"Man behöver inte ens träffa objektet med AG90, eftersom tryckvågen (på diametern mellan 3-5 cm) sliter med sig tex en kroppsdel.
Inte ens vid gisslantagande eller liknande vid fredstid skjuter man med AG90, eftersom det blir jobbigt och samla resterna av kroppen man träffat."

Jag tycker att det här låter orimligt. Jag kan köpa att en .50 cal-kula vid träff för förödande effekter med sig, men vid miss? Än mindre troligt låter det att tryckvågen skulle "slita med sig" kroppsdelar... Jag lyckas inte googla fram något om det här på nätet, så frågan är nu om någon här kan hjälpa mig att avfärda det här som en myt, alternativt visa på att killen faktiskt har rätt?

Har polisen AG90 i Sverige?
Den amerikanska versionen används definitivt i fredstid eftersom .50 cal behövs om man skall skjuta igenom frontrutan på ett passagerarflygplan.

Jag har svårt att tänka mig att det är annat en en myt, har också hört samma sak av div personer men heller aldrig kunnat verifiera det. Om nu tryckvågen runt själva kulan skulle vara så stark att den kan slita bort en kroppsdel skulle inte det isf innebära att en direktträff i bröstkorgen skulle få densamme att i princip explodera?

Enligt Newtons tredje rörelselag är rörelseenergin i kulan lika stor som den energi som överförs till skyttens axel genom rekyl. Under färden genom luften överförs en del av kulans energi till den omgivande luften, vilket ger upphov till en tryckvåg. Eftersom kulan inte faller till marken efter några meter går det att dra slutsatsen att tryckvågens energi är flera storleksordningar mindre än kulans.

Alltså - eftersom rekylenergin inte separerar skyttens arm från kroppen kan inte heller tryckvågen från kulan, som är mycket, mycket svagare, slita bort kroppsdelar.

Jag har bortsett ifrån att AG90 har mynningsbroms som minskar rekylen till runt hälften, men det är oviktigt i sammanhanget eftersom tryckvågen som sagt ändå bara motsvar en bråkdel av den totala rörelseenergin i sammanhanget.

/mdn

Dock måste man ta i akt att rekylenergin överförs till skyttens arm under en längre period än vad kulans energi överförs till det man träffar. Ändå inte särskilt troligt att huvudet flyger av om 0.50 cal kula viner förbi men jag skulle inte vilja vara där för skytten har förmodligen redan dragit iväg ett till skott

Jag vill minnas att detta diskuterats i någon tråd i forumets begynnelse (dvs runt 2002) och jag tror tom att jag var delaktig i trådens skapelse....

det är dock bara en ytterst svag minnesbild jag har, men det kan ju vara värt att försöka söka fram iaf.... (om inte annat så har det defenitivt diskuterats projektilers och tryckvågors verkan mm)

Hur stor är en kroppsdel? Är det ett öra, eller ett ben?

Med det resonemanget skulle man ju inte behöva ödsla verkandelar på artileriet. Det skulle ju bara vara att dra in dem i målet och så skulle folk slitas i stycken när de ven förbi.... Eftersom diametern är så mycket större skulle det säkert funka på upp till en meters radie

/martinator

Ag 90 Har väl vad jag förstår en rätt massiv rekylbroms? Och även med den så är effekten rätt påtaglig för skytten..

Om det gäller AG90 vet jag inte men under en förevisning av en läkare som hade
varit verksam i Afganistan under 80-talet fick vi se (mycket ...grafiskt, huga) hur en kula
från AK-47 (74?) kunde ge svåra köttskador även vid en närmiss.

Det intressanta mätetalen är både deponerad energi och impuls. Alla manicker
i vapnet som sänker impulsen gör stor nytta.

Vad gäller tryckvåg så är min erfarenhet från utbildningar och föreläsningar den att den sällan sliter sönder men ofta orsakar skada och/eller ger vävnadsdöd. Vid en föreläsning av narkosläkare som tjänstgjorde på det svenska fältsjukhuset i somalia visades bilder på skottskador där tryckvågen orsakat skador med en radie av 10-15cm men detta gäller vid TRÄFF. Att en "nära miss" med 50.BMG troligen upplevs om obehaglig tvivlar jag inte på men att enbart tryckvågen från en projektil skulle slita loss kroppsdelar ser jag som näst intill omöjligt. Huruvida ett blåmärke skulle kunna uppstå vet jag inte men det är inte otroligt.

förtydligande: dom skador som visades var alltså död vävnad där blodkärlen spruckit av tryckvågen och vävnade dött av syrebrist inte uppslitna hål.

