har också insatsorganisationen minskats i motsvarande
grad. Samtidigt med att antalet förband i insatsorganisationen minskat har dock kraven på tillgänglighet och kvalitet
ökat vid de förband som kvarstår i insatsorganisationen. Sammantaget innebär det att kraven på Försvarsmaktens
förmåga har skiftat fokus från det väpnade angreppet på längre sikt till en prioritering av förmåga ”här och nu”,
både nationellt och internationellt.

Vi kan inte ha kvar ett system som är anpassat för en tidigare huvuduppgift för FM. Nu är den huvudsakliga ambitionen internationell verksamhet och då måste rekryteringen anpassas för det.

Det finns ingen som egentligen vet vad FM skall göra med den inriktning våra politiker valt. Detta helt oavsett vad som står på mil.se.

Hör bara på trådtiteln frivillig värnplikt eller ÖB:s senaste mantra Både och, man vill äta kakan och behålla degen

Min uppfattning är att regeringen och de ledande i oppositionen vill att Sverige skall bli en av de tuffa krigarna, ett av de länder man ringer när det finns ett "problem". Ett land som kan ställa upp 2000 man skicka dem med jettransport, inte Tp84, och göra det man beordras göra av NATO, EU eller FN.

För att klara detta kan man inte skicka ut folk som är "frivilliga" enligt en pliktlag. Riskerna och det moraliska avståndet mellan svenska folket och eventuella misstag eller problem som emanerar från insatsen måste hållas isär. Därför är frivillighet, eller om man så vill yrkessoldater målsättningen. Möjligheten att ta ut enligt en pliktlag i händelse av krig är ju bara ett klubbslag i riksdagen bort.

Eventuella problem med soldater som är kontrakterade, dvs visstidsanställda, är ju inte så farliga, en gång i tiden anställde man med fullmakt, om man får omplacera några dussin i något år till mindre krävande uppgifter är en småsak. Om antalet blir väldigt stort hamnar problemet på en politisk nivå och FM kan kräva mer pengar, för vilken politiker vill skämma ut sig inför det internationella samfundet?

1940 så vågade inte politikerna beordra mobilisering bla, eftersom man var rädd för att provocera nazisterna. Så det spelar ingen roll om det är reservister eller värnpliktiga som kallas in, och med ditt sätt att resonera så borde inkallelse av Vpl vara mindre provocerande eftersom det tar betydligt längre tid innan dom kan sättas in i strid.

Sen angående dina "dissidenter" Bara man har gjort sin värnplikt så försvinner alltså alla betänkligheter mot en inkallelse?


Du skulle kanske läsa in dig lite på hur det fungerar i andra länder, det går faktiskt att dra vissa slutsatser av deras erfarenheter.

Vore inte både reservister och stående regementen en bra lösning? Annars: Kan man inte räkna värnpliktiga under den senare delen av sin utbildning som stående regementen?
Låser man sig till yrkesmilitärer kan nog genomflödet av soldater bli mindre varpå färre utbildas till strid vilket leder till att krigsmakten skulle bli hårt belsastad i en framtida upprustning eftersom de outbildade årskullarna måste utbildas.


Jag menar inte att en inkallelse av outbildade soldater vore mindre provocerande än en inkallelse av reservister men att reservister i alla fall kan åstadkomma något.

1940 mobiliserades armén i smyg och med försiktigt efter att Norge angripits. 130 000 inkallade blev 270 000 (om inte minnet sviker mig). Anledningen till att man inte mobiliserade öppet var att även med armén mobiliserad hade man ingen chans mot tyskarna eftersom försvaret var för svagt. Vidare hade man ingen krigsplan "Tyskland anfaller genom Norge". 1943 var försvaret nog starkt för att kunna ha bettett sig självständigare under Weserübung. Det vill säga tre år för sent i fall tyskarna hade angripit Sverige. Om inte svenska folket till stor del redan varit utbildade hade aldrig den rustningen av krigsmakten kunnat ske, eftersom tid och resurser hade behövt ödslas på utbildning av värnpliktiga.
För att komma till min poäng:
Reservister är utbildade.
Inkallade outbildade värnpliktiga måste utbildas.
Tämligen klart vad som är att föredra i en krissituation. En hop soldater eller en hop förvirrade medelålders män.

