QUOTE
Moderna radarsystem som UndE 23 och dess motsvarighet på Visbyklassen PS-201 använder sig av två lober - en för luftspaning och en för ytavsökning.
Nja! PS-201 är en s.k. 3D radar (bäring, avstånd och höjd). För att en radar även ska kunna få höjden på ekot så finns det ett par olika tekniska lösningar. Med PS-201 (och UndE-23) har Ericsson valt att konstruera en roterande fasstyrd antenn. Detta ger många fördelar, t.ex. så slipper man en massa hydraulik och tunga gimmbaler i masten då antennen kan göras elektroniskt gyrostabiliserad, isf mekaniskt stabbad. Detta gör konstruktionen av vågledarröret mkt enklare då antennen bara roterar runt en axel isf tre = mindre signalförluster mellan sändtagaren och antennen. Den största nackdelen med en fasstyrd antenn är att den kräver mkt datorkraft och komplicerad mjukvara för att fungera, och därmed blir dyrare än en traditionell radar. Prislappen på en PS 201 ska enligt rykten ligga runt 80 miljoner kr...
Att antennen är fasstyrd ("tidsstyrd") innebär grovt förenklat att man delar upp radarloben i många mindre skikt. Detta gör man genom att använda sig av många mindre antennelement, vart och ett med en tidsfördröjande krets som reglerar när mikrovågspulsen får passera. Genom att styra när varje antennelement släpper igenom pulsen så kan man på elektronisk väg styra pulsen upp/ner (och höger/vänster på vissa antenner) - utan att vinkeln på antennen ändras...
Loben på en sådan radar blir således skiktad, och genom att "stapla" dessa skikt ovanpå varandra och sedan rotera hela härligheten så får man täckning horisonten runt - från ytan och uppåt. Och genom att radarn kan särskilja i vilket skikt som ett eko befinner sig så får man en ungefärlig höjd på detsamma.
Alltså PS-201 (och UndE-23) har 10-tals tunna lober (har för mig att det rör sig om ett trettiotal!), inte bara 2.
Därimot vissa äldre system, t.ex. PS-76/722 (2D) som sitter på korvetterna typ Göteborg är uppbyggda kring en "ytlob" och i det här fallet tre "luftlober" varav en tittar nästan rakt upp. Dock kan inte alla loberna användas samtidigt. Denna teknik kallas lobväxling.
En enklare teknik för att få en grov höjdinfo, bra upplösning och bra räckvidd är att använda sig av en spiraliserande antenn. Ett exempel på en sådan är PS-727. En spiraliserande antenn fungerar genom antennen efter varje rotation mekaniskt vinklas upp ett par grader, då ändläge nås tippas sedan antennen ned igen och förloppet upprepas. Nackdelan är att det tar ett antal rotationer innan hela luftrummet är genomsökt.
QUOTE
Finns det något förutom berg som kan göra att man inte har täckning med sin radar över ett visst område (t.ex. dalen bakom ett berg)? Naturligtvis finns det massa källor till felaktiga/oönskade svarsignaler/ekon, men väder, fåglar osv begränsar väl inte radarns täckning egentligen?
En radar är faktiskt ett väldigt känsligt instrument, regn, snö, hagel, luftfuktighet, temperatur och våghöjd m.m är naturfenomen som alla har inverkan på radarns prestanda. Vidare har man sådana fenomen som back och sidolobsekon som beror på att det inte går att konstruera en perfekt antenn. Närekon från antenner, master och annat skräp som kan sitta ivägen runt radarantennen, eller t.o.m. från skit på vågledarhornet. Andragångsekon, reflexekon samt problemet med entydighetsavstånd...
ALLA radarstationer är en kompromis, det går inte att konstruera en radar som är perfekt för alla uppgifter. Vill man ha en radar som ser långt eller en som har bra upplösning, är det viktigast att se långt eller att undgå upptäckt med SIS o.s.v.
Ah, mer radar till folket