Hej.
När jag utbildade priskskyttar 1987 tog jag första gången upp frågan om tryckvågsverkan vid miss.
@persson_insats, nära miss? Är det en träff eller??
Peter Krantz på rättsmedicin i Lund svarade då att den INTE sliter loss något av bara tryckvågen.
Som någon skriver så uppstår det däremot både primär och sekundärt kavitet i sårkanalen vid en träff. Om inte projektilen stöter emot någon skelettdel så kommer den att efter c:a 14 cm, 7,62x51, att ha vänt sig om och rör sig framåt med bakdelen först. Denna rotation orsakas av att projektilens tryckpunkt och tyngdpunkt befinner sig på olika platser i projektilen.
Efter dessa 14 cm har projektilen alltså vänt och rör sig med blyet först och en fördröjd och reduserad "blyspetsverkan" uppstår. Om projektilen inte avsätter all sin energi på vägen så kommer den att lämna kroppen genom att först spänna ut huden som sedan brister i ett stjärnformat mönster. Hela sårkanalen kommer att ha utseendet av ett vinglas utan fot, där projektilen går in i "foten" och ut i "öppningen".
Den sårkanal som härvid skapas är den primära kaviteten men projektilen trycker även utåt sidorna under sin framfart, ljudbangen då projektilen rör sig fortare än ljudet. Denna tryckvåg skapar en pulserande kraft som förstör vävnaden utanför den primära kaviteten och kallas sekundär kavitet. En ganska omfattande vävnadsdöd inträffar i den sekundära kaviteten som gör att sår revisionen, den vävnad som måste skäras bort vid en operation, blir ganska omfattande.

En passus är att man genom tryckvågen kan bedöva t.ex. en känguru genom att skjuta mellan öronen. Detta är en metod som används vid infångande av vilda kängurus.

Fritt ur mitt goda minne.

Om den påstådda myten att kulor även vid nära miss orsakar skada på människokroppen stämmer, varför håller då vanliga papptavlor ihop när de blir träffade?

Kulhålet från en AG90 i en papptavla blir cirkelrunt och 12,7 mm i diameter.

Kulhålet från en AK5 i en papptavla blir cirkelrunt och 5,56 mm i diameter.

Om AG90 (egenskapen tillskrivs då och då även AK5) har den effekten - borde inte papptavlan vara i det närmaste pulveriserad då? En papptavla är ju betydligt vekare än en mänsklig arm.

@EO4.

Som jag frågade här ovan.
Nära miss är det en träff eller en miss nära målet?
jmf. med "det var nära att jag missade".

Det tråden handlar om är när du inte träffat kroppen överhuvudtaget...

Hallelujah!
Antligen ngn som tanker innan han spekulerar.

En gevarskula ar ju av naturen konstruerad for att "flytta sa lite luft som mojligt" alltsa att skapa sa lite tryckvag som mojligt efter som stor tryckvag = stor energiforlust = kortare rackvidd/verkan..

Allt detta om skador uppkomna genom narmissar da projektilen inte over huvud vidror ngn vavnad ar bara tomma spekulationer..

Sa please, kan vi bara komma overens om att det INTE uppkommer nagra skador?

[OT] Handlar det om att permanent "bedöva" den då eller? :P [/OT]

*Kunde inte låta bli *

Jag har en f d kollega inom polisen som vid ett ingripande mot en brottsling beväpnad med Kpist fick en 9 mm-kula genom byxbenet på overallen. Kulan rispade inte ens benet, men hade såväl in- som utgångshål i tyget. Detta var före min tid inom polisen så jag har inte sett det själv, men enligt utsago från sjukvårdspersonal, honom själv samt kollegor fick han ett gigantiskt blåmärke som täckte hela underbenet.

