Om Israels krigföring:
Det framstår som betydligt mer militärt motiverat att genomföra räder med markförband in i södra Libanon, än att bomba mål över hela landet. Markförband är förmodligen det enda någorlunda säkra sättet att komma åt Hizbollahs bunkrar, förråd och truppkoncentrationer. Med stöd av goda underrättelser bör Israel också ibland kunna inringa och döda/fånga Hizbollahkrigare, med en kombination av pansarförband, helikopterburet infanteri och specialförband.
Däremot framstår mycket av bombningarna i övriga landet som mer och mer kontraproduktiva. Som nämnts i tråden verkar den militära nyttan av att bomba Beiruts flygplats vara minimal, liksom olika angrepp på hamnar och vägar.
Och när det gäller att jaga/döda nyckelpersoner inom Hizbollah blir jag mer och mer säker på att det är rent kontraproduktivt. DN hade en
artikel i går där reportrarna hade besökt södra Beirut: ”Sjuvåningshus efter sjuvåningshus i ett flera kvadratkilometer stort område har raserats helt eller delvis. […] Inte ett enda av tjugotalet hus har skonats.”
Bara militära mål?
Besöket anordnas av Hizbollah, som givetvis är part i målet. Vidare är det naturligtvis vidrigt av Hizbollah att anlägga bunkrar och vapenförråd i civila områden. Självklart antar Hizbollah att en sådan strategi dels ska avskräcka Israel från att anfalla, och dels att, när de väl bombar, att det ska bli gott om bilder på skadade och dödade barn att sprida över (arab)världen.
Som
framkom efter Irakkriget är det svårt/omöjligt att döda enskilda personer med luftangrepp, oavsett hur god precision bomberna har. Vad som däremot är säkert med ”strategiska angrepp” i urbana områden är att de leder till många civila offer. Något som är nästan lika säkert är att det dessutom föder ett starkare motstånd och leder till fler sympatisörer för Hizbollah.
Jag är fortfarande mycket tveksam till att Israel i tillräcklig grad väger de högst eventuella militära vinsterna med dessa bombningar mot de säkra civila förluster, och det nästan lika säkra långsiktiga stärkandet av Hizbollah som angreppen leder till. Jag tror att Israel på både kort och lång sikt skulle vinna på att avstå från dessa flyganfall (och artilleribeskjutning), och i stället lägga tyngdpunkten på begränsade och kortvariga markoperationer.
Libanons regering:
Det är svårt att se att Libanons regering skulle kunna ha agerat särskilt annorlunda. Först är landet sönderslitet av ett femtonårigt inbördeskrig. Sedan ockuperas det av Israel, men framförallt Syrien. Givet att Syrien stannade till förra året, och att landets säkerhetstjänst fortfarande sägs ha stort inflytande, känns det mycket tveksamt att Libanons regering på denna korta tid skulle ha kunnat skaffa sig förmåga att hantera Hizbollah (som ju sägs stå nära Syrien). Till detta kommer Hizbollahs starka ställning som politiskt parti, social rörelse, vidrig terrororganisation – stat i staten. För att inte tala om latenta motsättningar mellan olika befolkningsgrupper i Libanon, och riskerna för ett nytt inbördeskrig.
Hade omvärlden tidigare krävt att Syrien skulle dra sig ur, kraftigare stöttat den libanesiska regeringen och erbjudit hjälp med avväpning/inlemning av Hizbollah, hade kanske situationen varit annorlunda och, i annat fall, Libanons regering förtjänt av mer kritik.
Internationell närvaro:
För att det ska fungera att skicka en internationell kontingent måste den vara tillräckligt kraftfull för att kunna kontrollera och avväpna Hizbollah, annars kommer Israel att betrakta den som irrelevant (och från tid till annan fortsätta sina militära operationer). Samtidigt kommer naturligtvis Hizbollah att motsätta sig att kontingenten ges ett kraftigt mandat, stor styrka och tung utrustning. Skönt Moment 22…
Om en styrka tvingar sig in, mer eller mindre mot Hizbollahs vilja, finns det risk att den uppfattas som motståndare, och att Hizbollah kör en repris på sina attacker mot USMC och Frankrike i Beirut 1983 (där lastbilsbomber dödade 100-tals utländska soldater). Irak är ett annat exempel på kraftiga friktioner mellan utländsk trupp och rebeller/terrorister.