Angående dissidenter är det svårt hur många det skulle röra sig om utan att ha genomfört en allmän mobilisering. Perioden 1980 till 1990 totalvägrade eller uteblev 15635 personer efter inställesleorder . (http://www.pliktverket.se/upload/146/Totalvagrare.pdf). Som du ser av tabellen är det betydligt färre som vägrar repövningar än GU. Jag vet dock inte hur storleken på de bägge grupperna förhåller sig till varandra.
Om dessa 15635 personer (vissa kanske färekommer flera gånger så det kan vara färre) samtidigt får en inkallelse order kan det leda till oroligheter men det är kanske försumbart och utan relevans i det stora hela.

1. Nej, värnpliktiga under grundutbildning är just under utbildning och inte färdiga. Alltså är de inte del av stående förband, förutom möjligtvis i en svensk definition för att visa på någon form av beredskap som inte finns... Skulle man däremot göra som vissa andra länder och ha typ tre års "grundutbildning", så visst då kan man ha stående förband bemannade av värnpliktiga. Det är visst det som kallas för grå arbetskraft av värnpliktsrådet, att låta värnpliktiga göra det de är utbildade för...
2. Antalet utbildade soldater skulle möjligtvis kunna bli en flaskhals om vi skulle återupprepa andra världskriget med en flera år lång upprustningsperiod. Det torde nog de flesta kunna vara överens om att det aldrig kommer att inträffa igen, om inte annat så av rent ekonomiska skäl.

3. Nu var det svenska folket till stor del outbildade, sök på "kategoriklyvning". Så det var just bland annat utbildning av värnpliktiga som man sysslade med under kriget.

4. "Reservister" är utbildade på någonting, ja. Frågan är bara om de är utbildade på vad de får i händerna tio år efter muck... Erfarenheterna från invasionsförsvarets dagar visar att många utbildades inte ens på vad deras krigsförband hade i mobförråden... Men visst, bo i 20-tält och elda kunde de väl.

Utöver det som redan kommenterats så skulle jag vilja höja ett varningens finger för att anta att det inte finns folk inom de relevanta instutionerna (såväl politiskt som myndighetsmässigt) samt även bland allmänheten som tänker längre än vad löpsidesjournalisterna och de med en (mer eller mindre) tydlig politisk agenda ger intryck av att göra. Därmed inte sagt att det finns gott om folk med en jäkligt knepig inställning till försvarets uppgift som på olika sätt kan skada den omställning som nu sker på olika sätt, både opinionsmässigt och mer handgripligen.

Incidentberedskapen som det ju i första läget handlade om i fallet du refererar till ser jag inte heller nödvändighetsvis talar för din sak. Det är helt enkelt inte så självklart som det kan te sig, speciellt inte som invasionsförsvarstanken ligger så nära i tiden och aldrig prövades "skarpt" i någon större utsträckning.

Kategoriklyvningen är jag medveten om. En tredjedel av VPL fick frisedel enligt försvarsbeslut 1925, har jag för mig. Kategoriklyvningen fick man dock äta upp när tysken kom. Dagens "kategoriklyvning" är likväl mycket större än den var 1939, som jämförelse.
Det finns mycket att oja sig över vad det gäller politik. Att VPL var dåligt insatta i sina vapensystem efter muck beror snarare på den halvhjärtade försvarspolitiken som fördes efter 1968 när antalet repövningar skars ned och så även försvarsambitionerna (Rätta mig om jag har fel).