Så det är nog inte osannolikt att en "mycket, mycket, mycket nära" projektil kan medföra rejäla skador. Hur stort steget är från blåmärke till att slita av hela lemmar törs jag inte spekulera i, men det kan nog rimligtvis inträffa bara kaliber - och framför allt hastighet - är tillräckligt stora.

Det förefaller mig dock vara ett problem av högst akademisk karaktär, då de flesta av oss gör allt vi rimligen kan för att undvika att bli vare sig träffad eller nästan träffad.

Vilket väl borde vara förhållandet för den del av papptavlan som befinner sig i omedelbar närhet till hålet där kulan passerat? Kulan har ju "Missat" den delen av papptavlan, så att säga.

Papperet 5 mm till höger om kulhålet är väl principiellt jäförbart med EO4:as hud om en kula passerar 5 mm från huden? Om papperet inte är söndertrasat, varför skulle EO4:as hud och underliggande vävnad då vara det?

Fast FMLOG kanske har utvecklat något überpapper till försvarets pricktavlor?

Detta är nog mest en fråga för någon professor i fysik/expert på olika materials egenskaper och elasticitet. Blåmärket på kollegan jag nämnde innan är ju onekligen svårt att förklara om man jämför med papptavlan. Å andra sidan har väl de flesta fått förevisat skillnaden att skjuta i tom och full plastdunk.

Man kan ju som amatör fråga sig varför det känns konstigare att slå hammaren direkt i städet jämfört med att lägga ett på ytan till synes lika hårt materal mellan.

Jag väntar med spänning på en förklaring till tryckvågsproblematiken...

liten helt ovetenskaplig fundering: tag ett stycke bräda slå denna med måttlig kraft mot papptavlans framsida (platt mot platt) gör om samma manöver mot närmaste kamrat vem får ett blåmärke (din egen efterföljande blåklocka ej inräknad)?

förtydligande: nära miss = miss nära målet, "strykare" alltså det tråden handlar om.

Det ligger nog i papptavlors inneboende natur att de inte får blåmärken.

Så om vi gjorde uniformer av papper...

Det finns bättre ställen att skjuta en känguru på om man vill "permanentbedöva den"
Däremot kan man kanske permanenta kängurun med tryckvågen genom att skjuta mellan öronen, om dom nu har hår


En miss alltså.

Hur ligger det till med explosiv 12.7-ammo? Kan det vara den man tänkt på?

(med reservation för att jag är tveksam till att man får sådana skador på flera meters håll, oavsett vilken am man menar)

Om projektil + hastighet är avgörande, vad händer vid nära miss från strvpilproj?

Det fordrar ju att ammon skall explodera och passerar bulan bara en lem smäller den ju inte för d!

Nä, det gör den ju inte. Men jäklar vilken effekt om det funkade!

Jag tycker det här låter som en ny version av de gamla myterna från M16:s ungdom: Elaka USA:s "höghastighetsvapen" som utan att kulorna ens träffade slet armarna av de stackars vietnameserna.

Jag är tämligen övertygad om att vi diskuterade detta tidigare... lyckas dock inte hitta tråden. Vi tar vissa grundläggande fakta i stolpform:

• För att slita itu något krävs energi.
• Som redan har konstaterats gäller energiprincipen: energi kan inte förstöras eller nyskapas... bara ändra form.
• Kulor har bara en slags energi som vi behöver bry oss om: rörelseenergi... d.v.s. en energi som blir högre med (kvadraten på) hastigheten. När energin minskar, då minskar även hastigheten.
• När en kula har sönder något minskar kulans hastighet. Det är rörelseenergin i kulan som blir rörelseenergi i målet när det flyger i alla riktningar och därmed slits sönder

Om vi antar att en tusendel av den energi som en kula har när den lämnar pipan räcker för att slita av en kroppsdel (1)... då måste alltså kulan under den nära passagen av denna kroppsdel lämna ifrån sig 1/1000 av sin energi. Detta betyder att på ca 2 dm (2) så tappar kulan 1/1000 av sin rörelseenergi. Detta betyder att efter 1000 x 2 dm = 200 m så har kulan lämnat ifrån sig all sin energi och faller därmed ned till marken med en hastighet av 0 m/s.

Ergo utmanar jag alla som säger att en AG90 kan slita av kroppsdelar utan att ens nudda vid målet att ställa sig 300 meter framför mynningen på en skarpladdad sådan bössa... för om deras påstående är sant så är kulan garanterat ofarlig vid 300 m.

/J

(1) Och då har vi ändå räknat generöst... det behövs mer egentligen...det är orimligt att antaga att en AG90 kan skjuta av 1000 kroppsdelar med ett enda skott
(2) Ungefär så brett som en kroppsdel är.

Om man ser det på ett annat sätt så kommer aldrig kulan, teoretiskt, aldrig kommer ner i 0 m/s.
Vi skall räkna bort en 1/1000 vid varje 2 dm. Dvs vid v 0,4 skall vi räkna bort 1/1000 av den energi som finns kvar. Detta gör att vi aldrig når 0m/s

Som en anekdot kan jag nämna att jag stått, snett, framför större bössor än så, strv 103 med en 10,5 cm kanon. Jag kan intyga att det inte var projektilen som gjorde att jag flög som en vante. Kul var det, inte :P

Ni har med andra ord kommit fram till en del häpnadsväckande fakta.....
dels:
-att en kula inte kan slita loss lemmar för att rekylen från vapnet inte kan slita loss armen på den som skjuter!!
dels:
-att en .50 projektil aldrig kommer att stanna....den kommer för evigt att färdas i skjutriktningen, bara under lägre och lägre hastighet
och slutligen:
-att alla som påstår nåt annat gärna får prova teorin genom att beskjutas från 300 meters avstånd med en AG90!! (Men borde det inte innebära att man fortfarande kommer att träffas om man bara står kvar där tillräckligt länge??? )

-att en kula inte kan slita loss lemmar för att rekylen från vapnet inte kan slita loss armen på den som skjuter!!

Underligt. Hur kan det då komma sig att man med en oxpiska kan slita armen av en fullvuxen man?
Det här med skillnaden mellan kraft, effekt och energi verkar vara svårt för många...

-att en .50 projektil aldrig kommer att stanna....den kommer för evigt att färdas i skjutriktningen, bara under lägre och lägre hastighet

Korrekt om det inte vore för två små detaljer. 1) Gravitation. 2) Det som orsakar gravitationen kommer så småningom att ligga i vägen för kulan hur man än bär sig åt.

-att alla som påstår nåt annat gärna får prova teorin genom att beskjutas från 300 meters avstånd med en AG90!! (Men borde det inte innebära att man fortfarande kommer att träffas om man bara står kvar där tillräckligt länge??? )

På 300 meter så är "tillräckligt länge" lite drygt en fjärdedels sekund...

eftersom kulan uppenbarligen färdas längre än 200 m kan du knappast anta att kulan ska lämna ifrån sig 1/1000 av sin energi varje 2 dm. ditt "antagande" säger emot sig självt. kulan lämnar ifrån sig exakt så mycket energi till luften att den klarar av att röra sig de x antal kilometrarna den är menad att göra. sen att denna del av kulans energi räcker för att slita av kroppsdelar tål ju att diskuteras... men du får nog komma bättre fysiska föklaringar innan jag nappar.

Sköldpaddan och haren...

Alltså... det var just det som var poängen.

Eftersom antagandena som görs leder fram till en uppenbart felaktig slutsats så måste något av antagandena vara fel. Av de antaganden jag har ställt upp så finns det bara ett enda antagande som kan ändras... och det är antagandet att kulan lämnar ifrån sig energi under flykten i sådan mängd att kroppsdelar kan slitas av. Energi avlämnas men uppenbarligen i avsevärt mindre mängd än det som krävdes för det antagandet.

Alltså har jag därmed motbevisat påståendet att en nära träff med en AG90 kan slita av kroppsdelar... eftersom det påståendet leder till orimliga konsekvenser.