Självfallet finns det de som inte har en knepig inställning till försvaret, men dessa brukar tyvärr lysa med sin frånvaro till förmån för folk med en barnslig världsuppfattning eller pascifister och folk som inte vet skillnaden mellan ett granatgevär och en granatkastare etc etc (Inte för att jag buntar ihop okunniga med barn men poängen framgår nog). Det finns de som skrattar åt att det finns hot mot oss och det gjorde man även när det faktiskt fanns ett synligt hot i form av Sovjet. Jag vet inte vad fenomenet beror på men antimilitarism verkar vara djupt rotad även om behovet av säkerhet är ett grundläggande mänskligt behov. Förmodligen kan det förklaras med att dessa individer inte är kognitivt medvetna om riskerna eller ett krigs utvecklingfaser och orsak.

Gällande Gåsefjärden vore det ett intressant tankeexpriment att fundera på vad som skulle ha hänt om det inte funnits något invasionsförsvar med VPL. De få bataljoner vi har idag skulle knappast kunna ha hållit den Sovjetiska flottan utanför gränsen, men det kanske inte är upp till diskussion i denna tråd.

(Jag vet inte riktigt definitionen på militarism så tolka det i mitt inlägg som någonting bra som bara gäller den militära delen av samhället .)

Ännu värre var att de utbildades på materiel som de inte skulle ha fått ifall deras krigsförband kallats in. Det var i många fall den bistra verkligheten under invasionsförsvarets tid.

Nu var det ju inte invasionsförsvarets vpl som höll ryssarna utanför gränsen. Snarare de delar av dåtidens försvar som motsvarade dagens insatsförsvar. Dvs de insatsberedda flyg- och sjöstridskrafterna samt i något fall inneliggande årskull. Vilket ganska väl motsvarar vad som skulle kunna sättas in idag, förutom att det förmodligen skulle vara soldater ur IA06 motsv istället för halvutbildade vpl under grundutbildning...

Instatsbrigader är en jättebra idé men de gör inte någon nytta om de snabbmobiliserade/stående förbanden inte kan backas upp av större förband. Det vore i alla fall så i fallet U137.



EDIT:Tanken slant

Exakt vad det beror på spelar dock mindre roll än vilken faktiskt påverkan de har på verksamhet och opinion och där ska man nog inte förutsätta att det är kvällsblaskornas löp som sätter den faktiska dagordningen, det var min poäng.

Instämmer med dieseltrollet men hur tungt den potentiella "uppbackningen" vägde vet jag ärligt talat inte.

Om vi nu väljer C varianten, vem ska i framtiden gå berto, vakta FM:s prylar m m när soldaterna har semester/ är för få?
Securitas/G4s/Falck PMC?
Vilka som får den äran med dagens system vet vi ju...

Värnplikten bör nu inte var kvar för formens skull, men finns det något annat system som bättre tillser att FM består/företräds av de individer som motsvarar tjänstens krav, värdegrunder m m?
Hävdar inte att pliktverket har gjort ett klockrent jobb genom åren, men någon ordning har det iaf varit.

/M

Tveksamt, tror jag. Att tycka att plikten vore bäst som historia är snarare liberalism än utilism (medlen är viktigare än ändamålet).

Som jag redan skrivet ger ökad mängd tänkbara soldater ett bättre urval, av logiska skäl.

I dagens utbildningssystem så rycker hela vplkullen in och ut samtidigt, därav uppstår luckor med dagens terminssystem. Ett framtida system med yrkessoldater/-sjömän torde alltid ha förband redo att lösa enklare bertouppgifter. Att "vakta FM:s prylar" löses redan idag av civilanställd personal/civila vaktbolag på många förband.

Tja, vad sägs om ett normalt anställningsförfarande? Trots allt så lyckas alla företag och myndigheter få tag i uppenbart lämplig personal utan att genom tvång få alla 18-åriga män att infinna sig för tester...

De flesta företags och myndigheters möjligheter att kraftigt utöka, vid behov mångdubbla, organisationens personalstyrka är dock högst begränsad.

Ja, men nu diskuterar vi väl en förändrad personalförsörjning i dagens situation? Dvs, det handlar inte om några kraftiga svängningar i antalet anställda utan nivån är hyfsat konstant över tiden.