/J

ok..."bullshit" är det första som dök upp i min lilla fettklump till huvud när jag såg vad tråden handlade om, men visst om du ställer dig mittemellan två stycken 24 cm kanoner som skjuter varsitt skott tajmat och med en tryckvåg som dessutom krockar just där din eländiga kropp befinner sig kommer du ju naturligtvis att avlida av tryckvågorna som slår sönder allt vad brosk, ben och inälvor heter och ger dig ett gigantiskt stort blåmärke på hela insidan av din kropp, men det är en helt annan historia och en helt annan kaliber..

12,7.... nuddar kulan, eller stryker en halv millimeter (0,5mm) från din kropp vågar jag gissa att den ger ett brännmärke och även ett milt blåmärke i bästa (sämsta!?) fall, 5,56/7,62.... nuddar kulan får du ett brännmärke gissningsvis, träffar den, -grattis, du hade tur som överlevde.. :P

ps. jag har aldrig hört att någon stackare på andra sidan pipan nånsin har fått sina kroppsdelar avslitna av nåt annat än tyngre artelleri
men jag antar att frågan kvarstår likförbannat..man jag hävdar å det bestämdaste att det hela är kaliberberoende och även beroende på amtyp (en aktiverad RSV-proj kan ju knappast jämföras med en luftgevärskule menar jag..) :P

hur kan du påstå att du motbevisat (1) påståendet genom att hitta på ett antagande som inte har några som helst logiska grunder?

kulan ger bara ifrån sig en mycket liten dela av sin rörelseenergi varje meter (vilket borde vara ganska självklart). okej. men är det ett bevis på att kulans tryckvåg inte skulle kunna orsaka skada? - nej verkligen inte.

Jag misstänker att J-star tänker på energiprincipen (http://sv.wikipedia.org/wiki/Energiprincipen) som menar att energi aldrig skapas, utan bara omsätts. Detta innebär att energin som sliter av en arm måste komma någonstans ifrån. Kommer den från en tryckvåg måste något ha överfört energi till tryckvågen. Detta något skulle vara gevärskulan. Vilket jag tolkar som att gevärskulan, för att skapa en dylik tryckvåg måste avge så mycket energi att räckvidden endast blir 200m istället för närmare 2000m

Usch, nu skriver jag ju snart som J-star... komplett med wikipedialänkar å allt..

/E

Ingenting är omöjligt med Heisenbergs osäkerhetsprincip .

Man behöver inte titta längre än hit för att se hur fel det där är. Osäkerhetsprincipen handlar om med hur stor noggrannhet man kan känna till ett föremåls belägenhet och rörelsemängd, inget annat. Den säger inte på något sätt att ingenting skulle vara omöjligt.

För allas trevnad föreslår jag att eventuella övriga kvantfysikaliska argument lämnas utanför den här diskussionen. Det ska till bra mycket mindre saker än gevärskulor för att den klassiska fysikens förutsägelser ska skilja sig från kvantfysikens.

/mdn

Dåså, utan att gå in i kvantfysiken..
För att slita av en arm går det åt en hel del energi. En kula som kommer har bara en viss mängd energi. Tappar kulan extremt mycket fart när den passerar en arm på 5cm avstånd? Tveksamt. Att det däremot skapar en liten tryckvåg i luften runt om (bogvågsknall) och gör det hela en aning obehagligt, och att trycket piskar till (blåmärken) är nog mer rimligt.

Jag HAR HÖRT om får som blivit liggande på rygg efter överskjutning av stridsvagnspil...för att späda på rykten.

Vi kan nog sammanfatta hittillsvarande argument som:

-Om det ska finnas tillräckligt med energi i den närliggande luften för att slita loss en kroppsdel, så kommer kulan att tappa så mycket energi per tillryggalagd meter attt den faller till marken efter tvåhundra meter. Eftersom alla vet att räckvidden på en 50BMG är något längre så kan vi avfärda påståendet som en myt.

Ingen så oförstående som den som inte vill förstå...

/J

Logik handlar bara om att resultatet måste följa premisserna.

Ex.

Premiss: Ett däggdjur diar.

Observation: Det där lammet diar.

Resultat: Lammet är ett däggdjur.


För att kulans tryckvåg skall kunna slita av en arm måste kulan avlämna den mängd energi till luften som krävs för att kunna slita av en arm för varje arms tjocklek. Vilket leder till följande premiss.

Premiss: För att en kula skall kunna slita av en arm kommer kulan att fördas ca: 200 m i fri luft.

Observation: En kula färdas långt längre än 200 m.

Resultat: En kula kan inte slita av en arm.

J.K Nilsson

Anekdot:

En kall dag på Kårks skjutfält. 10 st cv90 står kloss pga Ksp39-skjutning. Undertecknad(dum cv90-förare) Får för sig att skutta upp ur sitt hål under pågående skjutning. Målen står lite snett i förhållande till formationen så sprutorna går lite över grannes framvagn.

Dum förare ställer sig för att se målen tämligen långt fram på vagnen och känner därmed grannvagnens kulor som lämnar 39:an i höjd med underbent "fladdrandes" i uniformsbyxan.

Konstigt och läskigt. Fick iofs inga blåmärken av detta men kände en klar och tydlig luftström passera.

Chris

hur vet han att det krävs 1/1000 (vilket hans båstående bygger på) av energin för att slita av en kroppsdel? vem vet hur mycket energi det krävs för att slita av kroppsdelar? det är som sagt bara ett dumt antagande och inget motbevis. sen att jag pratar om att tryckvågen skulle kunna skada(alltså inte om huruvida kroppsdelar slits av) verkar ingen ta notis om heller.

Han vet inte att 1/1000 av energin går åt.
Men med antagandet att det går åt 1/1000 av energin kulan har vid loppet för att ge skador, att kulan behöver tappa den energin på ungefär 2dm så ger det att kulan måste tappa 1/1000 av energin den har vid mynningen varje 2dm för att kunna skada kroppsdelar i dess närhet. Detta skulle ge räckvidden 200m för en AG90. Antagandet är skapligt rimligt eftersom kulan inte vet när det kommer en arm och det skulle vara högst osannolikt att den ger ifrån sig energin endast när det finns kroppsdelar i närheten.

För att ytterligare spä på förvirringen så påstår jag att kraften som kulan påverkar kroppen med beror av 1) arean över vilken kraften verkar samt 2)hur pass god absorptionsförmåga den aktuella kroppsdelen har.

1) Arean spelar roll. Om kraften F verkar över arean A får vi trycket P. Fördubblar vi arean A halveras tycket P. I det aktuella fallet finns det två variabler som påverkar arean: a) hur nära kulan passerar kroppen. Ju längre ifrån kulan passerar kroppen, desto mer utbreder sig tryckvågen och därmed ökar arean, samt B) hur stor area den aktuella kroppsdelen har. Om vi håller upp ett finger och låter kulan passera nära detta så kommer fingrets area att vara väsentligt mindre än om kulan t ex passerade nära bröstkorgen, som har en större area och därmed en större area som tar emot kraften från kulan. (Dessutom kommer det i fallet med fingret att uppkomma sekundära krafter när en del av kraften passerar bredvid fingret och orsakar en turbulens och ett ojämnt lufttryck, vilket också kan påverka fingrets välbefinnande)
Detta kan jämföras med att slå en matkniv i bordskanten. Om man slår den breda sidan av kniven i bordskanten så är risken för märken i bordet mindre än om man slår knivseggen i samma bordskant (och med samma kraft givetvis).

2) Den aktuella kroppsdelens absorptionsförmåga. Beroende av hur mycket mjukdelar kroppsdelen består av, kommer kraften att absorberas olika mycket.

Jämför detta med att slå en planka i en höjdhoppsmadrass. Madrassen absorberar energin ganska bra. Slå sedan samma planka (med samma kraft) i asfalten på vägen. Vägen absorberar inte så mycket energi vilket kommer att kännas i händerna på den som slår. Däremot är chansen större att det blir ett liten men permanent skada i asfalten jämfört med madrassen.
Omsatt i det tidigare exemplet med fingret och bröstkorgen så är bröstkorgen bättre på att absorbera trycket från kulan än vad fingret är eftersom bröstkorgen är mer flexibel (och det är ju det som är naturens mening med konstruktionen av bröstkorgen, att den ska skydda vitala organ genom att absorbera tryck på ett bra sätt, bröstkorgen är knappast att betrakta som stum, vilket alla som någon gång gett hjärt-lungrädding vet)

Ergo så spelar inte bara kulans utgångsenergi roll utan även vilken kroppsdel som är närmast kulan, hur nära den är samt arean på kulan. En 8,4 cm grggranat som passerar förbi en människa kommer att göra större skada än en 12,7 mm kula, givet att dessa har samma hastighet vid passerandet. Det är lättare att skjuta av ett finger med en nästan-träff än en bröstkorg.