Pliktlagen skulle ju finnas kvar och kunna aktiveras vid behov, som när det blir läge att "kraftigt utöka, vid behov mångdubbla". Om man då kan skaka fram utrustning vill säga...

Bevakningen av manga amerikanska installationer, samt kontroll vid in- och utpassering, skots idag av pistolbevapnade "contractors". Fungerar alldeles utmarkt....

Om man kan det, precis. Och har möjlighet att låta hela den befintliga personalstyrkan ägna sig åt utbildning av nyinryckta.

Jag skulle ändå föredra att ha utbildat folk i reserv. Vilket ett pliktsystem med kontinuerlig utbildning av nya kullar gör möjligt.

Om jag inte missminner mig har Danmark löst det hela på ett - enligt min åsikt - bra sätt.

i. Mönstra alla. (Här anser jag att även alla kvinnor skulle ingå.) Lysande tillfälle att nå ut med information och kartlägga underlag och kompetenser. Varför inte utöka frågorna till att inkludera mer än i dagsläget..? (Frågar de fortfarande inte om vilka språk man kan?)
ii. Bemanna förbanden i 1:a hand med frivilliga. Om det inte räcker, lotta och/eller placera efter kompetens med stöd av pliktlagen.
iii. Kontraktsanställ vissa kategorier efter utb, under en begränsad tid. Är vederbörande så intresserade att de vill fortsätta efter 4-5 år får de bli yrkes- eller reservofficerare.

Tycker,
Pontus

Appappapp...det har bara gått 16 år efter Sovjetunionens fall och 14 år efter första Bosnien-missionen...och det är bara några hundratusen svenskar som är flytande i arabiska, spanska, serbo, turkiska eller persiska...hur skulle FM ha hunnit fundera igenom att vi kan behöva annan språkkompetens än inom ryska, och hur man skulle kunna rekrytera den...?

Sist jag frågade hänvisades till Personuppgiftslagen enligt vilken det inte är OK att registrera etnisk härkomst.
Det argumentet tycker inte jag håller alls. Det som i första hand är intressant, iaf för mig, är ju vilka språk/kompetenser den mönstrande besitter, inte varför personen i fråga tillförskaffat sig dem eller om det var 'hemma' i Damaskus eller Åmål, vid Uppsala universitet eller Univ of Karachi.

Vid tillsättandet av specifika befattningar måste sedan - givetvis - hänsyn tas till varje individs bakgrund, men det görs ju redan idag.

[edit]Stavning[/edit]

Ja, men då blir konsekvensen att man har reserver av hyfsat utbildad personal men inga som är riktigt bra... Och att man får göra om många delar av utbildningen när man ska sätta ihop nya förband som ska användas eftersom man inte får använda de som nyss utbildades förrän det blir krig på riktigt...

edit: Dessutom ska vi inte glömma att även yrkesförsvar har en reserv av tidigare anställda. Precis som man kan vara krigsplacerad som värnpliktig så skulle man kunna vara det som före detta anställda. Och då kanske ha lite mer att tillföra om man mot förmodan skulle bli inkallad.

Okej, då pratar vi förbi varandra. Jag har inga problem med att vissa soldater kontraktsanställs. Jag vill bara att det ska finnas tillräckligt många vid ett större behov och att så många ungdomar som möjligt kommer i kontakt med militär verksamhet.

Däremot tror jag att man ska vara lite försiktig med att sätta likhetstecken mellan yrkesanställning och hög kompetens. Vi har värnpliktsförband i Sverige där den direkta militära kompetensen på individnivå är mycket hög. Det är ytterst tveksamt om vi haft lika bra fallskärmsjägare och vagnchefer om de varit yrkesanställda. Och i utlandstjänst tror jag inte att man kan säga att yrkessoldater och -officerare varit mycket mer framgångsrika än reservare och soldater med huvudakligen civilt förvärvad kompetens.

Diskussion är alltid bra, då undviker vi konformism... Frågan är då bara vad som är "tillräckligt många"? Och hur mycket får det kosta att utbilda folk bara för att de ska komma i kontakt med militär verksamhet?

Kanske inte mellan yrkesanställning och hög kompetens, men definitivt yrkesanställning = längre tid i befattning = mer praktik/erfarenhet/övningar. Den militära kompetensen på individnivå må vara mycket hög vid muck, men hur länge varar det? Sedan är frågan hur pass bra förbanden blir, det är inte många förbandsövningar som hinns med på ett utbildningsår innan den stora massan försvinner. Att reservare/civila gjort bra ifrån sig i Utlandsstyrkan kan inte ifrågasättas, men då har det också varit frågan om tillfälligt sammansatta förband som fått byggas upp inför varje insats. De förband som utbildats/samtränats under nästan ett år däremot får ju inte användas... Till sist kan man ju också ta den gamla sanningen att våra utlandsförband har gjort väldigt bra ifrån sig när det handlat om annat än ren strid. Hur de skulle fungera i rena stridsuppdrag finns det inte så många exempel på att man kan dra några egentliga slutsatser.

Tillräckligt många är mångdubbelt fler än vad vi skulle ha råd att ha anställda. Att ge ungdomar en kortare kurs omfattande ordning & reda, grundläggande sjukvård och grundläggande skogsvana skulle vara mycket billigt i förhållande till annan militär verksamhet.

Post 55 i denna tråd beskriver hur jag nu ser på detta.

@Vysotskij

Jag blir inte riktigt klok på exakt vad du vill. Å ena sidan så vill du att alla ska göra någon form av riktigt kort grundutbildning, för att på så sätt ha stor mängd personal med någon slags utbildning ifall det blir aktuellt med en återtagning. Å andra sidan (post 55) så förespråkar du ett system som nog skulle vara lämpligt för personalförsörjning av Utlandsstyrkan, men som definitivt inte skulle skapa några krigsförband som vi har idag. Vad är det jag missar egentligen?

Angående korttidsutbildning så uppfattar jag det som att ÖB/FMs enligt model B vilja är vi för eller senare ska gå ifrån systemet med att alla värnpliktiga som tas in gör 2 terminer. Utan att man låter även termin 2 vara frivillig. Man pliktar in personal till Termin 1. Efter termin 1 plaseras man i de nationella skyddsstyrkorna/territorialförsvaret/hemvärnet liknande. Därefter tar man ut frivilliga till termin 2 som sedan plaseras i nationella insatsförband eller liknande som förhoppningsvis kan kallas in oftare för KFÖ under något sorts beredskapskontrakt. Dessa förband blir antagligen de bäst utrustade och mest motiverade förbanden i det rent nationella försvaret och kostar inte särklit mycket att upprätthålla då de bemannas av frivilliga värnpliktiga.

Termin 3 blir sedan det naturliga steget för de som känner att de vill satsa på en karriär inom försvarmakten som soldat. Dessa förband som skapas i Termin 3 systemet blir mer lika yrkesförband i andra länder och används mer frekvent för utlandsuppdrag osv. Soldaterna får betalt och kan antagligen anställas på lite längre kontraktstider än vad vi idag är vana vid, typ 3-4 år inklusive utbildning.

Det är väl inte så långt ifrån vad Vysotskij menar??

Det första är mer en med en halv GSU utökad mönstring än ett sätt att skapa soldater. (Är inte ens säker på att det bör vara vapen inblandade.) Varför det inte skulle skapas krigsförband av mitt förslag i post 55 förstår jag inte. Tänker mig ungefärligen att ett drygt kompani (med helårsutbildade) muckar per mekplattform varje halvår. Borde gå att använda både inom och utom rikets gränser, samt - om alla ges grundläggande färdighet som gruppchef - som personalstomme i det fall försvaret behöver utöka sina ramar.

Varför det inte skulle bli några krigsförband som idag? Därför att det aldrig kommer att bli några förband där personalen har utbildats och övats tillsammans undet ett år som vi har det idag, utan det kommer att finnas ett antal individer som har utbildats vid lite olika tillfällen och sedan under kortare tid förs samman. När man dessutom ska lägga en del av tiden på att utbilda alla till chefer så tappas ytterligare effekt för krigsförbandet.