Själv tror jag som många andra i tråden, att det är mycket myt i påståndet att nära-träffar med Ag90 sliter av kroppsdelar.

Den här tråden handlar om att någon har fällt ett påstående som säger att en AG90 kan slita av en kroppsdel även om skottet enbart passerar mycket nära målet och inte träffar. Vi kan givetvis inte testa detta empiriskt... det är ont om frivilliga, bårhuset lånar inte ut lik för dylika experiment och det är knepigt att låna en AG90 för slika övningar. Så vi får fundera lite. Vi antar för tillfället att påståendet är sant: Det går att skjuta av en arm med en nära passage av an AG90-kula.

Jag stolpade upp ett antal påståenden som inte är antaganden. Vem som helst med en fysikbok kan kolla upp dem. Men vi måste göra ett antagande... och det är att gissa hur mycket energi som krävs för att att skjuta av exempelvis en arm. Jag gjorde antagandet 1/1000 av ursprungsenergin. Då kom vi fram till följande: en AG90-kula som ger ifrån sig 1/1000 av sin energi vid en nära passage av en arm, som är ca 2dm bred, kommer att falla död ned efter 200 meter.

Nu har vi fått det som kallas en paradox. Den konsekvens vi räknat fram stämmer inte med det vi vet så väl intuitivt som genom empiriska data... nämligen att en AG90 har avsevärt längre räckvidd än 200 meter. Något måste vara fel. Något av de antaganden vi har gjort måste vara fel.

Vi gjorde antagandet att 1/1000 av ursprungsenergin av en AG90-kula räcker för att slita av en arm. Detta är ett väldigt "snällt" antagande... det kan inte vara rimligt... därför att vore det sant så skulle ett enda skott ifrån en AG90 kunna passera igenom 1000 armar. Det måste alltså vara detta antagande som är fel.

Alltså har vi därigenom motbevisat det påstående som denna tråd handlar om: en nära träff ifrån en AG90 kan inte slita av en arm... därför att det påståendet leder till en paradox.

EDIT: Kom på att det näst sista stycket är ganska flummigt... så för att förtydliga:

Gör faktiskt två antaganden: 1) 1/1000 av en AG90-kulas energi räcker för att slita av en arm. 2) Kulan - under sin färd igenom luften - lämnar under var 2dm färd igenom luften ifrån sig så här mycket energi.

1) Kan inte vara sant, enligt det jag skrev ovan. Och 2) kan inte heller vara sant därför att det resulterar i en död kula efter 200 meters färd igenom luft.

/J

Om vi antar att J-Stars resonemangsmodell är riktig, och det kan vi väl göra, så kan vi dessutom införa en känd storhet i sammanhanget, nämligen kulans Dmax (hur långt kulan kan flyga) som enligt Soldf.com faktasida om Ag90 är 6500 meter och därefter räkna baklänges.

Kulan ska alltså ha energi nog att flyga 6500 meter och tillämpat i J-Stars modell innebär detta att kulan inte kan lämna ifrån sig särskilt mycket energi i varje givet ögonblick av flygtiden. Den energi den lämnar ifrån sig ska räcka till att övervinna tyngdkraft och luftmotstånd och då blir det inte mycket energi kvar till att slita av en arm.

EDIT: Skäms på mig. Både kalle-Balle och J-Star slår mig på fingrarna med sina respektive inlägg nedan. De har rätt och jag har fel i detta inlägg. Tillbaka till fysikböckerna.

"Den energi den lämnar ifrån sig ska räcka till att övervinna tyngdkraft och luftmotstånd och då blir det inte mycket energi kvar till att slita av en arm". det är energin den lämnar ifrån sig till luften som skall räcka till att skada armen. inte nån annan "restenergi".