Men det kommer nog att vara ett ypperligt system för att skapa rekryteringsunderlag för Utlandsstyrkan.

Nu tror jag att du tolkar mig rätt frikostigt. Varför skulle man inte kunna slut- och repöva i högre förband med mitt system?

Jag var lite väl snabb i mitt föregående svar pga tidsbrist, utvecklar det nu istället.


Efter ett halvår ska man alltså kunna välja att mucka. Att utbilda korttidssoldater har provats tidigare och då konstaterades att de helt enkelt inte räckte till. Detta var då väldigt enkla förband med begränsade uppgifter, typ "försvara motståndsområde". Alltså borde man kunna anta att utbildningstiden blir ännu mer otillräcklig idag. Däremot blir dessa nog rekryteringsbara för HV, men just nu väljer jag att inte gå in i jordgetingsboet "är HV användbara krigsförband". Att krigsplacera dem i andra förband ser jag dock inte som rimligt, utan de får väl hamna i utbildningsreserven.

Resultatet för de som stannar kvar? Ja, de förband som börjat byggas upp under den första terminen slås sönder. Att tro att hela plutoner/kompanier mangrannt väljer att skriva på torde vara en utopi, utan man får helt enkelt sätta samma nya med allt vad det innebär av FIRO, samträningsbehov mm.

Av de som väljer att stanna kvar efter termin 1 så kommer alltså de bästa att försvinna i alla fall, eftersom de då ska gå skola. Visserligen kommer väl motsvarande tillbaka från föregående skola, men då har vi återigen det där med samträning/ensning. Att sedan ge alla chefsutbildning i någon form tar som jag skrev tidigare tid och kraft ifrån förbandsutbildningen.

Och då blir det inte förbandet som åker på mission, annat än till namnet.

En annan fråga man kan ställa sig är, "hur många måste vi kalla in för att få ut ett kompani om ett år"? Eftersom det finns ett stort inslag av osäkerhet hur många som vill fortsätta efter en termin så får man nog räkna med att ta in minst tre gånger så många som man vill ska mucka ett år senare.

Visst kan man nog få till en slutövning med ditt system. Men det är inte slutövningen i sig som skapar ett färdigt krigsförband, slutövningen är den sista utcheckningen av ett förband som har utbildats/samtränats i nästan ett år. Det är det senare som jag ser blir på gränsen till omöjligt att uppnå med ditt system.

Idén med att rekrytera gruppchefer ur föregående kull är inte dum. US Army provade detta på 80-talet och kallade det Cohesion Operational Readiness and Training (COHORT). I korthet gick det ut på att man rekryterade en hel bataljons soldater och utbildade dem som ett förband redan från början. Bataljonen fungerade sedan som ett förband under soldaternas kontraktstid och upplöstes sedan. De som visat sig lämpliga och var villiga skickades till skola och kom tillbaka som gruppchefer till en nyrekryterad bataljon under uppsättning. Systemet visade sig vara helt överlägset den individuella utbildningen/ersättningen som man tillämpat tidigare men fick ändå stryka på foten eftersom det blev för dyrt även för USA.

Skulle man tillämpa något liknande i Sverige så skulle man då rekrytera nya gruppchefer ur det färdigutbildade/hemförlovade förbandet. Problemet då är att man decimerar detta förband, förmodligen på dess bättre soldater dessutom.

Några saker:

Sexmånaderssoldaterna kommer att vara frivilliga, varför målen för dem kommer att kunna vara högre än vad de var för femmånadersvärnpliktiga; kanske i nivå med den 7,5-månadersutbildning som var standard i Armén till för ett par år sedan.

Att skilja på dem som ska göra ett halvår och dem som ska göra ett helt år (och dem som ska bli gruppchefer) görs nog efter tre-fyra månader i mitt system. Det innebär att ett lägre skytteförband kommer att ha minst åtta månaders samträning plus förberedelse för utlandstjänst plus repövningar. Det motsvarar vad dagens värnpliktssystem ger om man indelar folk efter GSU. Dessutom kommer gruppcheferna i mitt system att ha en längre utbildning än någonsin tidigare och vara uttagna på fler meriter än mönstringsresultat, utan att man behöver vänta till att de gjort en hel värnplikt som soldater.

Att ge alla grundläggande gruppchefskompetens och gruppchefer grundläggande plutonchefskompetens gör både förbandet mer flexibelt och ökar attraktiviteten i att skriva på för en lång värnplikt. Fördelarna med det tror jag uppväger eventuella nackdelar med avbrott i förbandsutbildningen. Om den övade truppen är folk under GSU så får man också befälsförstärkning och en tydlig koppling mellan kullarna.

Baserat på vad jag läser här på forumet tror jag att missionsförbandet kan bli en bra mix mellan yngre samtränade lumparkompisar och folk med större erfarenhet. Om något skulle jag snarare oroa mig för att alla kommer att vilja åka utomlands med sitt värnpliktsförband (hellre än att vänta till senare i livet), så att personalen blir för ung.

Hur många förband är idag samövade i större enheter än halvbataljon före slutövning?

Problemet med "målen för femmånadersvärnpliktiga" var att de inte uppnådde dem... Visst kanske man kan hoppas att frivilliga sexmånaderssoldater skulle kunna motsvara pliktiga 7,5-månaders, men var det inte värnpliktiga vi talade om? Eller skulle alla vara frivilliga från början? Det framgick inte riktigt av ditt inlägg. Sedan är det ju så att 7,5-månaderssoldaterna leddes av 10-och 15-månaderschefer. I ditt scenario kan jag inte se något sådant för de som muckar efter sex månader, så jag är fortfarande tveksam till att de är användbara till någonting förutom som rekryteringsunderlag för hemvärnet. Vilket kanske är gott nog, men man skulle nog kunna hävda att staten har slösat bort ett halvår av deras liv...

Detta låter helt klart mycket bättre än det ursprungliga. Men fortfarande, enterminarna får nog ses som "spill".

Tja, kanske blir det mer flexibelt. Å andra sidan har jag dåliga erfarenheter av förband där "alla är chefer" så jag är inte så säker på att det är en fördel för förbandet även om det kan vara bra för en framtida rekrytering till Utlandsstyrkan.

Det kommer säkert att bli jättebra förband i Utlandsstyrkan. Men min utgångspunkt var att krigsförbanden i Sverige kommer att bli lidande.

Nu vet jag inte exakt hur det ser ut i Armén. Men i Flygvapnet så har förbandet innan utbildningen haft minst en längre övning i samma konstellation som under slutövningen och dessförinnan har man utbildats tillsammans under hela året.

Sammanfattningsvis, jag sågar inte ditt "post 55"-förslag helt av. Men jag ser att det kommer att vara mer inriktat på att producera bra rekryteringsunderlag åt Utlandsstyrkan än krigsförband. Och det kommer att kräva stora överintag, något som acceptansen inte är särskilt stor för längre.

Nej, som framgår tror jag att det är en bättre politik än att göra soldattjänsten helt till en yrkessysselsättning, vilket var ditt förslag. Acceptansen bryr jag mig inte så mycket om när jag designar mina teoretiska idéer, men jag tror ändå att den är högre än för ett fullständigt yrkessoldatsystem.

Nu kanske det blev så mot slutet, men min avsikt var inte så mycket att argumentera för ett renodlat yrkesförsvar som mot tanken att värnplikt skulle vara den enda, bästa och slutliga lösningen som vissa verkar tro.

Ett vanligt argument för att behålla värnplikten är att man då får in dem "i systemet" som annars aldrig hade ägnat en tanke åt Försvarsmakten, istället för att bara få in sådana som redan vill bli soldater. Jag förstår tanken bakom det argumentet, men jag undrar i alla fall om inte "värnpliktskramandet" åtminstone till en del beror på gammal vana och institutionell tröghet. Det är ju t ex ingen som hävdar att vi ska plikta in poliser för att få in sådana som är lämpliga men egentligen inte hade tänkt bli polis, och slippa att bara få sådana som verkligen vill bli poliser. Ändå så verkar polisen lyckas ganska bra med att attrahera folk och samtidigt inte få in alltför många rötägg. Ett annat argument för värnplikt är "folkförankring", men även där jämför jag med polisen. Varför ska det inte behövas folkförankring i den våldsorganisation som trots allt berör den vanliga människan betydligt oftare än Försvarsmakten?

Har inte värnplikt blivit mer religion än baserat på dagens behov?

Återigen, det är inte många som tror att polisen kan behöva mångdubbla sin organisation på det sätt Försvarsmakten har haft som uppgift. För övrigt tror jag att det hade varit en ganska bra idé att låta folk göra sin plikttjänstgöring hos Polisen, innan man de facto avskaffade plikttjänstgöringen. Jag är inte övertygad om att Polisens rekryteringspolicy idag funkar optimalt.

Men numera så har ju Försvarsmakten inte det som uppgift att kunna mångdubbla sin organisation, så det argumentet för värnplikt kan jag heller inte köpa längre. Och även om så var fallet så skulle det gå alldeles utmärkt att som t ex USA ha en "vilande" värnplikt som utlöses vid behov.

Se post 124. Om FM helt fråntagits möjligheten att krigsplacera folk efter muck är det i alla fall något jag - och den som skickade min senaste krigsplaceringsorder - har missat.

Vad har post 124 att göra med saken? FM krigsplacerar personal, ja. Däremot har uppgiften att vara förberedd på någon form av massiv återtagning utgått. Att man ska kunna växa och minska över tiden är en annan sak, det har ju även polisen gjort och gör.

Håller med.

När hände det? Om sant så måste jag börja läsa på bättre - det hade iaf jag missat fullständigt... Trodde 'återtagningskonceptet' fortfarande var en (reell) politisk villfarelse.

Återigen, mönstra alla. Informera alla om vilka möjligheter som finns. Inventera (testa?) alla intressanta kunskaper/färdigheter (språk, utbildningar m.m.)

Att utöka tjg-möjligheterna till annat än rent militära funktioner är ngt som funnits i många andra länder med vpl-system och något jag personligen tror kan vara väldigt bra. Både för individen och samhället.

Det försvann i och med FB04.

Flera värnpliktskullar med krigsplacering blir tillsammans fler än en kull anställda soldater.

Ok, då har vi talat förbi varandra. Jag har tolkat "mångdubbla sin organisation" som att FM skulle börja öka sin organisation = återtagning, inte sätta de befintliga krigsförbanden på krigsfot. Men om vi nu ska prata krigsförband så har ju även polisen förband som de kan kalla in - SBP. De är frivilligt rekryterade och har tecknat avtal om tjänstgöring, så uppenbarligen finns det ett alternativ till just värnplikt...

Huruvida flera värnpliktskullar blir fler än en anställd kull beror ju helt och hållet på hur stora kullarna är samt hur pass länge de värnpliktiga är krigsplacerade, eller hur? Återigen, jag har inte velat hävda att yrkessoldater är den bästa vägen, bara att värnpliktsförsvar inte är den enda tänkbara. Dessutom finns det inget som säger att yrkessoldater måste vara heltidsanställda...

Ja, men om man årligen ska ha en kull om säg 5 000 värnpliktiga under fanorna, vilka kan krigsplaceras i 10 år (vilket alltså är att mångdubbla organisationen i min vokabulär; ledsen om det inte framgått), så måste du ha 50 000 anställda för att komma upp i en lika stor numerär. Det blir dyrt.

Och vad är definitionen på en yrkessoldat om inte en heltidsanställd soldat? Är det reservsoldater på kontrakt så tror jag nog också att det är en del av framtiden. Samtidigt vill jag gärna att ungdomar fattar det beslutet efter att ha mött militär verksamhet, vilket jag tror lättast görs pliktvägen.